Reza Javid

Utrikesministern Carl Bildt har skrivit på DN-debatt om vikten av det internationella samfundets, däribland Sveriges, fortsatta engagemang i Afghanistan för att bistå med förbättring av säkerhetsläget i landet

Det är få personer som har missat den senaste tidens turbulens i Afghanistan, både kring det omfattande valfusket som tog presidentvalet till en andra omgång och talibanernas frammarsch på olika håll i landet. Han betonar att majoriteten av afghanska folket hoppas på fortsatt säkerhetsbevarande insatser från världssamfundet för att det krigshärjade landet ska ta sig upp på benen och stega mot återhämtning. Den analysen är jag helt ense om med Carl Bildt och tycker att man bör se allt i Afghanistan relativt, d.v.s hur stor skada det kommer att göra om man lämnar jämfört med om man stannar kvar i förhållandet till det motsatta tillståndet. Jag är övertygad om att skadan som görs när ISAF, där svenska trupper ingår, lämnar kommer att vara mångdubbelt större än om man stannar kvar.

Afghanerna är trötta på krig och vill ha en fredlig tillvaro, den fredliga tillvaron kan inte åstadkommas utan stöd från omvärlden. Talibanerna kommer inte vara snälla mot folket och låta regeringen vara bara om utländska soldater lämnar, för dem är den sittande regeringen de utländska intressenas ombud och därför lika ond som själv utländska soldater och inblandade. Erfarenheterna från talibantiden vill inga afghaner återuppleva för de har helt enkelt varit hemska. Visserligen är ett återtåg av utländska soldater, främst ISAF-styrkor, inte lika med ett maktövertag och maktåtertag för talibanerna med den relativa stabiliteten och den gnutta hopp som åter fått klinga i det bergiga landet kan tyvärr komma att försvinna samtidigt som de utländska soldaternas uttåg.

Det är klart att alla folk i världen vill ha en fungera administration själva och inte se andra bestämma över dem hur deras administration ska skötas men vid nödfall bör man ompröva den hållningen och välja det minst dåliga alternativet. Jag tycker att svenska soldater är bland de bästa trupperna för en rekonstruktion av Afghanistan så det vore inte klokt att återkalla dem först medan det finns tusentals andra soldater som för direkt krig och dödar människor, både skyldiga och oskyldiga. Om utländska soldater ska lämna Afghanistan ska det vara de krigsförande amerikanska och brittiska soldaterna som är anledningen till en stor indignation bland den civila befolkningen. En nedtrappning från svenska trupper skadar mer än vad det hjälper stabiliteten och säkerheten i de provinsen dessa trupper tjänstgör. Därför anser jag att svenska soldater ska finnas kvar i Afghanistan.

Samtidigt vill jag framhäva min ståndpunkt att jag inte vill ha någon större satsning på militära insatser från svenskt håll i Afghanistan. Detta p.g.a av att den reella förändringen och det reella hoppet i Afghanistan tänds eller hålls levande av varken krigsförande eller ISAF-styrkor i den mån som återbyggnad av landet åstadkommer.  En svensk soldat i Afghanistan kostar över 1 miljon kronor per år, något som innebär att de runt 400 svenska soldaterna som tjänstgör i Afghanistan kostar över 400 miljoner kronor varje år. 400 miljoner kronor i afghansk valuta blir ca 28 miljoner afghanier. 28 miljoner afghanier i bistånds- och rekonstruktionsinsatser skulle betyda hundratals välfungerande skolor och sjukhus varje år och det skulle vara både säkerhetsframbringade då folket skulle vinna på att få stöd och arbeta för förbättring av sin vardag samtidigt som den skulle bygga upp ett framtida hopp för den kommande generationen som borde vara det egentliga föremålet för strävan.

Vi befinner oss i en tid då både militära och biståndsinsatser är nödvändiga i och med att rekonstruktion av landet med biståndsmedel förutsätter säkerhet med militära insatser och långstiktig säkerhet förutsätter rekonstruktion av infrastrukturen. Det handlar alltså om en prioriteringsfråga. I Sverige har det visat sig tydligt att olika partier har olika prioriteringar i den här frågan men sammanfattningsvis kan man generalisera och säga att många fler vänsterpolitiker än högerpolitiker betonar vikten av återuppbyggnad som viktigast samtidigt som förhållandet gällande militära insatsers vikt har en motsatt politisk dimension, d.v.s fler högerpolitiker betonar vikten av att svenska soldater stannar kvar för att bevara den bräckliga freden och stabiliteten som har åstadkommits.

Jag själv tycker att båda är nödvändiga och förutsätter varandra men lägger större vikt vid behovet och rollen av bistånd eftersom framtiden i Afghanistan byggs med pennor och inte med gevärskulor. Men för att pennan ska få möjlighet att ta över makten över dagordningen krävs att de gevär som cirkulerar runt om i landet bör minskas och den minskning är i dagsläget inte möjligt utan militära insatser

http://mohammedsvensson.wordpress.com/2009/10/22/bade-militara-och-bistandsinsatser-kravs-i-afghanistan/ 

. 

Den svenska insatsen i Afghanistan förlängs under nästa år, föreslår regeringen. För att förbättra samarbetet med lokala myndigheter vill utrikesminister Carl Bildt skicka en senior diplomat till det svenska området i Afghanistan

Utrikesminister Carl Bildt

– Vi har tittat på de erfarenheter som en del andra länder har som har en mer civil ledning av sin samlade operation i Afghanistan och konstaterat att det har man betydande fördel av. Militär ledning har den militära delen men en utökad civil funktion för i grunden handlar det om att stödja statsbyggandet, säger Carl Bildt.

Den svenska styrkan i Afghanistan är på en bit över 400 man, men får i dag långsiktigt vara maximalt 500 man och det svenska försvaret hade velat öka maxantalet till 565 soldater nästa år av säkerhetsskäl, men regeringen höjer inte gränsen.

– Jag vet inte om säkerheten blir mer om man har 1 000 eller 6 000 eller vad det nu är. Vi har vissa uppgifter som vi ska ha och utföra i norra Afghanistan det tror vi att man klarar på den här nivån. Det kan bli mer än 500 då och då tillfälligt. Det är en bra bit lägre än så i dag, säger Carl Bildt.

De här 565 är för att kunna ha mer underrättelsefolk för att veta vad som pågår i omvärlden. Behövs inte det?

– Jo, det behövs och de utökade underrättelsefunktionen och medicinska funktionen som jag tror behövs, klarar man inom den här ramen.

Behöver man då dra ner på det andra istället?

– Det behöver man alltid. Man ska alltid hushålla. Vi ska inte glömma att det här är en insats som kostar 1,4 miljarder kronor får. Det handlar om att ha ett vist ansvarstagande med skattebetalarnas pengar.

Försvarsmakten är nöjd med att insatsen förlängs och tycker att förslaget ger större möjlighet att skicka tillfälliga förstärkningar. Men med färre soldater än tänkt kan inte svenskarna motverka talibanerna som planerat.

– I den utvecklingen som är utav Talibanerna så gäller det att ha förband på marken som tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor tar över området. Har man färre styrkor så kan man göra det på färre platser, säger insatschef Anders Lindström.

Vänsterpartiet vill ta hem de svenska soldaterna, men socialdemokraterna menar att de måste vara kvar för att stabilisera landet och stödjer regeringens inriktning, men vill ha tydligare fokus.

– Det handlar om att öka biståndet så att utvecklingen tar fart i Afghanistan så att människorna känner att utvecklingen går åt rätt håll. Det andra är att skapa säkerhet för afghanerna så att både de lokala myndigheterna kan göra sitt jobb och att biståndsorganisationerna kan göra sitt jobb, säger Urban Ahlin, vice ordförande i utrikesutskottet.

Mats Eriksson
mats.eriksson.ekot@sr.se

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3184185

Carl Bildt om Afghanistan och Pakistan: Påtaglig risk för att konflikterna försvåras och att den humanitära situationen försämras. I dag överlämnar regeringen en proposition om fortsatt svenskt deltagande i Isaf-styrkan i Afghanistan. Den grundar sig på landets stora hjälpbehov och riskerna som är förenade med ytterligare destabilisering av regionen. Stats- och fredsbyggandet är både svårt och osäkert. Men det gör det inte mindre viktigt att svenska kvinnor och män är på plats för att bistå med säkerhet och stabilitet. Även EU ökar sitt engagemang. Som ordförande i EU:s ministerråd lägger jag nästa vecka fram ett program för förstärkta insatser i Afghanistan och Pakistan. Programmet ska stötta afghansk förvaltning lokalt och regionalt, skriver utrikesminister Carl Bildt

I dag överlämnar regeringen en proposition om fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (Isaf).

Sverige har bidragit till denna styrka sedan start och leder i dag verksamheten i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan med omnejd. Det är en viktig uppgift och regeringen föreslår att den skall fortsätta.

Det undgår ingen att situationen i Afghanistan och i regionen är spänd. Jag har själv besökt landet tre gånger under det senaste året och bevittnat detta på plats. Stats- och fredsbyggandet i Afghanistan är både svårt och osäkert – det är ett av världens fattigaste länder som slitits sönder under många år av förödande krig. Utmaningarna är komplexa, statens institutioner är svaga och förtroendet bland delar av befolkningen sviktar. Civila faller dagligen offer för attentat och stridigheter både i Afghanistan och i Pakistan. Det finns en påtaglig risk för att konflikterna försvåras och att den humanitära situationen försämras.

Men att det är svårt gör det inte mindre viktigt. Den framtida stabiliteten i området berör på ett eller annat sätt oss alla, och det internationella engagemanget är en förutsättning för den.

Beslutet om ett förlängt svenskt deltagande i Isaf grundar sig på landets stora hjälpbehov och riskerna förenade med ytterligare destabilisering av regionen.

Afghanistan behöver säkerhet och stabilitet för att kunna utvecklas. De svenska kvinnor och män på plats i Afghanistan bistår med just detta. Genom att utbilda afghansk militär och polis läggs grunden för att afghanerna kan ta större ansvar för sin egen säkerhet. Bara om säkerheten tillåter kan de nödvändiga och så efterlängtade biståndsinsatserna genomföras.

Afghanistan kan inte byggas upp eller stabiliseras av militär närvaro allena. Men inte heller kan det ske utan internationellt militärt stöd. När man lyssnar på den svenska debatten kan man ibland få för sig att det handlar om antingen militära insatser eller civila. Så är inte fallet; det tror varken den svenska regeringen eller det internationella samfundet.

Vi har ökat vårt bistånd till Afghani­stan men vi vill också hörsamma FN:s säkerhetsråds uppmaning att fortsätta att bidra till Isaf-styrkan.

Den 20 augusti 2009 gick det afghanska folket till valurnorna. Det var första gången på årtionden som afghanska myndigheter ansvarade för genomförande av val. I denna bemärkelse var valet ett steg framåt. Sverige stödde afghanerna i denna process på flera sätt – genom vår Isaf-styrka, finansiellt till själva valprocessen och med valobservatörer.

Men valet var också en besvikelse. Det kantades av omfattande valfusk och politiskt rävspel, och det blottlade svagheterna i den afghanska statsapparaten som står i vägen för landets utveckling.

Det är trots detta min och regeringens övertygelse att fred och demokrati är en förutsättning för att förbättra situationen för det afghanska folket. Valet mellan detta och att ge efter för religiösa extremister, lokala maktspelare och en illegal narkotikaindustri är – trots utmaningarna – enkelt.

Vilka förändringar måste då till för att vända utvecklingen? En del av svaret är ett långsiktigt, målmedvetet och samordnat arbete från det internationella samfundets sida. Men framför allt handlar det om politisk beslutsamhet och handling från de afghanska ledarnas sida. Afghanerna måste själva bygga sitt land. Vi kan aldrig göra det åt dem, men vi kan bistå. Den politiska viljan är oersättlig när det gäller reformer för gott samhällsstyre, att bekämpa korruption och maktmissbruk, och för respekten för mänskliga rättigheter – för män liksom för kvinnor.

Sveriges engagemang är långsiktigt. Vårt främsta mål är emellertid att stötta afghanska myndigheter, så att de själva kan axla ansvar och de digra uppgifter de står inför. Men ett sådant ägarskap och ansvar förutsätter att vi bidrar med kapacitet att möta de utmaningar landet står inför.

Afghanistans behov är stora. Regeringen har därför tidigare fattat beslut om att öka biståndet till Afghanistan. Även EU ökar sitt engagemang. Som ordförande i EU:s ministerråd lägger jag i nästa vecka fram ett program för förstärkt EU-engagemang i Afghanistan och Pakistan för beslut av mina kolleger i rådet. En central del av denna är att EU skall satsa ytterligare resurser för att stötta den afghanska förvaltningen på lokal och regional nivå. Detta är nödvändigt för att skapa politisk delaktighet och förutsättningar för ekonomisk och social utveckling.

På samma sätt är behovet stort av en fungerande och pålitlig afghansk poliskår och reformer av det afghanska rättsväsendet. Ett fortsatt stöd till denna sektor genom EU:s polisinsats Eupol är därför en annan central del av ansatsen för att stödja Afghanistan. Sverige vill vara med och bidra till detta genom egna handfasta insatser.

Denna breda ansats – där en politisk dialog kompletteras av militära och civila insatser – bygger på insikten om det nära och ömsesidiga samband som råder mellan säkerhet och ekonomisk utveckling. Brist på säkerhet är ett av de allvarligaste hindren för återuppbyggnad, samtidigt som avsaknaden av utveckling bidrar till att underblåsa konflikten.

Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Även om omvärldens stora engagemang under senare år har hjälpt är vardagen mager och marginalerna små. Nästan halva befolkningen går och lägger sig hungrig. Barna- och mödradödligheten är bland de högsta i världen och ojämlikheten skriande.

Det är därför viktigt att Sveriges och andra länders stöd blir mer effektivt. Både EU och USA fokuserar mer på samordning av insatserna under ledning av FN:s civila stödmission i Afghanistan. Internationell enighet är viktigare än någonsin.

Så snart som en ny afghansk rege­ring har kommit på plats i Kabul bör den tydliggöra sina åtaganden till det afghanska folket. I anslutning till detta bör också FN och övriga delar av världssamfundet göra klart sina förväntningar på reformer, men också vad man kan erbjuda som stöd. Tillsammans med FN vill EU vara en aktiv del i en sådan process

Sverige tar internationellt ansvar. Våra samlade diplomatiska och militära insatser och vårt bistånd är olika delar av en sammanhållen politik för att bidra till fred, demokrati och utveckling i Afghanistan och i den vidare regionen. Att fortsatt delta i Isaf är en viktig del av denna ansats och härigenom bidrar Sverige till ökad säkerhet och utveckling för det afghanska folket.

Carl Bildt

utrikesminister (M

http://www.dn.se/opinion/debatt/svenskt-eu-initiativ-stottar-lokal-afghansk-forvaltning-1.979449 

)

Regeringen utökar sannolikt inte den svenska styrkan i Afghanistan, erfar Ekot. Försvarsmakten har velat skicka fler soldater, men verkar få vänta med förstärkningarna

SR:s Mats Eriksson rapporterar

Den svenska insatsen i norra Afghanistan är en känslig fråga. Hotbilden har förvärrats och de svenska trupperna har beskjutits flera gånger den senaste tiden och soldater har också sårats.

Försvarsmakten har velat öka säkerheten genom att exempelvis skicka ner mer underrättelsepersonal och på sikt besättningar till kommande sjukvårdhelikoptrar. För att klara det begärde Försvarsmakten tidigare i höstas att gränsen för hur många svenska soldater som får vara där långsiktigt höjs från 500 till 565 nästa år och i ett andra steg till 630 år 2011.

Förslaget har diskuterats den senaste tiden inom regeringskansliet. Men enligt uppgift till Ekot så vill sannolikt regeringen vänta med höjningen.

En möjlig orsak är att Försvarsmakten hittills inte utnyttjat chansen att ha så många som 500 soldater i Afghanistan. Den senaste tiden har det funnits någonstans kring 420 soldater där och vissa menar att det vore rimligt att Försvaret först skickar så många soldater som det redan får, innan maxgränsen höjs ännu mer.

Socialdemokraterna stödde förra årets riksdagsbeslut om att höja maxgränsen och mycket talar för att partiet också kommer att stödja regeringens nya Afghanistanproposition.

Mats Eriksson
mats.eriksson.ekot@sr.se

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3183732

FN uppger i dag att runt hälften av de afghanska valtjänstemän som tjänstgjorde under det kontroversiella valet kommer att ersättas. FN vill undvika fusk också i den andra valomgången, som utlysts till 7 november

Nils Horner, SR:s Asienkorrespondent

FN-chefen Ban Ki-Moon säger att Förenta nationerna nu tänker göra allt för att den andra valomgången den 7 november blir fri från fusk.

Han säger att ett par hundra valövervakare som misstänks för inblandning i fusk under första valomgången ska ersättas.

Valansvariga säger att de lärt sig av fiaskot i första omgången och att de tänker vidta steg för att förhindra en upprepning.

Valsedlar för en andra omgång är redan tryckte och finns på plats, och Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen säger att soldater är redo att svara för säkerheten.

Men oron är ändå stor för att också andra valomgången ska omgärdas av fuskanklagelser, och för att talibaner ska försöka störa processen. I så fall riskerar Afghanistan att störtas in i ett än djupare kaos.

Förre utrikesministern Abdullah Abdullah, som kom tvåa i första valomgången, säger att han i dag ringde Hamid Karzai för att tacka presidenten för att han gått med på en andra omgång.

Karzai, vars regering är beroende av ekonomisk hjälp utifrån, har stått under intensiv press från USA och andra västländer att gå med på en andra omgång.

För många Västländer, vars soldater riskerar sina liv i Afghanistan, är det centralt att landet uppfattas ha en legitim, demokratiskt vald regering.

Diplomater i Kabul säger att det fortfarande är möjligt att Karzai och Abdullah enas om att dela makten, kanske genom att Abdullah får en premiärministerpost. I så fall skulle ingen andra valomgång behövas.

Abdullah tycks vara öppen för en sådan lösning, även om Karzai i går sa att en andra omgång är enda alternativet.

Nils Horner, SR:s Asienkorrespondent
nils.horner@sr.se

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3182705