Talibanerna har förlorat regeringsmakten – men kriget mot kvinnorna fortsätter i Afghanistan.
I tre månader har Expressens Magda Gad och Niclas Hammarström följt kvinnor i Afghanistan. Reportageserien ”Under burkan” gör ont: En 60-årig man med vitt skägg sitter på en vackert mönstrad matta bredvid sin fru. Hon kunde ha varit hans barnbarn.
Hennes namn är Sohaila och hon är tolv år, men har redan varit i gift i två. Hon är ofattbart modig när hon berättar: ”Jag vill inte ha barn och jag vill inte leva med honom. Jag hatar att vara gift, jag vill gå i skolan och välja själv vem jag ska gifta mig med, men mina föräldrar sa att jag måste.”
Det gör hennes man upprörd. Inför Expressens team tar han ett fast tag om hennes späda nacke och illustrerar hur han brukar slå henne med knytnävarna när hon inte vill ha sex med honom. ”Jag blir arg och vill slå henne för att hon inte accepterar sitt liv.”
En dotter är en börda i Afghanistan
Sohaila är långt ifrån ensam. Tvångsgifte och barnäktenskap är utbrett, minst var tredje flicka i Afghanistan är gift när hon fyller arton, enligt Unicef. Få känner till att lagen förbjuder flickor att gifta sig innan de är 16 år, på vissa håll i landet är traditionen att flickor ska giftas bort i tioårsåldern.
En flicka som genomgått puberteten, men ännu inte är gift, riskerar släktens heder. Tänk om hon skulle inleda en relation? Skam!
För fattiga familjer som Soheilas är det en fråga om ekonomi. Traditionen med hemgift leder till att man gifter bort döttrarna för att försörja andra syskon.
I Afghanistan firar man inte när en dotter föds. Hela sitt liv kommer hon att behandlas som en ägodel snarare än en person. Hon äter sist, då männen är mätta. Hon får inte lämna hemmet utan en manlig släktings sällskap. Hon får inte arbeta och bidra till försörjningen. En flicka är bara en börda.
En FN-undersökning visar att närmare 90 procent av de afghanska kvinnorna har blivit utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det är inte förvånande i ett samhälle där kvinnor är helt rättslösa.
I reportaget konstaterar Sohailas mamma: ”Jag har blivit slagen ännu mer än min dotter. Afghanska män gör så här.”
Officiellt har Afghanistan både förbjudit barnäktenskap och våld mot kvinnor. Men det är på papperet. Talande nog finns flera av de policydokument om kvinnors rättigheter som har tagits fram bara på engelska, ser jag i Afghanistanutredningen från 2017.
Kvinnojourer attackeras
Afghanistan är den största mottagaren av svenskt bistånd: En miljard kronor under 2017. Men trots att biståndet i nästan 20 års tid haft fokus på jämställdhet är resultaten små. Det går inte att förändra ett patriarkalt klansamhälle utifrån. Ändå är det rätt att försöka.
De afghanska kvinnor som lyckas fly från sina våldsamma män har få att vända sig till. Kvinnojourerna måste kämpa för att få finansiering och är dessutom måltavlor för talibanernas attacker. För dem är stödet avgörande.
Sverige, som bedriver feministisk utrikespolitik, måste prioritera kvinnor – både med biståndsmedel och genom asylpolitiken.
Det är mestadels ensamma män som tar sig till Europa – men det är ensamma kvinnor som är mest utsatta. När Sverige väljer ut de 5 000 kvotflyktingarna om året i FN-läger bör ensamstående kvinnor prioriteras.
Det lågintensiva kriget mot kvinnorna måste få ett slut.
Läs också: Kvotera inte Nobelpriset – för kvinnornas skull
Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om dödsskjutningarna med Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet.
Det säger 60-åriga Ahmad som är gift med tolvåriga Sohaila.
Han förklarar att han slår henne för att hon inte älskar honom och för att hon vill gå i skolan, vilket är en skam för honom.
För Sohaila var valet att gifta sig – eller dödas.
https://www.expressen.se/premium/nyheter/12-ar-och-gift-med-en-60-aring/
