Svenska Press

Nästa år ska Natos styrkor börja dra sig tillbaka från Afghanistan, och 2014 ska säkerheten ha lämnats över till afghanerna. Det slog Nato fast på sitt toppmöte i Lissabon. Men USA kan behålla trupper i Afghanistan längre än så, sa USA:s president Barack Obama vid en presskonferens.

– Vårt fotavtryck kommer alldeles säkert ha minskat, men det är svårt att förutse vad som kommer att vara nödvändigt för att skydda det amerikanska folkets säkerhet 2014, sa Obama.

Natos medlemsländer är överens om att dra sig ur Afghanistan, och målet är att afghanerna ska ha tagit över ansvaret för säkerheten i slutet av 2014. Men USA öppnar alltså för fortsatt truppnärvaro.

”Jag kommer att göra vad som krävs för att skydda det amerikanska folkets säkerhet”, sa president Obama vid en pressträff efter Nato-toppmötet i Lissabon.

Och Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen betonade att Nato kommer att stanna så länge det behövs, även efter 2014. ”Om talibanerna tänker vänta ut oss, så kan de glömma det”, sa Nato-chefen.

Vid toppmötet enades Natos 28 medlemsländer också om att börja samarbeta med Ryssland när det gäller det planerade europeiska missilförsvaret.

– Vi ser Ryssland som en partner, inte som en motståndare, sa Obama, som också riktade sig till hemmapubliken i USA, och uppmanade senaten att godkänna det så kallade START-avtalet, avtalet om kärnvapennedrustning mellan USA och Ryssland.

Även den ryske presidenten Medvedev vände sig till senatorerna i Washington och uppmanade dem att ta sitt ansvar genom att godkänna den historiska överenskommelsen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4195197

Resultaten från det afghanska parlamentsvalet i september i år dröjer fortfarande, efter anklagelser om fusk och en rad oegentligheter.

Men det värsta av allt är att demokratiprocessen gått bakåt efter varje val som genomförts sedan 2005, säger en av Europas främsta Afghanistankännare, Martine van Bijlert.

– Det blir allt svårare att komma åt valfusket, som blir allt mer avancerat, och det finns heller ingen myndighet som kan ta sig an problemen, säger Martine van Bijlert.

Mycket av skulden för detta får läggas på västländerna menar den holländska Afghanistananalytikern.

– Problemet var att väst redan på ett allt för tidigt stadium gick ut med budskapet att demokrati hade införts i landet. Genom att blunda för problemen med valfusk redan 2005, gav väst ett felaktigt budskap till det afghanska folket. Det var ett stort misstag, menar van Bijlert.

Förtroendet för väst minskar, för befolkningen ser att olika västaktörer säger en sak men sedan gör något annat. Sedan finns också problemen med att det vuxit fram en ny maktelit i Afghanistan. Förutom gamla krigsherrar finns nu nya mäktiga aktörer – afghanska företagare som förser de utländska militärmakterna med varor och tjänster.

Det är i dag en mäktig grupp som håller sig utanför lagens gränser. I Afghanistan gäller gamla traditioner – man bygger upp allianser. Och den säkraste alliansen man kan bygga i dag är att hålla sig väl med de utländska militärerna. Då får man göra vad man vill, enligt Martine van Bijlert som säger sig bli alltmer pessimistisk när det gäller Afghanistans framtid.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4175535

I Afghanistan är det många fler civila som dödas än vad som uppges av de Nato-ledda styrkorna i landet, det berättar två afghanska journalister som just nu besöker Stockholm.

– De stora problemen finns på landsbygden, platser ditt det är svårt att ta sig till och där folk varken har telefoner eller något annat sätt att kunna kommunicera med omvärlden, säger den afghanske journalisten Hashim Shukoor.

Han säger också att det på landsbygden sker många brott som ingen har en aning om och som är svåra att bevaka, och som kommer att bli ännu svårare att bevaka framöver.

Både Hashim Shukoor han och kollegan Mohammad Aliyas Daee är ivriga när de berättar om ett par fall där de själva besökt områden där det har varit strider och där de utländska trupperna efteråt hävdat att man enbart dödat talibaner. I själva verket har det handlat om några få talibaner men desto fler civila.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4174305

Ett sådant exempel med många döda civila inträffade i en liten by i Sangindistriktet för drygt två månader sedan. Muhammad Aliyas Daee besökte byn där de Nato-ledda trupperna uppgav att de hade dödat 52 talibaner.

I själva verket visade det sig att de flesta av de dödade var kvinnor och barn berättar Aliyas Daee.

– De 52 dödade var bevisligen civila, säger Aliyas Daee.

Utanför själva byn i ett mer avlägset hus träffade han på en 17 årig pojke som var utom sig. 16 av hans familjemedlemmar befann sig i huset när flygplan släppte ned sin dödliga last. Det var bara 17-åringen som överlevde.

– Vad tror du att pojken kommer att göra härnäst?, frågar den afghanske journalisten mig.

Han besvarar frågan själv.

– Han kommer förstås att bli Taliban och vilja hämnas.

Alyias Daee rapporterade om den här historien, men har ända sedan dess trakasserats av de afghanska myndigheterna, men även av Isaf-trupperna.

Militärerna besvarar inte längre hans telefonsamtal eller e-post och han och andra journalister som rapporterat om liknande fall inbjuds inte till exempelvis pressträffar.

– Det är inte bara talibanerna vi behöver vara rädda och oroliga för. Även andra hindrar oss från att göra vårt arbete, säger Mohammad Aliyas Daee.

Partiledarna i den nya riksdagen med åtta partier, möttes idag i en partiledardebatt. Den kom att präglas av Sverigedemokraterna och dess ledare Jimmie Åkesson som var med för första gången. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin angrep Sverigedemokraterna.

Regeringen presenterade i dag den överenskommelse man gjort med S och MP om den svenska Afghanistanstyrkan. Ekot rapporterade direkt från presskonferensen.

Sahlin: Viktigt att det handlar om gemensamt åtagande

Som Ekot tidigare rapporterat vill man föra Sveriges närvaro i Afghanistan från en stridande roll till att bli mer stödjande.

Det var en av huvudpunkterna vid regeringens gemensamma pressträff med Mona Sahlin (S) och Peter Eriksson (MP).

– Överenskommelsen är tänkt att täcka hela mandatperioden och innehåller nio punkter uppdelade i tre delar, sa statsminister Fredrik Reinfeldt.

Senast 2014 ska Sveriges insats ha övergått till den mer stödjande funktionen.

Redan 2012 ska en minskning av den svenska truppen kunna inledas. 2014 ska den vara avslutad.

Reinfeldt betonade dock att läget på marken måste ha en avgörande roll för insatsen.

– Vi ska också enas i mer långsiktig avsiktsförklaring. Afghanistan ska bära sin egen säkerhet, men vi ska ha en mer långsiktig plan vad gäller bistånd och annat, sade Reinfeldt.

På den punkten ser Reinfeldt ett längre åtagande än till 2014.

– Vår överenskommelse speglas i den proposition som regeringen lämnar på torsdag, sade Reinfeldt.

– Det behövs en ny inriktning för den svenska insatsen i Afghanistan, sade Mona Sahlin vid pressträffen.

Hon talade bland annat om övergången från stridande till stödjande insatser och vikten av utbildning och bistånd.

– Där tänker inte Sverige svika, sade Mona Sahlin.

– Jag känner en väldig tacksamhet över att regeringen har flyttat sina positioner. Det är bra att man möjliggjort en överenskommelse som den vi har i dag, sa Sahlin också.

– Det här är inte i första hand en kompromiss utan en ny strategi, sa Mona Sahlin också och beklagade att Vänsterpartiet valt att inte vara med.

– Miljöpartiet har hela tiden ställt sig bakom insatsen i Afghanistan. Jag är mycket nöjd med den här överenskommelsen, den ligger väl i linje med vad MP har begärt, sa språkröret Peter Eriksson.

– Vi tycker att frågor om krig och fred lämpar sig illa för hoppande majoriteter i riksdagen.

Det bistånd man kommit överens om ska bland annat fokusera på infrastruktur och arbete mot korruption, enligt Peter Eriksson.

Exakt hur många svenskar som kommer att finnas i den svenska truppen är ännu inte klart.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4145929

Vänsterpartiet hoppade av samtalen i morse

Fler än 60 personer omkom när ett tak rasade samman vid ett bröllop i Baghlanprovinsen i norra Afghanistan på onsdagen

Enligt Röda halvmånens chef i Afghanistan var många av offren barn. Hamid Niazi från Röda halvmånen sade att omkring 40 personer hade skadats vid olyckan.

Munshi Abdul Majid, som är guvernör i provinsen Baghlan, sade att olyckan vid bröllopet på inträffade i distriktet Jilga.

Annons:

– Ett våningsgolv kollapsade. Kvinnor och barn utgör majoriteten av offren, sade Majid till Reuters.

Vi fortsätter i dag att tala om den militära insatsen i Afghanistan. Hur väl rustad är den afghanska armén för att ta över och vad har den svenska ISAF-styrkan egentligen uppnått? Hör ett reportage från en amerikansk styrka på plats i Kandahar av Richard Myrenberg och hör den pakistanske talibankännaren Ahmed Rashid om statusen hos den afghanska armén. Anders Fänge, Svenska Afghanistankommittén, Claes Arvidsson, ledarskribent SvD och Heidi Avellan, politisk chefredaktör Sydsvenskan medverkar

Utvecklingen i Afghanistan . P1 Studio Ett

Svenska Afghanistankommitténs chef i Kabul: Det halvhjärtade och illa genomförda försöket att bygga en afghansk stat med internationellt stöd har slagit fullständigt fel. Svenska politiker och debattörer verkar inte ha uppmärksammat följderna av den afghanska statens korruption och oduglighet och det uppenbara i att den internationella militära närvaron i Afghanistan går mot sitt slut.

Det är snart bara Sverige och några andra mindre stater som inte ser skriften på väggen. Mycket tyder på att vi får se ett framtida talibanskt makt-övertagande – eller att landet återigen blir uppdelat mellan olika lokala och regionala makthavare. Jag ser med stor oro på denna utveckling. Men vi i Svenska Afghanistankommittén kommer att fortsätta vårt arbete för och med Afghanistans folk, skriver Anders Fänge.

Debatten om den svenska insatsen i Afghanistan är mycket svensk i så motto att den nästan enbart handlar om de svenska soldaterna, om och när de ska dras tillbaka, och om pengarna inte kan användas bättre i det civila biståndet.

Vad som däremot lyst med sin frånvaro är diskussionen om hur situationen i och kring Afghanistan utvecklats under det senaste året. Vare sig politiska beslutsfattare eller andra debattörer verkar ha uppmärksammat följderna av den afghanska statens tilltagande korruption och oduglighet, talibanernas framgångar och det uppenbara i att den internationella militära närvaron i Afghanistan går mot sitt slut.

I december förra året slog president Obama fast att tillbakadragandet av de amerikanska trupperna ska påbörjas i mitten av 2011. Ledande amerikanska militärer och politiker har därefter försökt göra mindre alarmerande tolkningar av beslutet. De har sagt att reträtten ska dra ut över ett flertal år, att Afghanistan inte ska lämnas i sticket och så vidare. Men Bob Woodwards nyligen publicerade bok, ”Obama’s War”, ger en otvetydig och oemotsagd bild av en mycket beslutsam president som vill ut ur Afghanistan så fort som möjligt. Och undra på det. En majoritet av de amerikaner som valde Obama till president är emot kriget, och ska han ha en rimlig chans till en andra mandatperiod måste han ta hem soldaterna.

Dessutom har den amerikanska strategin, ”take, hold and build”, misslyckats. Det beror främst på att det inte finns en afghansk statsadministration som kan ta över ansvaret för social service, säkerhet, lag och ordning när de internationella trupperna erövrat ett område. Eskaleringen av den amerikanska insatsen med 30.000 soldater – med resultatet att den internationella styrkan nu uppgår till drygt 140.000 – tvingar på sin höjd talibanerna till taktiska reträtter i de södra provinserna. Men samtidigt vinner de mark i norr. Min poäng är att avsaknaden av en fungerande stat, eller rättare sagt existensen av en destruktiv stat, gör att upprorsrörelsen lyckas behålla det strategiska initiativet.

Till det kommer att den holländska militären redan lämnat Afghanistan, att kanadensare och italienare är på väg därifrån, att britterna satt sitt slutdatum till 2014, och inte minst att Kabulkonferensen i somras – där samtliga viktiga politiska aktörer utom talibanerna deltog – beslöt att de internationella styrkorna ska ha överlämnat säkerhetsansvaret till den afghanska armén och polisen senast 2014.

Det är snart bara Sverige och några andra mindre stater som inte ser skriften på väggen.

Kommer då den afghanska armén och polisen att kunna ta ansvar för säkerheten och stå emot talibanerna och de andra upprorsgruppena?

Samtliga ärliga bedömare är överens om att polisen är bortom all kritik, att dess mest väsentliga funktion är att bidra till talibanernas ökande styrka. Armén kommer inte långt efter. Den har ännu inte, efter sju års utbildning och miljardtals investerade dollar, lyckats genomföra en självständig operation på bataljonsnivå. Det finns inga tecken på att de tre år som återstår fram till 2014 kommer att göra någon skillnad. Detta är i sin tur en spegling av det eländiga tillståndet inom den afghanska staten som helhet och det faktum att det halvhjärtade och illa genomförda försöket att bygga en afghansk stat med internationellt stöd har slagit fullständigt fel.

En möjlig utväg kan finnas i de samtal som nyligen inletts mellan den afghanska regeringen och enskilda talibaner, och som eventuellt kan leda fram till fredsförhandlingar. Den väsentliga frågan i det sammanhanget är dock om man kan lita på talibanerna. Den givna misstanken är att de ser fredsförhandlingar som en taktisk skenmanöver i syftet att påskynda den internationella militärens reträtt, medan de håller fast vid sitt strategiska mål, att upprätta en islamisk stat.

Afghanistan i blickfånget