Utredningen efter attacken mot FN-kontoret i Mazar-i-Sharif i fredags där sju FN-anställda dödades fortsätter samtidigt som oroligheterna fortsatte i Afghanistan under söndagen. Igår fördes kroppen efter den 33-årige svenske juristen Joakim Dungel till Kabul och togs emot av den svenske ambassadören och på tisdag hålls en officiell minneshögtid.
Efter attacken mot FN-anläggningen i Mazar-e-Sharif i fredags fortsätter oroligheterna i Afghanistan. Under söndagen pågick våldsamma protester mot koranbränningen som pastor Terry Jones låg bakom i USA. I Kandahar inträffade flera explosioner, en person uppges ha dödats och ett femtontal skadats, enligt nyhetsbyrån Reuters. Ett tusental demonstranter i östra Afghanistan blockerade vägen mellan Jalalabad och Kabul enligt nyhetsbyrån. Även i Kabul förekom protester av det lugnare slaget.
Demonstranterna protesterar mot den koranbränning som den ökände pastor Terry Jones anordnat för två veckor sedan i en liten kristen församling i Florida i USA.
– Demonstranterna marscherar nu mot FN-högkvarteret, sade provinsstyrets talesman Zalmai Ayoubi till Reuters.
– Vi vill att pastorn som brände den heliga Koranen ska bestraffas hårt, han är inte en människa, han är ett hjärndött djur. sade 20-årige Jalil Ahmad.
Den svenska ambassadören Torbjörn Pettersson tog under gårdagen emot kroppen efter den 33-årige svenske juristen Joakim Dungel, en av de FN-anställda som dödades i attacken mot FN-kontoret i Mazar-e-Sharif, där bland annat även en norsk överstelöjtnant, en rumän och fyra nepaleser som bevakade kontoret dödades. Två av de döda ska ha halshuggits, men Torbjörn Pettersson vill inte kommentera vilka skador svensken utsatts för.
– Det görs ju en utredning av afghansk polis nu och den vill jag avvakta.
Enligt svenska medieuppgifter fick ett tiotal beväpnade afghanska soldater som stod vakt vid FN-organet Unamas kontor i Mazar-e-Sharif order om att inte skjuta när demonstranterna gick till attack i fredags. Men Torbjörn Pettersson vill inte spekulera i om attacken kunde ha stoppats.
– Det går många rykten just nu. Men jag kan säga att för oss som är vana vid situationen här nere är det här inte konstigt. Att ett mindre antal vakter skulle skjuta mot 2000-3000 demonstranter låter inte särskilt troligt, säger Torbjörn Pettersson till SvD.se.
Staffan de Mistura, högste chef för FN i Afghanistan förklarar attacken med att beväpnade upprorsmän infiltrerat demonstrationen. När de tog sig in på FN-kontoret följde civila demonstranter med vilket gjorde att vakterna inte kunde skydda byggnaden, rapporterar SR Ekot.
Koranbränningen i Florida är en orsak till protesterna, enligt Staffan de Mistura, en annan att de internationella styrkorna varit mer offensiva under vinterhalvåret.
Under lördagen mötte ambassadör Torbjörn Pettersson kistan med svensken, på tisdag hålls en officiell minneshögtid för FN-anställda på plats.
– Alla är mycket bestörta, det är ju så uppenbart att det här är en civil och icke-aggressiv humanitär insats, det som FN-kontoret står för. Vi är vana att det kan hända soldater men det här är ju civil humanitär personal, säger Torbjörn Pettersson till SvD.se.
Det är fortfarande oklart när Joakim Dungels kropp kommer att föras hem till Sverige.
– Det beror på utredningen.
Alexandra Hernadi
08-13 56 05 alexandra.hernadi@svd.se
Twitter Fler artiklar av skribenten
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/minneshogtid-for-fn-svensk-pa-tisdag_6061677.svd
Massakern på FN-personal i norra Afghanistan kommer överraskande för många. Utrikesnyheterna de senaste månaderna har ju helt fokuserat kring uppror i norra Afrika och jordbävning i Japan, utvecklingen i Afghanistan har därför hamnat i skymundan. Men kriget fortsätter med samma intensitet som de senaste åren och därför var det ingen överraskning med ett nytt blodigt våldsdåd i Afghanistan.
Det finns också all anledning att tro att strider och våldsdåd i allt högre utsträckning kommer att ske i norra Afghanistan, där Sverige med omkring 500 soldater och en bas i Mazar-e-Sharif har ansvar för två provinser. Under många år fokuserades striderna till södra och östra landet och det är därför USA det senaste året kraftsamlat där för att bryta ned talibanernas motstånd.
Men den utökade närvaron av amerikanska och övriga Isafsoldater i de av kriget svårast drabbade provinserna har betytt att många militanta talibaner flyttat sin verksamhet norrut, mot bland annat Mazar-e-Sharif. Där är det visserligen inte lika vanligt med talibanvänliga pashtunbyar, men stödet bland civilbefolkningen är tillräckligt starkt för att talibanerna ska känna sig trygga.
Under åren som följde efter 11 september 2001 och den USA-ledda invasionen var det framför allt mot USA som missnöjet riktades. I takt med att antalet civila offer har ökat har missnöjet övergått till hat. Och hatet riktar sig nu i allt högre grad mot alla utländska soldater, det görs ingen skillnad på svenska, finska eller amerikanska soldater. Målsättningen är att driva bort de utländska trupperna och i en del extrema fall alla utlänningar som finns i landet, även hjälparbetare.
Den folkhop som på fredagen gick till attack mot FN-förläggningen skanderade enligt medierapporteringen ”Död åt USA” efter att en amerikansk pastor provokativt bränt en Koran. Men det är typiskt att det också är andra utlänningar som drabbas, och inte heller bara soldater utan civila hjälparbetare.
För att visa sin politiska styrka och självständighet meddelade Afghanistans president Hamid Karzai nyligen att landet själv ska ta över säkerhetsansvaret i sju provinser, bland annat i Mazar-e-Sharif. Men det finns i dag inget som tyder på att afghanerna ska klara den uppgiften. Problemen är för stora, den afghanska polisen och militären alltför fåtalig och outbildad – och speciellt när det gäller polisen alltför korrumperad.
Ett grundproblem är att Afghanistan ännu inte är en fungerande stat där befolkningen erbjuds säkerhet och framtidstro. Korruptionen är omfattande och den byråkratiska ineffektiviteten stor. Fakta som inte gör det lättare för, speciellt i söder, ofta hatade utlänningar. Det finns därför all anledning att befara att rubrikerna om våldsdåd i Afghanistan snart åter står i internationellt fokus.
08-13 52 60 jan.blomgren@svd.se
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-valdsdadet-overraskar-inte_6059577.svd
Den amerikanska militären har återigen fått be om ursäkt för foton och videofilmer av en grupp soldater som påstås döda afghanska civila för nöjes skull.
De senaste skandalfotona publicerades av Rolling Stone i måndags, tillsammans med flera videoupptagningar. En av dem har soldaterna själva klippt som en musikvideo, och valt att kalla ”Death zone”. Filmen har spritts från soldat till soldat på hårddiskar och usb-minnen.
Videon, material som filmats av soldaterna själva i början av förra året, visar hur två män dödas efter att de påståtts ha planterat en vägbomb i Afghanistan. Männen rör sig mot några träd, man hör en amerikansk soldat i bakgrunden säga ”De sitter under trädet nu… De ska fan dö”. ”Det är den värsta dagen att vara afghan i dag”, säger en annan kort innan marken kring de två männen exploderar av raketer från ett amerikanskt flyganfall
.
Den 15 minuter långa filmen avslutas med grymma bilder av offren samt eftertexter. Det hela ackompanjeras av tung rockmusik. Även om själva attacken kan ha varit militärt legitim och motiverad utgör själva videon ett klart brott mot arméns regelverk och normer, skriver Rolling Stone.
Ytterligare en video visar hur en amerikansk patrull skjuter ihjäl två afghanska män de möter på en motorcykel. Det fanns inga klara bevis för att de två männen var beväpnade, skriver nyhetsbyrån Reuters.
Pentagon beklagade på måndagen det olyckliga som bilderna visar, och beskrev dem i ett utlåtande som ”störande och i skarp kontrast till den amerikanska arméns normer och värderingar”.
Flera av soldaterna står också inför mordåtal i en militär domstol. En av dem, Jeremy Morlock, dömdes förra veckan. I utbyte mot att 23-åringen erkände mord på oskyldiga afghaner och vittnar mot fyra övriga fick han sitt straff kortat från livstid till 24 års fängelse.
I ett tal idag tillkännagav den afghanske presidenten att den utländska militära närvaron ska börja avvecklas. Ett av områdena är det där Sverige har närvaro. Det är nu avgörande för Afghanistans framtid hur överlämningen genomförs och att det afghanska rättsväsendet får stöd, skriver Peter Brune, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén.
Ett decennium har snart gått sedan 11-september-attackerna. Några veckor senare invaderade amerikanska trupper Afghanistan, på jakt efter Usama bin Laden, hjärnan bakom de vedervärdiga dåden. De amerikanska trupperna har allteftersom kompletterats och idag är 50 länder militärt engagerade, med Tonga, Togo och Colombia som senaste tillskott.
Idag, i anslutning till firandet av det afghanska nyåret, Nawroz, tillkännagav president Karzai att den utländska militära närvaron nu ska börja avvecklas. För Sverige var detta av speciellt intresse då en av de sju platser där detta överlämnande av ansvar ska inledas, är det område där Sverige opererar, Mazar-e-Sharif i Balkhprovinsen.
Afghanistan har genomlevt 30 år av väpnat våld. Under de tio år som har gått sedan den USA-ledda militära operationen inleddes har många allvarliga misstag begåtts av den Nato-ledda Isaf-styrkan. Ett tiotal officiella strategier har lanserats av EU, Nato, FN med flera för hur det afghanska folkets lidande ska kunna komma till ett avslut. Nyckelordet i den pågående debatten benämns ”transition”. Detta militära och polisiära maktöverförande ska vara avslutat 2014. Vi som har funnits på plats i Afghanistan sedan början av 80-talet, utan vapen i hand, har konsekvent hävdat att ingenting är vunnet, vare sig militärt eller politiskt, om inte det afghanska ägarskapet tas på allvar.
Det är dock en enorm utmaning att se till att afghansk militär och polis uppnår ens minimal standard. Aktuella uppskattningar visar att 9 av 10 militära rekryter är analfabeter, 40 procent beräknas vara drogberoende och upp till 30 procent av styrkan deserterar varje år, en ansenlig del av dem till den väpnade oppositionen. Därutöver är rekryteringsbasen etniskt snedfördelad, vilket kan ha mycket allvarliga konsekvenser på sikt. Siffrorna för den poliskår man försöker bygga upp är ännu mer alarmerande.
Samtidigt är givetvis processen nödvändig. Alla krig tar förr eller senare slut. En av de förutsättningar som faktiskt talar till Afghanistans fördel är att de senaste 30 årens krig inte utgör ett ”normaltillstånd”. Afghanistan förtjänar ett bättre öde. Den vanlige afghanen vill inget hellre än att den egna nationen ska resa sig ur de senaste decenniernas förnedrande utländska interventioner och inhemska maktkamper mellan olika krigsherrar.
I överlämnandet kommer planeringen av det fortsatta stödet till inte minst den afghanska polisen att vara avgörande.
Peter Brune
Omvärlden har tidigare vänt Afghanistan ryggen och senare fått betala ett dyrt pris för detta. Samma misstag får inte ske igen. Svenska Afghanistankommittén har tidigare kritiserat den skeva fördelningen av resurser när internationella samfundet engagerar sig på det sätt som man gjort i Afghanistan, med en så stor tyngdpunkt på militära medel. Även proportionerna hos de länder som satsar både civilt och militärt insatser är orimliga – Sverige tillhör de ”bästa i klassen” men fortfarande kostar de militära aktiviteterna ungefär tre gånger så mycket som de civila.
Dessutom finns sedan länge en snedfördelning av biståndsresurser inom landet. Provinser som drabbats hårt av konflikten får mer bistånd. Svenska och utländska biståndsorganisationer har med stor oro sett hur bistånd från vissa länder behandlats som ett militärt redskap där stora resurser spenderats under kort tid, med dåliga resultat.
Vissa länder har också agerat utifrån en sammanslagen strategi för bistånds- och militärinsatsen i Afghanistan. Det finns därför en tydlig risk att den framtida riktningen för det internationella utvecklingssamarbetet med Afghanistan kopplas samman med tillbakadragande av internationell trupp. Detta är två olika agendor med olika mål och måste därför hållas isär.
Vi har tillsammans med europeiska systerorganisationer inlett ett nytt samarbete där vi noggrant kommer att följa överlämnandet av det militära och polisiära säkerhetsansvaret till afghanska myndigheter. De krav vi har rest går i första hand ut på att:
• Det behövs en mycket mer öppen dialog om planeringsprocessen för överlämnandet. Hur och när Nato lämnar över det operationella ansvaret spelar roll för de lokalsamhällen vi arbetar med. Vi märker redan en stark oro för att kortsiktiga politiska ställningstaganden kommer att styra överlämnandet.
• En fortsatt regionalisering av utvecklingssamarbetet med Afghanistan måste undvikas. Idag kopplar enskilda länder sina utvecklingsinsatser till den region där man har militär personal. Engagemanget och kapaciteten skiljer sig kraftigt mellan de europeiska länder som ger stöd från sina provinsiella militärbaser. Det skapar regionala obalanser och en ojämn implementering av Afghanistans nationella utvecklingsstrategi. Överlämnandet får inte innebära att nuvarande obalanser bibehålls eller till och med förstärks. Sverige, som en av arkitekterna bakom EU:s gemensamma biståndsarbete, har här ett särskilt ansvar att försäkra sig om att den nationella utvecklingsplanen efterföljs.
Rättvisa, och åtgärder som stärker rättvisa, måste spela en central roll i överlämnandet av det operativa säkerhetsansvaret. En stor del av misstron i Afghanistan mot det internationella samfundets uppsåt, grundar sig i misslyckandet att skapa en fungerande rättstat. I överlämnandet kommer planeringen av det fortsatta stödet till inte minst den afghanska polisen att vara avgörande. Detta kommer i hög att påverka hur den afghanska befolkningen komma att värdera de senaste tio årens insatser.
Ny statistik visar att 2010 var det blodigaste året i Afghanistan sedan WTC-attacken för tio år sedan. Idag hör vi från alla inblandade aktörer att kriget i Afghanistan inte kan vinnas militärt. Det är en senkommen insikt. I det senaste riksdagsbeslutet från december 2010 om den svenska politiken för Afghanistan utfäster sig en bred riksdagsmajoritet till att engagemanget ska förbli långsiktigt.
Svenska Afghanistankommittén, tillsammans med 16 andra europeiska systerorganisationer, kommer att övervaka att världssamfundets löften inte har visat sig vara tomma ord. Det gemensamma ansvaret för Afghanistan är långsiktigt – oavsett om svensk militär är där och oavsett att de provinser som Sverige har ett militärt ansvar för inom Isaf-mandatet är de första att överlämnas till afghanskt ägarskap.
PETER BRUNE
generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sak-om-overlamningen_6029047.svd
Afghanska styrkor ska i sommar ta över kontrollen över säkerheten i sju områden från Nato, sade president Hamid Karzai på tisdagen. Bland annat ska styrkorna nu ha ansvar för utvecklingen i provinsen Helmands huvudstad Lashkar Gah.
Afghanistan kommer att ta ”fullt säkerhetsansvar” för största delen av Kabulprovinsen, inklusive huvudstaden. Dessutom tar de afghanska styrkorna över ansvaret i Mazar-e-Sharif, där huvuddelen av den svenska styrkan är stationerad.
Även provinserna Panjshir och Bamiyan samt städerna Mehtarlam och merparten av staden Herat hamnar under afghanskt styre från och med juli. Lashkar Gah i Helmandprovinsen är den enda delen av södra Afghanistan som tas under lokal kontroll.
– Det här året är en milstolpe i processen för fred och för regeringsbyggandet. Det här är året att ta mer ansvar, sade president Hamid Karzai i ett tal.
Han sade sig till alla pris vilja avsluta det blodiga kriget och skickade en uppmaning till talibanerna.
– Jag yrkar återigen på att den beväpnade oppositionen upphör med sina attacker och förenar sig med fredsprocessen. Annars kommer de att vara ansvariga för den fortsatta närvaron av utlänningar i Afghanistan.
Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen välkomnar president Hamid Karzais uttalande och lovar att den militära alliansen inte kommer att lämna ett säkerhetsvakuum i Afghanistan.
– Det här representerar nästa steg i Afghanistans resa, inte slutmålet. Varje steg på vägen kommer att avgöras av förutsättningar på plats.
Fogh Rasmussen betonar vikten av att medlemsländerna i den Nato-ledda Isaf-styrkan fortsätter att visa solidaritet och kontinuitet under de tre övergångsåren innan Afghanistan ska klara sig helt utan internationella styrkor.
Tio år har gått sedan konflikten i Afghanistan inleddes och förra året blev det blodigaste hittills för de internationella styrkorna med över 700 rapporterade dödsfall.
USA och Natos militära allians har tillsammans omkring 150.000 soldater i Afghanistan. USA:s president Barack Obama har sagt att han vill att de amerikanska trupperna ska börja lämna landet i juli och att alla soldater ska vara ute ur Afghanistan 2014.
Säkerhetssituationen i Afghanistan är den sämsta sedan talibaneran störtades, konstaterar FN:s vice sändebud Robert Watkins. Nu varnar han för att 2011 kan bli det blodigaste året i landet hittills.
På senaste tiden har situationen i Afghanistan förvärrats efter att Natotrupper genomfört en frammarsch i de tidigare talibankontrollerade södra och västra delarna av landet. Insatsen försvagade talibanernas makt i områdena, men ledde även till att många talibaner förflyttade sig till andra områden som tidigare varit talibanfria.
Läget för lokalbefolkningen i Afghanistan rapporteras nu bli allt svårare på grund av attacker från självmordsbombare, krypskyttar och banditgäng. Situationen förvärras även av att hjälparbetare får allt svårare att nå stora delar av landet.
FN:s vice sändebud Robert Watkins uppger att FN:s egna organisationer bara har ständig tillgång till 30 procent av landet, och tillgång till och från till ytterligare 30 procent av landet. Resterade delar av Afghanistan får klara sig utan FN:s hjälp.
Enligt Thomas Ruttig från Afghanistan Analysts Network har det skett en sammanblandning från talibanernas och motståndsmännens sida. Många motståndsmän tror att vanliga hjälporganisationer är kopplade till militären, eftersom militära insatser också försöker hjälpa med vård och mat.
– Lösningen kan vara att hålla militära och civila hjälporganisationer åtskilda, säger Thomas Ruttig.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4367008
Internationella Röda Korset varnar för fortsatt försämrad säkerhet i Afghanistan, särskilt för landets civila.
Enligt FN var det i fjol en 20 procentig ökning av civila som dödades i stridernas korseld, en ökning som enligt Internationella Röda Korsets högste operative chef Pierre Krähenbühl återspeglats i fler och fler sårade på organisationens sjukhus. 
Pierre Krähenbühl. Karin Tengby/ Röda Korset
Pierre Krähenbühl säger att han bara ser fler och fler dödade och sårade civila som offer för intensifierade strider i landet.
Organisationens sjukhus i Kandahar hade i fjol fler än dubbelt så många krigsskadade patienter än året dessförinnan. Krähenbühl är djupt oroad över utvecklingen.
Striderna är mer intensiva i provinsen Helmand än i norr, mer intensiva i Kandahar än i de centrala delarna, men trenden är att de intensifieras och att de sprids till allt fler av landets delar.
Det är också fler och fler väpnade grupper som deltar i striderna, numera ofta med ekonomiska motiv snarare än ideologiska eller religiösa eller kulturella.
En av få ljuspunkter enligt Internationella Röda Korset är att talibanerna faktiskt går att tala med. De senaste åren har de tillåtit poliovaccination av barn i områden som de kontrollerar – i tre år har det skett utan en enda incident.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4309831
I Afghanistan omkom 20 människor när en sprängladdning exploderade intill en väg i dag. 13 av de döda var barn.
Explosionen inträffade i provinsen Paktika i den sydöstra delen av landet, enligt myndigheterna.
Dagens dåd är den dödligaste attacken av det här slaget på ett halvår i Afghanistan.
TT/Reuters
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4300715