Många kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn gör inga försök att få tag på barnens anhöriga. När en 15-årig pojke i Filipstad i påskas tog sitt liv efter att ha mått dåligt i flera månader så trodde kommunen att han inte hade några anhöriga, vilket visade sig vara fel
Den 17 april, några dagar efter påsk, dödförklarades 15-årige Roni på Akademiska sjukhuset i Uppsala, efter att han hängt sig några dagar tidigare.
Han dog långt borta från sin familj, under hans sista timmar var det istället hans gode man Marianne Karlsson, som vakade vid sjukhusbädden, med många tankar snurrande i huvudet.
– Mest tänkte jag, varför har du gjort så här? Det får man aldrig något svar på. Det var mycket starka känslor, mycket jobbigt.
Roni hade gjort flera självmordsförsök efter att han kom till Sverige i höstas och placerades på ett boende i Filipstad och han mådde ofta dåligt. Själv hävdade han att inga anhöriga fanns kvar i livet, kanske var det en lögn för att få stanna i landet.
För bara en vecka efter hans död dök en bror upp, från Malmö. Ekots efterforskningar visar att även föräldrarna tycks leva i Irak. Men på Filipstads kommun valde man ändå att inte göra några egna efterforskningar för att se om Roni talade sanning.
Marianne Karlsson menar att om man hade vetat om familjen så hade det kunnat innebära ett helt annat stöd för pojken.
– För mig hade det varit bra för då hade jag kunnat kontakta dem och han hade kunnat prata med dem eller kanske hälsat på dem. Men jag hade inte en tanke på att han kunde ha någon, och speciellt inte här i Sverige.
Om du hade vetat att han hade en bror i Sverige, hade du agerat då?
– Då hade jag nog frågat om han ville hälsa på. Han hade ju haft möjlighet att kunna göra det.
På Filipstads kommun är det i dag ingen som vill kommentera hur man hanterade fallet med 15-årige Roni, men Åsa Andersson som är verksamhetsledare medger samtidigt att det finns oklarheter kring vem som ska ha ansvar för att få tag på anhöriga till de ensamkommande barnen. Hennes kommun gör inga egna efterforskningar.
– Nej, det gör vi inte i dag.
Varför inte?
– Därför att vi inte har sett det som vårt uppdrag utan vi ser det som att Migrationsverket har det uppdraget.
Av de drygt 90 kommuner som tar emot ensamkommande asylsökande barn så saknar mer än var tredje en plan för anhörigkontakter, visar en enkät som Ekot gjort.
Och även om kontaktuppgifter finns så är det långt ifrån alla kommuner som använder dem när barnet till exempel mår dåligt. Trots att även socialtjänstlagen talar om vikten av kontakter mellan barn och föräldrar.
Ansvaret kan aldrig ligga bara på Migrationsverket menar Terje Torvik som är projektledare där.
– Det är många som ställer sig frågan varför man ska ha kontakt med föräldrarna. Jag tror att det är viktigt att man ställer sig frågan varför man inte ska ha det. Utgångspunkten ska vara att man har kontakt med föräldrarna.
Finns det fortfarande en okunskap på det här området?
– Jag tror det, det spelar ingen roll om det är Migrationsverket som har kontakt eller om det är kommunen genom en god man, jag tror att det handlar om att man inte vet hur man ska agera.
Daniel Rundqvist
daniel.rundqvist@sr.se
Maria Gustafsson
maria.gustafsson@sr.se
روز يکشنبه مورخ 28 جون 2009 يکتعداد خانواده هاي افغان مقيم ستوکهولم که تعداد شان به 50 نفر ميرسيد ، در يک روز قشنگ آفتابي در کنار آب ميله تابستاني گرفته ودر يک فضاي بسيار عالي وصفا وصميميت يکجا باهم غداي افغاني شامل قابلي و کباب صرف کردند . آشپزي اين ميله را محترم الياس اسلميار داوطلبانه بعهده داشت و توسط رهبري انجمن افغانها کمک ميشد
غرض مشاهده تصاوير ميله به اينجا کليک کنيد
Wahid Rahimi är tillbaka efter att ha avvisats till Kabul för cirka ett år och tre månader sedan. Han har överlevt i staden tack vare pengar från sina föräldrar, från mig, från två diplomater vid svenska ambassaden i Kabul, samt mindre birdrag från några andra personer
Wahid hari skrivande stund laglig rätt att vistas i Sverige i tre månader. Vad som händer efter det vet vi inte.
Under sin vistelse i l har Wahid utstått svår fattigdom, sovit i garage, i butiker, i moskéer och på gatan. När han fått pengar från Sverige har han varit inneboende
hos Kabulbor. Han har fått svälta under vissa perioder, han har frusit när han sovit
på gatan under början av senaste vintern. Wahid har rånats, misshandlats och mordhotats. Han har sökt åtskilliga jobb men aldrig fått något. Han har skiljts från sin släkt, föräldrar, vänner och sin flickvän i Sverige.
All information jag fått om Wahids liv kommer dels från honom själv, men även från de svenska diplomater i Kabul som vanligtvis träfat honom varje vecka.
Wahid Rahimis återvändande är främst en framgång för honom själv, i andra hand för hans föräldrar. Därutöver är hans återvändande mycket viktigt för de flesta afghaner som riskerar att avvisas till Afghanistan, inklusive nästan alla av mina klienter.
Skälet är att det sannolikt inte finns någon som efter att ha avvisats, levt så länge i Kabul. De flesta har rest illegalt till Pakistan och några till Iran kort efter att de avvisats. Wahids vistelse i Kabul och alla de svåra umbäranden han utstått där, gör honom till det bästa levande vittnesmålet om att Kabul inte går att nyttja som internflyktsalternativ utan sociala kontakter.
Av den anledningen kommer Wahid att åberopas som vittne i de flesta av mina mål gällande asylsökande afghaner. Wahid är ett av de bästa bevisen jag har och med hans vittnesmål måste trycket öka på Migrationsverket och migrationsdomstolarna att acceptera verkligheten.
Jag vill uppmana alla afghaner och i synnerhet mina klienter att följa utvecklingen framöver. Det är nu den bästa chansen att gå vidare i de flesta av mina ärenden finns.
Thabo 'Muso (thabomuso@hotmail.com
Systemet med domstolsprövning av asylsökandes fall har lett till förbättringar genom att det exempelvis blir muntliga förhandlingar, enligt en statlig utredning. Men det finns problem, bland annat är det är stor brist på tolkar
– Jag anser att det är ett mycket allvarligt problem och därför har jag påpekat det i betänkandet. Jag vill inte påstå att det lamslår arbetet men jag kan redovisa att vi har fått tydliga klagomål domstolarna och Migrationsverket om att man har svårigheter att skaffa tolkar med tillräcklig kompetens för att klara uppgifterna, säger utredaren Bertil Hübinette.
Enligt Bertil Hübinette borde fler tolkas utbildas och domstolarna och Migrationsverket har bättre listor över möjliga tolkar.
Att de asylsökande och domarna förstår varandra är avgörande för att processerna ska bli rättvisa.
Systemet med att Migrationsverkets asylbeslut kan överklagas till migrationsdomstolar med Migrationsöverdomstolen som högsta distans har funnits i funnits i tre år.
Systemet skulle bli bättre om Migrationsöverdomstolen genom fler beslut klargjorde praxis på vissa områden, enligt Hübinette.
Exempelvis har det varit heta diskussioner om huruvida det är rätt är att skicka tillbaka asylsökande till Irak.
Knäckfrågan är vad som utgör en väpnad konflikt som gör att en asylsökande har rätt till svenskt uppehållstillstånd.
Bertil Hübinette efterlyser fler praxisfall från Migrationsöverdomstolen.
– Vi har fått många synpunkter med just det innehållet. Intresset och behovet av ledande uttalanden från Migrationsöverdomstolen är helt klart belagt och det framför jag också i betänkandet, säger Bertil Hübinette.
Totalt sett verkar asylsökandes biträden, domstolar, Migrationsverket och andra berörda nöjda med systemet. Inte minst med att parterna nu i flera fall möts för muntliga förhandlingar.
– Reformen har fallit väl ut, både när det gäller öppenhet, tydlighet, bättre beslutsunderlag och skapandet av praxis på migrationsrättens område, säger Bertil Hübinette.
Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson hade väntat sig mer av utredningen. Eliasson säger till TT att han väntade sig förslag som gjorde det lättare för barn att få uppehållstillstånd.
Mats Eriksson
mats.eriksson.ekot@sr.se
Samtidigt som det är jättebrist på platser där ensamkommande flyktingbarn kan bo säger de flesta kommunerna nej till att ta emot barn
Torsdag 02 juli 2009 11:47
.”Svårt att förstå argument som bygger på ekonomi”, säger migrationsministern
› Personalen har blivit som en familj, berättar Mohammad.
Idag behövs det akut 200 nya platser, enligt Migrationsverket. Samtidigt tar nästan 200 kommuner inte emot några barn. Migrationsminister Tobias Billström tycker att det är dags för kommunerna att ta sitt ansvar.
Lomma är en av de kommuner som faktiskt skrev ett avtal om att ta emot flera flyktingbarn, men till slut blev det bara ett.
– Det visade sig sedan när vi annonserade här i olika sammanhang att det fanns inte det stora intresset att ta emot, och därför landade det på ett, säger Thomas Håkansson, moderat kommunalråd i Lomma, där man alltså bara hittade en lämplig familj till att ta emot ett barn.
Men Migrationsverket och migrationsministern Billström tycker att de flesta barn som kommer inte behöver bo i familjehem.
– Många andra kommuner använder sig av gruppboenden istället för familjehem. Det vill säga man anställer några kloka vuxna som kan hjälpa barnen, som får bo tillsammans, städa, laga mat precis som vilka andra ungdomar som helst. Om vi bara har 90 kommuner av 290 som tecknar avtal fungerar inte systemet.
Natacha López
natacha.lopez@sr.se
http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=1646&artikel=2943239
.