”Varje tal om en exitstrategi spelar talibanerna i händerna”, förklarade utrikesminister Carl Bildt i måndags i samband med EU:s utrikesministermöte i Bryssel. Hans spanska kollega Miguel Angel Morationos förklarade i samma anda att det som nu behövs är en ”övergångsstrategi” (transition strategy), inte en exitstrategi.

Att genast ta hem trupperna vore att svika afghanerna. Den som skickat trupp till andra länder har ett ansvar för vad den lämnar efter sig. Att ha en strategi för successivt överlämnande av ansvaret för säkerheten till inhemsk militär och polis är nödvändigt.

Det finns risker med att fastslå ett slutdatum för insatsen. Om talibanerna vet att det bara gäller att hålla ut till en viss tidpunkt kan de anpassa sin krigföring därefter. Samtidigt kan de afghaner som samarbetat med de utländska trupperna demoraliseras om västländerna gör klart att de ger sig av oavsett hur säkerhetsläget utvecklar sig.

Men hur känsligt det än är att tala om exitstrategi, så är det just en väg ut som nu sökes. När Barack Obama aviserade en ökning av styrkan i Afghanistan med 30.000 man var inte budskapet: vi ger oss aldrig. Tvärtom. Obama framställde ökningen av truppstyrkan som en sista stor kraftansträngning i syfte att förbättra säkerhetsläget så mycket att det om ett och ett halvt år ska bli möjligt att börja ta hem trupperna.

När Tyskland, Frankrike och Storbritannien tog initiativ till den stora Afghani­stankonferens som i dag öppnas i London var syftet likartat. Afghanistankriget blir alltmer impopulärt i Europa.

Ledarna för de EU-länder som bidrar med mest trupp är inte beredda att ge upp. Men de söker liksom Obama en strategi som håller hoppet om framgång vid liv samtidigt som den ska ses som början på en avvecklingsfas.

Förutsättningarna är allt annat än goda. Under året som gick försämrades inte bara säkerhetsläget. Karzairegimens systematiska fusk i presidentvalet rubbade dessutom tilltron till att det finns en pålitlig afghansk samarbetspartner.

Inför Londonkonferensen har den tyska regeringen meddelat att den utökar sin Afghanistanstyrka med 500 soldater och en reserv på ytterligare 350 man. Samtidigt ska tyngdpunkten i uppdraget förskjutas så att fler ägnar sig åt utbildning av afghaner till soldater och poliser.

Enligt ett utkast till konferensdokument som läckt ut finns planer på att redan detta år börja överföra ansvaret för säkerheten i några av Afghanistans regioner till inhemska styrkor.
Bland punkterna i utkastet finns också idén om en fond som ska användas för att locka talibaner att byta sida. Det förslaget presenterades redan i förra veckan av den afghanske presidenten Hamid Karzai, och västländerna väntas vid Londonkonferensen bidra med pengar.

I brittisk press spekuleras om försök till en regional lösning. Inte minst spänningarna och konkurrensen mellan Pakistan och Indien har haft negativ inverkan på läget i Afghanistan.
Liksom president Obama är ledarna för EU:s stora länder beredda att ge insatsen ännu lite mer tid. Men sanningens minut närmar sig. För hur ser nästa steg ut om säkerhetsläget inte förbättras trots de insatser som ska göras under tiden fram till sommaren 2011?

Det är rätt att inte brådstörtat lämna Afghanistan. Det är rätt att så snabbt som möjligt försöka överföra ansvaret för säkerheten till afghanerna själva. Oddsen för framgång är inte goda. Ändå vore det fel att inte försöka.

DN 28/1 2010

http://www.dn.se/opinion/huvudledare/utvag-ur-afghanistan-1.1034719

Men det är kontroversiella frågor. Utanför konferenscentret finns demonstranter och där hittar Ekot Sveriges utrikesminister Carl Bildt men han är inte imponerad.

– Det är tio personer på andra sidan gatan med en anarkistflagga. Mina krav på demonstrationer är något högre än så här, säger han.

Du är inte imponerad?

– Nej, inte märkbart.

Vad demonstrerar de mot tror du?

– De är för Hizbollah.. nej, jag vet inte vad det är. Någon liten grupp av något slag.

När jag går fram och frågar så är det en grupp som motsätter sig all utländsk inblandning i Afghanistan och gruppen motsätter sig förstås den här konferensen som ju handlar om hur omvärlden ska stötta Afghanistan både med pengar och militärt.

Natostyrkorna ska utökas under året med 40 000 soldater som ska stärka säkerheten i landet och samtidigt utbilda afghanska poliser och militärer så att de successivt ska ta över kontrollen av landet.

Men konferensen ska också ge sitt stöd till president Karzais plan att erbjuda talibansoldater jobb och bostäder så att de istället för att kriga mot regimen ska övergå till ett civilt liv.

Sverige har också tryckt på för att få med kampen mot opiumtillverkningen i slutdokumentet och vikten av att satsa på att stärka det demokratiska systemet.

Men att den här konferensen kommer att gå till historien som den dag då det första stora steget mot fred togs törs inte Carl Bildt skriva under på.

– Jag förväntar mig att vi gör en genomgång av politiken gentemot Afghanistan och att vi ger lite nya inriktningar på ett antal nya områden. Historien består av den ena dagen efter den andra och hur historiskt det här kommer att bli får avgöras av historien. Det vet vi först längre fram.

Premiärminister Gordon Brown, konferensens värd här i London, tog däremot till större ord i sitt inledningsanförande.

Han tror att det som ska bestämmas här på konferensen kommer att bli början på en ny fas när afghanska regeringen själv steg för steg tar över kontrollen av sitt eget land.

Johan Prane, London
johan.prane@sr.se