I dag inleds Afghanistankonferensen i London. Ingen ledande politiker kommer att tala om att lämna landet. Ytterst ligger nyckelfrågan ändå där: Hur finner vi en väg ut?
”Varje tal om en exitstrategi spelar talibanerna i händerna”, förklarade utrikesminister Carl Bildt i måndags i samband med EU:s utrikesministermöte i Bryssel. Hans spanska kollega Miguel Angel Morationos förklarade i samma anda att det som nu behövs är en ”övergångsstrategi” (transition strategy), inte en exitstrategi.
Att genast ta hem trupperna vore att svika afghanerna. Den som skickat trupp till andra länder har ett ansvar för vad den lämnar efter sig. Att ha en strategi för successivt överlämnande av ansvaret för säkerheten till inhemsk militär och polis är nödvändigt.
Det finns risker med att fastslå ett slutdatum för insatsen. Om talibanerna vet att det bara gäller att hålla ut till en viss tidpunkt kan de anpassa sin krigföring därefter. Samtidigt kan de afghaner som samarbetat med de utländska trupperna demoraliseras om västländerna gör klart att de ger sig av oavsett hur säkerhetsläget utvecklar sig.
Men hur känsligt det än är att tala om exitstrategi, så är det just en väg ut som nu sökes. När Barack Obama aviserade en ökning av styrkan i Afghanistan med 30.000 man var inte budskapet: vi ger oss aldrig. Tvärtom. Obama framställde ökningen av truppstyrkan som en sista stor kraftansträngning i syfte att förbättra säkerhetsläget så mycket att det om ett och ett halvt år ska bli möjligt att börja ta hem trupperna.
När Tyskland, Frankrike och Storbritannien tog initiativ till den stora Afghanistankonferens som i dag öppnas i London var syftet likartat. Afghanistankriget blir alltmer impopulärt i Europa.
Ledarna för de EU-länder som bidrar med mest trupp är inte beredda att ge upp. Men de söker liksom Obama en strategi som håller hoppet om framgång vid liv samtidigt som den ska ses som början på en avvecklingsfas.
Förutsättningarna är allt annat än goda. Under året som gick försämrades inte bara säkerhetsläget. Karzairegimens systematiska fusk i presidentvalet rubbade dessutom tilltron till att det finns en pålitlig afghansk samarbetspartner.
Inför Londonkonferensen har den tyska regeringen meddelat att den utökar sin Afghanistanstyrka med 500 soldater och en reserv på ytterligare 350 man. Samtidigt ska tyngdpunkten i uppdraget förskjutas så att fler ägnar sig åt utbildning av afghaner till soldater och poliser.
Enligt ett utkast till konferensdokument som läckt ut finns planer på att redan detta år börja överföra ansvaret för säkerheten i några av Afghanistans regioner till inhemska styrkor.
Bland punkterna i utkastet finns också idén om en fond som ska användas för att locka talibaner att byta sida. Det förslaget presenterades redan i förra veckan av den afghanske presidenten Hamid Karzai, och västländerna väntas vid Londonkonferensen bidra med pengar.
I brittisk press spekuleras om försök till en regional lösning. Inte minst spänningarna och konkurrensen mellan Pakistan och Indien har haft negativ inverkan på läget i Afghanistan.
Liksom president Obama är ledarna för EU:s stora länder beredda att ge insatsen ännu lite mer tid. Men sanningens minut närmar sig. För hur ser nästa steg ut om säkerhetsläget inte förbättras trots de insatser som ska göras under tiden fram till sommaren 2011?
Det är rätt att inte brådstörtat lämna Afghanistan. Det är rätt att så snabbt som möjligt försöka överföra ansvaret för säkerheten till afghanerna själva. Oddsen för framgång är inte goda. Ändå vore det fel att inte försöka.
DN 28/1 2010
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/utvag-ur-afghanistan-1.1034719