Asylsökande

Hej Nasim !Hoppas att mår bra. Jag är Karim Qasimi som blev fruktansvärd utvisad till Kabul för tre veckor sedan. Nu är jag hemlös och ensam här.

Och det finns ingen organisation att hjälpa mig . Jag betalar omkring 10 dollar per dygn i ett vanligt hotell och jag vet inte att hur länge jag kan klara mig. Det finns inget jobb i Kabul och ni vet säkert att ingen lyssnar på någon här om någon har problem . Jag ber dig om du kan göra nånting eller hitta någon lösning för mig . Min situation är jätte dålig. Jag har inte bott längre i Afghanistan och aldrig bott i Kabul . Jag har ingen släkting eller någon anknyt här att jag kunna få hjälp. Jag tackar dig och ha det så bra .

Mvh

Karim Qasimi

29 april 2009, 07:43

Planerna för ett flyktingförvar i Åstorp fortskrider. Migrationsverket hoppas kunna börja använda de nya lokalerna till sommaren 2010

ÅSTORP. Migrationsverket har lämnat in en ansökan om plantillstånd för fastigheten Bulten, tidigare Eons lokaler, vid Malmövägen på Södra Industriområdet i Åstorp. En ny detaljplan ska upprättas för att ge möjlighet att skapa en förvarsanläggning för vuxna flyktingar som väntar på utvisning. I den gällande planen är fastigheten avsedd för industriändamål.

— Vi föreslår kommunstyrelsen att vi beviljar plantillstånd för detta, säger kommunalrådet Ronny Sandberg (S).

— Jag har pratat med samtliga företagare runt om och där är ingen som varit negativ till det här. Där är förstås vissa frågetecken, men lite mer liv och rörelse i området upplevs som positivt.

Migrationsverkets tidplan för bygget lyder kort och gott ”så fort som möjligt”, enligt Leif Schylström, byggnadsingenjör och expert i verkets lokalgrupp.

— Så fort detaljplanen kan ändras. Enligt stadsarkitekten kan ett beslut fattas i december i år, sedan är det ju en överklagandetid på tre veckor. Vi undersöker om det kan gå snabbare.

Förvaret ska kunna ta emot 50 personer från ett upptagningsområde som innefattar Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län. Fastighetens insida ska byggas om för att passa anläggningens behov, bland annat för att begränsa rörelsefriheten för de förvarstagna. Utomhus skapas rastgårdar och anläggningen kommer att helt omgärdas av en mur eller ett plank.

Byggtiden beräknas till åtta månader med ytterligare två månader för besiktningar, justeringar och möblering.

— Helst skulle vi vilja komma in i mitten av sommaren nästa år, det var vårt mål från början, men som det ser ut nu blir det nästa höst, säger Leif Schylström.

Stänger förvaret i Örkelljunga samtidigt med flytten?

— Vi kanske har öppet lite parallellt, de som jobbar där vill göra så, men det blir bara någon månad, säger Leif Schylström.

Personalen i det nya förvaret kommer att bestå av omkring 60 tillsvidareanställda, vilket välkomnas av kommunledningen.

— Det är en arbetsplats till i kommunen, det får vi inte glömma. Förvaret erbjuder andra typer av arbetsuppgifter och vi behöver en spridning av företag i kommunen, på det viset passar det bra in, säger Ronny Sandberg.

Jessika Jellbom jessika.jellbom@hd.se042-489 94 31

http://hd.se/astorp/2009/04/27/flyktingfoervar-i-aastorp-klart/

Ett år efter att boendet för ensamkommande flyktingbarn i Gamleby öppnades vill personalen att det skapas fler platser

Irfan, Garaad, Ahmad och Shikar har gemensamt att de alla kom till Sverige helt ensamma, utan släkt eller familj. Och så att alla gillar fotboll förstås. Och datorer… Så fort vi kliver över tröskeln i den stora, vita villan i Gamleby hörs prat och skratt, och från köket sprider sig doften av nybakt bröd. Några av killarna – som är från Somalia, Afghanistan, Syrien och Irak – ska sälja limpor på knallemarknaden i Gamleby till förmån för en skolresa. De går i nian på Åbyskolan. – Det är bra ungdomar som vi fått hit, konstaterar Gunilla Månsson, verksamhetsansvarig. Idag är det ungefär ett år sedan kommunen bestämde sig för att ta emot en grupp ensamkommande flyktingbarn och öppna ett boende i Gamleby. Den första tiden har varit spännande, men ibland svår. Det tar tid, både att skapa bra vardagsrutiner och bygga förtroenden. Nu börjar äntligen alla bitar falla på plats. – Det har varit turbulent ibland, men nu törs de visa mer vad de känner. Det är mer skratt och glädje nu när vi känner varandra. Kristina Rylander, som också jobbar på boendet, berättar att de försöker bejaka det friska, förstärka det som är positivt i killarnas tillvaro. Bilden som många har av ”stackars traumatiserade flyktingbarn” är en sanning med modifikation. – De är precis som alla andra ungdomar, har samma tonårstrots och bekymmer. Problemen har bara andra orsaker.

Författare: Caroline Petersson

Antalet flyktingbarn som kommer ensamma till Sverige ökar igen. Främst kommer de från Afghanistan och Somalia

Migrationsminister Tobias Billström vill därför att fler kommuner ska ta emot asylsökande barn.

-Min uppmaning är att de som har tagit emot ska utöka antalet platser och att de som ännu inte har ett avtal ska skriva ett sådant. Tillsammans kan vi lösa den här problematiken, säger Billström till Rapport.

Bara 90 kommuner tar emot
I dag är det bara 90 av landets 290 kommuner som har tagit emot ensamkommande barn och ungdomar.

Drygt 140 barn sitter just nu och väntar på en plats i en kommun.

Tobias Billström vill inte tro att finanskrisen gör kommunerna mindre villiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Tobias Billström -Det vore väldigt tråkigt om det var på det viset. I det här fallet har vi ju konstruerat bra system när det gäller ersättningar. Jag kan förstå att man ibland känner en viss tvekan, men samtidigt är asylpolitiken att nationellt åtagande. Vi har bara 290 kommuner i Sverige och någonstans måste människorna bo. Därför måste vi tillsammans hjälpas åt.

Säkerhetsläget
Under året väntas 1.400 barn och ungdomar söka asyl i Sverige.

En 17-årig irakisk pojke får uppehållstillstånd i Sverige sedan Migrationsöverdomstolen på onsdagen ändrade tidigare avvisninsbeslut

Den föräldralöse 17- åringen från Kirkuk är allvarigt deprimerad och lider av kroniskt posttraumatisk stressyndrom , enligt läkarintyg.

– Det här är en seger . Migrationsöverdomstolen tar de avsikter som finns i förarbetena till lagen på allvar. Domen är tydlig med att de sammantagna skälen för att få uppehållstillstånd är lägre för barn än för vuxna och att en trygg social situation är viktig, säger advokat Fredrik Ehrnford…

….

DN

Ann Persson

08-7382175

Publicerad: 19 april 2009, 04.31. Senast ändrad: 19 april 2009, 04.33

Den norska utlänningsnämnden

En ljusrosa tyllgardin fladdrar i förmiddagssolen på balkongen. På gårdarna leker barnen bland påskrisgula buskar. Våren har kommit till Burlövs bostäders högshusområde vid köpcentret, det där en digitalskärm upplyser motorvägstrafikanterna om aktuell tid och temperatur.

I skinnsoffan på sjunde våningen i en trea på Kornvägen knaprar femårige Nawid pistagenötter med blicken fastklistrad vid Barnkanalens tecknade program. För att kunna umgås med mamma Engila Rahim som ofta jobbar kväll får han vara hemma från dagis när hon är ledig idag.

– När han tittar på tv är det bara Barnkanalen som gäller. Men på kvällen slår den om till Kunskapskanalen och den tycker jag om, berättar Engila Rahim.

Annars är det mest de afghanska parabolkanalerna som gäller när barnen somnat och hon och maken Aziz Rahim kan koppla av i soffan. Där finns ett program för afghaner i exil som letar efter sina släktingar. Själv levde Engila Rahim fem år i ovisshet om var pappan var.

– Vi trodde att vi hade förlorat honom.

När den islamistiska gerillan tog över styret i Afghanistan 1992 tvingades fadern som varit general fly landet. Familjen med fru och sex barn blev kvar men lyckades senare ta sig till Ukraina.

– Under 80-talet hade vi rest till Ryssland så vi hade pass. Ryska lärde vi oss i skolan, berättar Engila Rahim.

Till slut kunde pappan som hamnat i Sverige lokalisera familjen som återförenades här 1997. Förra sommaren återvände Engila Rahim till hemlandet för första gången sedan flykten.

– Jag har en känsla som säger att det är mitt land, men när jag gick i mina gamla kvarter och såg min skola kände jag tårarna rinna. Vårt hus som jag tyckte var ett höghus då såg så litet ut nu.

Under den månad som hon, maken och barnen tillbringade i Kabul var de ofta på helspänn.

– Om en ballong small blev vi jätterädda, men mina släktingar är vana vid att leva med det. De sa: ”Gå ut en sväng själv” men jag ville aldrig lämna barnen.

Engila Rahim blev bestört över hur mycket Afghanistan hade förändrats.

– När vi bodde där fick man klä sig hur man ville men nu har alla såna här, berättar hon och plockar fram en ljusblå miniburka ur vitrinskåpet. Man blir ju rädd och undrar om det är en man eller kvinna som gömmer sig där under.

På väggen i hallen hemma i Burlöv hänger en plansch med ett tempel.

– Det är så mycket som är förstört, de har till och med bombat gamla Buddhastatyer. Nu har vi bara bilder kvar av hur det såg ut.

Livet och vardagen har flyttats till Sverige. Här funderar paret Rahim på att köpa hus i Åkarp för att få mer plats och kortare cykelväg till jobbet för Engila. Om bara tioåriga dottern Nazanin går med på att lämna sin älskade Svenshögsskola.

I kvarteret bor dessutom Engilas föräldrar, alla hennes fem syskon och deras barn.

– Ibland har vi party bara för kvinnorna. Vi lämnar barnen med männen och pratar, äter och dansar.

Får Engila Rahim välja blir det till indisk musik. Genom Bollywoodfilmer har hon kunnat lägga urdu till sina många språkkunskaper. I hemmet talas både pashtu och dari, de största språken i Afghanistan, eftersom hon och maken Aziz, som hon mötte i Ukraina, kommer från olika delar av landet.

Sin svenska får Engila Rahim praktisera på äldreboendet Harakärrsgården i Åkarp där hon varit deltidsanställd på en demensavdelning sedan 2003.

– När jag är ledig ett par dagar känner jag att jag saknar dem, både de boende och personalen. De är som min andra familj. Förra året var det en kvinna som gick bort och då grät jag jättemycket.

Med sina båda stora ”familjer” känner Engila Rahim inget behov av fler barn.

– Två stycken, det tycker jag räcker här i Sverige, säger hon och stryker ömt sin son över håret.

Migrationsverket direktavvisar varje år hundratals asylsökande till Grekland, Italien och Malta i enlighet med Dublinförordningen – som säger att en eventuell flyktingstatus ska avgöras i ”första asylland”.

Men undermåliga förhållanden för asylsökande i Grekland har fått Migrationsverket att stoppa alla direktavvisningar dit av ensamkommande barn.

Sedan EU-parlamentet antagit en resolution om oacceptabla mottagningsförhållanden även i Cypern, Italien, Malta och Spanien sätts allt fler direktavvisningar i fråga.

Hittills i år har Migrationsverket fattat beslut om att avvisa 22 ensamkommande barn till Italien och fyra till Malta. Eva-Britt Svensson sitter med i det EU-utskott som tog fram underlaget för EU-parlamentets kritik:

– Italien är inget föredömligt asylland. Vi bryter mot FN:s flyktingkonvention när vi direktavvisar asylsökande dit. Och när det gäller barn har vi ju även FN:s barnkonvention att ta hänsyn till, säger hon.

Flera av de grupper som arbetar för att värna rättigheterna för asylsökande är kritiska till att barn avvisas till Italien och Malta.

– Vi ifrågasätter om man överhuvudtaget ska tillämpa Dublinförordningen på barn. Man kan reflektera över om det överensstämmer med FN:s barnkonvention att bolla barn mellan olika länder, säger Madeleine Seidlitz, flyktingjurist på Svenska Amnesty.

Michael Williams är sakkunnig i Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd:

– Det behöver inte vara principiellt fel att direktavvisa barn till Italien. Men Migrationsverket måste se till att de inte bara dumpas utan får ett lämpligt mottagande.

Enligt Kristina Swiech, jurist på Rädda Barnen, bör Sverige i högre grad än idag ta över ansvaret för att sköta en hel asylprocess – särskilt för barn som kan bli avvisade till tveksamma länder.

EU-kommissionen föreslog i februari att EU-länderna bör skapa ett gemensamt europeiskt asylkontor för att ge länder som Cypern, Malta och Italien experthjälp när asylströmmarna ökar. Så länge ett sådant kontor inte finns lär kraven på att Sverige bör upphöra med direktavvisningar till dessa länder bestå.

Migrationsminister Tobias Billström (M) är noga med att påpeka att det är Migrationsverket som avgör hur Sverige tillämpar Dublinförordningen. Han vill inte ”nypa Italien eller Malta i örat” för bristerna i asylhanteringen:

– Den som äger Dublinförordningen är EU-kommissionen. Det är viktigt att vi inte har 26 olika dialoger med en medlemsstat, säger han till Sydsvenskan.

Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik specialstuderar just nu förhållandena på Malta, men förlitar sig på färska utslag från Migrationsöverdomstolen och Europadomstolen när han förutsätter att asylprocessen i Italien och Malta följer alla de regler som gäller inom EU.

– Vi stoppade avvisningarna av barn till Grekland efter en vädjan från UNHCR. De har inte bett oss att ställa in verkställigheterna till andra länder.

Ehsan Qurbani, asylsökande från Afghanistan tände eld på sig själv på Migrationsverkets toalett i Alvesta efter att han fått avslag på sin asylansökan och riskerade utvisning .

Elden släcktes av kontorets anställda och andra besökare på kontoret när Ehsan kom ut från toaletten. Han fördes med ambulans till Linköpings sjukhus. Han fick livshotande brännskador och har genomgått omfattande operationer.

Migrationsverket har avslagit asylansökningar från flera hundra afghanska flyktingar de senaste tre åren och utvisningshandlingar har skickats till polisen. Sedan dess har hundratals afghanska flyktingar gömt sig och vistas olagligt under oacceptabla förhållanden. Varje dag arresteras somliga av dessa och hotas av avvisning till Afghanistan. Ehsan Qurbanis självmordsförsök var ett resultat av den hårda asylpolitiken och att de svenska myndigheterna och migrationsverket inte sätter värde på asylsökandes liv och hälsa. Som ett resultat av denna omänskligt hårda politik, begick förra året två asylsökanden från Irak, varav en med Kurdisk bakgrund, självmord.Förra veckan rapporterade Italienska polisen att de har hittat mer än 100 flyktingar som bodde vid Roms järnvägsstation i kloakerna. Hälften av dessa var afghanska barn och enligt polisen mellan 10 och 15 år gamla. Dessa flyktingar har tagit sig in i Italien genom Grekland och Turkiet. Fredagen den 3:e april i staden Quetta i Pakistan hittades 50 lik av afghanska flyktingar i en container. De dog av syrebrist medan 40 andra medvetslösa personer fördes till sjukhuset. Containern var lastad med 150 flyktingar vilka skulle ha smugglats till Iran. De räddade flyktingarna mår inte bra heller.Europeiska länder, bland dem Sverige, har stegvist tagit avstånd från att sätta värde på och visa respekt för flyktingarnas grundläggande mänskliga rättighet och detta har orsakat allt mer oacceptabla och omänskliga livsförhållanden. Detta händer trots varningar som kommer allt tätare från FN att afghanerna har drabbats av brist på näring, bra vård och vård resurser. Samtidigt rapporterar alla människorättsorganisationer om krig, osäkra sociala förhållanden och väldigt hög arbetslöshet med obefintliga ekonomiska resurser.Situationen i Afghanistan och med de afghanska flyktingarna, bör väcka folkets samvete för att reagera mot de omänskliga förhållandena och behandlingarna. De gömda afghanska barnens livsförhållanden nära centralen i Rom i smutsiga och stinkande kloaker bör förena våra hjärtan med deras oskyldiga och sårade hjärtan. Deras framtid måste sättas över alla nationella och religiösa värderingar, gränser och territoriala tillhörigheter. Medvetenhet och vakenhet från människor som kan bidra med förändringar bör försvara dessa barn. Att försvara barns rättigheter oavsett om det handlar om flyktingbarn eller annat är detta allas mänskliga ansvar.  Alla avvikelser från barns rättigheter, särskilt när det handlar om barn som kallas för flyktingar, föräldralösa, olagliga immigranter osv. bör fördömas hårt. Ifrs och Afghanska föreningar är väldigt bedrövade över självbränningen av Ehsan Qurbani i Sverige och även över de omänskliga förhållanden som afghanska barn lever under i Italien och över dödsfallen av de drygt 50 afghanska flyktingarna i Pakistan. IFRS och Afghanska föreningar vill framföra sin beklagelse till de avlidnas familjer. IFRS och Afghanska föreningar delar deras sorg och förlust. Förbundet påkallar uppmärksamhet från alla mänskorättsorganisationer och övriga organisationer som jobbar för barnens rättigheter att ytterligare försvara de afghanska flyktingarnas rättigheter. Tillsammans med några afghanska föreningar och andra organisationer som kämpar för en human och solidariskt flyktingpolitik i Sverige har förbundet anordnat demonstrationer i Stockholm, Göteborg och Malmö enligt följande: Göteborg: torsdag 16 april i Brunsparken Kl.17.00 Majid Hamidian: 0739096603 – Fuad Roshan: 0708271453Malmö: fredag 17 april kl: 16:00 på Gustav Adolf Torget Faride Arman: 0703638088Stockholm: onsdag 22 april kl.17.oo på Sergel TorgetM.Masoum: 0735393386,  Rahim Yazdanparast: 0707175542Vi kommer att protestera mot den nuvarande asylpolitiken i Sverige och Europeiska Unionen, och med anledningen av av
vikelser från flyktingarnas rättigheter. Förbundet bjuder alla flyktingar och andra som har synpunkter på de omänskliga utvecklingarna av asylpolitiken att delta i ovannämnda protestaktioner. Afghanska föreningarIranska Flyktingarnas Riksförbund I Sverige (I.F.R.S)2009-04-11 

 ”Vi vill ha ett slut på den orättvisa och omänskliga behandling som våra medmänniskor utsätts för och vi behöver ditt stöd för att ändra på den omänskliga asylpolitiken” skriver  Aktion Mot Deportation- Malmö, Shamaa Förening, Asylgruppen, Afghanska Föreningen, ,Iranska Flyktingrådet,
Rättvisepartiet Socialisterna och Iransk- Svenska Solidraitetsföreningen i ett pressmeddelande 2009-04-16INGEN LYSSNADE PÅ MIG!!!

Nyheten kom i medierna som alla andra nyheter och vi läste och glömde den för att det gällde inte oss direkt. En 26 årig ung Afghansk asylsökande Ehsan Ghorbani, begick i desperation en självdestruktiv handling och tände eld på sin kropp för att skaka och väcka våra själar. Han har nu bränt alla sina drömmar med sin svårt brända kropp. Han kommer kanske undra om det funkade när han vaknar från koman, det är inte säker om han gör det.

Vi känner stor ilska mot den orättvisa och inhumana asylpolitik som tvingade den 26-åriga afghanska flyktingen, att i desperation ta ett så stort steg som är oåtervändbart, men att göra det på Migrationsverkets kontor i Alvesta är symboliskt viktigt. Desperata människor gör desperata saker.

Vi ifrågasätter migrationsmyndigheternas bedömning av situationen i Afghanistan.
Ironiskt nog har G20-mötet och NATO-alliansens möte till stor del handlat om den oroliga situationen i Afghanistan samtidigt som Migrationsverket bedömer situation i landet som säker för att skicka tillbaka flyktingarna .

Vi fördömer migrationsmyndigheternas oseriösa sätt att behandla asylärenden som innebär att hitta minsta anledning att avslå asylansökningar och ser som sin huvuduppgift att skicka tillbaka asylsökanden som behöver skydd enligt internationella konventioner.

Vi vill ha ett slut på den orättvisa och omänskliga behandling som våra medmänniskor utsätts för och vi behöver ditt stöd för att ändra på den omänskliga asylpolitiken och skapa solidaritet med våra medmänniskor..

Aktion Mot Deportation- Malmö
Shamaa Förening
Asylgruppen i Malmö
Asylgruppen Lund
Afghanska Föreningen i Malmö
Iransk- Svenska Solidraitetsföreningen
Rättvisepartiet Socialisterna
Iranska Flyktingrådet