Migrationsminister Tobias Billström ber nu om ursäkt och tar tillbaka uttalanden som han gjort med anknytning till migrationspolitiken. Exempelvis sa han i morse man kan tro att de flesta som hjälper papperslösa är en ”en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så”. Nu backar han från uttalandet.

– Jag vill gärna be om ursäkt för de här uttalandena som jag gjort i Dagens Nyheter i dag för jag förstår att folk blev provocerade av det här sättet att formulera sig. Att uttala sig på det sättet som jag gjorde, det leder fel och det är jag ledsen för, säger Tobias Billström.

Man kan få uppfattningen att det är allvarligare om mörkhåriga gömmer papperslösa flyktingar än om blonda gör det, men det tycker du alltså inte?

– Jag är väldigt ledsen för att jag uttryckt mig på ett sätt som lett tanken fel.

Det Billström säger sig mena med uttalandet i Dagens Nyheter är att personer som lever i Sverige utan att ha tillstånd kan råka illa ut och utnyttjas i olika svåra situationer, men formuleringen blev alltså fel.

I samma intervju är han också kritisk till att unga som väljer att stanna i Sverige trots att det fått besked om att de inte får uppehållstillstånd ska ha rätt att gå på gymnasiet, trots att regeringen och miljöpartiet redan kommit överens om att genomföra den reformen. Tobias Billström.

– Det uttalandet som jag gjorde där var ju felaktigt och det framgår också av intervjun.

Men hur många uttalanden kan en minister göra som han sedan måste ta tillbaka samma dag?

– Ja, det är ju så att när man gör felaktiga uttalanden så tycker jag att man ska rätta till dem och det gör jag.

Så du känner inte att ditt förtroende är underminerat av detta?

– Det är alltid så att förtroendet för en minister är ytterst en fråga som statsministern äger.

Billström har kritiserats för sitt tidigare uttalande om att invandringens volym behöver minska, något han i dag backar ifrån genom att säga att det inte är regeringens politik.

Billström kritiseras i dag för sina uttalanden av såväl partikamrater som andra borgerliga företrädare.

Innan Billström bad om ursäkt sa folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund till nyhetsbyrån TT att Billströms uttalanden riskerar det migrationspolitiska samarbetet med Miljöpartiet. Migrationsministern håller inte med.

– Överenskommelsen ligger fast och det är så att vi har ju löpande diskussioner med Miljöpartiet om tolkningar av överenskommelsen och de diskussionerna kommer naturligtvis att behöva fortsätta till dess att vi blir överens, säger Tobias Billström.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5477658

Att gömma flyktingar handlar ofta om att man vill känna sig god, tror migrationsminister Tobias Billström. Han ifrågasätter om de som gömmer flyktingar verkligen gör sina inneboende en tjänst

Om det skulle sitta en person som gömmer papperslösa här i soffan – vad är ditt bästa argument för att få honom eller henne att sluta?

– Jag tror inte att vi har så mycket att säga till varandra. Jag har inga effektiva argument i en situation där människor väldigt ofta har den här självbilden: Jag är god och jag gör gott

Miljöpartiet hade i går kväll ett krismöte om partiets migrationsöverenskommelse med regeringen – och enligt språkröret Gustaf Fridolin är samarbetet av allt att döma är över.

Det avgörande för Miljöpartiets avståndstagande är att migrationsminister Tobias Billströms hävdar att Miljöpartiet står bakom gränspolisens kritiserade ID-kontroller i tunnelbanan, men också att regeringen lämnat besked om att  man inte tänker ändra formuleringen ”synnerligen ömmande skäl”, säger språkröret Gustaf Fridolin:

– Regeringen har meddelat att man inte är intresserad av att göra den förändringen, den som säger att bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter; den som handlar om barn som växt upp här, människor som har hela sina liv här, som är svårt sjuka och behöver vård, och som ska få möjlighet att starta sina liv och få möjlighet till  uppehållstillstånd. Regeringen är inte beredd att göra det, då lever inte överenskommelsen längre, den är bara ett papper tills det som står i den blir verklighet, säger Fridolin.

Överenskommelsen slöts för två år sedan. Stycket som Fridolin hänvisar till, tolkar regeringen och Miljöpartiet på två olika sätt.

– Vi hoppas förstås fortfarande att regeringen är intresserad av att hedra hela överenskommelsen, alla punkterna, säger Fridolin.

Är det självklart för dig att det besked ni fick i går från regeringen är ett officiellt besked som regeringen står bakom?

– Jag hoppas egentligen att det inte är det. Min förhoppning skulle ju fortfarande vara att hela den överenskommelse som vi slöt också blev verklighet.

Det är efter de senaste veckornas kritik mot gränspolisens ID-kontroller i tunnelbanan i jakten på papperslösa och om Miljöpartiets överenskommelse med regeringen sanktionerade detta – som i gårkväll fick partistyrelsen att sätta ner foten. I överenskommelsen finns en skrivelse som migrationsminister Tobias Billström lutar sig mot – och som Miljöpartiet skrivit under – som lyder ”Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som tvångsvisa återvändandet ska fortsätta.”

– Alltså, återvändandet är allt som handlar om allt som har med myndigheternas arbete med återvändandet att göra. Det är inte någon del som är utesluten. Bara för att vi inte räknar upp Migrationsverket, gränspolisen, kriminalvårdens transporttjänst, och faktiskt också  migrationsdomstolarna, så betyder inte det att någon del är utesluten. Återvändandet är hela kedjan, från a till ö, från limpa till ax, säger Tobias Billström.

Men Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin håller inte med och menar att Tobias Billströms tolkning ytterligare försvårar och undergräver migrationsöverenskommelsen:

– Självklart är det så att om vi har en överenskommelse som handlar om att Sverige ska bli mer öppet och mer humant och Moderaterna sänder ut signaler att man nog skulle vilja gå åt andra hållet, som Tobias Billström har talat om, och använder överenskommelsen som intäkt för att genomföra förändringar till exempel genom styrningen av polisen, som har styrt Sverige åt andra hållet. Då blir det en stor knäck i förtroendet.

Migrationsministern Tobias Billström vill inte ge något svar på frågan om han defenitivt säger nej till att göra lagstiftningen mer generös, inte heller staminister Fredrik Reinfeldt.

– Vi är beredda att fullfölja det som står i överenskommelsen, däremot så vill vi inte ändra överenskommelsen därför att den är ju ingången mellan alliansregeringen och Miljöpartiet på ett sätt som alla måste ta ansvar för och som måste också se till allt som står i den.

Och när det gäller just den här formruleringen om synnerligen ömmande omständigheter. Vad är regeringens besked då?

– Att den överenskommelsen gäller.

Vad är ert besked? Kan det bli förändringar eller är det uteslutet?

– Nej, alltså överenskommelsen gäller, och den gäller i alla de formuleringar som vi har använt.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5473524

Den svenska styrkan i Afghanistan tvingades efter amerikansk order 2010 att övergå från en fredsoperation till en fullständig upprorsbekämpning, som i praktiken innebar krig mot motståndarna. Det skriver professor Wilhelm Agrell i en ny bok. Enligt Agrell blev riksdagen inte tydligt informerad av regeringen om den ändrade inriktningen.

Riksdagen ska i och med den ofullständiga informationen ha vilseletts.

– Jag tycker att de riksdagsledamöter som har röstat för det här har anledning att fundera på vad det är de har röstat för och vad de egentligen har vetat och inte vetat. När det inte kommuniceras uppstår ett demokratiskt underskott som är rätt betydande, säger Wilhelm Agrell, som är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

Har regeringen vilselett riksdagen?

– Om man läser innantill i propositionstexterna har man inte tydligt angett vad skiftet har gått ut på. Det skulle jag säga möter väl kraven på att vilseleda.

Det är när den amerikanska ledningen för insatsen i Afghanistan 2009 inser att operationen att skapa fred och bygga en ny afghansk stat håller på att misslyckas, som den bestämmer att den samlade styrkan ska övergå till fullständig upprorsbekämpning. Detta enligt modell från krigen i Algeriet och Vietnam, där fiendesoldater ska rensas bort.

Detta påverkar direkt svenskarna.

– Den första fasen är att man ska slå ner motståndaren. Man ger sig in i de områdena och med väpnad strid besegrar man och driver ut de motståndsgrupperingar som finns där. Det är inget som svenskarna egentligen har sysslat med någonsin, säger Wilhelm Agrell.

Den svenska styrkan är en del av koalitionen och har bara att lyda ordern uppifrån att aktivt börja bekämpa lokala upprorsmän även när svenskarna inte är under direkt hot.

Därför hamnar också de svenska soldaterna i fler strider. Vid ett tillfälle under ett par dagar skjuter svenskarna 50 000 skott.

Regeringen lämnar en proposition till riksdagen om den svenska styrkans inriktning varje år. Men den här förändringen framgår inte tydligt där, menar Agrell. Därav kommer hans kritik mot regeringens information.

– För att undvika att det blir en splittring kring insatsen talar man tyst om detta och försöker beskriva den nya strategin som att det egentligen är det som man har hållit på med tidigare och som man ska fortsätta med, fast bara göra det lite mera, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5470965

Ny bok om svenska soldater i Afghanistan

Nästa år lämnar Sverige och svenska soldater Afghanistan efter tolv år på plats. Men vad har Sverige egentligen bidragit med, vad kommer det att stå om insatsen i framtida historieböcker? Enliga många bedömare är hela den internationella operationen i Afghanistan ett gigantiskt misslyckande. Och det är också intrycket man får i en ny bok som skrivits av freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell. Hör honom i Studio Ett. 16-timmen
Sveriges insats i Afghanistan gick från att skapa säkerhet i landet till ett krig mot upprorsmakare, men utan att svenska medborgare fick veta något. Regeringen mörkade detta, skriver professor Wilhelm Agrell i sin bok som publiceras idag.
Dagens fråga: Wilhelm Agrell menar också att svenskarna under många inte riktigt visste vad uppdraget i Afghanistan gick ut på, mer än i allmänna ordalag. Vad tycker du; har Sverige gjort någon nytta med sin insats?
Ny bok om svenska soldater i Afghanistan, samtal med Wilhelm Agrell

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5470748

De är Sveriges röst i kriget – nu ­vänder vi dem ryggen.

Tolkarna som har arbetat för utlandsstyrkan i Afghanistan hotas till ­livet av talibanerna.

Men när de sökte asyl i Sverige fick de avslag.

I ett iskallt rum i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan sitter sex män med pris på sina huvuden.

Det är sen lördagseftermiddag och solen stryker sig mot de vita bergstopparna som omger staden.

Flera av männen sneglar på klockan. Skymningen ­utanför är en fiende och nattmörkret en ännu ­värre.

Samtidigt är de måna om att få berätta sin historia till punkt.

De säger att deras liv kan hänga på att någon i Sverige lyssnar den här gången.

Männen har alla arbetat som tolkar åt den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan. De har varit länken ­mellan de tungt beväpnade nordborna och den fattiga lokalbefolkningen, Sveriges röst i kriget.

– Utan oss hade ni inte kunnat åstadkomma något alls här, säger en av dem, ­Yosuf Najafizada.

Väntas bli våldsamt

Han är tolkarnas veteran och en av de första som ­anlitades av Isaf i Mazar-e Sharif.

När han beskriver ­utvecklingen i Afghanistan är det med en tydlig ­illustration.

– Då, i början, kunde jag färdas med soldaterna i vanliga soft skins (Natospråk för bilar utan pansarskydd reds. anm), ­ingen skulle drömma om det i dag, de rör sig inte en ­meter på patrull utan skydd.

Fem svenskar och två lokalanställda­ tolkar har förlorat livet i Afghanistan. Yosuf Najafizadas bild av det upptrappade våldet utmärker sig inte från andra bedömares.

Ingen Aftonbladet har pratat med de senaste veckorna har kunnat svara ett entydigt ja på frågan om den långsiktiga säkerheten i Afghanistan är bättre i dag än för tio år ­sedan. Inte politiker, inte militärer, inte Afghanistankommittén, inte FN och framför allt inga ­afghaner själva.

Däremot är det många som svarar nej i samma stund frågan är ställd.

2011 och 2012 var blod­röda och 2013 väntas bli detsamma. Så sent som i lördags detonerade en man på cykel sin självmordsväst i centrala ­Kabul. Han dödade nio människor och skadade ett 20-tal.

Talibanerna tog direkt på sig ansvaret för ­attacken. Många ser det som en markering på ­ att krigs­säsongen är här.

Det är i det läget Nato och Sverige börjar avveckla sig från landet. Sommaren 2014 ska stridsfordonen vara prydligt parkerade hemma i Sverige och ­insatsförsvaret ska börja se sig om efter nya insatser.

Ses som förrädare

Kvar i Mazar-e Sharif står sex rädda män och ­deras arbetslösa kollegor.

I flera års tid har de visat sina ansikten tillsammans med de svenska soldaterna. I talibanernas ögon är alla Isaf-soldater ockupanter, vilket gör alla som ­arbetar för dem till förrädare.

Många vill tona ner hotbilden mot tolkarna, men deras egen rädsla är äkta.

– Jag vet att jag har ­filmats av personer som tillhör talibanerna. De kan dyka upp på möten som vi håller ute i byarna, säger gruppens samordnare Murtaza ­Bigzad.

USA, Norge, Tyskland och Nya Zeeland garanterar sina tolkar asyl efter att deras styrkor rest från Afghanistan.

Det gör inte Sverige.

Förra året lämnade 24 tolkar in en asylansökan till den svenska ambassaden i Kabul, men alla fick avslag. Regelverket säger att asylsökande själva ­måste vara på plats när ansökan görs.

Men få eller ingen av tolkarna har råd att ta med sig sin familj till Sverige. Särskilt inte utan en garanti om ett nytt och säkert liv.

Hamidullah Armans misslyckade försök avskräcker.

Tvingades resa hem

Han reste hela den långa vägen, men när han väl kom fram till Stockholm sa Migrationsverket nej.

– Eftersom Tyskland var det första EU-land jag kom till var det där jag skulle ­söka om asyl, fick jag veta.

Men inte heller tyskarna ville ta emot honom.

– Hade jag arbetat åt dem, hade saken varit ­annorlunda, men nu var det Sverige jag har varit ­anställd av.

Han tvingades resa tillbaka till Mazar igen.

Resan kostade sammanlagt 10 000 dollar. Samma pris som talibanerna har satt på hans och de övriga tolkarnas huvuden.

Männen vågar inte låta sina döttrar gå till skolan utan eskort. De visar sig inte på fester eller offi­ciella tillställningar, inte ens på bröllop.

De har alla hotats mer än en gång.

Ofta är det diskreta signaler. En hatisk blick från en byäldste, eller telefoner som plötsligt ringer nattetid utan något meddelande.

Andra gånger är det tydligare.

– En regeringssoldat jag pratade med ute på ett uppdrag frågade om han fick ladda över lite låtar till min telefon. När jag senare ­tittade på låtlistan innehöll den en hyllningssång till ­talibanerna, säger ­Murtaza Bigzad.

Sägs mobilisera sig

I Sverige lämnar Försvarsmakten den här veckan in ett underlag till ­regeringen om tolkarnas utsatta situation. Men migrationsminster Tobias Billström (M) har tidigare ­varit tydlig med att ingen ska kunna åberopa en ­anställning av svenska ­staten som asylskäl.

Samtidigt som debatten fortsätter i Sverige florerar nya rykten i Mazar-e Sharif. Talibanerna sägs mobilisera i bergen, men även islamistiska fundamentalister från Uzbekistan uppges vara beredda att ta till vapen.

I skydd av sin anställning hos Isaf åtnjuter tolkarna än så länge ett förhållandevis gott skydd.

– Men det kommer snart att ryckas ifrån oss och då kommer ni att få läsa i tidningen att en eller flera av oss har mördats, säger ­Yosuf Najafizada.

Hans profetia lämnar gruppen tyst.

Vi var i krig. För första gången på 200 år.
I över ett decennium har svenska soldater stridit i det bergiga ökenlandskapet i norra Afghanistan.
Dödat och dödats.
Nu förbereder sig utlandsstyrkan för att dra sig hem. Det politiska krigsmandatet sträcker sig fram till 2014, därefter rycker vi bort vårt skyddsnät för hundratusentals afghaner.
Alla vet att maktkampen om ett av världens fattigaste länder kommer att bli blodig och många röster hävdar att vårt krig var förgäves.
Aftonbladets Erik Wiman och Magnus Wennman reste till Afghanistan med en fråga:
Vad händer nu?
I text, bild och tv vill vi under våren ge en djupare bild av det vackra landet i öster och de som lever, krigar och dör för dess framtid.
Följ med på den resan.
De har dött för sverige
Tolken Hamid Husein dödades av en vägbomb i Arab Mazari 2009.
Tolken Shahab Asari dödades i en eldstrid mot talibaner 2010. I samma attack dödades även de svenska soldaterna Johan Palmlöv och Gunnar Andersson.
Ingenjören Eraj Afami arbetade med att bygga checkpoints åt svenskarna i Chemtaldistriktet 2010. På väg hem en kväll attackerades han och sköts till döds.
Tog över en militärbas
Sverige har varit i Afghanistan sedan 2002. I början var det en mindre styrka soldater som främst ägnade sig åt underrättelseinhämtning.
De svenska soldaterna är en del av Isaf, en multinationell styrka sanktionerad av FN:s säkerhetsråd.
Hösten 2005 fattade riks­dagen beslutet att utöka antalet ­soldater till 200 personer och året därpå tog Sverige över ansvaret för militärbasen Camp Northern Light som ligger i Mazar-e Sharif i norra ­Afghanistan.
2014 ska Sverige inte längre ha några stridande enheter på plats i Afghanistan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16399827.ab

Polisen ska utvisa fler med tvång, men många utvisningsbeslut kan inte verkställas, eftersom personerna saknar pass eller andra resehandlingar. Det handlar om 60 procent av de ärenden som nu ligger på polisens bord.

– Vi har cirka 7 000 ärenden hos polisen. Där kan vi se att 60 procent av dem inte kan verkställas, så länge personerna inte medverkar, säger Per Löwenberg, avdelningsdirektör på Rikspolisstyrelsen.

Det handlar alltså om asylsökande som vägrar återvända hem frivilligt trots att de fått avslag på sin asylansökan i Sverige. Majoriteten saknar pass eller andra id-handklingar och det gör att polisen inte kan utvisa dem med tvång eftersom hemlandet då vägrar ta emot dem.

De bor nu kvar antingen i Migrationsverkets boenden eller i eget boende finansierat av Migrationsverket. Den här gruppen tar plats från de nyanlända flyktingar som behöver någonstans att bo.

Irakierna är den störta gruppen, drygt 1 100, följt av Iran, Somalia och Afghanistan. Sammanlagt handlar det om över 4 000 personer i polisens register som klassas som svåra ärenden.

Det tar ofta mycket lång tid, ibland flera år för polisen att ta fram id-handlingar och de resehandlingar som behövs om den asylsökande själv inte medverkar. Efter fyra år preskriberas utvisningsbeslutet och då kan en ny asylansökan lämnas in, med nya avslag och nya utvisningsbeslut, och det finns fall där personer blivit kvar i Sverige i sju, åtta, nio år utan att kunna utvisas.

De senaste månaderna har det blivit allt svårare att tvångsutvisa asylsökande till bland annat Irak och Iran eftersom myndigheterna där vägrar ta emot egna medborgare om de inte reser frivilligt, berättar per Löwenberg.

– Även om man skulle ha fullkomliga identitetsuppgifter  så kommer det landet inte ta emot personen eftersom han eller hon inte vill, säger han.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5465944

Enligt Migrationsverket får alla barn som är så svårt apatiska att de varken kan äta eller prata uppehållstillstånd i Sverige. Men Ekot har tagit del av flera fall där barn fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, trots att de enligt behandlande läkare lidit av mycket svåra uppgivenhetssyndrom.

Enligt Migrationsverket finns det uppskattningsvis mellan 25 och 30 svårt apatiska barn i Sverige.

Gulstans son låg apatisk i två och ett halvt år innan familjen till slut fick uppehållstillstånd.

– Det var jättejobbigt och svårt. Jag ville bara att mina barn skulle bli friska och börja skolan som andra barn, säger hon.

Sonen fick avslag både av migrationsdomstolen och Migrationsverket, trots att han då befann sig i ett helt apatiskt tillstånd och varken kunde äta eller prata.

Först efter två och ett halvt år ha legat helt apatiskt och fått i sig näring genom en sond fick familjen i somras uppehållstillstånd.

Ekot har tagit del av fler fall där barn fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, trots att de enligt behandlande läkare lidit av mycket svåra uppgivenhetssyndrom.

I januari i år skrev Migrationsverket i ett yttrande angående en pojke, som enligt flera läkarutlåtande är svårt apatisk, att pojken kan utvisas eftersom det är möjligt för honom att tillfriskna i hemlandet.

Men Migrationsverket har en annan bild och menar att de här barnen beviljas uppehållstillstånd.

– Det beror på vad det är för omständigheter i varje enskilt ärende. De ärenden som prövats och där vi visat att det finns ett utvecklat apatiskt tillstånd, där beviljar Migrationsverket tillstånd, säger Anette Bäcklund, verksamhetschef på Migrationsverket.

Gulstans son har blivit bättre sedan hans familj fick sitt uppehållstillstånd, men han är fortfarande mycket dålig. Man har tagit bort sonden och han dricker fruktdrycker och öppnar ibland ögonen.

– Nu märker jag att han öppnar ögonen mer, en kort stund.

Tittar han på dig då?
– Nej, bara öppnar ögonen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5465383

Samtidigt som polisen ska öka takten i tvångsutvisningarna från Sverige så växer antalet asylsökande som inte kan utvisas, eftersom de saknar pass eller andra resehandlingar. En av dem är Moshel och hans familj som inte kan skickas tillbaka till Iran, eftersom landet vägrar ta emot dem.

Moshel och hans familj från Iran har varit i Sverige i sju år. Han talar inte svenska, men så här berättar han mamma Fatima:

– De har inga pass, de kan inte ta emot dem, de har inga papper så Iran kan inte ta emot dem, säger hon.    

Fatimas son och sonhustru och de tre barnen, varav två är födda i Sverige, saknar pass, och kan därför, trots utvisningsbeslut, inte skickas tillbaka till Iran, som vägrar ta emot dem.

Familjen bor sedan sju år i Fatimas tvårumslägenhet i Katrineholm. Sonen får inte arbeta och familjen lever på 5 000 kronor månaden i dagersättning från Migrationsverket, pengar som knappt räcker till mat, säger Fatima.

– De har inga pengar, de har inga kläder, jag kan inte hjälpa dem så mycket, jag är sjukpensionär.

Som vi berättat i Ekot tidigare i dag så finns det i dag enligt polisen över 4 000 personer som fått avslag på sin ansökan som fortfarande är inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem, men som inte kan utvisas.

Det flesta är från Irak, Iran, Somalia och Afghanistan. Och det handlar alltså om personer som vägrar att resa hem frivilligt och som ofta vägrar medverka till att ta fram id- och resehandlingar. Och det här skapar problem, säger Aram Barware, chef för Migrationsverket i Flen.

– Det är ett problem att människor är kvar i våra system under så lång tid som flera år ibland. Just nu när vi behöver platser, när det i dag kommer ganska många asylsökande, då tar de personerna som finns kvar i vårt system de platserna. Tyvärr är situationen ganska svår för dem.

4 000 utvisningar som
inte kan verkställas

Syftet med Stockholms­polisens nya projekt Reva är att avvisa fler papperslösa flyktingar.
Jakten i tunnelbanan har fått aktivister att tala om Gestapofasoner och rasism.
– Den svenska och europeiska migrationspolitiken är inhuman. Den strider mot FN:s konventioner om mänskliga- och barnets rättigheter, säger stats­vetaren Foujan Rouzbeh.

”15.40 Uniformerad polis går längs Skanstull T-baneperrong”.

Varningarna riktade till papperslösa flyktingar haglar på en Facebook-sida. Trots att de är förbjudet att kontrollera människor bara för att de är mörkhyade hävdar flera aktivister att polisen gör just det genom olika svepskäl, som att någon är ”torr om munnen”.

”Inhuman flyktingpolitik”

– Att stoppa någon på basis av utseendet är rasprofilering, säger statsvetaren Foujan Rouzbeh.

Flera aktivister Aftonbladet talat med berättar om den skräck papperslösa lever med. Barn som kissar på sig när de ser en polisbil, en cancersjuk person som har missat två läkarbehandlingar av rädsla för att gå ut, människor som väljer att gå långa sträckor i stället för att åka tunnelbanan.

– Den svenska och europeiska migrationspolitiken är inhuman. Den strider mot FN:s konventioner om mänskliga- och barnets rättigheter, säger Foujan Rouzbeh.

”Asylrätten har urholkats”

Hon får medhåll av Anita Dorazio som i 40 år har jobbat med flyktingfrågan.

– Jag har sett lagarna blir strängare och strängare under mina år. Asylrätten har helt urholkas, säger Anita Dorazio som anklagar polisen för rasism och Gestapofasoner.

Stockholmspolisen slår ifrån sig alla beskyllningar om rasism.

– Vissa tar i och använder kränkande ord om vårt arbete utan att veta vad de talar om, säger Peter Nilsson, chef för gränspolisen i Stockholms län.

Aftonbladet har pratat med en av poliserna som jagar papperslösa, eller illegala som han säger. Av risk för trakasserier vill han inte ha sitt namn i tidningen.

– Det är klart att vi gör kontroller i tunnelbanan eftersom där finns mycket folk. Nästan alltid griper vi någon, säger polismannen.

Få grips på t-banan

Men han liksom hans chef Peter Nilsson slår ifrån sig beskyllningarna om rasism.

– De flesta som vistas i landet illegalt hittar vi på arbetsplatser efter tips. Det är bara en bråkdel av gripanden som görs i tunnelbanan, säger Nilsson.

Tvärtemot vad flera politiker och aktivister säger förnekar han att jakten på papperslösa har intensifierats. Enligt honom beror allting på ett missförstånd på grund av projektet REVA – rättssäkerhet och effektivt verkställningsarbete, som Stockholmspolisen börjat med i slutet av januari i år.

Avvisas snabbare

– Det enda det syftar till är att göra vårt pappersarbete effektivare. Vi gör det vi alltid har gjort. Det är vårt uppdrag, säger Peter Nilsson.

Reva har utarbetats på Migrationsverket på order av regeringen. Syftet är att avvisa fler och snabbare, för att kunna ta emot fler flyktingar.

Papperslösa är några av samhällets mest utsatta, i stället för att jaga dem, borde de beviljas amnesti, säger Christina Höj Larsson, (V), migrationspolitisk talesperson.

– Människor som har levt har i fyra år efter att ha fått avslag ska få stanna. Och barn som varit i Sverige minst fyra år efter första asylansökan ska också få permanent uppehållstillstånd.

Vänsterpartiet passar också på att ge en känga till Miljöpartiet som de anklagar för dubbelspel i flyktingfrågan. De har medverkat till dagens politik, tack vare sitt samarbete med regeringen, menar Christina Höj Larsson.

”Spelar dubbelspel”

Någonting som Maria Ferm, partiets talesperson i migrationsfrågor, tillbakavisar.

– Tack vare oss har papperslösa rätt till vård och utbildning. Vi samarbetar inte med regeringen om polisens arbete, säger hon.

Miljöpartiet är kritiskt till att regeringen kräver att polisen prioriterar avvisningar. De vill att kontroller i tunnelbanan avskaffas.  Maria Ferm tror däremot inte att flyktingamnesti blir verklighet inom snar framtid.

– Tyvärr är det inte realistiskt. Istället vill vi bredda bestämmelsen ”synnerligen ömmande omständigheter”, säger hon.

Och mycket riktigt säger regeringen blankt nej till flyktingamnesti. 

– I Sverige tillämpas reglerad invandring. Det innebär att personer som lever och arbetar i Sverige ska ha tillstånd att göra det. Kontroller är och ska vara ett naturligt inslag i det vardagliga polisarbetet, säger Per Claréus, pressekreterare hos justitieminister Beatrice Ask

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16286546.ab

Mellan september 2012 och april 2013 genomför UNHCR ett projekt som undersöker integrationen av flyktingar i Sverige. Samma studie genomförs parallellt i Österrike, Irland och Frankrike. Projektet kommer att sammanfattas i nationella rapporter. Studierna fokuserar på personer som är över 18 år och som har fått uppehållstillstånd. Situationen för ensamkommande flyktingbarn, asylsökande och papperslösa kommer inte att behandlas i denna studie.

Rapporterna ska belysa policyområden som rör flyktingars integration, och kommer att presentera rekommendationer vad gäller ”mätning” av integration med kvalitativa och kvantitativa metoder samt visa prov på goda exempel. En kortfattad litteraturstudie kommer att diskutera befintlig akademisk litteratur, styrdokument, rapporter och utvärderingar som handlar om flyktingars integration i Sverige. För att inkludera så många perspektiv som möjligt kommer projektet att involvera dialog med personer som arbetar professionellt med integration och andra som på olika sätt berörs av integrationsprocessen; myndigheter, civilsamhälle, flyktingar själva och forskare. Ett av projektets huvudsyften är att identifiera policy och arbetssätt som gynnar en lyckad integrationsprocess. Genom att bättre förstå vilka faktorer som har betydelse för flyktingars integration kan vi identifiera eventuella brister och därefter föreslå förbättringar. Rapporten kommer även att innehålla rekommendationer om bästa sättet att mäta och utvärdera integration. 

De fyra landstudierna kommer att resultera i en sammanfattande rapport som rör integrationen av flyktingar i de fyra Västeuropeiska länderna (nämnda ovan, samt Sverige). Den sammanfattande rapporten beräknas vara klar i juni 2013.

Även Bulgarien, Polen, Rumänien och Slovakien kommer att innefattas i ett annat delprojekt som går ut på att öka medvetenheten kring integrationsfrågor, tillhandahålla expertis, utbildning och stöd till olika departement som berörs av integrationsfrågor i nämnda länder. Den totala projekttiden för båda delar är 18 månader. Syftet är att utvärdera och utveckla effektiva integrationsprogram för flyktingar och skyddsbehövande personer i Centraleuropa. Projektet kommer även att bidra till det nya verktyg för utvärdering av integration på Internet, som utvecklats för UNHCR av Migration Policy Group (MPG).

Bakgrund 

Idag lever ungefär 1,6 miljoner flyktingar med skyddsstatus i Europa. För de flesta av dem är integration i mottagarlandet den mest relevanta hållbara lösningen. Det finns ingen gemensam definition av vad integration innebär, men det är generellt accepterat att inkludera socioekonomiska, juridiska och kulturella aspekter i begreppet. Trots bristen på samsyn debatteras integration i alla länder som tar emot flyktingar. Socioekonomisk integration (faktisk eller uppfattad) diskuteras och påverkar asyl- och flyktinglagstiftning och policy inom en rad områden. Evidensbaserad policy på integrationsområdet kan bidra till att undvika polarisering och politisering i flykting- asyl- och integrationsdebatten. Policybeslut bör tas med beaktande av vilka behov som finns, hur integration fungerar i praktiken och guidas av de bästa exemplen. Det här projektet kommer att vara en viktig byggsten för att föra ett sådant tänkesätt framåt.

Projektansvariga i Sverige

Maria Ahlsten, researcher för projektet i Sverige, UNHCR.

ahlsten@unhcr.org, mobil 0702-770764

Karin Davin, UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna.

davin@unhcr.org, tel. 08-457 48 80

Partners i projektet

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

Arbetsmarknadsdepartementet

Svenska Röda korset

Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier (SULCIS)

Arbetsförmedlingen

Statistiska Centralbyrån

European Council for Refugees and Exiles (ECRE)

Migration Policy Group (MPG)

State Agency for Refugees (SAR) / the Integration Centre for Refugees (Bulgarien)

Ministry of Labour and Social Policy (Polen)

Immigration Office, Department of Asylum and Integration (Rumänien)

Ministry of Labour, Family and Social Affairs (Slovakien)

Austrian Integration Funds (Österrike)

Asylkoordination Österreich (Österrike)

Austrian Ministry of Interior (Österrike)

###

En kortfattad beskrivning av UNHCR:s rapport om
flyktingars integration i Sverige samt om intervjuerna som vi har tänkt
ska utgöra en del av underlaget till rapporten. Finn även bifogat ett
informationsblad om rapporten. 

1.) Om rapporten

UNHCR:s studie och rapport kommer att lyfta fram vilka särskilda
utmaningar flyktingar har i Sverige jämfört med andra invandrargrupper,
samt vilka insatser och faktorer som gynnar en lyckad integration. De
områden vi undersöker särskilt är asylprocessens påverkan för
integrationen, betydelsen av familjeåterförening, och hur flyktingars
integration ser ut inom områdena hälsa, utbildning, sysselsättning/jobb,
boende, och inom civilsamhället. 

En del av rapporten kommer att beskriva hur flyktingar upplever
integrationen i Sverige - det är därför vi gör intervjuer med
flyktingar. Målsättningen är att intervjua totalt mellan 50-80
flyktingar. Syftet med intervjuerna är att kunna belysa för
beslutsfattare och andra som arbetar med integration i Sverige (och
andra europeiska länder) vad som fungerar bra (vilka faktorer som gynnar
positiv integration) och vad som inte fungerar bra när det gäller
integrationen - sett från flyktingarnas perspektiv. 

Rapporten kommer att vara klar innan sommaren men troligtvis kommer den
inte att presenteras förrän i början av hösten. Om vi får deltagarnas
mejladresser kan vi skicka ut en PDF-kopia av rapporten när den är
klar.

Jag bifogar även ett informationsblad om UNHCR:s projekt om du vill
läsa mer/dela ut till ditt nätverk.


2.) Om intervjuerna

Vi vill intervjua personer med uppehållstillstånd som gått igenom den
svenska asylprocessen. Vi försöker träffa minst 3 och högst 7 flyktingar
åt gången, som talar samma språk och kan hjälpa varandra med
översättningar. Ingen tolk kommer att närvara. Intervjuerna är
helt frivilliga och ingen ersättning betalas ut. Alla medverkande kommer
att vara anonyma i rapporten, vi kommer inte att ta med namn eller
detaljer om deras person i rapporten som gör det möjligt att identifiera
dem. Intervjuerna beräknas ta ca 1,5 h.

Vi har redan två personer med afghansk bakgrund för intervjuerna men
skulle vilja be er att höra med medlemmar eller dylikt om det finns
ytterligare 4-5 personer som kan tänka sig att ställa upp. Har ni egna
lokaler kommer vi gärna till er och genomför intervjuerna. Vi kommer då
att vara två personer, en som genomför intervjun och en som sitter
bredvid och antecknar. Vi hoppas kunna finna en tid under nästa vecka
redan om det är möjligt.

Vänlig hälsning, 

Daniel
_ _ _ 


Daniel Hansson
Intern
Protection Unit 
UNHCR Regional Office for the Baltic and Nordic Countries 
Ynglingagatan 14, 6 etg.
113 47 Stockholm
Sverige 
Tel.:             0046-8-457 48 79