یک ژورنالیست سویدنی بنام (یوهانا کارلسون) Johanna Karlsson از روزنامه اکسپرسن ( EXPRESSEN) در مورد فساد اداری در سفارت سویدن در اسلام آباد، صدور ویزه بر مبنای معلومات نادرست، سفر کودکان افغان بدون همراهی والدین شان به سویدن و مفقود شدن آنها گزارش جالبی را تهیه نموده است. گفته میشود یک زن افغان که با خانوادۀ یکی از قومندان های جهادی قرابت دارد و در سویدن زندگی میکند در قسمت تهیه ویزه برای این کودکان نقش داشته است. در ارتباط به همین موضوع یکی از کارمندان بخش مهاجرت در سفارت سویدن در اسلام آباد از کارش اخراج و محاکمه گردیده است.

بقیهء مطلب در زیر:

زنگ خطر: ویزۀ سویدن 20000 دالر ارزش دارد

1. کودکان تنها

قبل از ظهر روز شنبه بیست و هشتم فبروری سال 2015 است و یک طیارۀ مسافربری مربوط خطوط هوایی ترکیه (Turkish Airlines) قرار است از کابل پرواز نماید.

در میان مسافران یکی هم احمد امید است او که یک و نیم هفته بعد شش ساله میشود قرار است نخست به استانبول سفر کند و بعد از یک وقفۀ دراز، طیاره را تبدیل نموده و چاشت روز یکشنبه به میدان هوایی (Landvetter) واقع در شهر یوتیبوری ـ سویدن نشست نماید.

طیاره بعدی به روز پنجشنبه مورخ دوازدهم مارچ حرکت میکند. در این طیاره احمد 8 ساله، برادر کوچکش حسیب الله 4 ساله و همچنان فهیم که 8 ساله است نیز قرار دارند. در ویزه های آنها که توسط سفارت سویدن در اسلام آباد صادر گردیده نوشته شده است  که آنها به تنهایی و بدون همراهی اعضای بزرگسال خانواده سفر می نمایند و قرار است ده روز بعد به کابل باز گردند. معمولا در ارزیابی های که در مورد پاسپورت های کشور های مختلف جهان صورت میگیرد، افغانستان در آخر فهرستی قرار دارد که بدست آوردن ویزۀ دیگر کشور ها برای اتباع آن دشوار میباشد.

تقاضا نامه های ویزه برای این چهار کودک موافقت نامۀ والدین آنها را با خود ندارد.

2. کنفرانس ها

از کودکانی که به سویدن سفر میکنند، بنام ممثلین یا بازیگران تیاتر در کابل، نامبرده شده است. احمد امید، احمد، حسیب الله و فهیم به یک کنفرانس فیمینستی در شهر یوتیبوری دعوت شده اند که توسط یک انجمن کوچک خانوادگی بنام (Biskopsgården) دایر گردیده است. آنها دعوت شده اند تا در کنفرانس مذکور نمایشنامۀ را اجراء نمایند. در عین زمان اشتراک کننده های این کنفرانس باید روی این سوال بیاندیشند که آیا مُدل سویدن میتواند برای تقویت زنان افغان یک راۀ حل باشد؟

در میان اسنادی این کودکان یک نامه وجود دارد که روی ارتباط آنها با تیاتر مهر تایید میگذارد. اما زمانی که من در کابل با کارمندان تیاتر تماس گرفتم معلوم گردید که آنها در مورد مردی که این تصدیق را امضاء نموده است چیزی نمیدانند و او را نمی شناسند.

انجمنی که این کنفرانس را درBiskopsgården راه اندازی نموده است SAF  نام دارد که این مخفف اسم سویدنی Svensk Afghansk Foundation  یا ”بنیاد سویدن افغانستان” میباشد. من میخواهم که با رییس/سخنگو و اعضای رهبری این انجمن تماس بگیرم و در مورد هنرپیشه های کوچک بیشتر بدانم. من همچنان میخواستم بفهمم که کودکان مذکور بعد از ورود به سویدن به کجا رفته اند. اما این یک کار خیلی دشوار است. من به شماره های مختلف تیلفون، چه سویدنی و چه افغانی زنگ زده، ایمیل، نامه، اس ـ ام ـ اس و پیام های مختلف را از طریق فیسبوک فرستادم ولی جوابی را بدست نیآوردم. لازم به یاد آوری میدانم که ”بنیاد سویدن افغانستان” دارای کدام (لوکال) یا دفتر نیز نمی باشد.

رییس/سخنگو بنیاد سویدن ـ افغانستان یک زن است که قبلاَ از طرف  Medborgarskolanبه حیث مسئول انجمن های زنان افغان تعیین گردیده بود.

بنیاد سویدن ـ افغانستان در جریان سال های 2014 و 2015 سه کنفرانس مختلف را در مورد حل مشکلات افغانستان دایر نموده و مجموعاَ 50 افغان به این کنفرانس ها در Biskopsgården  دعوت شده اند ـ به همۀ این افراد از طرف همان کارمند سفارت (سویدن) در اسلام آباد ویزه داده شده است که اکنون از کار اخراج گردیده است.

 من در شهر یوتیبوری از 20 سویدنی افغان تبار در مورد کنفرانس های سوال میکنم که روی موضوعات صلح و زندگی زنان تشکیل شده است. اما آنها هیچکدام در این مورد چیزی نشنیده اند.

آقای Runar Hellström که رهبری بررسی را در ادارۀ امور مهاجرت به عهده دارد و بنیاد سویدن ـ افغانستان را بررسی نموده است میگوید:

ـ این یک انجمنی است که اصلاَ دارای کدام منابع اقتصادی نمی باشد. چنین به نظر میرسد که کارگزاران این انجمن به عین خانواده تعلق داشته باشند. عکس های که از فعالیت های این بنیاد گرفته شده است در جریان چندین سال تغییری نکرده است. نام های اعضای این بنیاد، ترکیبی است از نام های سویدنی و انگلیسی. باور من اینست که این بنیاد پوششی است برای کار های دیگر، در این بنیاد هیچ فعالیتی صورت نمیگیرد و آنها اصلاَ این توانایی را ندارند تا حتی اقامت یک شخص را هم در سویدن تامین مالی نمایند. 

3. غذای شب در اسلام آباد

یکی از کارمندان سفارت (سویدن) در اسلام آباد، زنی را از  Biskopsgårdenبه خاطر می آورد که با همان دیپلومات (سفارت سویدن) که اکنون از کار اخراج گردیده است، تماس داشت.

ـ آن زن در سال 2014 به اینجا سفر نموده بود. رییس بخش مهاجرت همراه با چند تن از همکاران، آن خانم را به هوتل سرینا برای صرف غذا شب برد. این برای من جالب توجه بود.

بعد از این دعوت خصوصی غذای شب، اسم زن مذکور در چندین تقاضانامه برای ویزه که در سفارت سویدن در اسلام آباد صورت گرفته است، ظاهر میگردد.  رییس بخش مهاجرت (در سفارت) سه بار، نومبر 2014، مارچ 2015 و جولای 2015 برای صدور ویزه برای گروه های بزرگی که قرار است برای اشتراک در کنفرانس های که گفته میشود دایر میگردد، موافقت می نماید.

در یکی از موارد یکی از کارمندان دیگر سفارت با صدور ویزه برای افغان ها جهت اشتراک در کنفرانس مخالفت میکند اما رییس بخش مهاجرت مداخله نموده و تصمیم سفارت را تغییر میدهد و در نتیجه به یکبارگی به صدور ویزه برای افراد مذکور موافقت صورت میگیرد.

از بررسی های که توسط ادارۀ مهاجرت صورت گرفته است بر میآید که همان کارمند سفارت که با صدور ویزه مخالفت نموده بود، در مورد عملکرد سفارت به چند تن از افراد بلند پایه در وزارت خارجه و ادارۀ امور مهاجرت هشدار میدهد. او در آغاز مورد سرزنش قرار میگیرد. یکی از آمرین از سفارت (سویدن) در دهلی جدید به اسلام آباد سفر نموده و به او خاطر نشان میسازد که اجازه ندارد تا در غیاب رییس بخش مهاجرت سفارت، در مورد موصوف حرف بزند. اما بعداَ ادارۀ امور مهاجرت درک میکند که شک شخص مذکور همیشه بجا بوده و بررسی که صورت گرفته است نادرست بوده است.

بعد از آن ادارۀ امور مهاجرت در مورد رییس بخش مهاجرت در سفارت (سویدن) در اسلام آباد مظنون میگردد. در این هنگام است که دیگر دایر شدن کنفرانس ها قطع میگردد. خانمی که رییس/سخنگوی بنیاد سویدن ـ افغانستان بود نیز یوتیبوری وBiskopsgården  را ترک میگوید (به افغانستان میرود).

به باور اقای Gunnar Fröberg از بخش نظارت ادارۀ امور مهاجرت که همه ویزه های صادر شده به افغان ها توسط همان دیپلومات اخراج شده را بررسی کرده است این یکی از جدی ترین مواردی است که تخطی از قانون میباشد. او میگوید:

ـ کم عمر ترین کودک هنرپیشه متولد سال 2010 میباشد. به عبارت دیگر این یک کودک چهار یا پنج ساله است که قرار است بدون والدین خود و بدون کدام سند (موافقت) از طرف والدین خود، سفر نماید. کودکان نباید بتوانند بدون موافقت والدین شان از سرحد عبور نمایند، این یک قانون و قاعده است که از قاچاق انسان جلوگیری میکند. قاعدتاَ با صدور ویزه برای یک کودک خورد سال هرگز موافقت صورت نمیگیرد.

4. دیپلومات اخراج شده

دیپلومات اخراج شده نه از محکمه پول میخواهد، نه ادعای غرامت میکند و نه هم میخواهد حتی کارش را بازیابد.

او میخواهد تا آمرین ادارۀ امور مهاجرت در شبکه انترنیتی داخلی شان نامه را نشر کنند، دال بر این که آنها با اخراج نمودن دیپلومات مذکور اشتباه نموده اند. او به این باور است که هدف یک توطئه پیچیده قرار گرفته است.

در حالی که ادارۀ امور مهاجرت هزاران صفحه مدارک اثباتی را به محکمه تحویل داده است، او شخصاَ یک سند را نیر با خود ندارد.

این کارمند اسبق سفارت سویدن چند هفته قبل نامۀ طویلی را به Stefan Löfven  فرستاده است. او در این نامه اش از صدر اعظم سویدن  تقاضا نموده تا یک گروۀ غیر جانبدار برای بررسی قضیۀ او تعیین گردد.

او که در یک کشور دیگر اروپایی بزرگ شده است از نژاد پرستی شکوه دارد.

5. سیاستمدار در کابل

این دیپلومات در جریان مکالمات طویل تیلفونی به بیگناهی خودش سوگند میخورد. او میگوید رابطه اش را با همان زن سیاستمدار افغان که سخنگوی بنیاد سویدن ـ افغانستان در Biskopsgården میباشد، بخاطر ندارد.

بالاخره زن مذکور را یافت میکنم

معلوم میگردد که زن مذکور وارد سیاست گردیده و با سیاستمدار مشهور افغان احمد ولی مسعود همکاری نزدیک دارد. احمد ولی برادر کوچک قومندان چریکی تاجک، احمد شاه مسعود میباشد که توسط دو مرد بلژیکی طرفدار القاعده در یک حادثۀ انتحاری در سال 2001 به قتل رسید.

زمانی که من زن مذکور را از طریق دفتر احمد ولی مسعود جستجو نمودم، در گام نخست کارمندان دفتر در این مورد نظر نیکی داشتند. آنها با کمال میل میخواستند تا من با او مصاحبه نمایم. آنها چندین شمارۀ تیلفون را نیز برایم فرستادند. اما زمانیکه من خاطرنشان میسازم در کدام مورد میخواهم از زن مذکور سوال کنم، همه چیز تغییر میکند.

سپس یک مردی افغان که در آسترالیا زندگی میکند با من تماس میگیرد. او یکی از اقارب زن مذکور بوده، میگوید شنیده است که من زن مذکور را جستجو میکنم. من توضیح میدهم که آن زن در سویدن برای ارتکاب کدام جرم مظنون شناخته نمیشود. من میخواهم از زن مذکور سوالاتی را طرح کنم زیرا نامبرده شخصی است که تعداد زیادی از افغان ها را (به سویدن) دعوت نموده و آنها توانسته اند ویزه بدست بیآورند.  به همین دلیل اکنون یک تن از کارمندان سفارت سویدن در اسلام آباد از کار اخراج شده است.

مرد مذکور از طریق فیسبوک برایم چنین مینویسد ” من فکر نمی کنم که دختر کاکا/ماما من با این موضوعی که تو ادعا میکنی، ارتباط داشته باشد و یا هم این که او بخواهد با کسی در این مورد صحبت نماید”.

سپس مردی مذکور از طریق یک (اپ) برایم زنگ میزند.

ـ این اتهامات خیلی جدی است. من فکر نمی کنم که یک شخص نورمال بخواهد در همچو یک موضوع دخیل گردد. پیشنهاد میکنم که تو اسم دختر کاکا/ماما من را از این موضوع دور نگهداری. پیشنهاد من اینست که تو به تلاش خود برای دست یابی به او خاتمه بدهی.

6. آن مرد

به تاریخ 12 مارچ 2015 در داخل آن طیارۀ که سه کودک با آن سفر میکرد یک زن نیز حضور داشت که خودش را مادر دو تن از کودکان، احمد 8 ساله و حسیب الله 4 ساله معرفی مینمود. اما این افراد با هم یکجا تقاضای ویزه نکرده بودند. آنها در تقاضانامه های شان برای ویزه اظهار داشته اند که  به تنهایی و بدون اعضای خانواده سفر میکنند.

یکی از کارمندان قبلی سفارت برایم میگوید بدست آوردن ویزه برای والدین و کودکانی که بخواهند یکجا با هم سفر نمایند، به دلیل فرار کردن (برنگشتن شان به افغانستان) دشوار میباشد. زیرا ممکن آنها در سویدن باقی مانده و تقاضای پناهندگی نمایند. به همین دلیل آنها به شکل جداگانه تقاضای ویزه می کنند.

من میخواهم مادر کودکان مذکور را به کمک همان تصدیقی که او از صاحب کارش ارائه نموده و ضمیمۀ تقاضانامۀ او میباشد، جستجو کنم. براساس این تصدیق زن مذکور به حیث ”مدیر اجراییه” در یک  کلینیک معتبر اطفال کار مینموده است. اما در کلینیک مذکور هیچکسی در مورد او چیزی نمیداند.

داکتر عبدالله فهیم که کار بخش اجرایی کلینیک مذکور را بپیش میبرد میگوید ” اما اصلاَ چنین پُستی را نداریم”. او میگوید اسمی که در پایین تصدیق مذکور نوشته شده است مربوط یک جراح قلب میباشد که نزد آنها کار میکند ولی امضاء که در پایین سند قرار دارد از او نیست.

ـ این یک سند کاملاَ جعلی است. هیچ کارمند ما این سند را صادر نکرده است. قسمت بالای این نامه با مُدلی که ما از آن استفاده میکنیم مطابقت ندارد. مٌهر آن نیز نادرست بوده و بالاخره ما هرگز از طریق جراح های خود با سفارتخانه ها تماس نمیگیریم.

اما به زن مذکور در سفارت سویدن در اسلام آباد بدون سوالات اضافی از طرف همان کارمند سفارت که اکنون اخراج گردیده است، ویزه داده میشود.

محکمۀ ابتداییه بعد از دو روز کامل و مرور 1200 ورق سند، قضیه را به نفع ادارۀ امور مهاجرت فیصله میکند. به عبارت دیگر با اخراج کارمند سفارت هیچ اشتباهی صورت نگرفته است.

او در مجموع برای 80 تبعۀ افغانستان که نباید حق سفر به کشور های EU را میداشتند، ویزه صادر نموده است. بیشتر از نصف این افراد توسط انجمن سویدن ـ افغانستان دعوت شده اند.

تلخیص و ترجمه از ض.د

منبع

https://www.expressen.se/nyheter/qs/barnen-reste-till-sverige-nu-ar-de-forsvunna/

Afghanska barnen reste till Sverige – nu är de försvunna
En femåring fick handlingar av en svensk diplomat för att ensam flyga från Kabul till en feministisk konferens i Göteborg.
Flera afghanska barn som ­beviljats visum till Sverige är i dag spårlöst försvunna.
Nu larmar Riksrevisionen om ökad risk för korruption på svenska ambassaders migrationsavdelningar.
– Vi har undersökt vilken kontroll som finns i handläggningen och konstaterar att det finns inga krav alls, säger Riksrevisionens utredare Ann-Marie Skorpen.

Turkish Airlines-planet ska lyfta från Kabul lördag förmiddag den 28 februari 2015. Då har Ahmad Omid en och en halv vecka kvar innan han fyller sex år. Han ska klara ett långt byte i Istanbul för att därefter landa på Landvetter runt söndag lunch.
I hans papper från svenska ambassaden i Islamabad – som hanterar visum för afghaner – står att femåriga Ahmad Omid är ”man, medborgare i Afghanistan”. På sin passbild är han uppklädd i skjorta och kavaj. Huvudhåret är rakat.
Nästa plan går torsdagen den 12 mars. Då ska storebror Ahmad, 8, och lillebror Hassibullah, 4, boarda tillsammans. På samma plan är också Fahim, 8, med. I viseringarna som den svenska ambassaden godkänt står att alla barnen reser ensamma, utan vuxna familjemedlemmar. Det står också att de kommer att återvända till Kabul om tio dagar.
Afghanska pass rankas regelbundet först i undersökningar om vilka med­borgarskap som gör det svårast att få visum för att besöka andra länder.
De fyra barnens ansökningar inne­håller inga godkännanden från vårdnadshavare. Ändå har en svensk diplomat valt ut just dem för var sin tio dagar lång visering som ger dem tillgång till hela Schengenområdet.

Barnen som landar på Landvetter beskrivs i ambassadens handlingar som barnskådespelare från en stor teater i Kabul. Ahmad Omid, Ahmad, ­Hassibullah och Fahim är efterfrågade på en feministisk konferens i Göteborg som en liten familjeförening i Biskopsgården säger sig arrangera.
Barnen har bjudits in för att spela upp en teaterpjäs medan konferensdeltagarna funderar på temat:
Kan den svenska modellen vara en lösning för att stärka Afghanistans kvinnor?
Bland handlingarna finns ett brev som ska intyga att barnen tillhör teatern. När jag frågar runt i Kabuls teaterkretsar har ingen hört talas om mannen som undertecknat brevet.
Föreningen i Biskopsgården som ordnar feministisk konferens heter SAF, en förkortning av det svengelska namnet Svensk Afghansk Foundation.

Jag vill komma i kontakt med tales­personen och styrelseledamöterna för att få veta mer om barnskådespelarna och vart de tagit vägen efter resan till ­Sverige. Det visar sig vara mycket svårt. Jag ringer flera svenska eller afghanska nummer, utan svar. Mejl, brev, sms och meddelanden på Facebook blir lästa utan reaktion. Någon föreningslokal finns inte.
Kvinnan som är talesperson för Svensk Afghansk Foundation har tidigare varit anställd av Medborgarskolan för att ansvara för afghanska kvinnoföreningar.

Under 2014 och 2015 har SAF arrangerat tre olika konferenser som handlar om att lösa Afghanistans problem. Totalt 50 afghanska medborgare har bjudits in till konferenserna i Biskopsgården – sam­tliga har beviljats visum av tjänste­mannen vid ambassaden i Islamabad.

Jag frågar ett 20-tal svenskafghaner i Göteborg om de känner till konferenserna, som ska haft teman som fred och kvinnor. Ingen har hört talas om dem.
Runar Hellström, utredningsledare på Migrationsverket som har granskat Svensk Afghansk Foundation, säger:
– Det är en stiftelse som inte har några ekonomiska tillgångar ­överhuvudtaget där funktionärerna ­verkar tillhöra samma familj. ­Bilderna från stiftelsens verksamhet ­förändras inte över flera år­. ­Namnet ­blandar svenska och ­engelska. Min bedömning är att den här stiftelsen är en front för någonting annat, där pågår ingen verksamhet och de kan definitivt inte finansiera ens en människas vistelse i riket.

En anställd vid ambassaden i Islamabad minns kvinnan från Biskopsgården och hennes kontakt med den numera ­sparkade diplomaten.
– Hon reste hit 2014. Chefen för migrations­avdelningen tog med henne till en lunch med flera kolleger på Serena Hotel. Jag tyckte att det var märkligt.
Efter den privata lunchen dyker ­kvinnans namn upp i flera ansökningar om viseringar hos ambassaden i Islamabad. Tre gånger – till påstådda konferenser i november 2014, mars 2015 och juli 2015 – beviljar chefen för migrations­avdelningen visum för större grupper.
Vid ett tillfälle går han till och med in och ändrar beslut där en annan hand­läggare gett afghanerna avslag på viseringsansökningar till konferensen. Nu blir besluten plötsligt positiva i stället.

Tre gånger beviljar chefen för migrations­avdelningen visum för större grupper.

I Migrationsverkets internutredning framgår att handläggaren larmar om ambassadmannens agerande till flera chefer inom både UD och Migrationsverket. Till en början tillrättavisas hon. En chef kommer på besök från ambassaden i New Delhi och menar att hon inte får gå bakom ryggen på ambassadmannen. Senare menar Migrationsverket att kollegans misstankar stämt hela tiden och att situationen hanterats fel.

Efter att Migrationsverket fattat ­­misstankar mot ambassadmannen i ­Islamabad blir det inga fler konferenser. Taleskvinnan för SAF lämnar Göteborg och Biskopsgården.
Gunnar Fröberg vid Migrations­verkets tillsynsenhet har granskat alla viseringar som diplomaten beviljade för afghaner. Han ser fallen med barnen som de fyra allvarligaste övertrampen.
– Yngsta barnskådespelaren är född 2010. Det är alltså en fyra, femåring som ska resa utan föräldrar och utan några handlingar från föräldrarna. Barn ska inte kunna färdas över gränser utan att föräldrarna godkänt det, det är ett regelverk som skyddar mot trafficking. Ett litet barns visering beviljas i princip aldrig.
 

Domaren i sal 4 tittar förvånat upp på mannen som just förklarat vad det är han vill i tvisten med Migrationsverket.
Inga pengar. Inget yrkande på att slippa rättegångskostnaderna. Inget större skadestånd. Han vill inte ens ha sitt jobb tillbaka.
I stället vill den sparkade ­diplomaten att Migrationsverkets chefer publicerar en skrivelse på intranätet om att de gjort fel som avskedat honom. Han menar att han är utsatt för en komplicerad ­konspiration.
– Det handlar alltså om ­upprättelse? sammanfattar domaren i ­Norr­köpings tingsrätt.

Ambassadmannen talar med stor ­frenesi.
Medan Migrationsverket lämnat in tusen sidor med bevismaterial har han själv knappt med sig en enda handling. I stället vill han få ställa egna frågor till sina tidigare chefer.
Han tar upp fall där han tycker ambassadernas migrationsavdelningar visat dubbelmoral. Hur de säger att det är ­viktigt att inte utfärda visum om det finns en risk att personen inte åter­vänder till Kabul, men sedan ändå beviljar viseringar till gäster för stora svenska biståndsorganisationer som väl i Sverige ändå väljer att stanna och söka asyl.

Gång på gång försöker Migrations­verkets advokat styra tillbaka diskussionen i rätten till de visum till afghaner som ambassadmannen misstänks ha utfärdat felaktigt och systematiskt i Islamabad.
Tvisten har pågått länge.

Medan Migrationsverket lämnat in tusen sidor med bevismaterial har han själv knappt med sig en enda handling.

Några veckor tidigare har ambassadmannen skrivit ett långt brev till Stefan Löfven. I brevet till statsministern begär han att en oberoende utredning tillsätts för att gå till botten med hans fall.
”Rasismen sprider sig i alla delar av vårt liv” skriver mannen, som är uppväxt i ett annat europeiskt land. ”Tron på att egen ras är överlägsen har ­präglats tydligt i sammanhanget.”
Mannen skriver att det pågår ”häxjakt på invandrare anställda på Migrationsverket”.
I brevet framgår att han en gång ­tidigare har utretts av arbetsgivaren. Då handlade det om att mannen, tillsammans med ett par kolleger som senare sades upp, hade gjort otillåtna ­slagningar i Migrationsverkets databaser.
Ändå premierades han med utlandstjänstgöring. Först i Teheran, senare i Islamabad.
En handläggare på Migrationsverket som sänds ut på tidsbegränsade uppdrag på en ambassad höjer sin levnadsstandard rejält. Sedan han fick sparken har ambassadmannen drivit ett mål hos Skatteverket om att få mer av sina för­måner från utlandstiden avdragsgilla.
 

I flera långa telefonsamtal bedyrar diplomaten sin oskuld. Han säger att han inte minns sin relation till den svensk­afghanska kvinnan som var talesperson för föreningen Svensk Afghansk ­Foundation i Biskopsgården.
Till slut hittar jag henne.
Det visar sig att hon gett sig in i ­politiken och arbetar nära den välkända afghanska politikern Ahmad Wali Massoud, lillebror till den ­tadjikiska gerillaledaren Ahmad Shah Massoud som mördades av belgiska al Qaida-anhängare i ett självmordsdåd 2001.
När jag söker kvinnan via Ahmad Wali Massouds kontor är sekreterarna först välvilligt inställda. De vill gärna att jag intervjuar henne och skickar flera telefonnummer. Men när jag nämner vad jag vill fråga henne om blir det tvärstopp.

Därefter blir jag kontaktad av en afghansk man som bor i Australien. Han är släkt med kvinnan och han säger att han hört att jag söker henne. Jag för­klarar att hon inte är anklagad för något brott i Sverige, men att jag vill ställa ­frågor till henne eftersom hon varit inbjudaren bakom en stor del av de visum som nu har lett till att en tjänsteman vid en svensk ambassad avskedats.
– Jag tror inte att min kusin har något att göra med vad du påstår, eller att hon skulle prata med någon om allt detta, skriver mannen via Facebook.
Därifrån ringer han upp mig via en app.
– Anklagelserna är väldigt allvarliga. Jag tror inte att någon normal person skulle vilja bli inblandad i en sådan här artikel. Jag föreslår att du håller min kusins namn utanför det här. Mitt förslag är att du slutar försöka få tag på henne.
 

Med på planet den 12 mars 2015, som tre av barnen reste med, fanns också en kvinna som sade sig vara mamma till de två bröderna Ahmad, 8, och Hassibullah, 4. Men de har inte sökt viseringar tillsammans utan kryssat i att de reser självständigt, utan familjemedlemmar.
– Föräldrar och barn har svårt att bli beviljade viseringar därför att avhoppsrisken, att de skulle kunna stanna och söka asyl, är för stor när du reser till­sammans med små barn som skulle kunna få en bättre framtid om de inte återvände. Då ser det bättre ut att de söker var för sig, säger en tidigare anställd på en migrationsavdelning vid en ambassad i samma region.
Om deras släktskap stämmer innebär det att två av barnen åtminstone inte skiljts från sin vårdnadshavare under resan. Jag söker mamman via de intyg från arbetsgivare som fanns med i hennes visumansökan. Men på den välrenommerade barnklinik där hon enligt intyget har titeln ”executive director” har man aldrig hört talas om kvinnan.

– Vi har ingen sådan position alls, säger doktor Abdullah Fahim som leder klinikens operativa arbete.

Det här är ett helt förfalskat dokument. Ingen hos oss har ställt ut det.

Abdullah Fahim berättar att namnet som används för att skriva under ­kvinnans intyg visserligen tillhör en hjärtkirurg som arbetar hos dem men att det inte är han som skrivit under.
– Det här är ett helt förfalskat dokument. Ingen hos oss har ställt ut det. Brevhuvudet stämmer inte med vår mall, stämpeln är fel och vi kontaktar aldrig ambassader genom våra kirurger.
Mamman beviljades visum utan vidare frågor av den numera avskedade ambassad­mannen i Islamabad. När jag frågar honom om kvinnan – som inte nämnts varken i utredningen eller i Norrköpings tingsrätt – menar han att detta ­bevisar att två av barnen inte åkte ensamma. Han anklagar Migrationsverket för att ha slängt de dokument som ska bevisa att han har rätt.
– Inget barn har ansökt om visering utan vårdnadshavare. De finns registrerade i Migrations­verkets system också men jag och du har ingen tillgång till systemet för att kunna bevisa det. Dessa barn har sökt om visering tillsammans med en av föräldrarna. Den förälder som inte har sökt och inte skulle resa till Sverige har lämnat samtycke. Dessa samtycken har ­försvunnit från ärendena. Migrationsverkets ut­redare har kommit till Islamabad för utredning när jag var på semester. Det är inte en konspiration utan fakta att utredaren har manipulerat mina ärenden.
 

Efter två heldagar med 1 200 sidors bevismaterial avgör tingsrätten tvisten till Migrations­verkets fördel. Inget fel har begåtts då ambassadmannen sparkades.
Totalt har han beviljat visum till 80 afghanska medborgare som inte borde ha kunnat resa till EU. Över hälften av dem kom via inbjudningar från föreningen Svensk Afghansk Foundation.
Samtidigt går ett liknande ärende upp i Stockholms tingsrätt. Den här gången är det en kvinna som vid svenska ambassaden i ett afrikanskt land misstänks ha beviljat 74 ghananska medborgare Schengenviseringar i maskopi med en man som i dag avtjänar ett fängelsestraff för människosmuggling i Tyskland. Kvinnan kallas för ”my white ambassador” i människosmugglarens telefonbok. I chattar med bekanta skryter han om hur mycket pengar kontakten med henne hjälper honom att dra in.

Precis som ambassadmannen i ­Islamabad hade ambassadkvinnan i Afrika tidigare utretts för misstankar om felaktigheter men trots det fått eftertraktade utlandsplaceringar, i kvinnans fall på ytterligare en ambassad. Efter att hon avskedats har hon också gripits misstänkt för människosmuggling i Holland tillsammans med en släkting.
Rättegången mot kvinnan är uppskjuten till nästa år, men i polisförhör nekar hon till alla anklagelser om grovt tjänstefel. Hon menar att det inte finns någon logik i att hon, som är uppväxt i Syrien innan hon som vuxen fick jobb på Migrationsverkets ID-enhet i Solna, skulle ha valt att hjälpa ghananska medborgare mitt under kriget i Syrien.
– Om jag velat fuska hade jag gjort det för mitt land, inte för Ghana eller Afrika, säger kvinnan i förhör.
 

Riksrevisionen har på grund av flera uppmärksammade skandaler sedan 2014 valt att granska just migrations­avdelningarna på svenska ambassader. De har kunnat se att anmälningarna om oegentligheter har ökat.
– Vi har undersökt vilken kontroll som finns i handläggningen. Då konstaterar vi att det finns inga krav alls, säger Riks­revisionens utredare Ann-Marie Skorpen.
Mellan 2014 och augusti 2017 ­anmäldes 60 misstänkta fall.

Riksrevisionen pekar på risk för ­korruption på ambassaderna.
– Ärendena de handlägger på ambassaderna, visumärenden och uppehållstillstånd, de har ett stort värde för den som söker. Det finns risk att de utöver påtryckningar för att få snabbare handläggning eller gynnande beslut. De här besluten har ett stort värde på den illegala marknaden. Ett viseringsmärke kan säljas för 20 000 dollar, säger Ann-Marie Skorpen.
Skorpens utredning pekar på den förhöjda risken i och med att utlandsmyndigheterna finns i ­länder med hög korruption. Men också ­Sveriges inhemska korruption har de senaste åren stigit. Vi har fått se flera korruptionsskandaler på svenska myndigheter och har fallit i graderna när internationella organisationer listar världens minst korrupta länder.
Vid gränspolisen har man främst noterat problem med riktiga viseringar, men det är då andra länder än Sverige som står bakom handlingarna.
– Det finns ju rykten. Man hör om ambassader som lättvindigt utfärdar visum. Vi har då lyft upp frågan till NOA som då kan ta det med justitie­departementet. Det är jätteviktigt att sådana misstankar tas om hand på rätt väg, det riskerar annars att bli politiskt, säger Håkan Ejdervik, polisintendent vid gränspolisen.

Det finns ju rykten. Man hör om ambassader som lättvindigt utfärdar visum.

Den som reser in i Sverige med en ­korrekt handling begår inget brott även om det är felaktiga uppgifter som ligger till grund för att visumet utfärdats. Där skiljer sig gränspolisens möjligheter att ingripa jämfört med om de tror att handlingen är förfalskad.
– Om en visering är falsk blir det människosmuggling när det upptäcks vid svensk gräns, säger Ulf Djurberg, polisinspektör vid gränspolisen.
Är alla handlingar däremot riktiga är det många steg mellan en polismans befogenheter och kontroll av diplomaten som utfärdat handlingen.

EU:s gränsmyndighet Frontex är aktiv i flera led för att förhindra att barn kan resa ensamma in i Schengen. Det gäller allt från att hitta barnarbete till trafficking till barn som tagits i väg på resa med andra än sina föräldrar. Gränspolis kan till exempel hålla utkik efter småbarn som inte verkar vilja hålla sitt vuxna resesällskap i handen.
Men en femåring som går på planet i Kabul passerar ingen gränskontroll före flygplatsen i Sverige. Och vid kontrollen på svensk mark är det bara att säga till passkontrollanten att du söker asyl.
– Ja, har du väl kommit hit så kommer du ju in. Då blir det upp till Migrationsverket att göra en anhörigutredning eller Socialtjänsten att familjeplacera barnet, säger Ulf Djurberg på gränspolisen.
 

Gunnar Fröberg på Migrationsverkets tillsynsenhet vill inte svara på om han i dag vet var de fyra afghanska barnen befinner sig. Den polisiära förundersökningen mot ambassadmannen är inte klar och ett åtal för tjänstefel kan fort­farande väckas.
Även på ambassaden i Pakistan hänvisar man till pågående polisiär förundersökning och vill därför inte kommentera fallet med de försvunna afghanska barnen.
Migrationsverket och UD vill bara svara på vad som hänt med rese­sällskapen som Svensk Afghansk Foundation bjudit in generellt, inte om just de fyra små barnen.

Några av konferensbesökarna har varken registrerad in- eller utresa i Sverige. Det tyder på att de uppe­håller sig i något annat Schengenland och att den sparkade diplomaten har möjliggjort den resan.
Några andra i sällskapet har lämnat in passkopior som sägs visa upp utresestämplar för att bevisa att de återvänt från sin resa. Men Migrationsverkets ID-enhet bedömer att stämplarna är förfalskningar som den aktuella flygplatsen, Kastrup i Köpenhamn, inte känner igen.
Ytterligare några har hittats i Sverige men nu som asylsökande i helt andra identiteter, med ny ålder och nya namn.
Den sparkade diplomaten hävdar att de fyra barnen är tillbaka i Kabul, men tillägger att han inte kan bevisa det.

Tio procent är superrika. Det är inte så att man absolut vill stanna i Europa som afghan.

– Har du någon relation till Afghanistan? Jag har varit där på tjänsteresa. Tio procent är superrika. Det är inte så att man absolut vill stanna i Europa som afghan, säger han.
Jag ber honom att leta efter någon som känner till barnen och kan berätta var de är. Ambassadmannen menar att det kan påverka eventuella kommande rättsprocesser om han söker upp dem.
Han har överklagat tvisten i Norr­köpings tingsrätt till Arbetsdomstolen och hoppas nu att de tar upp Migrationsverkets avskedande av honom, som han fortfarande tycker är djupt felaktigt.

https://www.expressen.se/nyheter/qs/barnen-reste-till-sverige-nu-ar-de-forsvunna/