Den nya lagen om arbetskraftsinvandring har gett asylsökande en andra chans att få stanna i Sverige. Men bara 29 procent av deras ansökningar har beviljats. En mycket låg siffra om man jämför med övriga grupper som sökt om arbetstillstånd i Sverige
Det har gått drygt ett halvår sedan regeringen införde nya regler för arbetskraftsinvandring, och de första utvärderingarna börjar nu komma. För många som fått avslag på sin asylansökan tändes ett nytt hopp om att få stanna i Sverige, bara de kunde visa upp att de haft arbete i ett halvår, samt blivit lovade arbete ett år framåt. Men hittills har resultatet varit blygsamt. Av de 633 ärenden som avgjorts har enbart 182 fått tillstånd att stanna kvar och jobba efter att asylärendet avslutats. Det innebär att enbart 29 procent har blivit godkända som arbetskraftsinvandrare. Det är en låg siffra om man jämför med övriga grupper. För 91 procent av alla som ansökt om att få arbeta i Sverige har fått ja på sin förfrågan. Flyktingpastorn är besviken – Jag trodde mer på den här lagen, säger Bengt Sjöberg, flyktingpastor i Filipstad, som har hjälpt till i flera ärenden där avvisade flyktingar ansökt om att få arbetstillstånd. – Jag trodde inte att det skulle vara så byråkratiskt, och att de som verkligen hade ett jobb skulle få stanna. Men i alla de fall som jag har stött på så har ansökningarna misslyckats, säger han. Istället verkar den nya lagen vara skräddarsydd för indiska dataexperter. För när Migrationsverket redovisar sina siffror konstaterar de att den gruppen sticker ut i sammanhanget. Drygt 13 000 personer har beviljats arbetstillstånd i Sverige sedan den nya lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft den 15 december 2008. Drygt 1 500 av dem som kommit till Sverige är indier, och nästan uteslutande handlar det om högutbildade dataspecialister, eller människor med andra yrken som kräver specialkompetens.De flesta kommer från ThailandMen långt ifrån alla gästarbetare är indier. Den numerärt största gruppen av arbetskraftsinvandrare är från Thailand, som i huvudsak kommer till Sverige under sommaren för att plocka bär. Drygt 6 000 thailändare har fått bifall på sin ansökan om att få komma till Sverige för att arbeta.En annan stor grupp som kommer till Sverige för att arbete beviljats är anhöriga, som utgör ungefär 1 600 personer av de 13 000. De som får arbetstillstånd är välkomna att bo i Sverige under en begränsad tid, och tillståndet måste förnyas efter hand. Efter ett antal år går det att ansöka om permanent uppehållstillstånd.
dagen.seMigrationsdomstolsdom: Om det afghanska paret och deras barn skulle återvända till hemlandet riskerade de att utsättas
för våld. Dessutom skulle den humanitära situationen riskera att barnens hälsa och utveckling äventyras.
Migrationsdomstolen beviljar därför permanent uppehållstillstånd
En kvinna blev i Afghanistan bortrövad av en talibankommendant som ville göra henne till sin fru, men lyckades rymma.
Hon gifte sig senare med en annan man och fick barn med honom. Efter att talibankommendanten ytterligare ett par år
senare letat efter familjen hos kvinnans föräldrar, stulit ett foto på familjen och sagt att han skulle döda dem,
flydde familjen till Sverige. De ansökte om uppehållstillstånd i egenskap av flyktingar alternativt skyddsbehövande i
övrigt. De fick avslag men överklagade migrationsverkets beslut.
Migrationsverket ansåg att parets berättelse var osannolik, men att om skyddsbehov skulle anses föreligga så kunde en
internflykt inom Afghanistan vara aktuell. Exempelvis ansågs familjen, som kommer från Herat, kunna placeras i Kabul
eller Mazar-e-Sharif. Efter migrationsverkets beslut om avslag födde kvinnan ännu ett barn, vars ansökan om
uppehållstillstånd överlämnades till migrationsdomstolen för handläggning.
Migrationsdomstolen påpekar att det är asylsökande som har bevisbördan för att han eller hon är i behov av skydd, men
att ett inte alltför strikt beviskrav bör tillämpas – en sökandes berättelse för godtas om den framstår som trovärdig
och sannolik. Eftersom parets redogörelse är detaljerad, sammanhängande, samstämmig, inte innehåller några
motstridigheter och inte förändrats under prövningens gång så finns det inga skäl att ifrågasätta dess trovärdighet.
Hotbild i hemlandet
Att talibankommendanten är en del av ett nätverk och har ett foto på paret gör att hotbilden inte begränsas till
hemorten. Migrationsdomstolen konstaterar också att familjen inte känner någon i Kabul eller Mazar-e-Sharif och inte
har tillgång till bostad eller arbete i någon av dessa städer, samt att situationen för bostäder,
försörjningsmöjligheter och hälsovård är mycket dålig i Afghanistan i allmänhet. Om familjen skulle försöka bosätta sig
i dessa städer skulle de riskera ”att utsättas för sådana otillbörliga umbäranden som kan leda till att deras, och då
speciellt barnens, hälsa och utveckling äventyras”. Enligt 1 kap. 10 § utlänningslagen (2005:716) ska i fall som rör
ett barn särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa kräver.
Eftersom migrationsverket inte gjort sannolikt att det finns ett rimligt och relevant inre flyktalternativ för
familjen bifaller migrationsdomstolen överklagandet och beviljar samtliga familjemedlemmar permanent
uppehållstillstånd. Dock inte i egenskap av flyktingar – eftersom det inte är på grund av politisk eller religiös
åskådning som familjen lämnat sitt hemland – utan i egenskap av skyddsbehövande i övrigt.
USA militära tolkar i Afghanistan är ofta äldre, överviktiga och har dålig kondition. Åtskilliga kan inte ens rätt språk
För journalister, biståndsarbetare och andra utländska besökare i Afghanistan är det avgörande att ha tillgång till en kompetent tolk. Minst lika viktigt är detta för USA:s numera bortåt 60.000 soldater där.
Men det är lite si och så med den saken, enligt en kartläggning som nyhetsbyrån AP gjort.
Framför allt tycks rekryterarna – på det privata företaget Mission Essential Personnel – ha missat, eller underlåtit att berätta för tolkaspiranterna, att jobbet inte bara handlar om att tolka i någotsånär ordnade miljöer – skolor, moskéer, sjukhus, hotell, kontor, militärbaser etc.
Inte heller tycks många av militärtolkarna ha insett att de ibland måste leva utan ens ett minimum av bekvämligheter som dusch, toalett, tak över huvudet, skydd mot solen och transporter på hjul.
I själva verket är påfallande många i 50-, 60-, 70-årsåldern. Och ytterst få är fysiskt vältränade – långt fler är överviktiga och/eller har dålig kondition.
Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hänga med i marinkårssoldaternas tempo när de – som nu under USA:s nya offensiv i södra Afghanistan – marscherar från by till by i minst 40-gradig värme för att etablera fredlig kontakt med lokalbefolkningen och få dem att vända sig emot talibanerna.
– Jag har mött tolkar på flygplatsen som jag omedelbart sänt hem igen eftersom de inte var i rimlig fysisk form. De var för gamla. De kunde inte andas. De klagade över hjärtproblem. Vi tar nära nog emot människor med syrgastuber och stomipåsar, säger till AP sergeant James Spangler som är ansvarig för tolkarna på Camp Leatherneck, den största USA-basen i Helmandprovinsen.
Men långt ifrån alla fysiskt svaga och gamla tolkar sänds hem. Det finns helt enkelt inte så många personer som talar pashto i USA, så man får nöja sig med dem som söker till tolkjobben.
Ett allvarligt problem är att firman Mission Essential Personnel inte tala om i förväg vilka strapatser en militärtolk i Afghanistan får stå ut med.
– Dom säger att man får duscha varje dag, ha tillgång till internet och teve, ringa hem varje dag, jobba inomhus och så vidare. Och när tolkarna kommer ut i verkligheten blir de alldeles chockade. Man har ljugit för dem, säger korpral William Woodall som assisterar tolkarna i Helmand.
Lika illa, eller för själva uppdraget egentligen värre, är att åtskilliga av tolkarna inte kan pashto, det språk som talas av Afghanistans dominerande sunnimuslimska folkgrupp pashtunerna.
I stället talar de dari, ett språk som främst förekommer bland hazarafolket och andra shiamuslimska grupperingar längre norrut i landet.
Och risken är stor att en sunnipashtun tar direkt illa upp om han blir tilltalad av en militärtolk på ”shiaspråket” dari.
En tolk berättar för AP att de flesta av hans kolleger inte kan tala pashto och att somliga tolkaspiranter i USA kringgår språktestet per telefon för Mission Essential Personnel genom att låta en pashtokunnig person ta över luren.
Det säger sig självt att supermakten USA får det väsentligt krångligare att genomföra sitt krigsäventyr i Afghanistan om man inte har tillräckligt med goda militärtolkar – på rätt språk!
Det blir också farligare för de enskilda soldaterna, påpekar armésergeanten Will Gamez:
– Om lokala bybor kommer fram till oss kan vi inte förstå vad de säger om vi inte har en fungerande tolk. De kanske vill varna oss för ett minfält. Eller ett bakhåll. Det är sådan information som kan rädda våra liv.
Publicerad: 22 juli 2009, 17.36
Svenska och finska soldater blev idag attackerade i Afghanistan. Ingen skadades och soldaterna är kvar i området
Foto: Henrik Klingberg/Försvarsmakten
Beskjutningen skedde kvart i tio på förmiddagen i sydvästra delen av det svenska ansvarsområdet
– Vi hade som vanligt patruller ute i området. Det var en gemensam svensk-finsk patrull som skulle genomföra sina uppgifter. När de närmade sig en by så blev de beskjutna med finkalibrig eld, från gevär eller automatkarbiner, säger Afghanistanstyrkans stabschef Jerker Persson till SvD.se.
Händelsen inträffade i det bergiga området Sayyad, fågelvägen fem mil sydväst om den mindre svenska basen i Sar-e-Pol. Patrullen bestod av två grupper, normalt innebär det ett dussin soldater. Den svensk-finska gruppen agerade som de ska, men besvarade inte elden.
– Vi besvarar eld om vi har något att skjuta på. Men i det här fallet så öppnade de eld mot oss. När vi sedan intog stridsställningar drog de sig ur direkt. Så vi besvarade inte elden, men höll terrängen. Sedan har allt gått bra, varken soldater eller materiel blev skadade, säger överstelöjtnant Jerker Persson.
I området finns grupper som ställt till besvär för lokalbefolkningen. Den svensk-finska truppen är kvar i området och behöver de förstärkning kan sådan sättas in.
Som SvD rapporterade i måndags ökar antalet attacker mot den internationella fredsstyrkan ökat. Delar av den svenska Afghanistanstyrkan saknar splitterskyddade fordon, alltså fordon med skottsäkert glas och bepansring i karossen. Men den här gången var de garderade.
– Allihop hade splitterskyddade fordon. Det är ett område där vi har en högre hotnivå, där åker vi alltid med det skyddet, säger Jerker Persson.
Sverige har för närvarande 440 soldater och officerare i Afghanistan i den Nato-ledda styrkan ISAF. Finland har 120 personer, plus en extra förstärkning på 80 finländare inför valen i Afghanistan den 20 augusti.
