USA militära tolkar i Afghanistan är ofta äldre, överviktiga och har dålig kondition. Åtskilliga kan inte ens rätt språk
För journalister, biståndsarbetare och andra utländska besökare i Afghanistan är det avgörande att ha tillgång till en kompetent tolk. Minst lika viktigt är detta för USA:s numera bortåt 60.000 soldater där.
Men det är lite si och så med den saken, enligt en kartläggning som nyhetsbyrån AP gjort.
Framför allt tycks rekryterarna – på det privata företaget Mission Essential Personnel – ha missat, eller underlåtit att berätta för tolkaspiranterna, att jobbet inte bara handlar om att tolka i någotsånär ordnade miljöer – skolor, moskéer, sjukhus, hotell, kontor, militärbaser etc.
Inte heller tycks många av militärtolkarna ha insett att de ibland måste leva utan ens ett minimum av bekvämligheter som dusch, toalett, tak över huvudet, skydd mot solen och transporter på hjul.
I själva verket är påfallande många i 50-, 60-, 70-årsåldern. Och ytterst få är fysiskt vältränade – långt fler är överviktiga och/eller har dålig kondition.
Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hänga med i marinkårssoldaternas tempo när de – som nu under USA:s nya offensiv i södra Afghanistan – marscherar från by till by i minst 40-gradig värme för att etablera fredlig kontakt med lokalbefolkningen och få dem att vända sig emot talibanerna.
– Jag har mött tolkar på flygplatsen som jag omedelbart sänt hem igen eftersom de inte var i rimlig fysisk form. De var för gamla. De kunde inte andas. De klagade över hjärtproblem. Vi tar nära nog emot människor med syrgastuber och stomipåsar, säger till AP sergeant James Spangler som är ansvarig för tolkarna på Camp Leatherneck, den största USA-basen i Helmandprovinsen.
Men långt ifrån alla fysiskt svaga och gamla tolkar sänds hem. Det finns helt enkelt inte så många personer som talar pashto i USA, så man får nöja sig med dem som söker till tolkjobben.
Ett allvarligt problem är att firman Mission Essential Personnel inte tala om i förväg vilka strapatser en militärtolk i Afghanistan får stå ut med.
– Dom säger att man får duscha varje dag, ha tillgång till internet och teve, ringa hem varje dag, jobba inomhus och så vidare. Och när tolkarna kommer ut i verkligheten blir de alldeles chockade. Man har ljugit för dem, säger korpral William Woodall som assisterar tolkarna i Helmand.
Lika illa, eller för själva uppdraget egentligen värre, är att åtskilliga av tolkarna inte kan pashto, det språk som talas av Afghanistans dominerande sunnimuslimska folkgrupp pashtunerna.
I stället talar de dari, ett språk som främst förekommer bland hazarafolket och andra shiamuslimska grupperingar längre norrut i landet.
Och risken är stor att en sunnipashtun tar direkt illa upp om han blir tilltalad av en militärtolk på ”shiaspråket” dari.
En tolk berättar för AP att de flesta av hans kolleger inte kan tala pashto och att somliga tolkaspiranter i USA kringgår språktestet per telefon för Mission Essential Personnel genom att låta en pashtokunnig person ta över luren.
Det säger sig självt att supermakten USA får det väsentligt krångligare att genomföra sitt krigsäventyr i Afghanistan om man inte har tillräckligt med goda militärtolkar – på rätt språk!
Det blir också farligare för de enskilda soldaterna, påpekar armésergeanten Will Gamez:
– Om lokala bybor kommer fram till oss kan vi inte förstå vad de säger om vi inte har en fungerande tolk. De kanske vill varna oss för ett minfält. Eller ett bakhåll. Det är sådan information som kan rädda våra liv.