Publicerad: 7 augusti 2009 kl 13.05 | Ändrad: 7 augusti 2009 kl 19.06 Afghanistan
Antalet hemmagjorda bomber ökar i Afghanistan och den svenska gruppen som är på plats för att röja dem är utan fritidsproblem. Norsk Isaf-personal har tillsammans med lokal polis hittat en vägbomb i området utanför Meymaneh en bit väster om det svenska ansvarsområdet. De svenska sprängämnesexperterna gör en tvådagarstripp för att ta bort den extremt farliga vägbomben
Lite statistik först. Fram till sista juli i år har 29 IED:er, alltså hemmagjorda bomber, hittats eller detonerat i det svenska ansvarsområdet. Samma siffra för 2008 är 36 och under 2007 var siffran 45. Fortsätter antalet IED:er att öka i samma takt kommer antalet upp i 50 innan året är slut och det skulle i så fall innebära ett nytt trist rekord och en ökning med knappt 40 procent jämfört med 2008. Antalet IED:er riktade direkt mot Isaf har mer än fördubblats fram till sista juli jämfört med hela 2008.
– Det här är fjärde gången jag är här i Afghanistan och IED-ökningen märks tydligt. När jag var här 2005 var det bara några få, säger Andreas Eriksson som är chef för IEDD-gruppen som röjer dessa hemmagjorda bomber. Det var under 2005 två svenska soldater dog och det var just en IED som var orsaken.
Tidig morgon är det genomgång i den norsk-ledda ledningscentralen på basen i Maymaneh. Motståndsmännen i området är aktiva. ANP, Afghan National Police, har nyligen stoppat en motståndsman på motorcykel och tagit hand om en fjärrutlösare till en IED.
I en kulvert under en väg nära byn Tokalay finns en IED. Det är relativt vanligt att IED:er göms i kulvertar under vägar. Det blir en rejäl sprängverkan och motståndsmännen slipper själva gräva ner IED:n. Det finns gott om kulvertar som ska leda vatten mellan böndernas odlingsmarker. Vägen går över öppet landskap. Motståndsmännen skulle lätt se ett fordon på väg över kulverten och kunna trycka på fjärrutlösaren för att få en träff. Det är inte bara så att antalet IED:er har blivit fler. Motståndsmännen har sysslat ett tag med tillverkning så de är nu skickligare och har större möjligheter att skapa kontrollerade detonationer. Det visar sig i fler träffar mot Isaf och även mot ANP och ANA.
Det tar gruppen ungefär tre timmar att oskadliggöra IED:n utanför Tokalay – det är lite extra krångligt eftersom det är trångt i kulverten.
Under tiden har en styrka från Meymaneh tillsammans med ANP hållit vakt så ingen kunnat passera platsen för IEDn. När IED:n är ute i öppen terräng säkras den av Andreas. Sprängämnet finns i en gul plastdunk som är vanlig i Afghanistan, som från början innehåller matolja sedan vatten eller bensin och tyvärr också sprängmedel. En del av materialet sparas för bevisföring och analys sedan sprängs det övriga på plats – jobbet klart.
IEDD gör under ett år 100-talet arbeten relaterade till IED:er.
Läs mer: Vägbomber dödar civila
http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Afghanistan/Fler-vagbomber-i-Afghanistan/
Carl Bildt: Valet i Afghanistan skyddas av 40 länder
کارل بيلت( وزير خارجه سويدن ): انتخابات در افغانستان توسط چهل کشور حمايت ميشود
En gång var delar av Afghanistan blomstrande. Nära den svensk-finska campen finns rester av sidenvägsstaden Balkh. Rivaliteten mellan de ryska och brittiska imperierna förvandlade landet från handelsplats till en buffertzon, så förblev det även under kalla krigets dagar.
Till betydande del är dagens problem en produkt av rivaliteter med arv från denna tid. Torsdagen den 20 augusti kommer alla som kan i Afghanistan att söka sig till vallokalerna för att välja president.
Det kommer knappast att vara ett helt perfekt val. Men valet är viktigt för Afghanistans framtid och därmed för stabilitet och utveckling i den viktiga region som förenar central- och Sydasien.
Afghanistan är fattigt. Det sovjetiska ockupationskriget följdes av ett ödeläggande inbördeskrig som följdes av talibanårens djupdykning ner i förtryck och mörker.
De internationella ansträngningarna att hjälpa Afghanistan att bygga en stabil och fungerande stat har förvisso haft sina problem. Det var ett misstag under de inled-ande åren att tro att det skulle gå endast med stöd av relativt svaga internationella insatser.
Att talibaner och andra grupperingar lyckats komma tillbaka i vissa delar av landet har delvis sin grund i dessa inledande misstag. Deras mer fundamentalistiska kärnor är små, men misslyckandet med att bygga en fungerande rättsordning och någorlunda kompetent administration har gjort det möjligt för dem att rekrytera. Just förmågan att kunna bygga en fungerande, representativ och effektiv administration i hela landet är avgörande för en framtida fred. Utmaningen i Afghani-stan handlar inte om att vinna ett krig – utan om att bygga en fred.
Presidentvalet och provins- och parlamentsvalen nästa år är mycket viktiga. Valen ger statsbyggandet legitimitet. Det är avgörande att alla olika folkgrupper känner att de kan utöva inflytande. Utan ett öppet politiskt system kommer detta inte att vara möjligt.
Detta inser också talibanernas ledning, och det förklarar deras tydliga motstånd mot dessa val.
Valen och stats– och fredsbyggandet måste skyddas mot dem som vill välta allt över ända. Detta är en uppgift som fått ett 40-tal nationer, bland dessa också Sverige, att skicka militära styrkor till landet. Det handlar om att på FN:s uppdrag och på begäran av Afghanistans regering skydda Afghanistans folk och fred.
Vid mitt senaste besök i Afghanistan nyligen mötte jag en blandad bild. Ett skärpt läge i delar av landet i kombination med en påtagligt vital valrörelse i de flesta andra delar.
När EU:s utrikesministrar samlas i Stockholm i början av september kommer frågan om förstärkta europeiska freds- och utvecklingsinsats-er i regionen att vara ett viktigt ämne. Vad kan vi göra för att bättre hjälpa framväxten av fungerande rättsordning, god samhällsstyrning och en bättre ekonomi?
Jag tror att vi kommer att vara engagerade i Afghanistan under lång tid framöver. Vi ska inte glömma att svenska Afghanistankommittén tillhör dem som varit aktiva i landets allra längst och våra hjälp- och utvecklingsinsatser kommer säkert att fortgå länge efter det att den sista internationelle soldaten lämnat landet.
Insatserna måste ses i ett långt perspektiv. Kan vi hjälpa till att bygga en fungerande stat, och därmed säkra en hygglig fred i förening med regional försoning, så kan Afghanistan åter bli den knutpunkt och den handelsplats som landet en gång faktiskt var.
Ekot har visat hur sju utvisningshotade irakier uppger att Migrationsverket i sina möten pressar dem att gå med på att återvända frivilligt. Said Mamoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms Universitet, ifrågasatte samförståndsavtalet mellan Sverige och Irak som ska garantera ett säkert återvändande för de utvisade. Bodil Ceballos från Miljöpartiet anser att avtalet är ogiltigt
– Jag anser att det här avtalet är alldeles felaktigt. Det finns en liten klausul i avtalet som säger att de kan ske icke frivilligt i vissa fall men det mesta av avtalet säger att det ska ske på frivillig väg. Man tvingar människor att frivilligt återvända från Sverige, säger Bodil Ceballos.
Ekot har under fyra månader följt ett trettiotal kristna assyrier, som har nekats asyl i Sverige och utvisats till Irak. Bara tre av dem är fortfarande kvar i Irak, fast i Nivneprovinsen för att de inte vågar åka till Bagdad och utfärda nya pass.
Resten befinner sig på flykt igen, för andra gången. De söker flyktingstatus hos FN i Iraks grannländer.
Vi har också talat med sju utvisningshotade irakier som oberoende av varandra har berättat att de i så kallade motivationssamtal på Migrationsverket har pressats att gå med på att utvisas frivilligt, med återetableringsbidrag, trots att de är rädda för förföljelse i Irak.
Migrationsminister Tobias Billström säger samtidigt att Sveriges ansvar för de utvisade eller återvändande stannar i Irak. Sedan tar den irakiska staten över ansvaret för sina medborgare.
– Är det så att man inte uppfyller kraven för skydd i Sverige så ska man återvända hem. Om det är så att man vid ett senare tillfälle råkar illa ut så är inte det nödvändigtvis den svenska statens ansvar. Det innebär att Sverige alltså har möjlighet att skicka tillbaka människor som får avslag på sina asylansökningar till Irak. Det är irakiska medborgare som vi pratar om. När de är tillbaka i Irak så är Sveriges uppdrag och ansvar för de här personerna avslutat, säger Tobias Billström.
Nuri Kino
nurikino@gmail.com
Susan Ritzén
susan.ritzén@sr.se
باوجود خطر تعقیب و حتی کشته شدن برای مسیحیان درعراق، اداره ی کل امورمهاجرت این پناهجویان را به عراق بازمی گرداند.
خبرنگاران رادیوسوئد ۲۵ خانواده عراقی آسوری را که از سوئد اخراج شده اند، دنبال کرده اند. درگزارشی که آنها برای اکوت، واحدخبر رادیو سوئد تهیه کرده اند آمده است که ازاین ۲۵ خانواده تنها اعضای یک خانواده درعراق در موصل باقی مانده و بصورت مخفی و در شرایطی بسیار دشوار زندگی می کنند. ۲۴ خانواده دیگر به کشورهای همسایه عراق مانند اردن، سوریه و ترکیه گریخته اند
یکی ازاین خانواده ها، خانواده عنان است که در سال ۲۰۰۵ به سوئد آمد و پس از چهارسال از سوئد به عراق بازگردانده شد و اینک به ترکیه گریخته است. این خانواده، خود را به کمیساریای عالی سازمان ملل معرفی کرده و درانتظار پاسخ برای انتقال مجدد به سوئد است.
در ماه اکتبر سال گذشته پس ازاین که گروه های شبه نظامی مسلمان، مسیحیان ساکن موصل را به قتل عام تهدید کردند، ۱۵۰۰ خانواده مسیحی از عراق گریختند. در ماه ژوئیه گذشته نیز ۷ کلیسا در بغداد مورد حمله ی شبه نظامیان مسلمان قرارگرفت و درجریان آن ۴ نفر کشته و حداقل ۱۵ نفر زخمی شدند. تعقیب، آزار و قتل سازمان یافته مسیحیان از آغاز اشغال عراق توسط نیروهای آمریکایی در سال ۲۰۰۳ آغازشد. از آن تاریخ مسیحیان و دیگر اقلیت های غیر مسلمان درعراق مجبور به فرار از کشورشدند و شمار آنها درعراق اینک به نصف رسیده است. درحال حاضر ۴ میلیون عراقی درحال فرار و جابه جایی هستند که دو میلیون نفر آنها در داخل کشور به سرمی برند و بخش بزرگی از آنها با دشواری بسیار و حتی با کمبود موادغذایی، آب آشامیدنی و مسکن روبروهستند.
اداره ی کل امور مهاجرت به دلیل اخراج مسیحیان و غیرمسلمانان عراقی به شدت ازسوی نهادهای حقوق بشری داخلی و بین المللی مورد انتقادقرارگرفته است. سسیلیا ویکستروم، نماینده پارلمان اروپا از حزب لیبرال مردم نیز به این دلیل، این اداره و همچنین دولت سوئد را مورد انتقادقرارداده است.
او چنین وضعیت این پناهجویان را وضعیتی انسانی می داند و خواستاررفتاردیگری ازسوی سوئد به دلایل انسانی ست و می خواهد که سوئد، اخراج این افراد را فورا لغوکند.
منبع : سايت پژواک
Antalet ensamkommande flyktingbarn ökar i Sverige samtidigt som majoriteten av kommunerna vägrar ta emot dem. Idag sitter 250 barn och ungdomar fast på tillfälliga boenden i väntan på att någon kommun ska välja att ta emot dem. Sjuttonåriga Hassan har flytt ensam från Irak och har varit på ett transitboende länge nog för att ha kunnat lära sig lite svenska
– En månad och 26 dagar. Vad ska jag göra? säger Hassan, som egentligen heter något annat.
Han är en av dem som sitter och väntar på ett permanent hem. Enligt Migrationsverket är det bara en tredjedel av Sveriges kommuner som tar emot ensamkommande barn och ungdomar. Boden är en av de kommuner som tidigare har sagt nej till att ta emot dem.
– Vi hade väl lite svårt med möjligheter att göra det då vid det här tillfället, men vi har analyserat det här noga nu och vi kommer att pröva det här i augusti, säger Olle Lindström som är kommunalråd i Boden.
De kommuner som inte tar emot de unga flyktingarna säger att de inte har tillräckligt med kompetens eller resurser i form av exempelvis bostäder eller fosterfamiljer. Kommunerna kan till en början även behöva extra insatser i form av tolkar, språklärare eller psykologer. Men enligt Kjell Berggren, som är verksamhetsansvarig på ett transitboende i Stockholm, ser deras behov inte mycket annorlunda ut jämfört med svenska ungdomar som behöver skola, omsorg och hälsovård.
– Det är som att ta emot svenska ungdomar. Det finns kompetens vill man så fixar man det här. Det är inget snack om det. Vill man så kan man.
I väntan på att fler kommuner ska ta emot de unga flyktingarna blir de fyra transitboendena i Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna överfulla och resurserna där utarmas.
I Malmö beskrivs situationen som desperat, barnen och ungdomarna far illa. Vissa av dem skär sig eller försöker ta sitt liv. Rädda Barnen och barnombudsmannen har upprepade gånger uppmanat Sveriges kommuner att ta emot de ensamkommande unga flyktingarna, som i år väntas öka till 1 800 personer.
http://www.sr.se/cgi-bin/international/artikel.asp?Artikel=3018030
Reportrar: Hanna MI Jakobson SR International, Niklas Jälén SR Norrbotten
Efter Ekots uppgifter om att 24 kristna irakier som har tvångsutvisats från Sverige nu befinner sig på flykt igen, har FN:s flyktingorgan i Turkiet identifierat en kristen irakier som har utvisats från Sverige. UNHCR i Ankara har, till skillnad från Sverige, ansett att mannen har rätt till skydd och gett honom flyktingstatus
En flykting är en person ”som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet.”
Källa: Genèvekonventionen
FN:s flyktingorgan gör en helt annan bedömning än de svenska migrationsmyndigheterna av skyddsbehovet för asylsökande irakier.
– Jag är inte förvånad att vi kommer till två olika slutsatser. Det är olyckligt, men så är det. Vi vet att Migrationsverket och de svenska Migrationsdomstolarna gör en annan bedömning av läget i Irak och konsekvenserna av det i form av skyddsbehov och flyktingstatus, säger Hans ten Feld.
Läs mer:
Bagdad tur och retur (Konflikt 15 maj)
Ett säkert återvändande? (Konflikt 23 maj)
Kristna står inför ny våldsvåg (UNHCR)
Kyrkor i Bagdad bombade (Reuters)
Svåra tider för Iraks kristna (CBS News)
Ekot har följt 25 kristna irakier som tvångsutvisats från Sverige till Irak, alla utom en befinner sig nu på flykt i grannländerna, och har eller ska registrera sig för skydd hos FN.
Bara 30-årige Jabil är kvar i Irak, och gömmer sig i Mosul.
I Istanbul har vi träffat sju av de tvångsutvisade som Ekot följt, men ingen av dem är den person som FN nu har gett skydd enligt flyktingkonventionen. Familjen Younán väntar fortfarande på att få komma på intervju.
Kris Pollet på ECRE, paraplyorganet för ett 70-tal människorrätts- och flyktingorganisationer i Europa, är kritisk mot den svenska regeringens migrationspolicy.
Han anser att den är dubbeltydig i att å ena sidan utvisa särskilt utsatta grupper till Irak, och å andra sidan försöka få fler länder inom EU att ta emot fler kvotflyktingar från Iraks grannländer.
– Vi är mycket oroade över de tvetydiga signaler som Sverige sänder ut här, och jag anser att det är nödvändigt att Sveriges regering bestämmer sig, den kan inte säga en sak i Bryssel och sen göra motsatsen på nationell nivå. Det är ju självklart, säger Kris Pollet.
Nuri Kino
nurikino@gmail.com
Susan Ritzén
susan.ritzen@sr.se
En talesman för den afghanska talibanmilisen sade att sex krigare utrustade med självmordsvästar hade anfallit viktiga byggnader i Pul-i-Alam, huvudstad i provinsen Logar. De slog bland annat till mot guvernörens kontor, polisstationen och valkommissionens kontor.
Ännu sent på eftermiddagen pågick skottlossning i Pul-i-Alam och amerikanska attackhelikoptrar kretsade över staden. Obekräftade polisuppgifter sade att tre av angriparna kan ha dödats och två gripits.
En lokal biståndsarbetare sade att minst tre av angriparna var klädda i burka, den kvinnodräkt som döljer hela kroppen.
Den privata tv-stationen Tolo uppgav att afghanska säkerhetsstyrkor varit indragna i en eldstrid med talibanerna i sex timmar. Enligt Tolo hade talibanerna också avfyrat sex raketer mot de statliga byggnaderna.
Tre polismän och två civila sades ha dödats.
I juli genomförde talibanerna liknande attacker mot städerna Khost och Gardez i den östra delen av landet.
Talibanerna har föresatt sig att sabotera det afghanska presidentvalet och lokalvalen den 20 augusti. Sedan amerikanska och brittiska styrkor inledde en större offensiv i sydprovinsen Helmand för två månader sedan har talibanerna spritt sin verksamhet till allt större delar av landet. Den amerikanske befälhavaren general Stanley McChrystal medger för tidningen The Wall Street Journal att det just nu är talibanerna som har initiativet i kriget.
– Det är en väldigt aggressiv fiende just nu. Vi måste bryta deras övertag, stoppa deras initiativ. Det kräver hårt arbete, säger McChrystal.
Han ska snart lägga fram en bedömning av krigsläget men konstaterar redan nu att situationen har försämrats dramatiskt sedan västalliansens offensiv i söder inleddes. Talibanerna har rört sig från sina traditionellt starka fästen och gått in i områden där de inte alls varit aktiva tidigare.
Våldet är på den högsta nivån sedan de USA-ledda styrkorna invaderade landet hösten 2001 och juli blev den blodigaste månaden hittills under kriget, med minst 41 stupade amerikaner och minst 71 dödade utländska soldater från andra länder.
McChrystal bedömer att förlusterna kommer att bli mycket höga i åtskilliga månader framöver.
به نام خداوند بخشاینده و مهربان!
درحالیکه در آستانهء دورهء دوم انتخابات ریاست جمهوری افغانستان قرار داریم ، بار دیگر مردم ما در آزمون دیگر تاریخ قرار گرفته و سرنوشت وطن و مردم ما درین روز ها برای پنج سال دیگر رقم زده می شود.
انجمن افغانها در سويدن، با مسرت به اطلاع می رساند که عده یی از هموطنان ما با علاقمندی های متفاوت به اعضای هيئت اجرائیه و سایر اعضای انجمن افغانها تماس گرفته و خواستار تبلیغات به نفع کاندیدان طرف علاقه شان شده اند
ما این علاقمندی را به دیدهء تحسین نگریسته و بدین باوریم که این علاقمندی ها ناشی از آگاهی و احساس مسئولیت هموطنان عزیز ما در شرایط حساس کنونی می باشد. مردم باید هر چه بیشتر و بهتر از مشی کاندیداتوران آگاهی یافته و به کسی رأي دهند که بتواند وطن عزیز ما را به سوی ترقی و سعادت سوق داده و در راه تحکیم وحدت ملی و اعادهء حیثیت تاریخی وطن عزیز ما گام بردارد.
باتأسف بايد خاطر نشان ساخت که افغانهاي مقيم در خارج کشور از حق مسلم خويش يعني حق رأي دهي براي کانديدان مورد نظرشان براي احراز پست رياست جمهوري محروم ساخته شده اند. بدينجهت تلاشهاي انجمن افغانها درجهت تشويق وترغيب افغانها به خاطر سهم شان در انتخابات که فاقد حق رأي درخارج کشور اند ، بي مفهوم پنداشته ميشود و تلاشها و فعاليت افغانهاي عزيزمان به خاطر حمايت از کانديدان رياست جمهوري افغانستان صرف جنبه هاي تبليغاتي وسياسي داشته و بدين اساس نيز انجمن افغانها در فعاليتهاي حلقات گوناگون سهم نميگيرد ، اما دادن معلومات پيرامون کانديدان را مفيد ميداند
انجمن افغانها به این عقیده است که در يک انتخابات شفاف و یک سهم گیری وسیع هموطنان ما در انتخابات رمز اصلی نجات مردم و وطن ما بوده و با این باورمندی سهم گیری هرچه بیشتر هموطنان ما را به دیدهء تقدیر و احترام می نگرد.
انجمن افغانها یک نهاد اجتماعي ـ فرهنگي و از لحاظ سياسي غيروابسته بوده ازین جهت به نفع هیچیک از کاندیداتوران موضع گیری و تبليغ ننموده و حق ابرازنظرو حمايت را حق مسلم هر هموطن ما میداند تا به زعم و خرد خود از کاندیداتور مورد نظرش پشتيباني و حمايت نمايد.
به امید صلح و آرامی در افغانستان عزیز و سعادت و سربلندی قاطبهء ملت افغان !
فريده زيرک
رئيس انجمن افغانها در سويدن
يادداشت گرداننده سايت افغانها: بادر نظر داشت اطلاعيه انجمن ، فوروم انجمن افغانها براي ابراز نظر پيرامون انتخابات رياست جمهوري افغانستان فعال گرديده ، اميدوارم در جريان ابراز نظر و ارائه نظريات ، پاليسي انجمن افغانها و فرهنگ عالي مباحثات درنظر گرفته شود
http://www.afghanskaforeningen.se/2009-01-21-22-21-31.html?func=showcat&catid=65
سرگیجه ای عجیب در شهر حاکم است، در و دیوار پر است از صورت های گوناگون، لبخند های مصنوعی، اداهای تقلیدی، شعارهای راست و دروغ، دست زیر چانه زدن ها، وعده های سر خرمن.همه، سربلند می خواهند این خاک را، همه می خواهند خوشبختی بیاورند برای ما، همه شبیه به هم اند اما، برای رضای خدا و با پشتوانه ی مردم، آمده اند دوباره بسازند وطن را
من اما خسته از این همه رنگ، می اندیشم، که در این بازار هیاهو سهمی داشته باشم یا نه؟ اگر داشته باشم، مشتری دکان چه کسی باشم؟ جایی که همه مثل هم اند، وعده می دهند، وعده های پوچ، خودم را با رویای چه کسی بفریبم؟
شک دارم به این همه شعار، شک به این همه توان، می ترسم از این که هر چه را در این سال های پسین رشته ایم پنبه شود.می ترسم این های و هوی های بسیار برای هیچ باشد، نمی دانم.
آنان که راه شان را برگزیده اند، چگونه خود را قانع کرده اند؟ نمی دانم میل به تغییر وادارشان کرده یا ایمان به توانستن ها، از سر ناچاری گزیده اند یا از روی شایستګی؟
آیا واقعا باور کرده اند که امنیت دیګر تنها واژه ای دست نیافتنی نخواهد بود؟ باور کرده اند که دیگر هیچ زنی سر زا نمی رود؟ باور کرده اند که بزرگترین افتخارمان صدور مرګ و نابودی به جهان نخواهد بود؟ به راستی باور کرده اند که کودکان این دیار روزهای زیباتری خواهند داشت؟
از سکون بیزارم و از عقب ګرد بیزار تر، از خودم می پرسم، تغییرها اګر تغیر باشد چه؟ رویاها اګر سراب باشد چه؟ برای من که از زندگی سهم خودم را می خواهم، برای من و همه آنانی که این سرزمین درمانده را دوست می داریم، چه کسی نوید می دهد روزهای بهتر را؟
سال های سال با حسرت چنین روزهایی زندگی کردیم، هویت داشتن، خانه داشتن، وطن داشتن، رای دادن، حالا که داریم همه را، نمی دانم چرا تردید رهایم نمی کند.
می دانم دموکراسی باید مشق شود سالیان سال در این سرزمین، اما سر مشق را از کی بگیریم؟ سکان این کشتی به گل نشسته را به دست کدام ناخدا بسپاریم؟
روزها می آیند و می روند و من مشوشم همچنان، دلم می گوید، دور بودم کاش، دور دور دور، آن قدر دور، که حتی اگر می خواستم هم، نمی توانستم سهمی در غرق شدن این کشتی به گل نشسته داشته باشم.
”کارتم را به چه کسی هدیه دهم که هویتم را دوباره از من نگیرد، وطنم را بار دیگر تکه تکه نکند، مرا به سیاهچال حسرت و تحقیر باز نگرداند. به من بگوئید به چه کسی رای دهم، که سرنوشت کودکان این ملک را، چون سرنوشت من با غربت و حسرت گره نزند؟ ”
آینده مبهم است، کورسویی حتی نیست. پدرم می گوید باید تحریم کرد، من اما می دانم که تحریم چاره کار نیست، تحریم یعنی فراموشی، فراموشی هر آنچه در این سال های سخت به قیمت جان هزاران انسان تمام شده، تحریم یعنی دوباره طالبانی شدن، تحریم یعنی انقلابی دیگر، یعنی فنا شدن.
خواهرم می گوید فلانی از فلانی ها بهتر است، من اما شک دارم که بهتری وجود داشته باشد در این کارزار، برادرم می گوید بین بد و بدتر باید بد را برگزید، من اما باور ندارم کسی بد باشد. همه ….دوستانم هر یک به راهی رفته اند.
من مانده ام و یک کارت. کارتی که سال های سال برای داشتنش حسرت خورده ام، کارت من هویت گمشده من است، که روزهای زیادی دیگران از من دریغش داشته بودند، کارتم نوستالژی روزهای از دست رفته است، پاسخ همه آن تحقیرهای گفته و ناگفته ای است، که سالیان سال حس کردیم و دم برنیاوردیم.
کارتم را به چه کسی هدیه دهم که هویتم را دوباره از من نگیرد، وطنم را بار دیگر تکه تکه نکند، مرا به سیاهچال حسرت و تحقیر باز نگرداند.
به من بگوئید به چه کسی رای دهم، که سرنوشت کودکان این ملک را، چون سرنوشت من با غربت و حسرت گره نزند؟
نوشته شده توسط دیانا ثاقب ، فیلمساز و فعال حقوق زنان
منبع : سايت کوکچه پرس
گفتگو با دیانا ثاقب – webbradio – sr.se
کودکان، نوجوانان و جوانان پناهجویی که به تنهایی به سوئد(سويدن ) می آیند و خانواده یا خویشاوندی نیزدراین کشور ندارند، باید روزهای طولانی و دشواری را در اقامت گاه های موقت بگذرانند. به گزارش اداره کل امورمهاجرت، سالانه حدود ۱۸۰۰ کودک و نوجوان پناهجوی تنها به سوئد می آیند و تقاضای اقامت دراین کشور می کنند
امیر، پناهجوی نوجوان افغان در اقامت گاه موقت پناهجویان تنها در سیگتونا
این کودکان و نوجوانان هنگام ورود به سوئد دریکی از چهارمرکز ایجادشده در مالمو در جنوب،مولندال درغرب و سیگتونا و سولنا دراستکهلم بزرگ ثبت نام شده و به یکی از اقامت گاه های موقت متعلق به این کمون ها منتقل می شوند.
اقامت دراقامت گاه های موقت برای یافتن کمون پذیرای آنها، قراراست حداکثر تا چند هفته باشد، اما درشرایط فعلی این کودکان و نوجوانان مجبورند ماه ها دراین اقامت گاه ها به سربرند.
درحال حاضر دراقامت گاه کمون سیگتونا در شمال استکهلم ۲۱ نوجوان و جوان پناهجوی تنها زندگی می کنند و درانتظارهستند تا به کمونی درهر نقطه ای ازکشور برای زندگی منتقل شوند. اوجتيک روگينسکي یکی ازکارکنان این مرکز، درباره ی شرایط این نوجوانان و جوانان می گوید که آنها دراین اقامت گاه ها کارزیادی برای انجام دادن ندارند و درانتظاربودن برای آنها مانند زیستن دریک خلاء است. Wojtek Roginski از کارکنان اقامت گاه موقت سیگتونا
این نوجوانان و جوانان در اقامت گاه های موقت دراتاق هایی دو، سه یا چهارنفره زندگی می کنند و تنها کار جدی آنها شرکت در کلاس های زبان سوئدی و یا ورزش کردن است.
یکی ازاین نوجوانان امیراست که شهروند افغانستان است، ۱۷ سال دارد، پدر و مادر خود را ازدست داده و از حدود دو ماه پیش به سوئد آمده است.
او در گفتگویی با هنا ياکوبسون گزارشگر رادیو بین المللی سوئد دراقامت گاه موقت خود در سیگتونا از دشواری رساندن خود به سوئد و از شرایط سخت زندگی اش در افغانستان می گوید و در پایان، دیگر نوجوانان و جوانان ساکن در اقامت گاه را برادران خود می خواند.امیر، پناهجوی نوجوان افغان در اقامت گاه موقت پناهجویان تنها در سیگتونا
منبع : سايت پژواک
