Blog

En gång var delar av Afghanistan blomstrande. Nära den svensk-finska campen finns rester av sidenvägsstaden Balkh. Rivaliteten mellan de ryska och brittiska imperierna förvandlade landet från handelsplats till en buffertzon, så förblev det även under kalla krigets dagar.

Till betydande del är dagens problem en produkt av rivaliteter med arv från denna tid. Torsdagen den 20 augusti kommer alla som kan i Afghanistan att söka sig till vallokalerna för att välja president.

Det kommer knappast att vara ett helt perfekt val. Men valet är viktigt för Afghanistans framtid och därmed för stabilitet och utveckling i den viktiga region som förenar central- och Sydasien.

Afghanistan är fattigt. Det sovjetiska ockupationskriget följdes av ett ödeläggande inbördeskrig som följdes av talibanårens djupdykning ner i förtryck och mörker.

De internationella ansträngningarna att hjälpa Afghanistan att bygga en stabil och fungerande stat har förvisso haft sina problem. Det var ett misstag under de inled-ande åren att tro att det skulle gå endast med stöd av relativt svaga internationella insatser.

Att talibaner och andra grupperingar lyckats komma tillbaka i vissa delar av landet har delvis sin grund i dessa inledande misstag. Deras mer fundamentalistiska kärnor är små, men misslyckandet med att bygga en fungerande rättsordning och någorlunda kompetent administration har gjort det möjligt för dem att rekrytera. Just förmågan att kunna bygga en fungerande, representativ och effektiv administration i hela landet är avgörande för en framtida fred. Utmaningen i Afghani-stan handlar inte om att vinna ett krig – utan om att bygga en fred.

Presidentvalet och provins- och parlamentsvalen nästa år är mycket viktiga. Valen ger statsbyggandet legitimitet. Det är avgörande att alla olika folkgrupper känner att de kan utöva inflytande. Utan ett öppet politiskt system kommer detta inte att vara möjligt.

Detta inser också talibanernas ledning, och det förklarar deras tydliga motstånd mot dessa val.

Valen och stats– och fredsbyggandet måste skyddas mot dem som vill välta allt över ända. Detta är en uppgift som fått ett 40-tal nationer, bland dessa också Sverige, att skicka militära styrkor till landet. Det handlar om att på FN:s uppdrag och på begäran av Afghanistans regering skydda Afghanistans folk och fred.

Vid mitt senaste besök i Afghanistan nyligen mötte jag en blandad bild. Ett skärpt läge i delar av landet i kombination med en påtagligt vital valrörelse i de flesta andra delar.

När EU:s utrikesministrar samlas i Stockholm i början av september kommer frågan om förstärkta europeiska freds- och utvecklingsinsats-er i regionen att vara ett viktigt ämne. Vad kan vi göra för att bättre hjälpa framväxten av fungerande rättsordning, god samhällsstyrning och en bättre ekonomi?

Jag tror att vi kommer att vara engagerade i Afghanistan under lång tid framöver. Vi ska inte glömma att svenska Afghanistankommittén tillhör dem som varit aktiva i landets allra längst och våra hjälp- och utvecklingsinsatser kommer säkert att fortgå länge efter det att den sista internationelle soldaten lämnat landet.

Insatserna måste ses i ett långt perspektiv. Kan vi hjälpa till att bygga en fungerande stat, och därmed säkra en hygglig fred i förening med regional försoning, så kan Afghanistan åter bli den knutpunkt och den handelsplats som landet en gång faktiskt var.