انجمن افغانها در سویدن | په سویدن کی دافغانانو ټولنه | Afghanska Föreningen i Sverige

صدور اجازه اقامت دايمي براي يک پناهجوي افغان

امروز سه شنبه مورخ نهم ماه فبروري يکي از پناهجويان افغان بنام فرهاد اطلاع داد که اجازه اقامت دايمي دريافت نمود. او مدت پنج ـ شش سال در سويدن زندگي کرده و طي چند سال اخير کار سفيد داشت( اما بدون اجازه کار) و دوسال قبل در سويدن عروسي نموده بود .او از جمله دارندگان اقامت يکساله موقت بود. آقاي تابو موسو وکيل حقوقي او بود 

براي دوست عزيز مان فرهاد جان دريافت اجازه اقامت را از صميم قلب تبريک ميگويم. نسيم سحر

افزایش شدید اخراج ها در سال گذشته

سال گذشته شمار زیادی از متقاضیان پناهندگی که حکم اخراج دریافت کرده بودند، از سوئد اخراج شدند. گزارش جدید اداره کل امور مهاجرت   نشان می دهد که شمار اخراج ها در سال گذشته درمقایسه با سال پیش از آن بسیار بیشتربود

توبیاس بیلستروم، وزیر امورمهاجرت که سال ۲۰۰۹ را سال بازگشت نامیده بود از نتیجه ی به دست آمده اظهار رضایت می کند.
توبیاس بیلستروم می گوید که طبیعی ست که وقتی کسی حکم اخراج دریافت می کند باید به کشورش بازگردانده شود و براین اساس، تمام سال ها سال بازگشت هستند.

عنوان سال بازگشت در اوایل سال گذشته مطرح شد. فکراصلی این بود که تمام کسانی که پاسخ منفی دریافت می کنند به کشورشان بازگردانده شوند و تصورمی شد که این اقدام بصورت داوطلبانه و یا اجباری درحدی گسترده در طول سال به اجرادرآید.
برای اجرای این طرح، اداره کل امور مهاجرت بودجه ی مخصوصی دریافت کرد و نتیجه ی به دست آمده نیز نشان می دهد که درکار خود موفق بوده و توانسته شماربیشتری را در مقایسه با سال پیش از آن، از سوئد احراج کند.
ر سال ۲۰۰۹ جمعا ۱۰۷۰۰ نفر به کشورهایشان بازگردانده شدند که ۱۳۰۰نفر بیش از شمار اخراجی ها در سال ۲۰۰۸ بود.
وزیر امور مهاجرت، توبیاس بیلستروم افزایش میزان اخراج ها را نتیجه ی سیاست دولت دراین زمینه می داند.  
او می گوید که با نزدیک شدن به پایان دوره ی زمامداری این دولت می توان نتیجه ی این سیاست را که افزایش شدید شمار کسانی ست که پس از دریافت پاسخ منفی به کشورشان بازگردانده شده اند، دید. 
درمیان سازمان ها و نهادهایی که برای حقوق پناهجویان فعالیت می کنند ازجمله می توان از کلیسای سوئد
نام برد. مشاور مسائل پناهجویی دراین کلیسا  می گوید که  آنچه بیش از همه جلب توجه می کند، استفاده از هواپیماهای دربست به عراق و پرکردن این هواپیماها با پناهجویان اخراجی به عنوان روش جدیدی برای اجرای اخراج هابود.   
در گزارش اداره کل امورمهاجرت تاکیدشده است که هم شمار پناهجویان داوطلب و هم پناهجویانی که به اجبار به کشورشان بازگردانده شدند بیش از سال پیش از آن بود.
دراین زمینه مشاور مسائل پناهجویی کلیسای سوئد می گوید که عنوان داوطلبانه را باید زیر سئوال قرارداد.
می گوید که پناهجو تهدیدمی شود که یا داوطلبانه به کشورخود بازگردد یا این که پرونده اش به پلیس داده خواهدشد. به گفته ی او بسیاری چنین وضعیتی را داوطلبانه نمی دانند، اما چاره ای جز قبول آن ندارند.
اما توبیاس بیلستروم، وزیر امورمهاجرت نظردیگری دارد. او ضمن این که مایل به استفاده بیشتر از عبارت «سال بازگشت» نیست، می گوید که بسیار مهم است که به پناهجو نشان داده شود که راه دیگری وجودندارد و وقتی که به پایان روند تقاضای پناهندگی رسیده و پاسخ منفی دریافت کرده باید به کشور خود بازگردد.
توبیاس بیلسترم، وزیر امور مهاجرت سوئد که بر بازگرداندن پناهجویانی که پاسخ منفی دریافت می کنند، تاکیدمی کرد.
در رابطه با گفته های توبیاس بیلستروم که سال گذشته را سال بازگشت نامیده، مژگان مشکین گفتگوئی دارد با مصطفی اسدپور از فعالان سازمان سراسری پناهندگان ایرانی در استکهلم را پرسیده است.
 گفتگو با مصطفی اسدپور در استکهلم
زینت هاشمی
zinat.hashemi@sr.se

منبع : سايت پژواک

درين باره به زبان سويدني بخوانيد

Avvisningarna ökade kraftigt i fjol

Gripna efter attentat mot soldater

Enligt uppgifter från försvaret hämtades ett antal personer in för förhör redan samma dag som attentatet där två svenska officerare och en afghansk tolk dödades i Afghanistan

Soldat i svenska Isaf-styrkan i Afghanistan.Foto: Henrik Montgomery/Scanpix.

Nu flyger en undersökningskommission ner för att hjälpa militärpolis på plats att utreda händelsen. Ännu har inte planet med de stupade officerarna kunnat påbörja resan hem från Afghanistan på grund av vädret.

Den soldat som skadades är kvar på det tyska fältsjukhuset i Marmal för observation.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3430695

Svår räddningsinsats vid stängd tunnel

Minst 60 personer befaras ha dött i Hindukushbergen norr om Afghanistans huvudstad Kabul och väldiga snöskred har blockerat en biltunnel där hundratals människor sitter fast

Räddningsaktion vid Salangtunneln i Afghanistan. Foto: Altaf Qadri/Scanpix.

Den 2,5 kilometer långa Salangtunneln förbinder Kabul med norra Afghanistan och ligger utsatt på 3 400 meters höjd. När snöskreden utlöstes i går vräkte de ner bussar och bilar i ravinen nedanför, blockerade tunnelöppningarna och låste fast mänskor i sina bilar både i och utanför tunneln.

Hittills har 28 döda kroppar bärgats och ytterligare ett 40-tal personer saknas, och ännu många fler sitter fortfarande fast.

En så massiv räddningsaktion som den afghanska staten kan åstadkomma pågår med helikopterhjälp från de internationella styrkorna, och över 2 000 mänskor ska ha evakuerats, men många sitter fortfarande fast, i och utanför tunneln. 

Åtskilliga ska enligt nyhetsbyrån Reuters ha ringt på sina mobiler inifrån och sagt att de kommer att dö om de inte får hjälp snart, att de håller på att frysa ihjäl och att avgaser håller på att fylla tunneln.

– Vi gör vad vi kan för att rädda dem, sade den ansvarige afghanske ministern, men i stormen driver snön tillbaka igen på de vägbitar vi har lyckats röja.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3431027

Avvisningarna ökade kraftigt i fjol

Fler asylsökande som fått avslag avvisades från Sverige under förra året, jämfört med året innan. Det visar nya siffror från Migrationsverket, som fick extra anslag för att ordna avvisningarna

Antal avvisade personer

2009
Avvisade: 10 700
Varav frivilligt: 8 500
Varav med tvång: 2 200

2008
Avvisade: 9 400
Varav frivilligt: 7 700
Varav med tvång: 1 700

Källa: Migrationsverket

Migrationsminister Tobias Billström (M) kallade 2009 för ”återvändandeåret”. Nu står det klart att avvisningarna ökade under året, och Tobias Billström är nöjd.

– För mig är det självklart att den som får avslag på asylansökan ska återvända. Alla år är år av återvändande i den bemärkelsen, säger han.

Det var i början av förra året som ordet återvändandeåret dök upp.

Tanken var att asylsökande som fått avslag skulle återvända till sina hemländer, och att fler skulle förmås att åka tillbaka under året, frivilligt eller med tvång.

Migrationsverket fick extra pengar för att jobba med avvisningar och arbetet gav resultat.

Nya siffror visar att det var fler som avvisades förra året än året innan. Totalt avvisades 10 700 personer. Det är 1 300 fler än året innan.

Det är ett resultat av regeringens politik, enligt migrationsminister Tobias Billström.

– Nu kan vi se resultatet, när mandatperioden börjar gå mot sitt slut. Vi ser ett kraftigt ökat antal människor som återvänder från Sverige till sina hemländer efter att ha fått avslag på sin asylansökan, säger han.

Svenska kyrkan är en av många organisationer och samfund som arbetar med asylsökande. Kristina Hellqvist, som är handläggare för flyktingfrågor inom Svenska kyrkan, tycker att fjolåret utmärkte sig på ett sätt.

– Det som märktes var framför allt de chartrade planen till Irak. Det var ett nytt sätt att verkställa utvisningar, där man fyller ett chartrat plan med avvisade asylsökande, säger hon.

Fler avvisades alltså under det så kallade återvändandeåret. Migrationsverkets siffror visar också att fler avvisades med tvång under 2009 än året innan. Samtidigt var det fler som åkte tillbaka frivilligt.

Kristina Hellqvist på Svenska kyrkan tycker att man kan ifrågasätta den frivilligheten.

– Du får i princip ett ultimatum: skriv under att du återvänder frivilligt, annars blir du ett polisärende. Många säger att det inte är frivilligt för mig men vad ska jag göra?

Migrationsminister Tobias Billström vill inte längre tala om återvändandeåret. Han är i stället noga med att säga att det ska vara ordning och reda i asylsystemet och att den som får avslag också ska lämna landet. Så ska det vara varje år.

– Det är angeläget att människor visas att det inte finns något alternativ. När man kommit till vägs ände i asylprocessen ska det finnas ett tydligt avslut och det innebär att man återvänder, säger migrationsminister Tobias Billström.

Tove Svenonius
tove.svenonius@sr.se

 http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3428090

کشته شدن دو افسر سويدنی در افغانستان

روز گذشته در غرب مزار شریف در افغانستان دو افسر ارتش سويدني مستقر در این کشور به ضرب گلوله از پا در آمدند

 

 

Foto: Johan Engman / SCANPIX

 
 در این تیراندازی، مترجم نیروهای سوئدی مستقر در افغانستان نیز کشته و یک سرباز سوئدی دیگر مورد هدف گلوله قرار گرفت و زخمی شد. گفته می­شود نیروهای سوئدی در نزدیکی یک پاسگاه پلیس و به وسیلۀ فردی مورد هدف قرار گرفتند که لباس پلیس افغانستان بر تن داشت.
اجرای عملیات پیادۀ نیروهای سوئدی بود که آنها را در معرض گلوله قرار داد. استن تولی­فورش وزیر دفاع سوئد عملیات این چنین را برای ایجاد امنیت در منطقه لازم می­داند. وزیر دفاع سوئد در پاسخ به رادیو سوئد در این باره می­گوید:
«به این دلیل که ما فقط در همراهی با شهروندان افغان است که می­توانیم در منطقه امنیت برقرار کنیم.» تولی­فورش می­افزاید «بطور کلی ما رابطۀ خوبی با مردم منطقه داریم و آنها در بسیاری از عملیات با ما همراهند. بنابراین با احترام و ایمنی که سربازان سوئدی از طرف مردم برخوردارند، نمی­توانند برای انجام عملیات فقط در خودروهای محافظت شده بنشینند.»
تولی­فورش امکان خارج­سازی نیروهای سوئدی از افغانستان در پی این تلفات رد می­کند و به رادیو سوئد می­گوید:
«در این صورت به دشمنان این علامت را می­دهیم که اگر شما تلفات بیشتری بگیرید، ما نیروهای خود را خارج می­کنیم. در حالی که مسئله این است که ما در افغانستان هستیم برای انجام مأموریت­مان.و این مأموریت بسیار اهمیت دارد.»
دکتر غلام احمد، کارشناس افغان علوم سیاسی در دانشگاه لوند نیز تقریبا همین نظر را با کلمات دیگر تأئید می­کند:
 وزیر دفاع سوئد در مورد لز.م حضور نیروهای نظامی سوئد در افغانستان می­افزاید:
«بطور کلی شهروندان افغان در مناطقی که ما حضور داریم، ابدا از طالبان پیروی نمی­کنند. اما در این مناطق هم رگه­هائی از مقاومت وجود دارد و در عین حال بزه­کاری­های مرتبط با قاچاق مواد مخدر و نظایر آن در منطقه دیده می­شود و وظیفۀ سربازان سوئدی مقابله با آنهاست. چنین وظایفی، برای مردم منطقه، و نیز برای امنیت سربازان سوئدی، وظایفی اساسی است.»
وجود رگه­های مقاومت در شمال افغانستان از نظر دکتر غلام احمد، کارشناس افغان علوم سیاسی در دانشگاه لوند نیز مورد تأئید است. غلام احمد در گفتگو با پژواک بر حضور سه عامل خطرناک در این مناطق تاکید می­کند؛ یکی نیروهای جنگ­سالار که وجودشان همانقدر خطرناک است که حضور نیروهای طالبان، دوم باندهای بزه­کار و قاچاقچیان مواد مخدر و عامل سوم حضور نیروهای اطلاعاتی همسایه­های افغانستان و از میان نیروهای اطلاعات امنیتی جمهوری اسلامی ایران.
کشته شدن سربازان سوئدی در شمال افغانستان بار دیگر بحث حضور یا خروج نیروهای سوئدی از افغانستان را دامن خواهد زد. همان طور که آگاهی دارید جز حزب چپ سوئد هر ۵ حزب دیگر پارلمانی دیگر با حضور نیروهای نظامی سوئد برای برقراری امنیت در افغانستان موافق هستند. لارش اولی رهبر حزب چپ سوئد با وجودی که تاکید دارد تلفات اخیر ارتش سوئد در افغانستان تغییری در دیدگاه این حزب بوجود نمی­آورد در گفتگو با رادیو سوئد می­گوید:
«جنگ افغانستان را نمی­توان با اهرم نظامی برد. این جنگی است تهاجمی از سوی آمریکا. چنین شرایطی، باعث ناامنی و بی­ثباتی بیشتری می­شود و به عقیدۀ من افزایش حملات اخیر نشانه­ای از این امر است.»
رهبر حزب چپ در پاسخ به این پرسش رادیو سوئد که در صورت خروج نیروهای نظامی سوئد در افغانستان چه پیش خواهد آمد گفت:
«باید این پرسش را طرح کرد که حضور ما در آنجا چه چیز را بهتر می­کند؟ و پاسخ من این است که دلایل کمی در دست است که نیروهای بین­المللی به توسعۀ مدنی افغانستان و فراهم آوردن شرایط صلح در این کشور، که وظایفشان است، کمک می­کنند.
اما برای بالا بردن ضریب ایمنی در افغانستان و به ویژه در شمال این کشور که قرارگاه نیروهای سوئدی است چه می­توان کرد. غلام احمد: (به فایل صوتی ضمیمه مراجعه کنید)

 گزارش: طاهر جام برسنگ

 منبع : سايت پژواک

Oro på Livgardet efter dödsskjutningarna

På Livgardet i Kungsängen råder dämpad stämning i dag. Där utbildas nästa styrka som i maj ska avlösa svenskarna som är i Afghanistan nu

Rickard Fristedt är menig soldat, överste Gustaf Fahl ska leda styrkan på plats och Jonas Danielsson är kapten under utbildning för tjänstgöring i Afghanistan. Foto: Elin Göthe/Försvarsmakten.
Rickard Fristedt, Gustaf Fahl och Jonas Danielsson är på väg till Afghanistan. Foto: Elin Göthe/Försvarsmakten.

– Den situation som de var i där kommer jag säkert att vara i flera gånger, säger kapten Jonas Danielsson som utbildas just nu inför tjänstgöringen i Afghanistan.

Hur känns det?

– Oroligt. Det kommer att vara en vardagssituation för mig att vara i den här miljön men jag känner att det är jättesvårt att förhindra eller upptäcka ett sådant här attentat som det verkar vara, säger Jonas Danielsson.

Kapten Jonas Danielsson, 42 år, ska vara samverkansgruppchef för fem soldater i Afghanistan. Han ingår i den svenska Isaf-styrka som i maj ska avlösa den nuvarande.

Utbildningen sker på Livgardet i Kungsängen väster om Stockholm där dagen började med en tyst minut för de två kolleger som dödades i Afghanistan igår, kapten Johan Palmlöv, 28 år, från Sundbyberg och löjtnant Gunnar Andersson, 31 år, från Stockholm samt deras deras lokale tolk, Shabab. I går dödades de i en eldstrid och i morgon flygs de döda svenskarna hem till Sverige.

En undersökningskommission ska skickas från Sverige.

De 520 som ska åka till Afganistan i maj får tre veckors längre utbildning än tidigare styrkor. Något som var bestämt sedan tidigare.

Överste Gustaf Fahl leder nästa svenska styrka.

– Det är ju ett led i den händelseutveckling som vi har sett ända sen i våras med en förstärkt hotbild nere i Afghanistan. Det har lett till att Försvarsmakten har fattat beslut om att vi ska ha ett par veckors längre utbildning. Den utbildningen ska vi lägga på att få ytterligare personlig färdighet i att kunna hantera den här typen av situationer som nu har inträffat, säger överste Gustaf Fahl.

Flera hundra har redan börjat sin träning på Livgardet inför resan i maj och i dag anlände ytterligare 100 personer som under kvällen ska välkomnas och tas om hand. Enligt Livgardets ledning är det ingen i styrkan som tillträder i maj som i dag har sagt att man ångrat sig och inte vill åka. Kapten Jonas Danielsson står fast vid sitt beslut att åka till Afghanistan.

– Beslutet står fast. Men jag har ju tänkt igenom hela situationen ännu en gång. Men jag kommer att åka, säger Jonas Danielsson.

Anna-Karin Ivarsson
anna-karin.ivarsson@sr.se

 http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3428176

Gert Gelotte: Fältförsök på liv och död

Gert Gelotte efterlyser en ny flyktinglagstiftning

Det är klart jag går under jorden. Det gäller mitt liv. Fawzia Nasimi, 39, står på podiet i riksdagens förstakammarsal och berättar varför hon inte tänker låta sig avvisas till Afghanistan. Nere i salen kan det inte vara lätt att lyssna för Migrationsverkets representanter. De har försökt få ut henne ur landet i sex år. Nu har hon i desperation vänt sig till EG-domstolen.

– Får jag inte stanna i Sverige under svensk lag hoppas jag få stanna under EU-lag.

Om det är möjligt vet jag inte. Men vem skulle inte försöka?

Fawzia Nasimi kom till Sverige tillsammans med sin man. Nu är hon skild och det är uppenbart att hon gjort en lång resa – från underordning i ett muslimskt manssamhälle till jämställdhet i ett sekulariserat Sverige.

– Skilsmässan godtas inte i Afghanistan. Jag har begått hedersbrott mot två familjer. Min egen familj har tagit avstånd från mig. Reser jag hem dödar de mig.

Migrationsverket tror inte på henne och det är förstås möjligt att Fawzia Nasimi överdriver riskerna. För att få uppehållstillstånd i Sverige måste man ha ett personligt skyddsbehov. Och det är en bedömningsfråga inom lagens ramar.

Men konsekvenserna av att ha rätt respektive fel är förstås väldigt olika. Har Fawzia Nasimi rätt blir hon ihjälslagen, kanske stenad. Har Migrationsverket fel kan tjänstemännen i bästa fall lära sig något och göra en annan bedömning nästa gång.

Är det rimligt att avvisa flyktingar till Afghanistan? Det var den frågan som diskuterades med Svenska Afghanistankommittén (SAK) som arrangör och deltagare från politiska partier, departement, myndigheter och frivilligorganisationer.

Som alltid blev stämningen lätt absurd när människor som inte riskerar någonting diskuterar människor som riskerar allt. Men samma dag, den tredje februari, offentliggjorde Migrationsverket en omvärdering av situationen i Afghanistan. Den nya bedömningen är att det råder inbördeskrig i 10 av Afghanistans 34 provinser. I 18 provinser råder det ”svåra motsättningar” och de afghanska myndigheterna kan inte skydda någon någonstans.

SAK bedömer att det råder krig i 24 provinser medan FN:s flyktingkommissariat menar att kriget finns över hela landet och struntar i provinsgränserna. Men rimligen får fler afghaner stanna i Sverige med Migrationsverkets nya bedömning av säkerhetsläget, dock inte alla. Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik, klagade sin och kollegernas nöd:

– Vi kan inte fatta kollektiva beslut. För det behöver vi en annan lagstiftning.

Där landade debatten. Flera av de närvarande politikerna ansåg att Migrationsverket missuppfattar lagstiftarens/riksdagens intentioner. Men Ribbenvik konstaterade att politikerna medvetet överlämnat utlänningslagens tillämpning till tjänstemän och domstolar.

Och lagen kräver personligt skyddsbehov för uppehållstillstånd i Sverige. Sådant kan och skall enligt lagen ifrågasättas. Man kan till och med säga att utlänningslagens syfte är att utvisa så många som möjligt så länge som möjligt.

Vänsterpartisten Hans Linde från Göteborg drog den rimliga slutsatsen:

– Detta är lagstiftarens ansvar.

Vill vi alltså inte att Fawzia Nasimi med flera skall användas för fältförsök på liv och död måste regeringen eller riksdagen ingripa – ytterst med en mera människovänlig lagstiftning.

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.306040-gert-gelotte-faltforsok-pa-liv-och-dod

Asylhearing i riksdagen den 3 februari 2010

Om afghanska flyktingars situation

                                En personlig rapport skriven av Gunilla Bosaeus

Onsdagen den 3 februari 2010 var en historisk dag i svensk demokrati.

Då talade afghanska flyktingar i Sveriges Riksdag, tillsammans med personer från Migrationsverket och regeringen och FN:s flyktingkommissarie!

Mötet i riksdagen hade ordnats av Folkpartiet Liberalerna, Vänsterpartiet och Svenska Afghanistankommittén tillsammans.

Alla som hade kommit för att lyssna var också lite av experter på asylpolitik och Afghanistan.

Det stora intresset visade att många svenskar vill hjälpa afghanska flyktingar att få stanna i Sverige.

Men Migrationsverket och regeringen gav inte några garantier för att få slut på utvisningarna, varken till Kabul eller över Italien och Grekland. 

Anita Dorazio från organisationerna Asylkommittén och Läkare i Världen informerade om många gömda familjer som har förlorat allt. Dessa familjer riskerar genom den s k Dublin-konventionen att utvisas till Sydeuropa och undrade om FN:s barnkonvention överhuvudtaget existerar.

Svaret hon fick var :

–       Jag delar inte din uppfattning, Anita, din negativa syn löser ingenting, att tro att Sverige ska ta hela ansvaret…

Detta är ord för ord det exakta svar som Anita Dorazio fick från regeringens representant, Minna Ljunggren.

Minna Ljunggren arbetar direkt under migrationsminister Tobias Billström som statssekreterare med ansvar för asyl- och migrationsfrågor.

Migrationsverkets chefer och regeringen, genom Minna Ljunggren, var ändå tvungna att erkänna att de afghanska myndigheterna inte kan skydda sina medborgare någonstans i landet.

(En afghansk kvinna  …)berättade om hur hon har hamnat i en omöjlig situation. Hon flydde hit med sin man och kan nu inte skilja sig från honom, varken efter afghansk lag eller svensk lag.  EU-domstolen  ska besluta om hon kan få stanna i Sverige.

På frågan om hon tänker gömma sig eller åka tillbaka till Afghanistan svarade hon direkt att hon måste gömma sig.

(  …       ) förklarade att hon riskerar sitt liv om hon återvänder, eftersom det räknas som ett hedersbrott mot familjen att begära skilsmässa.

Den andra afghanske experten som talade i riksdagen under asylhearingen var Wahid Rahimi. 2008 utvisades han till Kabul. Han överlevde genom att personal på svenska ambassaden i Kabul gav honom pengar. Hans juridiska ombud, Thabo ´Muso, hjälpte honom också. Sommaren 2009 kom Wahid tillbaka till Sverige och TV-Aktuellt välkomnade honom på Arlanda flygplats. Nu söker han asyl igen. I riksdagen berättade Wahid om hur han till och med blev rånad och misshandlad av poliser i Kabul. Han vågade inte söka jobb eller gå ut utan att gömma sitt ansikte i en sjal. Under hela året som han var tvungen att bo i Kabul blev han hotad och han var ständigt rädd för att bli dödad.

Wahid Rahimi är ett levande bevis på att en ensamstående ung man inte överlever utan hjälp från andra i Kabul.                                                                                                                            

Vad har då hänt med de andra asylsökande afghanerna som utvisades till Kabul?

Juristen Thabo ´Muso svarade att de flesta som utvisas till Kabul flyr vidare, eftersom det inte går att leva där om man inte har kontakter.

Några av de utvisade flyktingarna från Sverige stannade bara i Kabul i några timmar innan de tog sig vidare till Pakistan.

Thabo ´Muso har haft kontakt med flera som har lyckats ta sig över den pakistanska gränsen.

Men i några fall är han säker på att utvisningarna har slutat i tragedi :

En man som utvisades under 2008 var så skadad i sina höfter att han fick bäras in i flygplanet. Dessutom led denne man av en blodsjukdom. Han behövde medicin varannan vecka.

Den sjuke mannen ringde efter att han hade utvisats till Kabul.

–       Han grät, pengarna var slut, han hade inga mediciner kvar, jag dör – det var vad han sa till mig, berättade Thabo ´Muso, och sen blev det tyst.

Det blev också helt tyst efter ett telefonsamtal från en annan av Thabo ´Musos utvisade klienter.

Den mannen jobbade på en pizzeria i Sverige, men greps och skickades till Kabul. Han ringde en gång därifrån till sin jurist och berättade att han inte klarade sig….

Sverige är skyldig att följa Europakonventionen, om rätt till liv, sa Thabo ´Muso, och var kritisk till Migrationsöverdomstolens vägledande dom för afghanska asylsökande.

Domen från den 1 juli 2008 ( där Migrationsöverdomstolen beslutade att det går att leva som internflykting i Kabul) har INTE tagit hänsyn till EU:s skyddsgrundsdirektiv.

( EU-direktiv = EU-lag. Skyddsgrunder betyder de rättigheter som en flykting har för att få skydd och kunna leva ett normalt liv efter utvisning.)

I denna vägledande dom – som alltså gör det möjligt att utvisa afghanska flyktingar till internflykt i Kabul –  finns det inte ens ett namn på den rapport som var bakgrunden till beslutet. Dessa detaljer tog Thabo ´Muso upp under asylhearingen.

( Svenska domstolar kräver alltid att fakta och rapporter ska redovisas, så att alla kan läsa vad som står i rapporterna – men i det här fallet fick alltså varken domstolen eller advokaten veta namnet på rapporten.)

Publiken fick också chans att fråga experterna under mötet i riksdagen.

Sanna Vestin, som har skrivit boken ”Flyktingfällan”, ställde en fråga som fick både regeringens representant och Migrationsverkets chefer att tystna.

De kunde helt enkelt inte svara henne, när hon frågade om det inte är på det viset att

 NÄR DET BLIR FARLIGARE I AFGHANISTAN BLIR DET OCKSÅ SVÅRARE ATT FÅ ASYL I SVERIGE.

Det var efter en diskussion med flera personer om vad som krävs för att en afghansk flykting ska få uppehållstillstånd i Sverige som Sanna Vestin ställde denna fråga.

Hon fortsatte att fråga om en asylsökande måste visa upp mera bevis, eller egna asylskäl, än de andra flyktingarna i sin grupp för att få asyl.

Den här frågan var den viktigaste under hela asylhearingen, eftersom det har blivit svårare och svårare för afghanska flyktingar att få stanna i Sverige.

Till slut sa Minna Ljunggren från regeringen :

–       Men så ska det ju inte vara, att man staplar hemskheter på varandra…..

Men Sanna Vestin gav sig inte, och hon vet hur bedömningen av flyktingarnas asylskäl går till i praktiken.

I verkligheten har det blivit allt svårare
att få uppehållstillstånd trots att säkerhetsläget i Afghanistan hela tiden försämras.

Det osäkra läget i Afghanistan fick vi information om från både generalsekreterare Torbjörn Pettersson från Svenska Afghanistankommittén och Liv Feijen från FN:s flyktingkommissariat, UNHCR.

Torbjörn Pettersson gav under asylhearingen en rapport om den aktuella situationen i Afghanistan. Han har just kommit tillbaka till Sverige efter en resa till bl a Kabul.

–       Den demokratiska staten spelar en allt mindre roll, sa han, och alliansen av krigsherrar och provinsiella guvernörer leder till allt större konflikter.

Varken talibaner eller regeringsstyrkor har kontroll över landet. Sedan 2006 har de utländska trupperna med soldater ökat med 320 procent. USA skickade fler militärer strax före det afghanska valet. Soldaterna har faktiskt ökat osäkerheten bland annat i provinserna Wardak och Logar nära Kabul.

Svenska Afghanistankommittén har ibland inte kunnat hjälpa befolkningen (med bland annat skolor och sjukvård) för att det har varit strider mellan de utländska soldaterna och deras motståndare.

När det gäller säkerheten sa Torbjörn Pettersson :

–       Det är enbart mellan 7 och 10 provinser i norra Afghanistan som inte präglas av väpnad konflikt.

Torbjörn Petterssons bedömning av 2010 är :

–       För det första saknar staten i hela landet förmåga att garantera medborgarnas trygghet.

–       I den absoluta merparten av provinserna råder väpnad konflikt.

–       5 – 7 miljoner afghaner lever i grannländerna eller är flyktingar inne i Afghanistan och de kan inte återvända till sina hem. De flesta av internflyktingarna lever i slumområden runt Kabul i fruktansvärd misär, i absolut fattigdom.

Flyktingkommissarie Liv Feijen informerade om hur UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, bedömer situationen i Afghanistan :

–       Enligt UNHCR är det inte möjligt att dela upp i säkra eller osäkra provinser, utan rent generellt gäller att det råder en inre väpnad konflikt i alla provinser.

Liv Feijen sa att Internationella Röda Korset gör samma bedömning ,  dvs att i hela Afghanistan råder inre väpnad konflikt.

(Detta betyder på vanlig svenska att det är krig i hela landet, och att afghanska flyktingar har rätt att få stanna i Sverige, enligt folkrätt och svensk utlänningslag.)

Men Migrationsverket gör en annan bedömning.

På frågan från Hans Linde om varför Sverige har en annan tolkning än UNHCR, Amnesty International och Internationella Röda Korset svarade rättschef Mikael Ribbenvik på Migrationsverket :

–       Jag har ingen aning om varför det är så. Frågan bör ställas till Migrationsöverdomstolen som har fastställt begreppet. Jag har ingen avsikt att svara för Migrationsöverdomstolen.

Detta var alltså hans svar, jag antecknade ord för ord.

Jag tycker att det svaret säger allt om den svenska asylpolitiken.

En av de duktiga personer som frågade ut experterna, journalisten Gert Gelotte på tidningen Göteborgs-Posten, sa rent ut :

–       FN och alla humanitära organisationer och biståndsorganisationerna avråder från att utvisa till Afghanistan och anser att det är helt orimligt att utvisa till Kabul.

–        

–       Någonting är fel, uppenbart galet.

 _______________________________________

Där sätter jag punkt för min personliga rapport från asylhearingen i riksdagen.

Det var massor av synpunkter och åsikter också rent juridiskt runt den svenska utlänningslagen, och s k praxis, dvs vad det är som gäller för att man ska få stanna i Sverige.

De sakerna går jag inte in på, eftersom det viktigaste var att få svar från Migrationsverket och regeringen om de afghanska flyktingarna.

Det var många fakta som kom fram under detta möte som jag kan använda i många andra sammanhang.

Jag får också passa på att skicka en hälsning till Minna Ljunggren, migrationsminister Tobias Billströms medarbetare.

Hennes arroganta och irrelevanta svar till Anita Dorazio var den grövsta förolämpning som jag någonsin har hört en representant från den svenska regeringen uttala mot en kämpe för mänskliga rättigheter.

Minna Ljunggrens svar var också ett hån mot alla gömda flyktingar.

Mitt svar till henne och regeringen är:

Så länge jag andas kommer jag att slåss för FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, Europakonventionen och Genèvekonventionen – dvs för flyktingars rätt att få uppehållstillstånd i Sverige.

 

Nu närmast ska vi skriva debattartiklar och även kontakta journalister i Sverige och andra länder. Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas! Tack för mig! /Gunilla Bosaeus

زنجير عشق ـ داستان يک سرگذشت واقعي

 زنجير عشق ، داستان واقعي زندگي  قيس و نگينه است که توسط نويسنده بسيار جوان وبا استعداد آقاي م . ع . ويس نگاشته شده است. اين اثر خواندني به زودي از طريق کتابخانه هاي سويدن به دسترس خوانندگان قرار خواهد گرفت

Wais

 

 

” زنجير عشق ” در قطع و صحافت زيبا در 240 صفحه  توسط موسسه انتشارات ” کتابيات ” چاپ گرديده است

داستان ” زنجير عشق ” سرگذشت واقعي دو انسان دلباخته و عاشق است که ازفراز ونشيب روزگار با عزم آهنين موفقانه عبور کرده اند . نويسنده زندگاني پر ماجراي آنها را در دوران جنگهاي تنظيمي در کابل وبويژه در مهاجرت در کشورهاي ايران ، ترکيه واروپا به بسيار قشنگي بيان ميدارد. اين داستان  ، خواننده را به خواندن و دانستن زندگي بيشتر قهرمانان داستان ميکشاند و شامل حوادثي ميسازد که قهرمانان داستان درگير آن بودند. آقاي م . ع. ويس در مقدمه اثر شان مينويسد: ” منظور من از نوشتن اين داستان اين است که جهانيان از جريانات و حالات وخيم که در کشور افغانستان اتفاق افتاده باخبرشوند و همچنان بدانند که چي باعث ميشود تا بيشتر مردم افغانستان از کشور شان مهاجر شده وچي مشکلات دور از تصور را متقبل ميشوند تا خود را به کشور هاي اجنبي ميرسانند ، تا اينکه خويشتن را از حالت بيچاره گي ، جنگ ، ظلم و استبداد جامعه شان خلاصي بخشند”.  

مطالعه اين داستان خواندني را به عزيزان توصيه ميداريم. غرض سفارش اين اثر به نزديکترين کتابخانه   ويا آدرس زير تماس بگيريد

info@kitabiat.se

http://www.afghanskaforeningen.se/2009-02-15-19-15-58/profile.html?userid=498

نسيم سحر