Gert Gelotte efterlyser en ny flyktinglagstiftning
Det är klart jag går under jorden. Det gäller mitt liv. Fawzia Nasimi, 39, står på podiet i riksdagens förstakammarsal och berättar varför hon inte tänker låta sig avvisas till Afghanistan. Nere i salen kan det inte vara lätt att lyssna för Migrationsverkets representanter. De har försökt få ut henne ur landet i sex år. Nu har hon i desperation vänt sig till EG-domstolen.
– Får jag inte stanna i Sverige under svensk lag hoppas jag få stanna under EU-lag.
Om det är möjligt vet jag inte. Men vem skulle inte försöka?
Fawzia Nasimi kom till Sverige tillsammans med sin man. Nu är hon skild och det är uppenbart att hon gjort en lång resa – från underordning i ett muslimskt manssamhälle till jämställdhet i ett sekulariserat Sverige.
– Skilsmässan godtas inte i Afghanistan. Jag har begått hedersbrott mot två familjer. Min egen familj har tagit avstånd från mig. Reser jag hem dödar de mig.
Migrationsverket tror inte på henne och det är förstås möjligt att Fawzia Nasimi överdriver riskerna. För att få uppehållstillstånd i Sverige måste man ha ett personligt skyddsbehov. Och det är en bedömningsfråga inom lagens ramar.
Men konsekvenserna av att ha rätt respektive fel är förstås väldigt olika. Har Fawzia Nasimi rätt blir hon ihjälslagen, kanske stenad. Har Migrationsverket fel kan tjänstemännen i bästa fall lära sig något och göra en annan bedömning nästa gång.
Är det rimligt att avvisa flyktingar till Afghanistan? Det var den frågan som diskuterades med Svenska Afghanistankommittén (SAK) som arrangör och deltagare från politiska partier, departement, myndigheter och frivilligorganisationer.
Som alltid blev stämningen lätt absurd när människor som inte riskerar någonting diskuterar människor som riskerar allt. Men samma dag, den tredje februari, offentliggjorde Migrationsverket en omvärdering av situationen i Afghanistan. Den nya bedömningen är att det råder inbördeskrig i 10 av Afghanistans 34 provinser. I 18 provinser råder det ”svåra motsättningar” och de afghanska myndigheterna kan inte skydda någon någonstans.
SAK bedömer att det råder krig i 24 provinser medan FN:s flyktingkommissariat menar att kriget finns över hela landet och struntar i provinsgränserna. Men rimligen får fler afghaner stanna i Sverige med Migrationsverkets nya bedömning av säkerhetsläget, dock inte alla. Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik, klagade sin och kollegernas nöd:
– Vi kan inte fatta kollektiva beslut. För det behöver vi en annan lagstiftning.
Där landade debatten. Flera av de närvarande politikerna ansåg att Migrationsverket missuppfattar lagstiftarens/riksdagens intentioner. Men Ribbenvik konstaterade att politikerna medvetet överlämnat utlänningslagens tillämpning till tjänstemän och domstolar.
Och lagen kräver personligt skyddsbehov för uppehållstillstånd i Sverige. Sådant kan och skall enligt lagen ifrågasättas. Man kan till och med säga att utlänningslagens syfte är att utvisa så många som möjligt så länge som möjligt.
Vänsterpartisten Hans Linde från Göteborg drog den rimliga slutsatsen:
– Detta är lagstiftarens ansvar.
Vill vi alltså inte att Fawzia Nasimi med flera skall användas för fältförsök på liv och död måste regeringen eller riksdagen ingripa – ytterst med en mera människovänlig lagstiftning.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.306040-gert-gelotte-faltforsok-pa-liv-och-dod