Den senaste veckan har barnfamiljer med utvisningsbeslut till Afghanistan samlats på Norra Bantorget i Stockholm för att demonstrera. I nuläget utvisas inte barnfamiljer med tvång till landet, men det är oklart hur det kommer att bli framöver.
– De kan lika gärna döda oss här i stället för att skicka oss dit, säger småbarnspappan Boto Hossaini.
Amanda Lindholm
Ett femtontal barnvagnar står uppradade längs kortsidan på Norra Bantorget. Barn i alla åldrar jagar efter varandra eller sitter på filtar med sina föräldrar.
12-årige Asif Hossaini klättrar på en stenstaty tillsammans med några andra barn i hans ålder. Han har åkt buss hit från Junsele utanför Sollefteå, tillsammans med sina föräldrar och två småsyskon. Sedan Asif Hossaini kom till Sverige från Iran som åttaåring har han bott på Migrationsverkets boende i Junsele och gått i skolan där. På fritiden spelar han fotboll i det lokala fotbollslaget.
Det finns inget i Asif Hossainis sätt att prata som skvallrar om att han delvis är uppvuxen i ett annat land. Själv säger han att han inte minns något annat än Sverige. Han känner till utvisningsbeslutet till Afghanistan och suckar lite när han får frågan om hur det skulle kännas att åka dit.
– Det känns tråkigt. Det är krig.
De protesterande barnfamiljerna i initiativet som kallas Liv utan gränser, kommer från olika delar av Sverige och har fått hjälp från organisationer som Refugees Welcome Stockholm, Ensamkommandes förbund och Ung i Sverige. Lokala föreningar bistår med lokaler för familjerna att sova i.
Asif Hossainis har tillsammans med sina föräldrar, Boto Hossaini och Ansare Tajgbol, samt de två yngre syskonen fått sitt ärende prövat hos både Migrationsverket och Migrationsdomstolen. De har fått nej. Migrationsverket anser att det föräldrarna berättat om hur de gift sig utan tillåtelse och riskerar att dödas av Ansare Tajgbols familj på grund av heder, inte är tillförlitligt och sammanhängande.
I Migrationsverkets beslut från 2017 som DN tagit del av, bedöms Asif Hossaini inte ha starkare anknytning till Sverige än till Afghanistan, som han enligt familjen lämnade när han var fyra år gammal.
– De kan lika gärna döda oss här i stället för att skicka oss dit. Vi vill inte att våra barn ska få samma liv som oss, säger Boto Hossaini.
Enligt honom har varken han eller Ansare Tajgbol fått gå i skolan i Afghanistan. Eftersom de var övertygade om att de skulle dödas i Afghanistan flydde de så småningom till Iran. Där levde de dock som papperslösa med väldigt begränsade rättigheter.
– Vi hade hoppats att våra barn skulle kunna få en trygg framtid här och inte hamna i helvetet som vi tvingades uppleva, säger Ansare Tajgbol.
Föräldrarna har valt att inte följa utvisningsbeslutet. Eftersom Afghanistan i dagsläget inte tar emot barnfamiljer som utvisas med tvång får familjen stanna på Migrationsverkets boende, men med sänkt dagersättning och indragen möjlighet för föräldrarna att arbeta.
Ansare Tajgbol har tillsammans med sin man valt att inte följa utvisningsbeslutet om att barnfamiljen ska återvända till Afghanistan. Foto: Lisa Mattisson
Vad tänker ni om att lagen säger att man måste lämna landet om man fått ett utvisningsbeslut?
– Det är orättvist. De har sagt att vi kan få pengar om vi åker tillbaka, men det är inte det det handlar om. Det handlar om liv eller död, säger Boto Hossaini.
I en färsk rapport från utrikesdepartementet framgår att Afghanistan är ett av världens farligaste länder. ”Kvinnor och barn är särskilt utsatta och har drabbats hårt av säkerhetsläget”. FN bedömer att förra året var ett av de dödligaste för civilbefolkningen sedan talibanregimens fall.
Enligt Migrationsverkets bedömning är dock situationen i Afghanistan inte så svår att alla afghanska medborgare automatiskt har rätt till skydd i Sverige. Alla ärenden prövas individuellt.
Enligt Kristina Rännar, processledare för återvändande på Migrationsverket, växer antalet barnfamiljer som varken får stanna i Sverige eller går med på att utvisas. Det handlar, enligt myndighetens statistik, om omkring 1000 individer varav färre än hälften är afghanska medborgare.
– Det är ett förhållandevis stort problem som ökar allt eftersom fler barnfamiljer får sina beslut.
Flera länder, bland andra Iran, Somalia och Irak, tar bara emot medborgare som återvänder frivilligt. Afghanistan tar emot vuxna som utvisas med tvång, men inte barnfamiljer. Dialog pågår dock mellan Sverige och Afghanistan kring saken, enligt gränspolisen.
En familj med utvisningsbeslut får i Sverige bo kvar i Migrationsverkets boende, men dagsersättningen från myndigheten sänks – från 61 till 42 kronor per person om man lever i par. Myndigheten håller också samtal för att motivera till återvändande.
Rännar berättar att som det ser ut i dag kan en familj stanna kvar i landet och på Migrationsverkets boende under de fyra år det tar för utvisningsbeslutet att sluta gälla. Men under den tiden har föräldrarna inte tillåtelse att arbeta.
– Det kan låta hårt, men vi måste vara tydliga med vad som gäller. Har man fått avslagsbeslut så ska man respektera beslutet och lämna landet, säger hon och fortsätter:
– Man får inte heller glömma att ett ganska stort antal barnfamiljer från de här länderna respekterar besluten och väljer att åka hem frivilligt.
Bredvid Asif Hossaini på Norra Bantorget står en annan kille i hans ålder i orange keps och flossar – dansande svänger armarna från sida till sida. Det är Asif Hossainis klasskamrat. Hans mamma säger att de har en svår hotbild mot sig och vill därför inte att familjen medverkar med namn och bild. Hon ser trött och sammanbiten ut.
– Det finns ingen här som skulle tagit med sina barn hit om vi inte hade behövt. I Sverige pratar de hela tiden om jämlikhet och barnens rättigheter. Ändå säger de inför mig och mitt yngsta barn att vi måste åka till Afghanistan, säger hon.
Protesterna vid Norra Bantorget planeras pågå till sista juli.
Läs mer: Barnen och pappan utvisas till Afghanistan – mamman kvar
Läs mer: Protester i Märsta mot utvisning till Kabul
Fakta. Så många barnfamiljer har utvisats till Afghanistan
Afghanistan tar i dagsläget inte emot barnfamiljer som utvisas med tvång. Såhär många hushåll har rest ut frivilligt:
2016: 238 barnfamiljer
2017: 24 barnfamiljer
2018: 13 barnfamiljer
2019: Färre än fem barnfamiljer
Sammanlagt finns omkring 1000 individer i barnfamiljer som vistas i Sverige som har utvisningsbeslut, men inte kan utvisas med tvång. Mindre än hälften är afghanska medborgare.
Källa: Migrationsverket.
https://www.dn.se/sthlm/barnfamiljer-protesterar-mot-utvisningar-till-afghanistan/?fbclid=IwAR0uDJWoHGYZ6gAoSH4ljFX5xdkLNmZdeO9Y-owuwSlx2bIEwpUCrbMjPII
Bara några timmar senare påbörjades en ny samtalsrunda mellan företrädare för talibanerna och USA speciella sändebud till Afghanistan Zalmay Khalizad. Samtalen äger rum i Doha och syftar till att få ett slut på det 17 år långa kriget i Afghanistan. Talibanerna vill se en en plan för hur och när utländska trupper ska dra sig ur landet.
De vill inte låta den afghanska regeringen delta i samtalen innan dess, eftersom de ser den afghanska regeringen som västs marionetter. Tidigare år har vintern inneburit en avmattning i striderna i det krigshärjade landet, men de senaste veckorna har talibanerna istället ökat antalet attentat mot strategiska mål i Afghanistan.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7136885
God Jul och Gott Nytt År!
önskar afghanska föreningen i Sverige
Över 30 människor dödades när ett lyxhotell attackerades i Kabul i Afghanistan, uppger TT. Samtidigt varnas för att antalet döda kan öka ytterligare. Enligt den afghanska nyhetstjänsten Tolo News kan antalet stiga till över 40.
Under attacken som inleddes på lördagskvällen dödades fyra afghaner och 14 utländska gäster, enligt afghanska myndigheter.
Ett uttalande från Ukrainas utrikesminister gör gällande att sex av de omkomna var ukrainska medborgare, uppger Reuters.
En av Norges främsta Afghanistanforskare, Arne Strand, ska också ha skadats i attacken, uppger TT med hänvisning till nyhetsbyrån NTB. Det är oklart hur skadad Strand är, men han ska enligt norska myndigheter ha tagits om hand av sjukvårdspersonal. Strand larmade Norges ambassad via sms under angreppet och kunde räddas från hotellet.
Enligt Utrikesdepartementet finns det inga svenskar bland offren.
Först tolv timmar efter det att byggnaden stormats meddelade inrikesdepartementet att attacken var över. Säkerhetsstyrkor hade då arbetat under morgonen med att säkra hotellet. Bilder i afghansk tv visade hur tjock, svart rök bolmade från huset.
Omkring 150 personer har räddats från hotellet. Av dessa var över 40 utländska medborgare.
Alla angripare har dödats.
”Gömmer oss”
Kabulbon Abdul Sattar har pratat i telefon med vänner som arbetar på hotellet.
– Plötsligt attackerades en middag som pågick, och sedan bröt de sig in i rummen och tog människor som gisslan, säger han till AFP.
Explosioner och skottlossning hördes under natten från byggnaden.
– Vi gömmer oss på våra rum. Jag vädjar till säkerhetsstyrkorna att rädda oss så snart som möjligt, men jag hör skottlossning från första våningen, sade en hotellgäst under kvällen till AFP.
Intercontinental är ett av två hotell i den afghanska huvudstaden som räknas som lyxhotell. Där hålls ofta bröllop, internationella konferenser och politiska sammankomster.
Tidigare attack
En grupp med 100 afghanska tjänstemän som ska delta på en it-konferens i helgen bodde på hotellet, enligt landets kommunikations- och it-departement.
– Allt blev kaotiskt direkt. Jag gömde mig bakom en pelare och såg människor som nyss hade roat sig och som nu sprang i väg skrikande, och vissa föll för att de träffats av kulor, säger Aziz Tayeb, chef på ett afghanskt telekombolag.
Det finns inga uppgifter om att svenskar är drabbade, uppger Sveriges utrikesdepartement för TT.
Samma hotell utsattes för en attack i juni 2011. I självmordsdådet, som talibanerna tog på sig efteråt, dödades 21 offer.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/brutal-attack-pagar-mot-hotell-i-kabul
Idag firas pi-dagen världen över och på Hultsfreds gymnasium gör man det genom att se vem som kan flest decimaler av talet utantill.
Sarwar Stanikzais mål var att slå sitt gamla skolrekord på 185 decimaler.
Den 14 mars uppmärksammas den matematiska formlen pi, eftersom siffrorna i dagens datum för tankarna till de tre första siffrorna i pi, 3.14. Allra helst ska man fira dagen klockan 1:59, eftersom det är de tre följande siffrorna i pi.
På gymnasiet i Hultsfred startade firandet dock redan klockan 10. Fyra elever deltog i den traditionella pi-tävlingen, som går ut på att den elev som kan säga flest decimaler av pi-talet utantill vinner.
– Förra året förberedde jag mig i två dagar. Då satte jag skolrekord med 185 decimaler, säger Sarwar Stanikzai.
Ett resultat han inte var nöjd med eftersom han vet att han kan betydligt bättre än så. På 22 minuter lär han sig 50 nya decimaler och efter bara tio dagars träning hade han memorerat 3000 decimaler utantill.
– Jag ville lära mig för att vara bäst i Småland, säger han.
Har du plats för något mer än bara siffror i huvudet?
– Jag har lika lätt att lära mig texter, det är inte bara siffror. Jag memorerar hela kapitel.
Sarwar Stanikzai kom till Sverige som ensamkommande flykting för två år sedan. Familjen är fortfarande kvar i Afganistan.
Ditt sifferminne, brås du på någon i släkten?
– Det är både pappa och mamma. Men de vet inte att jag kan så här många siffror, säger han.
Idag var hans stora examensprov när han ställde upp i pi-tävlingen för att få sina kunskaper granskade, och trots att han slog sitt skolrekordet med råge, från 185 decimaler till 2176, är han inte nöjd med sin egen insats.
– Jag blev lite nervös eftersom det var så mycket publik. Målet var att klara 3000 decimaler, säger han.
Nu har han istället siktet inställt på nästa tävling.
– Då ska jag slå det svenska rekordet på 13208 decimaler, säger han och ler.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/ar-sarwar-bast-i-smaland-pa-talet-pi
– Jag var hemma när bomben detonerades, över 10 km bort, men jag kunde känna tryckvågen och höra explosionen, berättar Sami Mahdi, journalist i Kabul på TV-kanalen Tolo News.
Tv-bilder visar enorma rökmoln som täcker himlen över Kabuls diplomatkvarter efter att en självmordsbombare detonerat ett fordon fullastat med sprängmedel intill tyska ambassaden. Attacken utfördes under morgonens rusningstrafik. De flesta av offren var civila.
Tysklands utrikesminister, Sigmar Gabriel uppgav under förmiddagen att ambassadspersonal skadades i attacken och att en afghansk säkerhetsvakt dödades.
Inrikesministeriet har uppmanat Kabulbor att donera blod och säger att behovet är extremt.
Under 2016 utfördes 13 attentat i Kabul av både Talibanerna och islamiska staten i Afghanistan. Hittills i år har sex attacker utförts i huvudstaden.
Dagens attack är en av de dödligaste som drabbat Kabul.
– Det är en enorm förödelse, jag har inte sett en så stor explosion i Kabul tidigare, säger Sami Mahdi.
Det är ständigt ett stort säkerhetspådrag i och kring diplomatkvarteren i Kabul där både diplomatbyggnader och presidentpalatset ligger.
Inga fordon utan tillåtelse får köra in i området.
Hur självmordsbombaren kunde komma så nära utan att upptäckas är nu en stor fråga, berättar Sami.
– Eftersom inga fordon tillåts komam in i området under dagen är frågan nu hur han kunde ta sig dit han gjorde, säger Sami Mahdi.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6707717
Ensamkommande ungdomar från Afghanistan riskerar enligt polisen att hamna i kriminalitet. I Östergötland började man därför att besöka alla boenden. Det är en satsning som nu sprider sig över landet tack vare polisen Mustafa Panshiri som är en riktig eldsjäl.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/polisen-mustafa-de-behover-forebilder?gmenu=search
Mustafa Panshiri är sällsynt inom den svenska poliskåren. Han kommer från Afghanistan och pratar dari. Det är något som han har gemensamt med många av alla de ensamkommande barn och ungdomar som har kommit till Sverige den senaste tiden. Förra året sökte 34.000 ungdomar asyl här. De flesta var pojkar från just Afghanistan.
– De här killarna har kommit hit utan föräldrar, utan förebilder. Så risken att de börjar ta till sig intryck och information från samhällets baksida är ganska stor. Man måste veta om att det här är en riskgrupp, säger Mustafa som själv kom hit som 11-åring tillsammans med sin familj.
Har tagit tjänstledigt
Mustafa Panshiri har redan hunnit besöka ett stort antal boenden, både inom det egna polislänet Östergötland, men även på andra håll i Sverige. Nu har han tagit tjänstledigt för att på heltid kunna resa runt till landets boenden för ensamkommande.
Just den här dagen när SVT Nyheter Öst träffar honom besöker han Åtvidaberg och kollegan och kommissarien Håkan Stenbäck finns vid hans sida. De tycker att killarna har rätt att få veta vad som gäller i Sverige, vilka regler som finns och vad man kan straffas för.
– Det här är grabbar som aldrig har levt i fred. Och så kommer man hit. Många har krav på sig att skicka hem pengar. Sverige är bra på många sätt men det tar lång tid innan man kan börja tjäna pengar. Och då finns det en risk att man tar en genväg, till exempel genom att sälja droger. Man kan hamna i kriminalitet utan att egentligen vara kriminell, säger Håkan Stenbäck.
Tar tid att få förtroende
Det dröjer ofta en stund innan de får ungdomarnas förtroende. Många har dåliga erfarenheter och är rädda för poliser.
– Först när jag kommer in där med polisuniform blir vissa oroliga och frågar: ”Har jag gjort något fel? Ska ni registrera oss för något?”, berättar Mustafa, som då får försöka förklara att de bara vill prata lite.
Och många av ungdomarna har en befogad oro.
– Jag har bott i Iran i flera år och jag har inte alls någon bra erfarenhet av polisen. Det kommer nog att tid att få förtroende även om jag vet att polisen i Sverige är bättre, säger Ehsan Hosejni.
Men stämningen blir ganska snabbt uppsluppen. Mustafa Panshiri har sitt trumfkort: språket och bakgrunden. Han är ju lite som en av dem.
– Det är som att de ser sig själva i spegeln och då lyssnar de på ett annat sätt, säger han.
Simhallar – känsligt ämne
Ett ämne som han tar upp på varje boende han besöker är både känsligt och omdebatterat. Det handlar om simhallar.
– Det har skett sexuella trakasserier på simhallar runtom i Sverige där ensamkommande har varit förekommande. Det måste vi ha en öppen dialog om. Killarna jag träffar tar avstånd ifrån det. Men vi måste ändå prata om att det sker och de måste vara medvetna om att om en enda person gör något dåligt i en simhall, så dras alla över en kam. Det är så fördomar fungerar.
Och han får medhåll av killarna i Åtvidaberg.
– Det är jättedåligt det som händer och det finns ingenting inom afghansk kultur eller tradition som säger att man ska behandla tjejer på ett dåligt sä
tt. Vi tar avstånd från det. Det är samtidigt synd att det går ut över alla afghaner om kanske en av hundra som har betett sig illa, säger Sadig Ibrahim Khel.
Även om det handlar om några enstaka som inte respekterar tjejer i simhallen tycker Mustafa Panshiri att man samtidigt måste våga prata om kulturella skillnader.
– Det är ju ingen hemlighet att det finns en annorlunda kvinnosyn i Afghanistan, där jag kommer ifrån, jämfört med Sverige och att det har en viss påverkan. Det måste man erkänna för att sedan kunna lösa problemet. De här killarna har ju heller aldrig sett tjejer innan och det är klart att det blir mycket tankar.
Drömmer om framtiden
Men mötet med de ensamkommande killarna handlar inte bara om lagar och regler och allt som de inte får göra. Mustafa frågar vad de har för drömmar.
Någon vill bli sjuksköterska. En annan Kung fu-mästare. Men det är ett yrke som lyser extra starkt efter det två timmar långa mötet, och det är Mustafas.
– När över hälften av killarna som idag räcker upp handen och säger att ”jag vill bli polis”, då är det något fint som har hänt. Då har vi gjort något, säger Mustafa Panshiri.
Jenny Widelljenny.widell@svt.se
Publicerad:27 april 2016 – 08:10
Uppdaterad:27 april 2016 – 10:10
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/polisen-mustafa-de-behover-forebilder?gmenu=search
Om Afghanistan, det land som så många av Europas – och Sveriges – flyktingar lämnat bakom sig. Vad är det de flyr från, varför drabbas civila så hårt och när ska afghaner kunna känna framtidshopp i sitt hemland? Hör röster från Kabul, Jalalabad och Smålandsstenar om ett krig som ändrat karaktär
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/604458?programid=130
Dagens Konflikt handlar om det våldsamma och på många sätt väldigt oförutsägbara läget i Afghanistan. Sedan de flesta utländska trupperna lämnade landet förra året har striderna mellan regeringstrupper och motståndsgrupper, framför allt talibanerna, bara fortsatt. Maktkampen har ändrat karaktär och drabbar civilbefolkningen ännu mer än tidigare. Samtidigt som vi hör mindre om Afghanistan i den dagliga nyhetsrapporteringen så har kriget på flera sätt blivit värre för vanliga afghaner. Det märker vi också av här i Europa och utmed EU:s gränser, afghaner utgör den näst största gruppen asylsökande, bara från Syrien kommer det fler.
En av de över 7000 afghaner som kommit till Sverige i år är Baratali Sharifi – veterinär och biståndsarbetare från Heratprovinsen som Ekots Alexandra Svedberg träffade på ett flyktingboende i Smålandsstenar. Efter att talibanerna avsattes 2001 fick folket hopp, säger han, men nu blir talibanerna starkare igen.
Inför dagens program har Konflikt ringt en hel del samtal till Kabul och andra delar av Afghanistan, som Jalalabad och Taloqan. Chefen för FN:s människorättsavdelning i Afghanistan, Danielle Bell, säger till Konflikts Anja Sahlberg att kriget har ändrat karaktär sedan de flesta utländska trupperna lämnade landet 2014 och att civila idag drabbas i allt högre utsträckning. Kate Clark på den oberoende tankesmedjan Afghanistan Analysts Network ger också sin analys av läget i landet.
För Sveriges Radios del hänger tystnaden från Afghanistan ihop med att vår främsta förmedlare av röster därifrån, Nils Horner, mördades i Kabul i mars 2014. Shukria Barakzai var också den sista person som han intervjuade. Konflikts Kajsa Boglindringde upp parlamentarikern Shukria Barakzai, som var en av de kvinnor som deltog i Loya Jirgan 2003, det traditionella rådsmöte som efter långa förhandlingar godkände landets första konstitution efter talibanernas fall. I våras deltog hon i förberedande fredsamtal med talibanerna i Oslo.
Men vad vill talibanerna, som satt på andra sidan om förhandlingsbordet när Shukria Barakzai var i Oslo? Konflikts Gilda Hamidi-Nia ringde upp journalisten och talibankännaren Graeme Smith, som skrivit flera böcker om sina möten med talibanerna och som i dag jobbar som analytiker i Kabul för organisationen International Crisis group.
Gäster i dagens Konflikt är Terese Cristiansson, journalist och författare som var i Afghanistan i början av september och som är på väg tillbaka för att arbeta med en bok om en afghansk flicka. Freshta Dost sitter i Svenska Afghanistankommitténs styrelse och jobbade fram till nyligen på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, varav många är från Afghanistan. Agneta Ramberg, Sveriges Radios utrikespolitiska kommentator. Hon bodde i Afghanistan på 70-talet och har också varit tillbaka flera gånger sedan dess som reporter.
Programledare: Kajsa Boglind
kajsa.boglind@sverigesradio.se
Producent: Anja Sahlberg
anja.sahlberg@sverigesradio.se
Minst åtta människor miste livet och hundratals skadades när kraftig sprängladdning skakade de centrala delarna i Afghanistans huvudstad Kabul natten mot fredag
Afghanistans hälsoministeriet har bekräftat för BBC att uppemot 400 civila har skadat sig efter den kraftiga explosionen som hördes över hela huvudstaden,
Enligt Kabuls polischef Abdul Rahman Rahimi rörde det sig om en bomb i en lastbil och den detonerade nära en anläggning som används av den afghanska militären.
Ingen grupp tog omedelbart på sig dådet, men den afghanska huvudstaden har ofta varit utsatt för dödligt våld från talibanrörelsen och andra grupper som till varje pris vill sabotera alla försök till politisk stabilitet i det krigshärjade landet.
Ekot/TT
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6227521
Tillsätts i dag. Sveriges samlade insats i Afghanistan mellan 2002 och 2014 ska utvärderas. I uppdraget ingår att granska militära och diplomatiska verksamheter, men också hur utvecklingsstöd och andra krisinsatser fungerat, skriver Margot Wallström (S), Peter Hultqvist (S) och Isabella Lövin (MP).
Regeringen beslutar i dag att tillsätta en utredning för att utvärdera den samlade svenska insatsen i Afghanistan 2002–2014. Utredningen ska återspegla omfånget av det svenska engagemanget och täcka diplomatisk och politisk verksamhet, militära och andra krishanteringsinsatser och utvecklingsstödet, inklusive polisiära bidrag. Dess uppdrag är att konsultera brett med de aktörer som har varit delaktiga, både från svenska myndigheter och från civilsamhället.
Det har nu gått närmare 14 år sedan den fruktade talibanregimen störtades hösten 2001 och ersattes av en interimsregering. Sedan dess har en rad positiva förändringar ägt rum. Förra året genomfördes ett presidentval i landet som resulterade i det första fredliga och demokratiska maktskiftet i Afghanistans historia. Flickor får numera gå i skolan, hälsovården når ut till fler, mödra- och spädbarnsdödligheten minskar och stora och nödvändiga infrastruktursatsningar har gjorts.
Samtidigt står landet inför stora utmaningar. Konflikten mellan centralregeringen i Kabul och det väpnade motståndet, inklusive talibanerna, pågår alltjämt med återkommande blodiga våldsdåd. Landet är också ett av världens fattigaste och även om kvinnor och flickor i allt större utsträckning har blivit en del av det offentliga livet är det lång väg kvar till ett jämställt deltagande både i och utanför hemmet. Korruptionen är utbredd.
Det internationella samfundet, inklusive Sverige, har spelat en betydande roll för att främja fred, säkerhet och återuppbyggnad i Afghanistan. Tillsammans med ett fyrtiotal andra länder har vi deltagit i en av de mer omfattande och långvariga internationella insatserna sedan andra världskriget. Den inleddes i slutet av 2001 i samband med att FN:s säkerhetsråd godkände upprättandet av en internationell säkerhetsstyrka (International Security Assistance Force, ISAF). Den skapades för att under FN-stadgans kapitel VII bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten och stödja övergången till demokratiskt styre.
Det finns en bred politisk uppslutning bakom det svenska engagemanget som inkluderar en lång rad olika insatser: politiska, diplomatiska, polisiära, militära och biståndsinriktade, såväl med humanitärt stöd som långsiktigt utvecklingssamarbete.
• Under perioden 2002-2014 har omkring 9000 svenska män och kvinnor tjänstgjort inom ramen för den svenska militära insatsen, som har ingått i ISAF. Kostnaden för den svenska militära insatsen har uppgått till cirka tio miljarder kronor. Engagemanget har över tiden övergripande inriktats på att stödja uppbyggnaden och utvecklingen av de afghanska säkerhetsstyrkorna. Fem svenska soldater och två lokalt anställda tolkar har stupat och därmed betalat det yttersta priset för sin vilja att bidra till fred i landet.
• Sedan 2001 har Sverige bidragit med över fem miljarder kronor i bilateralt bistånd och över en miljard kronor i humanitärt stöd. Det har inriktats på utbildning, hälsa, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
• Sverige har bidragit med poliser, rådgivare och annan utsänd personal i olika insatser. Till exempel har svensk polis inom ramen för EU:s polisiära insats EUPOL utbildat afghanska poliser i bland annat jämställdhetsfrågor och brottsutredningstekniker.
• Sverige har öppnat en ambassad i Kabul och ett sektionskansli i Mazar-e-Sharif.
• De omfattande svenska insatserna har kunnat genomföras tack vare det svenska folkets mångåriga solidaritet med det afghanska folket, och genom de många afghaner som har bidragit till att våra insatser har kunnat äga rum.
I dag är Afghanistan en av de största mottagarna av svenskt bistånd. Vid den stora internationella givarkonferensen 2012 utlovade Sverige upp till 8,5 miljarder kronor för perioden 2015–2024. De afghanska säkerhetsstyrkorna har tagit över ansvaret för säkerheten i sitt land, men Sverige bidrar fortsatt med militär personal i form av bland annat rådgivare inom ramen för utbildnings- och rådgivningsinsatsen ”Resolute Support Mission”. Vårt stöd till Afghanistan kommer att fortsätta.
Vi vet att de svenska insatserna har gjort, och fortsätter att göra, skillnad. Det gäller den diplomatiska och politiska verksamheten, militära och andra krishanteringsinsatser liksom utvecklingsstödet, inklusive de polisiära bidragen. Vi har bidragit till flickors tillgång till utbildning, till utbyggnaden av hälso- och sjukvården, samt till att förbättra situationen för demokrati och mänskliga rättigheter. Men Afghanistan brottas fortfarande med omfattande problem. Det handlar inte minst om korruption, laglöshet och våld. Därför är det befogat att utvärdera våra insatser och det är mot den bakgrunden som regeringen tillsätter denna utredning, som också har efterfrågats av andra svenska aktörer verksamma i Afghanistan. Utredningen ska titta på resultaten som har uppnåtts, om vi har nått de mål som ställts upp, om våra resurser har använts på bästa sätt, liksom en rad andra frågor såsom hur den civil-militära samverkan har fungerat. Arbetet ska ske i nära samarbete med Försvarsmakten, Sida, Polismyndigheten och andra berörda myndigheter. Civilsamhället och forskarsamhället ska inkluderas tidigt i processen.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2016. Det blir ett delbokslut över ett av Sveriges största fredsframtvingande och biståndspolitiska engagemang i modern tid. Vi förväntar oss att kunna dra lärdomar som kan användas såväl i det fortsatta arbetet i Afghanistan som vid framtida insatser i andra länder. Vi känner stolthet över de omfattande svenska insatserna i Afghanistan och är öppna för att ständigt arbeta för att förbättra metoder och lära från den verksamhet som genomförs.
Ytterligare analyser och utvärderingar kan komma att genomföras. Bland annat kommer en särskild analys att initieras av Regeringskansliet som ska redogöra för hur det svenska deltagande inom Isaf har påverkat Försvarsmakten och dess verksamhet. Det kan även bli aktuellt med uppdrag till Sida och andra myndigheter att genomföra relevanta analyser och utvärderingar under perioden.
När det gäller den utredning som regeringen tillsätter i dag är det samtidigt viktigt att komma ihåg att Sverige har agerat inom ramen för en omfattande internationell insats och att det svenska bidraget har varit en del i ett större sammanhang. Att sätta likhetstecken mellan resultatet av de svenska insatserna och utvecklingen i landet är därför svårt liksom att isolera den svenska verksamheten från det internationella samfundets samlade engagemang. Men det är nödvändigt att kunna utvärdera vad vi har gjort för att på så vis kunna lära av det. Från regeringens sida anser vi att detta – för oss som beslutsfattare – är vår skyldighet både mot det svenska och afghanska folket. Det ger oss också möjlighet att på bästa sätt utnyttja våra resurser liksom all den kunskap som vi hittills har erhållit, i vårt fortsatta engagemang för att stödja det afghanska folket och Afghanistan.
Margot Wallström, utrikesminister (S)
Peter Hultqvist, försvarsminister (S)
Isabella Lövin, biståndsminister (MP)
http://www.dn.se/debatt/sveriges-insats-i-afghanistan-ska-granskas-av-utredning/