En afghansk asylsökande skall avvisas onsdagen den 4 mars En annan afghansk asylsökande skall avvisas fredagen den 7 mars. En annan afghansk asylsökande skall avvisas den 14 mars.
Jag vet att ytterligare en afghansk asylsökande skall avvisas inom kort, men har ännu inte fått information om vid vilket datum.
Med vänlig hälsning,
T.M
EU har lovat ta emot 10 000 irakier från flyktingläger i Syrien och Jordanien. Men få EU-länder har anmält intresse och initiativet riskerar nu att bli ett fiasko. Idag ska frågan diskuteras av EU:s migrationsministrar i Bryssel. Migrationsverkets generaldirektör Dan EliassonSverige ska ta emot 800 irakiska flyktingar och Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson uppmanar nu i ett brev sina kollegor i EU att ta sitt ansvar. – Jag är besviken över att man inte tar större ett ansvar från andra EU-stater. Ska EU kunna klara av den uppmaning som ministrarna kom överens om i oktober om 10 000, så måste betydligt fler länder ta ett ansvar, säger Dan Eliasson. Än så länge är det bara tio EU-länder som sagts sig vara beredda att ta emot irakier från flyktingläger i Syrien och Jordanien. Tyskland, som står bakom initiativet i EU, tar emot flest, 2 500. Sverige, som tar emot 800, kommer på andra plats och därefter Storbritannien som lovat ta emot 500. Sammanlagt kommer EU upp till knappt 5 000 irakier som nu får möjlighet att lämna flyktinglägren, men det är alltså bara hälften av det antal som EU lovat ska få en fristad i Europa. Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har därför skrivit ett brev till sina kollegor i EU där han uppmanar dem ta ansvar, annars riskerar EU:s initiativ att bli ett fiasko. En delegation från Migrationsverket befinner sig just nu i flyktinglägret al-Tanf på gränsen mellan Irak och Syrien, ett av de läger där förhållandena är som allra svårast. Generaldirektör Dan Eliasson reser själv dit nästa vecka. Chile, Sverige och Schweiz tog förra året emot flyktingar därifrån, men inget annat EU-land, trots upprepade uppmaningar från FN:s flyktingorgan UNHCR. I år ska ytterligare 450 flyktingar från al-Tanf få skydd i Sverige. – Det handlar i huvudsak om statslösa palestinier som hamnat i någon typ av limbo i gränstrakterna mellan Syrien och Irak, säger Dan Eliasson.Kommer man att tömma det här lägret nu? – Det återstår att se hur många som andra länder kan anse sig att ta ansvar för. Tänk vilken fantastisk framgång för en generös och human europeisk flyktingpolitik om vi lyckades stänga några av de här svåraste flyktinglägren där man lever under miserabla förhållanden.Susanne Palme
susanne.palme@sr.se
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2662321
En man med ett barn deporterades till Grekland, men hans fru med andra barn gömde sig i Sverige En afghansk asylsökande ( man ) med ett barn utvisades till Grekland , fru och andra barn är kvarn i Sverige . Kvinna med andra barn har gömt sig i Sverige . På det här sätt splitras asylsökandes familje
INRIKES 25 februari 2009
Den tidigare Guantánamo-fången Adil Hakimjan beviljades i förra veckan uppehållstillstånd av Migrationsdomstolen. Senare samma dag meddelade Migrationsverket att de överklagar domen till Migrationsöverdomstolen
– Adil Hakimjan är drabbad av att Migrationsverkets generaldirektör lagt prestige i hans fall genom att säga att verket har sökt efter alla lagliga möjligheter att ge honom uppehållstillstånd och inte hittat några. Så de måste överklaga för att behålla sin trovärdighet, säger Adil Hakimjans advokat Sten De Geer.
– Men genom överklagan går Migrationsverket emot sitt eget etiska råd som säger att man inte ska överklaga då det särskilt drabbar en enskild, fortsätter han. Adil Hakimjan är uigur, en muslimsk minoritet från nordvästra Kina, och flydde 1999 därifrån sedan han fängslats och trakasserats upprepade gånger. I samband med flykten blev han angiven till den amerikanska armén som terrorist då han befann sig på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan. I sammanlagt fyra och ett halvt år hölls han fången, först i Kandahar i Afghanistan och sedan på den amerikanska Guantánamo-basen. När det senare stod klart att han och fyra andra uigurer på Guantánamo var oskyldiga försökte de amerikanska myndigheterna hitta något land som ville ta emot dem som flyktingar. Till sist accepterade Albanien, och de fördes till Tirana i handfängsel ombord på ett flygplan. Adil Hakimjan har sagt att amerikanerna ställde honom inför valet att åka tillbaka till Guantánamo eller att skriva under en asylansökan på flyktinglägret i Tirana. 2007 lyckades han ta sig till sin syster i Sverige och sökte då asyl. Migrationsverket gav honom avslag med hänvisning till att den asylansökan han tvingades till i Albanien gör att landet ska räknas som första asylland. Enligt advokat Sten De Geer är det faktum att Adil Hakimjan har en syster i Sverige det som varit avgörande för att han skulle få asyl av domstolen. Migrationsverket hävdade länge att de inte var släkt så till slut bekostade Sten De Geer själv en DNA-undersökning vilken bevisade släktskapet.
– Utan DNA-undersökningen hade han varit helt chanslös. Att verket inte trodde honom och att jag fick ordna undersökningen visar på rättsosäkerheten i systemet, säger Sten De Geer. Migrationsdomstolen anger i sin dom att man vägt in det faktum att Adil Hakimjan har humanitära skäl att få asyl. Han har varit berövad friheten i nästan fem år under mycket pressade och speciella förhållanden. Det är främst hans vistelse på Guantánamo och det sätt på vilket han fördes till Albanien som avses. Men detta kan inte ses som en öppning för andra frisläppta Guantánamo-fångar att få komma till Sverige, tror Sten De Geer.
– Anhörigkopplingen till systern har varit helt avgörande för Adil Hakimjan skulle få asyl. Att Migrationsverket nu överklagar innebär att det kan ta ytterligare sex månader innan det är helt klart att Adil Hakimjan får stanna i Sverige.
Fakta/Beslutsprövning
Sedan Utlänningsnämnden lades ned 2006 är det till Migrationsdomstolen respektive Migrationsöverdomstolen som prövar Migrationsverkets beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden. Tre av landets länsrätter, Malmö, Göteborg och Stockholm, är Migrationsdomstolar. Domstolen består av domare och nämndemän som deltar i avgöranden. Migrationsöverdomstolen är kammarrätten i Stockholm och dess beslut kan inte överklagas. Åsa Carlman
inrikes@arbetaren.se
Pressmeddelande
Malmö 2009-02-24
Agera mot deportationer
Manifestation torsdag 26 februari, kl. 16.00, Gustav Adolfs Torg i Malmö
2009 kommer enligt regeringen att bli ”återtagandeåret”, då tusentals människor ska tvångsavvisas från Sverige. Regeringen kräver ett högre tempo i avvisningarna av tiotusentals tidigare asylsökande. Polisen kommer istället för att deportera flyktingar en och en börja använda sig av ett nytt system, där deportationerna sker i grupp.
Torsdag den 12 februari inleddes det nya ”återtagandeåret” med den största massavvisningen någonsin. På Landvetter flygplats i Göteborg fördes runt 50 flyktingar, många i handbojor, in i planet till Bagdad i Irak. För varje person som skulle avvisas fanns två kriminalvårdare. I planet fanns även en piketstyrka med pepparspray, spännbårar och teleskopbatonger för att garantera ”säkerheten”. Avvisningen skedde trots starka protester på plats. Sverige saknar utlämningsavtal med det kurdiska självstyret därför fördes de till Bagdad – en stad som många av de på planet, inte har någon relation till. Vissa av de avvisade asylsökande har inte varit i Irak på tio år, de har skaffat jobb och familj i Sverige.
Trots extra resurser som sattes in och gänspolisens påstående att genomföra verkställigheter på ett humant och värdigt sätt gjorde flera av de avvisade motstånd vid insatsen.
Vi kräver:
– Ett omedelbart stopp på förföljelse och tvångsutvisningar av flyktingar.
– Stopp av alla deportationer.
– Frigivning av alla människor som sitter inlåsta i förvar.
Aktion mot deportation
www.aktionmotdeportation.se
De asylsökande som inte bosätter sig där staten anvisar dem kommer att få sänkt ersättning eller till och med helt bli av med ersättningen. Det är ett av förslagen i den statliga utredningen som har gått igenom asylmottagningen. Och migrationsminister Tobias Billström var nöjd när han tog emot utredningen idag.
– Jag tycker det är välbalanserat. Man väger av å ena sidan möjligheten att erbjuda chansen till eget boende för den som vill, och å andra sidan så visar man på att gör man detta så kommer det också att få ekonomiska konsekvenser, säger Tobia Billström.
Asylsökandes boende har ju diskuterats flitigt de senaste åren, och kommuner som till exempel Södertälje och Malmö har klagat över att man inte på ett bra sätt kan ta hand om alla asylsökande som på egen hand söker sig till kommunerna.
Den statliga utredningen föreslår att de som söker asyl ska bo i ett så kallat ankomstboende under en första månad i Sverige, här är tanken att enklare asylärendena ska kunna avgöras. Asylsökande som väljer att bo nån annanstans mister grundersättningen på 80 kronor om dagen.
Efter maximalt en månad blir de asylsökande erbjuidna plats i en kommun där staten gör bedömningen att det kommer att finnas goda chanser till sysselsättning. Det här är tänkt att motverka att man som asylsökande i det här läget väljer att bo i nån annan kommun mister man halva grundersättningen.
Man inför också ett bonussystem för de asylsökande som själva eller med hjälpa av kommunen. Utredningen vill att fler asylsökande ska kunna försörja sig själva, och föreslår att en större grupp asylsökande än idag skall slippa kravet på arbetstillstånd och på sätt snabbt komma in på arbetsmarknaden. Migrationsminister Tobias Billström igen.
– Det är i linje med den arbetslinje som regeringen driver konsekvent och människor får möjligheten att söka sig en plats på den svenska arbetsmarknaden redan från dag ett.
Socialdemokraterna är positiva till många delar i utredningen, säger riksdagsmannen Göthe Wahlström, men är bekymmersam över att asylsökande i princip undantas från kravet på arbetstillstånd.
– Det är inget problem att fler får möjlighet att möta arbetsmarknaden, men det vi ser som ett problem är att de människor som kommer till Sverige gör det för att de söker skydd.
– Om man då per automatik snabbt får möta arbetsmarknaden så blir det lätt så att det är graden av arbetsförhet som blir styrande före skyddsbehoven och det innebär lätt att de människor som starkast behöver skydd i Sverige ställs åt sidan, säger Göthe Wahlström.
Karin Runblom
karin.runblom@sr.se
YSSEL EU-kommissionen vill inrätta ett gemensamt asylkontor för samtliga 27 medlemsländer. Där ska experter se till att asylsökande får likvärdig behandling oavsett i vilket EU-land de söker asyl.
Förslaget om ett gemensamt kontor är ett steg i EU:s ambition att harmonisera reglerna för asylsökande i unionen. Som läget är i dag varierar de kraftigt och vissa länder, som Sverige, är klart mer benägna att bevilja asyl än exempelvis Grekland.
Tanken med kontoret är bland annat att just hjälpa länder som Grekland och Spanien, som på grund av sitt geografiska läge varje år får ett stort inflöde av asylsökande. Dessa hamnar ofta i överfulla flyktinganläggningar med påvra förhållanden.
Enligt EU-kommissionens förslag, som lades fram den 18 februari, ska det gemensamma kontoret vara på plats nästa år och med tiden ha ett hundratal medarbetare.
– Det här handlar om att ge stöd till det praktiska arbetet med asyl, sade EU-kommissionären med ansvar för asylpolitik, Jacques Barrot, vid en presskonferens.
I dag är det något slumpartat för asylsökande om de får uppehållstillstånd, beroende på i vilket EU-land de hamnar. I Sverige har en irakisk medborgare 71 procents chans att få skydd, medan chansen i andra länder bara är 2 procent.
Totalt sett tar Sverige emot runt 25 procent av de sökande, medan länder som Grekland och Slovakien tar emot mindre än 3 procent.
– Vi vill sätta stopp för de här skillnaderna och erbjuda de asylsökande garantier om att deras ansökningar behandlas så objektivt och samstämmigt som möjligt, sade Barrot.
Han kallade Sveriges asylpolitik för ”aktiv och dynamisk” och att det snarare än att begränsa den handlar om att andra länder ska närma sig samma standard.
Vid asylkontoret, vars säte ännu inte är bestämt, ska EU-länder kunna få råd om hur de ska hantera asylansökningar. Dessutom ska man ge utbildning i hur asylsökande prövas och tas emot. Här ska också stöd kunna ges när ett EU-land får en massiv tillströmning av asylsökande.
Kontoret kommer till att börja med att ha en budget på fem miljoner euro, den ökar till 15 miljoner euro 2013. Pengarna tas från den europeiska flyktingfonden.
För närvarande kan jag bekräfta att tre afghanska asylsökande Riskerar att avvisas nästa vecka Två av dem är placerade i Migrationsverkets förvar i Kållered.
den 17 februari 2009 (*)
”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Personer som kan komma i åtnjutande av alternativt skydd – Artikel 2 e – Verklig risk att utsättas för allvarliga hot – Artikel 15 c – Allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av
urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt – Bevis
IVIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av en ansvarsfriskrivning och ett meddelande om upphovsrätt.
DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 17 februari 2009 (*)
”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Personer som kan komma i åtnjutande av alternativt skydd – Artikel 2 e – Verklig risk att utsättas för allvarliga hot – Artikel 15 c – Allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt – Bevis ”
I mål C‑465/07,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artiklarna 68 EG och 234 EG, framställd av Raad van State (Nederländerna) genom beslut av den 12 oktober 2007, som inkom till domstolen den 17 oktober 2007, i målet
Meki Elgafaji,
Noor Elgafaji
mot
Staatssecretaris van Justitie,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, K. Lenaerts och M. Ilešič samt domarna G. Arestis, A. Borg Barthet, J. Malenovský, U. Lõhmus och L. Bay Larsen (referent),
generaladvokat: M. Poiares Maduro,
justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 juli 2008,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Meki och Noor Elgafaji, genom A. Hekman, advocaat,
– Nederländernas regering, genom C. Wissels och C. ten Dam, båda i egenskap av ombud,
– Belgiens regering, genom C. Pochet och L. Van den Broeck, båda i egenskap av ombud,
– Greklands regering, genom M. Michelogiannaki, T. Papadopoulou och G. Papagianni, samtliga i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom J‑C. Niollet, i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom R. Adam, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,
– Finlands regering, genom J. Heliskoski, i egenskap av ombud,
– Sveriges regering, genom S. Johannesson och C. Meyer-Seitz, båda i egenskap av ombud,
– Förenade kungarikets regering, genom V. Jackson, i egenskap av ombud, biträdd av S. Wordsworth, barrister,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Condou-Durande och R. Troosters, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 9 september 2008 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 15 c i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12, och rättelse EUT L 204, 2005, s. 24) (nedan kallat direktivet), jämförd med artikel 2 e i samma direktiv.
2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Meki och Noor Elgafaji (nedan kallade makarna Elgafaji), båda irakiska medborgare, och å andra sidan Staatssecretaris van Justitie, angående den sistnämndes avslag på makarnas ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd i Nederländerna.
Tillämpliga bestämmelser
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
3 I artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), föreskrivs följande under rubriken ”Förbud mot tortyr”:
”Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
4 I skäl 1 i direktivet anges följande:
”En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, utgör en integrerande del av Europeiska unionens mål att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för personer som tvingade av omständigheterna söker skydd inom Europeiska gemenskapen på laglig väg.”
5 Skäl 6 i direktivet har följande lydelse:
”Huvudsyftet med detta direktiv är dels att garantera att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka personer som har ett verkligt behov av internationellt skydd, dels att garantera att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater.”
6 I skäl 10 i direktivet stadgas följande:
”Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [vilken proklamerades i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s.1)]. Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full re
spekt för den mänskliga värdigheten och de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars rätt till asyl.”
7 Skälen 24–26 har följande lydelse:
”24) Det bör även fastställas miniminormer för definitionen och innebörden av status som alternativt skyddsbehövande. Status som alternativt skyddsbehövande bör fungera som ett komplement till den status för skydd av flyktingar som finns i Genèvekonventionen [angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951].
25) Det är nödvändigt att införa kriterier för att fastställa vilka av dem som ansöker om internationellt skydd som är berättigade till status som alternativt skyddsbehövande. Kriterierna bör hämtas från de internationella förpliktelserna enligt instrumenten för mänskliga rättigheter och från medlemsstaternas praxis.
26) Risker som en befolkningsgrupp i ett land eller ett segment av befolkningen överlag är utsatta för utgör i normalfallet i sig inte ett personligt hot som kan betecknas som allvarlig skada.”
8 I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:
”Syftet med detta direktiv är att införa miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd och innehållet i det beviljade skyddet.”
9 Enligt artikel 2 c, e och g används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
”…
c) ’flykting’: en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, …
…
e) ’person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande’: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 … och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets skydd.
…
g) ’ansökan om internationellt skydd’: en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande …”
10 Enligt artikel 4.1, 4.3 och 4.4 i direktivet, som återfinns i kapitel II under rubriken ”Bedömning av ansökningar om internationellt skydd”, gäller följande:
– Medlemsstaterna får betrakta det som den sökandes skyldighet att så snart som möjligt lägga fram alla faktorer som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd.
– Bedömningen av en ansökan om internationellt skydd ska vara individuell. Flera omständigheter beträffande ursprungslandet vid den tidpunkt då beslut fattas om ansökan och beträffande sökandens personliga ställning och förhållanden ska beaktas.
– Det faktum att den sökande redan har varit utsatt för allvarlig skada, eller för direkta hot om sådan skada, är en allvarlig indikation på att det finns en verklig risk för att sökanden kommer att lida allvarlig skada.
11 Artikel 8.1 i samma kapitel har följande lydelse:
”Medlemsstaterna får som ett led i bedömningen av en ansökan om internationellt skydd besluta att en sökande inte är i behov av internationellt skydd om det i en del av ursprungslandet inte finns någon välgrundad fruktan för förföljelse eller någon verklig risk för att lida allvarlig skada, och sökanden rimligen kan förväntas uppehålla sig i den delen av landet.”
12 Artikel 15 i direktivet återfinns i kapitel V under rubriken ”Förutsättningar för att betraktas som alternativt skyddsbehövande”. I denna artikel föreskrivs följande under rubriken ”Allvarlig skada”
”Allvarlig skada utgörs av
a) dödsstraff eller avrättning,
b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet, eller
c) allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.”
13 Enligt artikel 18 i direktivet ska medlemsstaterna bevilja en tredjelandsmedborgare eller en statslös person status som alternativt skyddsbehövande om han eller hon uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande enligt kapitlen II och V.
De nationella bestämmelserna
14 I artikel 29.1 b och d i utlänningslagen från år 2000 (Vreemdelingenwet 2000) (nedan kallad Vw 2000) föreskrivs följande:
”Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt artikel 28 får beviljas en utlänning om
…
b) han eller hon visar att det föreligger grundad anledning att förmoda att vederbörande vid en avvisning skulle löpa en verklig risk att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
…
d) det på grund av det allmänna läget i hans eller hennes ursprungsland av ministern bedöms som särskilt farligt för vederbörande att återvända dit.”
15 I punkt C 1/4.3.1 i utlänningscirkuläret från år 2000 (Vreemdelingencirculaire 2000), i den lydelse som gällde den 20 december 2006, anges följande:
”Enligt artikel 29.1 b i [Vw 2000] ska ett uppehållstillstånd beviljas en utlänning om han eller hon visar att det föreligger grundad anledning att förmoda att vederbörande vid en avvisning skulle löpa en verklig risk att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Denna bestämmelse har sitt ursprung i artikel 3 [i Europakonventionen]. Att återsända en person till ett land där han eller hon löper en verklig risk (’real risk’) att utsättas för en sådan behandling utgör således en överträdelse av denna artikel. Om en sådan verklig risk har visats eller visas föreligga ska ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (asyl) i princip utfärdas.
…”
16 En ny artikel 3.10
5 d infördes i 2000 års utlänningsförordning (Vreemdelingenbesluit 2000) för att, med verkan från den 25 april 2008, uttryckligen införliva artikel 15 c i direktivet.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
17 Den 13 december 2006 ansökte makarna Elgafaji om tidsbegränsat uppehållstillstånd i Nederländerna. I ansökan angavs omständigheter för att styrka att de skulle löpa en verklig risk om de avvisades till sitt ursprungsland, Irak. Till stöd för sin argumentation åberopade de uppgifter avseende sin personliga ställning och förhållanden.
18 De anförde bland annat att Meki Elgafaji är shiit och att han från augusti 2004 till september 2006 arbetade för ett brittiskt företag som ansvarar för säkerheten vid persontransporter mellan flygplatsen och den ”gröna zonen”. De har vidare gjort gällande att Meki Elgafajis farbror, anställd inom samma företag, dödades av milismän och att det i dödsfallsintyget angavs att han avled i en terroristattack. Kort tid därefter fästes ett hotbrev på dörren till den bostad som Meki Elgafaji delade med sin maka Noor Elgafaji, som är sunnit. I hotbrevet stod ”död åt kollaboratörerna”.
19 Genom olika beslut av den 20 december 2006 avslog Minister voor Vreemdelingenzaken en Integratie (ministern för utlännings- och integrationsfrågor, nedan kallad ministern), som var behörig att avgöra utlänningsärenden fram till den 22 februari 2007 då behörigheten övergick på Staatssecretaris van Justitie, makarna Elgafajis ansökningar om tidsbegränsat uppehållstillstånd. Han ansåg bland annat att de åberopade omständigheterna inte hade styrkts i tillräcklig utsträckning och följaktligen att de inte visat att det förelåg en verklig risk för att de skulle utsättas för allvarliga och personliga hot vid avvisning till sitt ursprungsland. Deras situation omfattades därför enligt ministern inte av tillämpningsområdet för artikel 29.1 b i Vw 2000.
20 Enligt ministern är bevisbördan densamma för skydd enligt artikel 15 b i direktivet som för skydd enligt artikel 15 c. Asylsökande ska, enligt dessa bestämmelser och i likhet med vad som föreskrivs i artikel 29.1 b i Vw 2000, styrka sin personliga situation samt att de riskerar att utsättas för allvarliga och personliga hot om de avvisas till sitt ursprungsland. Då makarna Elgafaji inte inkommit med någon sådan bevisning enligt artikel 29.1 b i Vw 2000 kan de inte med framgång åberopa artikel 15 c i direktivet.
21 Sedan deras ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd avslagits överklagade makarna Elgafaji till Rechtbank te’ s-Gravenhage, som biföll deras talan.
22 Nämnda domstol kom fram till att artikel 15 c i direktivet gäller situationer då det föreligger en väpnad konflikt i den skyddssökandes ursprungsland och att det inte krävs att hotet ska vara riktat mot en viss person i lika hög grad som enligt artikel 15 b och artikel 29.1 b i Vw 2000. Det är således lättare att bevisa att det föreligger ett allvarligt och personligt hot mot de personer som ansöker om skydd med stöd av artikel 15 c i direktivet jämfört med dem som ansöker om skydd med stöd av artikel 15b.
23 Rechtbank te’ s-Gravenhage upphävde därför besluten av den 20 december 2006 att inte bevilja makarna Elgafaji tidsbegränsat uppehållstillstånd, då beviskravet enligt artikel 15 c i direktivet hade anpassats till beviskravet vid tillämpning av artikel 15 b, vilket krav även upptagits i artikel 29.1 b i Vw 2000.
24 Enligt denna domstol borde ministern ha undersökt om det fanns skäl att bevilja makarna Elgafaji ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av artikel 29.1 d i Vw 2000 på grund av att det förelåg allvarliga hot enligt artikel 15 c i direktivet.
25 Sedan detta avgörande hade överklagats till Raad van State fann denna domstol att de relevanta bestämmelserna i direktivet gav upphov till tolkningssvårigheter. Raad van State fann vidare att artikel 15 c häri inte hade införlivats med nederländsk rätt den 20 december 2006 då ministerns omtvistade beslut antogs.
26 Under dessa omständigheter beslutade Raad van State att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska artikel 15 … c i direktiv[et] … tolkas så, att bestämmelsen endast ger skydd i en situation som även omfattas av artikel 3 i [Europakonventionen], såsom denna tolkats i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, eller ger förstnämnda bestämmelse, i jämförelse med artikel 3 i [Europakonventionen], ett kompletterande eller annat skydd?
2) Om artikel 15… c i direktivet i jämförelse med artikel 3 i [Europakonventionen] ger ett kompletterande eller annat skydd, vilka kriterier ska i sådant fall användas för att bedöma huruvida en person, som hävdar att han eller hon ska betecknas som alternativt skyddsbehövande, löper en verklig risk att utsättas för allvarligt och personligt hot på grund av urskillningslöst våld i den mening som avses i artikel 15 … c, jämförd med artikel 2 … e, i direktivet?”
Prövning av tolkningsfrågorna
27 Det finns inledningsvis anledning att påpeka att den hänskjutande domstolen önskar få förtydligat vilket skydd som garanteras enligt artikel 15 c i direktivet i förhållande till det skydd som ges enligt artikel 3 i Europakonventionen, såsom denna tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i sin rättspraxis (se bland annat Europadomstolens dom av den 17 juli 2008 i målet NA. mot Förenade kungariket, ännu inte publicerad i Recueil des arrêts et décisions, §§ 115–117 och där angiven rättspraxis).
28 Även om den grundläggande rättighet som föreskrivs i artikel 3 i Europakonventionen utgör en allmän gemenskapsrättslig princip vars efterlevnad domstolen ska säkerställa och även om rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna beaktas vid tolkningen av denna rättighets omfattning inom gemenskapernas rättsordning, är det emellertid artikel 15 b i direktivet som i huvudsak motsvarar nämnda artikel 3. Innehållet i artikel 15 c i direktivet skiljer sig däremot från innehållet i artikel 3 i Europakonventionen. Bestämmelsen ska därför ges en självständig tolkning samtidigt som de i Europakonventionen garanterade grundläggande rättigheterna iakttas.
29 De ställda frågorna, som ska prövas tillsammans, avser således tolkningen av artikel 15c i direktivet, jämförd med artikel 2 e i detsamma.
30 Med hänsyn till dessa inledande synpunkter och mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt frågorna för att få klarhet i huruvida artikel 15 c i direktivet jämförd med artikel 2 e i detsamma ska tolkas så, att det, för att ett allvarligt och personligt hot ska anses föreligga mot liv eller lem för en perso
n som ansöker om alternativt skydd, krävs att denne visar att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans situation. Om frågan besvaras nekande, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka kriterier som ska tillämpas för att fastställa att sådana hot föreligger.
31 För att besvara frågan ska domstolen jämföra de tre olika typer av allvarliga hot som anges i artikel 15 i direktivet, vilka utgör förutsättningar för att en person ska kunna betraktas som alternativt skyddsbehövande då det, i enlighet med artikel 2 e i samma direktiv, finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, skulle utsättas för en ”verklig risk att lida [sådan] skada”.
32 Det ska härvid påpekas att uttrycken ”dödsstraff”, ”avrättning” och ”tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande”, som används i artikel 15 a och b i direktivet, avser situationer då det finns en specifik risk för att den som ansöker om alternativt skydd kommer att lida en viss typ av skada.
33 Den typ av skada som definieras i artikel 15 c i direktivet och som avser ”allvarligt och personligt hot mot en [sökandes] liv eller lem” avser däremot en mer generell risk för skada.
34 Den bestämmelsen rör nämligen mer allmänt ”hot mot en … persons liv eller lem”, snarare än specifikt våld. Dessa hot ska dessutom vara följden av en allmän situation av ”internationell eller intern väpnad konflikt”. Det aktuella våldet som ligger bakom hoten ska slutligen vara ”urskillningslöst”, vilket innebär att det kan riktas mot människor utan hänsyn till deras personliga situation.
35 I detta sammanhang ska uttrycket ”personligt” förstås så, att det avser angrepp som riktas mot civilpersoner utan hänsyn till deras identitet när det urskillningslösa våld som kännetecknar den pågående väpnade konflikten – vilket våld ska bedömas av de behöriga nationella myndigheter som ska ta ställning till en ansökan om alternativt skydd eller av domstolar i en medlemsstat som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en sådan begäran – är så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson om han eller hon återsändes till det aktuella landet eller, i förekommande fall, till den aktuella regionen, genom sin blotta närvaro där, skulle löpa en verklig risk att utsättas för sådana allvarliga hot som avses i artikel 15 c i direktivet.
36 Denna tolkning innebär att artikel 15 c i direktivet ges ett eget tillämpningsområde och motsägs inte av ordalydelsen i skäl 26, vari anges att ”[r]isker som en befolkningsgrupp i ett land eller ett segment av befolkningen överlag är utsatta för utgör i normalfallet i sig inte ett personligt hot som kan betecknas som allvarlig skada”.
37 Enligt detta skäl är det förvisso i princip inte tillräckligt att objektivt konstatera att det föreligger en risk som sammanhänger med den allmänna situationen i ett land för att villkoren i artikel 15 c i direktivet ska vara uppfyllda avseende en viss person. Genom att uttrycket ”i normalfallet” används i bestämmelsen görs emellertid en reservation för det fall då det föreligger en exceptionell situation som kännetecknas av så allvarliga risker att det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen personligen skulle utsättas för risken i fråga.
38 Att situationen ska vara exceptionell bekräftas även av att det aktuella skyddet är alternativt och av systematiken i artikel 15 i direktivet. De skador som anges i artikel 15 a och b kräver nämligen en tydlig individualisering. Det är förvisso riktigt att kollektiva omständigheter spelar en viktig roll för tillämpning av artikel 15 c i direktivet, på så sätt att den berörda personen, i likhet med andra, tillhör en grupp potentiella offer för urskillningslöst våld vid en väpnad inre eller internationell konflikt. Bestämmelsen ska dock ges en systematisk tolkning med beaktande av de andra situationer som avses i nämnda artikel 15 och således tolkas på ett sätt som i hög grad beaktar denna individualisering.
39 Det ska i detta avseende påpekas att ju lättare den sökande har för att visa att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans situation desto lägre krav ställs på det urskillningslösa våldet för att vederbörande ska komma i åtnjutande av alternativt skydd.
40 Det ska vidare tilläggas att följande omständigheter kan beaktas vid den individuella bedömningen av en ansökan om alternativt skydd enligt artikel 4.3:
– Det urskillningslösa våldets geografiska utbredning samt den sökandes verkliga destination om han eller hon återsänds till det aktuella landet, såsom framgår av artikel 8.1 i direktivet.
– Huruvida det i förekommande fall finns en allvarlig indikation på att en verklig risk av den typ som avses i artikel 4.4 i direktivet föreligger. Om det föreligger en sådan indikation kan kravet på urskillningslöst våld för att komma i åtnjutande av alternativt skydd sänkas.
41 Vad gäller det nu aktuella målet erinrar domstolen slutligen om att även om artikel 15 c i direktivet inte uttryckligen införlivats med det nationella rättssystemet förrän efter det att de omständigheter som gett upphov till tvisten vid den hänskjutande domstolen ägt rum, ankommer det på den sistnämnda att tolka nationell rätt, i synnerhet artikel 29.1 b och d i Vw 2000, på ett sätt som överensstämmer med direktivet.
42 Enligt fast rättspraxis är nämligen den nationella domstolen vid tillämpningen av nationell rätt, oavsett om det rör sig om bestämmelser som antagits före eller efter ett direktiv, skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses i direktivet uppnås och därmed agera i överensstämmelse med artikel 249 tredje stycket EG (se, bland annat, dom av den 13 november 1990 i mål C‑106/89, Marleasing, REG 1990, s. I‑4135, punkt 8, svensk specialutgåva, volym 10, s. 575, och av den 24 juni 2008 i mål C‑188/07, Commune de Mesquer (REG 2008, s. I-0000), punkt 84).
43 Med hänsyn till samtliga ovan redovisade överväganden ska de frågor som ställts besvaras enligt följande. Artikel 15 c i direktivet, jämförd med artikel 2 e i samma direktiv, ska tolkas så
– att det, för att ett allvarligt och personligt hot ska anses föreligga mot liv eller lem för en person som ansöker om alternativt skydd, inte krävs att sökanden visar att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation,
– att förekomsten av sådana hot i undantagsfall kan anses styrkt när det urskillningslösa våld som kännetecknar den pågående väpnade konflikten – vilket våld s
ka bedömas av de behöriga nationella myndigheter som ska ta ställning till en ansökan om alternativt skydd eller av domstolar i en medlemsstat som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en sådan begäran – är så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson om han eller hon återsändes till det aktuella landet eller, i förekommande fall, till den aktuella regionen, genom sin blotta närvaro där, skulle löpa en verklig risk att utsättas för sådana hot.
44 Det ska slutligen tilläggas att den tolkning av artikel 15 c i direktivet, jämförd med artikel 2 e i samma direktiv, som följer av ovanstående punkter till fullo överensstämmer med Europakonventionen, inklusive rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna beträffande artikel 3 i Europakonventionen (se särskilt målet NA mot Förenade kungariket, §§ 115–117 och där angiven rättspraxis).
Rättegångskostnader
45 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
Artikel 15 c i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, jämförd med artikel 2 e i samma direktiv, ska tolkas på följande sätt:
– För att ett allvarligt och personligt hot ska anses föreligga mot liv eller lem för en person som ansöker om alternativt skydd krävs inte att denne visar att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation.
– Förekomsten av sådana hot kan i undantagsfall anses styrkt när det urskillningslösa våld som kännetecknar den pågående väpnade konflikten – vilket våld ska bedömas av de behöriga nationella myndigheter som ska ta ställning till en ansökan om alternativt skydd eller av domstolar i en medlemsstat som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en sådan begäran – är så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson om han eller hon återsändes till det aktuella landet eller, i förekommande fall, till den aktuella regionen, genom sin blotta närvaro där, skulle löpa en verklig risk att utsättas för sådana hot.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: nederländska.
Publicerad: 18 februari 2009, 17.23. Senast ändrad: 18 februari 2009, 17.26
EU vill inrätta ett europeiskt asylkontor som ska bidra till ett mer enhetligt flyktingmottagande. Kontoret ska också kunna skicka ut expertteam för att hjälpa EU-länder med många asylsökande.EU-kommissionen föreslog på onsdagen att ett stödkontor ska inrättas för asylmottagande. Det är ett led i EU-ländernas strävan att få mera likartade regler för hur asylsökande tas emot och behandlas. Kontoret ska till exempel organisera utbildningar för personer som arbetar med immigrationsfrågor, förbättra tillgången på information och visa på goda exempel som andra kan lära av.
Men kontoret ska också kunna stå för ett mycket handfast stöd om ett EU-land plötsligt får ta emot fler asylsökande än vad det mäktar med. Till exempel har Grekland, Malta och Italien, som ofta är första anhalt för personer som kommer till EU, fått kritik för stora brister i sitt mottagande. I det nya förslaget skulle ett expertteam kunna sändas iväg för att hjälpa till med det praktiska arbetet på plats.
EU-kommissionen konstaterar att det är väldigt stora skillnader mellan hur EU-länderna bedömer en asylansökan. En tjetjen som ansöker om asyl i Österrike har 63 procents chans att få ett positivt svar, enligt kommissionen. Lämnas samma ansökan in i Slovakien är möjligheten lika med noll. Och chansen att få stanna i Sverige är till exempel större än att det blir positivt besked i Grekland.
EU-kommissionen vill att ett beslut om kontoret ska fattas under det svenska EU-ordförandeskapet i slutet av nästa år. Då kan det komma i gång 2010, men först måste frågan om var kontoret ska ligga lösas av EU:s stats- och regeringschefer.
