انجمن افغانها در سویدن | په سویدن کی دافغانانو ټولنه | Afghanska Föreningen i Sverige

Asylsökande

”Det här försvårar det rödgröna samarbetet”

Miljöpartiet och Moderaterna i gemensamt utspel – Vänsterpartiet kritiskt

 

Hans Linde (V) och Mikaela Valtersson (MP).

Hans Linde (V) och Mikaela Valtersson (M

Men på Almedalsveckans premiärdag skriver miljöpartisten Mikaela Valtersson en gemensam debattartikel med moderaternas Tobias Billström.

– Det här stärker inte förtroendet för Miljöpartiet, säger Hans Linde, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Under rubriken ”Regeringspartierna och MP fortsätter att samarbeta” skriver Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson och migrationsminister Tobias Billström om vikten av mer arbetskraftsinvandring till Sverige. En utredning ska tillsättas med uppdrag att ta reda på hur man utformar en sådan politik på bästa sätt. Mikaela Valtersson ska på regeringens uppdrag leda utredningen.

Skarp kritik från V

”Genom detta initiativ visar vi att vi menar allvar när vi säger att migration är en positiv kraft i dagens globaliserade värld”, skriver Billström och Valtersson på Dagens Nyheters debattsida.

Senare i dag håller de en gemensam pressträff i Visby, där årets Almedalsvecka just har startat med tal av Vänsterpartiets ledare Lars Ohly i kväll. Vänsterpartiets riksdagsledamot Hans Linde är skarp i sin kritik mot Miljöpartiets utspel samma dag.

– Jag måste säga att jag blev lite förvånad när jag såg det här. Vi har sagt att vi ska formulera en gemensam rödgrön politik i de här frågorna. Vi har knappt kommit i gång med diskussionen och då känns det märkligt att Miljöpartiet gör det här, säger Linde till Aftonbladet.

Partiledarna tågar för enighet

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör sitt bästa för att visa enighet. Tidigare i veckan åkte partiets ledare på tågturné och i morgon håller de en gemensam presskonferens i Visby. Ett större politiskt utspel väntas.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson beklagar att Billströms och Valterssons debattartikel kommer just i dag.

– Jag tycker att det är olämpligt att de släpper artikeln på Vänsterpartiets dag i Almedalen, säger Peter Eriksson.

– Jag har pratat med dem och de säger att det inte gick någon annan dag.

Men Peter Eriksson tycker inte att det här ska ses som att Miljöpartiet samarbetar med regeringen.

– Mikaela Valtersson har tackat ja till att leda en utredning. Det vore väl jättebra om Miljöpartiet skötte alla regeringens utredningar. De skulle bli mycket bättre då.

”Skadar förhållandet”

Riksdagsledamoten Hans Linde, som också är Vänsterpartiets talesperson i utrikesfrågor, menar att utspelet skadar förhållandet till samarbetspartiet.

– Det stärker inte förtroendet för Miljöpartiet. Grunden till att skapa en gemensam politik måste vara att man har förtroende för varandra. Miljöpartiets agerande är därför märkligt.

När den rödgröna arbetsgruppen för frågor om invandring inleder sina gemensamma diskussioner kommer dagens debattartikel att stå högt på dagordningen, enligt Hans Linde.

– Det här kommer att försvåra våra diskussioner på området.

Både Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och Vänsterpartiets Lars Ohly var informerade om utspelet på Dagens Nyheters debattsida. På en presskonferens i Visby kommenterade Ohly artikeln.

– Vi har naturligtvis pratat om detta, jag, Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Och vi är överens om att även dessa frågor ska hanteras i det rödgröna samarbetet. Vi har en arbetsgrupp där den här frågan ligger. Jag har försäkrat mig om att vi har samma syn på det här samarbetet, sa Ohly.

Aftonbladet har utan resultat sökt Mona Sahlin för en kommentar.

”Regeringspartierna och MP fortsätter att samarbeta”

Regeringen samarbetar med Miljöpartiet: Ny utredning om invandringspolitiken ska leda till utökad arbetskraftsinvandring. För att möta morgondagens brist på arbetskraft vill migrationsminister Tobias Billström vidga möjligheterna för människor i länder utanför EU att komma till Sverige och arbeta

Publicerat 2009-06-27 17:18 

Foto: Bertil Ericson Miljöpartiets gruppledare Mikaela Valtersson och regerings Tobias Billström (M) fortsätter samarbetet.

Miljöpartiet trotsar den rödgröna alliansen: Leder utredning om invandringen på regeringens uppdrag.

Regeringen och Miljöpartiet vill ytterligare främja de positiva effekter som ökad rörlighet över gränserna kan medföra. Men för att kunna dra nytta av den här utvecklingspotentialen krävs mer kunskap om vilka faktorer som påverkar mobiliteten. Regeringen tillsätter därför i dag en parlamentarisk kommitté, skriver migrationsminister Tobias Billström och Miljöpartiets Mikaela Valtersson, som ska leda arbetet.

Regeringen har i dag fattat beslut om att tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska utreda hur personers ökade rörlighet till och från Sverige kan underlättas och hur rörlighetens positiva utvecklingseffekter kan främjas.

Miljöpartiet de grönas gruppledare Mikaela Valtersson ska leda kommitténs arbete. På så sätt tar regeringen ett stort steg i arbetet med att ytterligare öppna Sverige och ta tillvara de möjligheter som kopplingarna mellan migration och utveckling erbjuder. Ökat globalt utbyte är positivt för såväl enskilda som för hela samhällen.

Utgångspunkten för den framtida migrations- och utvecklingspolitiken ska vara en positiv syn på mobilitet och globalisering.

Allianspartierna och Miljöpartiet de gröna enades redan för fem år sedan om att öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det har lett till att Sverige sedan december 2008 har ett av världens öppnaste och mest flexibla regelverk för arbetskraftsinvandring. Ökad arbetskraftsinvandring kan möta behovet av arbetskraft för svenska företag och den offentliga sektorn. Samtidigt kommer fler människor att kunna skapa sig en framtid i Sverige.

Arbetskraftsinvandring kan också bidra till att det svenska arbetslivet öppnas upp så att fler människor med olika bakgrund ges en bättre chans att komma till sin rätt, vilket kan ge positiva effekter för integrationen.

 Dagens globaliserade arbetsmarknad, som präglas av en ökad rörlighet och ett ömsesidigt ekonomisk beroende, får till följd att tidigare invandring för permanent bosättning alltmer har ersatts av tillfällig och upprepad ekonomisk migration.

Fler och fler personer migrerar tillfälligt för att sedan återvandra till sina ursprungsländer under en kortare eller längre tid. Enligt OECD:s migrationsöversikt från år 2008 anlände över 2,5 miljoner tillfälliga arbetskraftsinvandrare till OECD-länderna år 2006.

Dessa tillfälliga arbetskraftsinvandrare utgjorde fler än tre gånger antalet permanenta arbetskraftsinvandrare. OECD uppskattar också att 20 till 50 procent av migranterna i OECD-länderna återvandrar till sina hemländer eller flyttar till ett annat land inom fem år. Dessutom väljer många som har återvandrat till sina ursprungsländer att på nytt flytta till mottagarlandet, en eller flera gånger. Detta fenomen kallas cirkulär migration och har en tydlig utvecklingspotential.

Anledningarna till att människor rör sig på detta sätt är flera men en betydande faktor är att rese- och kommunikationskostnader blivit lägre, vilket innebär att migranter i dag lättare kan behålla kontakten med sitt ursprungsland. De enorma summor privata pengar som migranter skickar hem för att stödja sina familjer och vänner, så kallade remitteringar, är ett tydligt tecken på existerande transnationella nätverk och dessa personers dubbla engagemang i både mottagar- och ursprungslandet. Cirkulär migration är dessutom en naturlig konsekvens av många migranters avsikt att för eller senare frivilligt återvandra till ursprungslandet.

Cirkulär migration kan ha positiva effekter i såväl destinations- som ursprungsländer;

• I mottagarländer bidrar migranter till att tillgodose behovet av arbetskraft, öka den ekonomiska tillväxten och säkerställa välfärden. De gör ekonomin och samhället mer dynamiska.

• Enskilda migranters och invandrargruppers kontakter inom näringsliv och handel innebär en stor potential för utveckling. Det statliga riskkapitalbolaget Swedfund har till exempel under lång tid bidragit till sådant framgångsrikt utvecklingssamarbete mellan företagare med utländsk bakgrund i Sverige och ursprungsländer.

• Genom att återvandra, tillfälligt eller permanent, överför migranter nya kunskaper och erfarenheter som kan bidra till utvecklingen av ursprungslandet.

• Cirkulär migration kan bidra till att motverka kompetensflykt, ”brain drain”, som är ett allvarligt problem i vissa länder och sektorer, till exempel hälsosektorn i flera afrikanska länder.

Under andra halvan av 1800- och början av 1900-talet utvandrade många svenskar till USA. Mindre känt är att många återvandrade till Sverige och bidrog till den industriella utvecklingen med nya kunskaper och erfarenheter.

Den cirkulära migrationen mellan Sverige och USA hade stora positiva effekter både för den svenska och den amerikanska ekonomin. Utvandrarna fyllde brister på den amerikanska arbetsmarknaden samtidigt som det inte fanns tillräckligt med arbetstillfällen i Sverige.

Omkring 25 procent av utvandrarna återvandrade efter en tid till Sverige. Många tog med sig praktiska erfarenheter och kunskaper som bidrog till Sveriges utveckling. Liknande exempel på framgångsrik cirkulär migration är de indier som invandrade till Silicon Valley i slutet av 1990-talet och som sedan återvänt till Indien och därigenom bidragit till utvecklingen av den indiska IT-sektorn. I dag står den för runt fyra procent av Indiens BNP.

Regeringen och Miljöpartiet de gröna vill ytterligare främja de positiva effekter som ökad mobilitet kan medföra. Migranters bidrag till samhällets utveckling i Sverige och deras ursprungsländer ska framhävas.

Redan i dag finns förutsättningar för cirkulär migration till och från Sverige. Förutom de nya reglerna för arbetskraftsinvandring kan migranter få sin i Sverige intjänade inkomstpension utbetald i ett annat land. Genom möjligheten att inneha dubbelt medborgarskap ökar möjligheten för människor att utan begränsningar resa in i och bo i både Sverige och ursprungslandet.

För att kunna dra nytta av den utvecklingspotential som cirkulär migration kan ha krävs ökad kunskap om vilka faktorer som påverkar rörligheten. Det finns bristande kunskap om hur och på vilket sätt migranter rör sig mellan Sverige och sina ursprungsländer samt förutsättningarna för och effekterna av detta. Till exempel saknas information om i vilken utsträckning migranter som beviljats permanenta uppehållstillstånd i Sverige återvandrar till sina ursprungsländer, varför de gör det samt om, och i så fall hur, detta bidrar till utvecklingen i hemländerna.

Det saknas också kunskap om i vilken utsträckning personer som en gång lämnat Sverige och återvandrat till hemlandet därefter väljer att på nytt flytta hit, det vill säga i vilken mån återvandringen till hemlandet är permanent. Det saknas också till viss del kunskap om hur de svenska regelverken generellt påverkar förutsättningarna för invandring och utvandring.

Regeringen tillsätter därför i dag en parlamentarisk kommitté med uppdrag att inom ramen för den reglerade invandringen:

• Kartlägga den be
fintliga cirkulära migrationen till och från Sverige och peka på eventuella behov av ytterligare forskning.

• Utreda såväl positiva effekter av cirkulär migration såsom ett ökat utbyte av kunskaper och remitteringar, som negativa effekter såsom risken för brain drain.

 • Redovisa de regler och förutsättningar inom migrations-, integrations-, närings-, social- och utvecklingspolitiken som påverkar möjligheterna till invandring och utvandring.

• Identifiera faktorer inom andra politikområden som kan hindra respektive underlätta migranters möjligheter att röra sig mellan Sverige och sina ursprungsländer.

• Undersöka vilka möjligheter det finns för personer i pensionsålder att återvandra och identifiera hinder som kan finnas.

 • Uppmärksamma vilka effekter cirkulär migration kan få på migranter ur ett köns-, jämställdhets- och barnperspektiv.

• Föreslå eventuella åtgärder som bedöms nödvändiga för att underlätta cirkulär migration till och från Sverige.

Med de nya, öppna och flexibla reglerna för arbetskraftsinvandring har Sverige gått före andra länder. Genom detta initiativ visar vi att vi menar allvar när vi säger att migration är en positiv kraft i dagens globaliserade värld.” 

Slumpen avgör om passlösa får identitet

Passlösa flyktingar, alltså nio av tio av dem som söker asyl, måste ha andra dokument för att styrka sin identitet, till exempel ett id-kort från hemlandet. Men olika asylhandläggare värderar de nationella id-korten olika En irakisk kvinna täcker ansiktet med sitt pass. Arkivfoto: Hadi Mizban/Scanpix.

 27-åriga Sima Assadbéigy

27-åriga Sima Assadbéigy, från Iran, fick stämpeln ”identiteten är inte styrkt” i sitt nya flyktingpass. Hon berättar om sitt samtal med handläggaren.

– Han sa till mig att ”nej, du måste ha pass för att ha identitet”. Jag har ett märke på mitt resedokument. Där står det att jag inte har någon identitet.

Sima Assadbéigy fick asyl i december 2007. Hon hade aldrig haft något pass. Första gången hon behövde lämna Iran blev det med hjälp av smugglare, som hjälpte henne undan den förföljande politiska polisen.

Sima trodde att hennes pappa, som kom senare till Sverige, också skulle få stämpeln med texten ”innehavarens identitet är inte styrkt”, eftersom han, liksom hon, saknade pass och bara hade sitt iranska id-kort. Men till hennes förvåning godkände Migrationsverket pappans identitet.

– Han fick direkt sitt pass utan märke. Han har en identitet i Sverige, säger Sima Assadbéigy.

Utifrån samma typ av id-kort fick alltså Sima och pappan två olika beslut. Och förklaringen är att olika handläggare bedömer samma dokument olika.

Simas handläggare, som inte vill bli intervjuad på band, förklarar för Ekot att Sima inte hade passet med sig. Och det är bara passet som gäller. Alla andra dokument kan göra identiteten sannolik, men inte säker till hundra procent, säger han.

Men experten på identifieringsfrågor på Migrationsverket, Magnus Rosenberg, säger att den inställningen är fel.

– Det finns inget absolut krav att det bara är ett pass som styrker identiteten. Även med andra handlingar, och också vid en fri bevisprövning där man gör en samlad bedömning av allt som har framkommit i ärendet, så kan man komma fram till slutsatsen att identiteten är styrkt.

Det verkar som att det i praktiken hänger på slumpen, vilken handläggare man har, så får man ja eller nej till sin identitet?

– Eftersom det råder en något delad uppfattning ute bland handläggarna så kan man få olika bedömningar. Vi kommer nu framöver att titta närmare på det här och gå ut med rekommendationer, säger Magnus Rosenberg på Migrationsverket.

Flyktingar utan styrkt identitet får ändå ett svenskt id-kort när de väl fått asyl i Sverige. Men de får inte bli svenska medborgare.

 Och till exempel 37-årige Hamid Reza Husseini är rädd för att åka utomlands med ett id-kort där det står att hans identitet är osäker. Han undrar om lagen verkligen är lika för alla i Sverige.

– Det finns olika lagar här i Sverige. Det är konstigt, jättekonstigt, säger Hamid Reza Husseini.

Ivan Garcia
ivan.garcia@sr.se

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2928799

En stämpel för miljoner ;videoklipp på TV4

Migrationsverket vill hjälpa barn stanna

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson tycker att det borde bli lättare för barn som söker uppehållstillstånd att få stanna Sverige
21:37 | onsdag 24 juni 2009

Det är lagstiftningen som är för sträng, tycker Eliasson, som menar att Migrationsöverdomstolen har gjort en rad stränga tolkningar och avvisat barn som kanske borde ha fått stanna. Han har flera exempel.

– Ung flicka från Burundi, psykisk ohälsa, har ingenting att åka hem till, föräldrar finns inte, ingen organisation som tar emot. Hon får inte stanna, till exempel.  Vi har barn som har varit här ganska lång tid. Det finns ett antal sådana här situationer som man bör analysera noggrant, säger Dan Eliasson.

Det kommer ungefär 1 600 barn om året till Sverige just nu. Från länder som Irak och Somalia brukar cirka var tredje få avslag på sin ansökan på uppehållstillstånd.

I dag kom en utredning om Migrationsöverdomstolen, som är den som fattar besluten om avvisning. Dan Eliasson hade väntat sig förslag om hur det skulle bli något lättare för barn att få stanna.

Han blev besviken. Enligt Eliasson har politikerna inte förstått vilka stränga konsekvenser lagarna om uppehållstillstånd för barn har fått.

– Den här debatten som har varit det senaste året visar att väldigt många folkvalda vill ha generösare regler och då får man ta ställning och föreslå förändringar åt det hållet, säger Dan Eliasson.

Migrationsminister Tobias Billström ger dock inga besked om när lagen kan ändras, eller om han tycker att det är för svårt för barn att få uppehållstillstånd i Sverige.

– Det är naturligtvis inte helt lätt när det inte finns något material att gå vidare med.

Är det för svårt för barn att få uppehållstillstånd i Sverige?

– Nu är det ju så att utredningen har gått igenom och tittat på de här frågorna men har valt att inte precisera sig i det här avseendet, och det gör det ju svårt att komma till någon slutgiltig slutsats i det här sammanhanget. Vi får nu fundera från departementets sida hur vi ska gå vidare med det här, säger migrationsminister Tobias Billström.

Jonas Fredén
jonas.freden@sr.se

 http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2926793

Migrationsverket effektiverar informationsinsamlingen om Afghanistan

Migrationsverket har inlett ett Afghanistan-projekt som stöds av europeiska återvändandefonden och som pågår till slutet av året. Syftet med projektet är att bilda nätverk samt att utveckla ett system för bedömningen av säkerhetssituationen i Afghanistan i vilket man samlar information om utreselandet

Information samlas bland annat av lokala och internationella myndigheter som är verksamma i Afghanistan samt av medborgarorganisationer. Projektet har som mål att säkerställa att bedömningen av säkerhetssituationen i Afghanistan är mera tillförlitlig och mera uppdaterad än för närvarande.

Länderinformationen om Afghanistan är den viktigaste faktorn när Migrationsverket bedömer om en asylsökande som kommer från landet är i behov av internationellt skydd samt om det föreligger förutsättningar för att tryggt återvända dit. Genom nätverket som bildas i projektet samlar man dessutom information för att stöda afghanska medborgare som vill återvända till Afghanistan frivilligt. Det är meningen att informationen ska användas av de myndigheter som organiserar detta.

Projektet ska även utnyttjas vid trepartförhandlingarna mellan Finland, Afghanistan och FN:s flyktingorganisation UNHCR när man strävar efter att sluta ett avtal om återvändandet av såväl asylsökande, sökande som fått avslag på sin ansökan som sökande som fått uppehållstillstånd.

Fact finding-resa och seminarium på hösten

På hösten kommer företrädare för Migrationsverket och polisen att resa på en fact finding-resa till Afghanistan. Under resan kommer man att besöka lokala myndigheter, den finska beskickningen samt utländska beskickningar, medborgarorganisationer, partier och internationella organisationer. Det främsta målet är att bilda ett kontaktnät på den lokala nivån.

I oktober kommer Migrationsverket att ordna ett seminarium där man presenterar information som samlats in under resan för såväl tjänstemän som afghaner som är bosatta i Finland. En rapport på finska och engelska kommer att utarbetas om resan för tjänstebruk.   Efter seminariet kommer även en offentlig finskspråkig utredning att offentliggöras på verkets internetsidor.

Migrationsverket kommer dessutom på basis av resultaten av projektet att uppdatera sin tillämpningsanvisning som gäller Afghanistan och som styr verkets beslutspraxis vid avgörandet av asylansökningar som gjorts av afghaner,

Afghanistan är ett av de viktigaste utreseländerna

Afghanistan är ett av de viktigaste utreseländerna när man granskar den internationella flyttningsrörelsen och flyktingskapet. Under åren 2004–2008 sökte ca 850 afghanska medborgare asyl i Finland. Afghaner har flyttat till Finland även som kvotflyktingar och med stöd av uppehållstillstånd som beviljats på grund av familjeband. För närvarande är ca 3 300 afghaner bosatta i Finland och många av dem är finska medborgare.

Detta meddelande utkommer senare även på dariska på Migrationsverkets webbplats på adressen http://www.migri.fi/.

Ytterligare information för medier: överinspektör Pekka Martin, enheten för juridisk service och länderinformation, tfn 071 873 0431.

<

 

Nytt asylsystem får godkänt

Publicerad 24 jun 2009 11:45
Uppdaterad Wed Jun 24 11:45:06 CEST 2009 

Det nya system för asylprövningar som infördes våren 2006 får i huvudsak godkänt av utredaren Bertil Hübinette

Men tolkningen av situationen i de sökandes hemländer behöver utvecklas

Det nya system för asylprövningar som infördes våren 2006 får i huvudsak godkänt av utredaren Bertil Hübinette.

Men tolkningen av situationen i de sökandes hemländer behöver utvecklas.

Det nya systemet innebar en grundläggande reform av hela det svenska asylsystemet, som led av dålig insyn, befarat godtycke och närmast oändliga möjligheter att lämna in nya ansökningar när de första misslyckats.

I april 2006 infördes i stället en domstolsprocess, samtidigt som en ny utlänningslag trädde i kraft, som drivits fram av riksdagens småpartier och beslutats i enighet.

Målet var en mer öppen process och tydligare regler kring på vilka grunder en person har rätt att stanna i Sverige, särskilt när denna har behov av skydd.

Bättre beslut

Kritik hördes mot förändringen nästan omedelbart. I dag står exempelvis inte Vänsterpartiet och Miljöpartiet för uppgörelsen de var med om att driva igenom då, och en rad frivilligorganisationer har särskilt kritiserat hur barn behandlas i lagen, av Migrationsverket och domstolarna.

Utredaren Hübinette, som redovisar sina resultat senare i eftermiddag, skriver i en sammanfattning TT har läst att såväl företrädare för enskilda sökande, som Migrationsverket och domstolarna är ”mycket nöjda” med effekterna av domstolsprocessen.

I sammanfattning har besluten som fattas helt enkelt blivit bättre.

Migrationsverket, som står för grundprövningen av alla ansökningar, får också godkänt. Exempelvis går domstolarna enbart i vart tionde fall emot verkets bedömningar när dessa överklagas, vilket i sin tur sker i nio av tio fall när den sökande fått ett avslag.

Fortsatt koll på barn

När det gäller barnen finns dock ännu inte tillräckligt många avgöranden för att kunna säga att barns bästa inte beaktas, trots kritik från bland andra barnombudsmannen, skriver Hübinette.

”Frågan bör dock uppmärksammas fortsättningsvis,” skriver han.

Och trots ökad öppenhet saknar utredaren redovisningar av hur den landinformation Migrationsverket och domstolarna lutar sig mot i sina avgöranden har tolkats och vilken vikt olika källor ges.

Men utredaren föreslår inga lagändringar, vid sidan av några mindre preciseringar.

Tjänsteman lurade flykting – fick böter

En före detta tjänsteman på Migrationsverket dömdes på onsdagen av Solna tingsrätt för bedrägeri och dataintrång. Han fick villkorlig dom och böter

Den 53-årige tjänstemannen tog emot 40 000 kronor av en asylsökande afghan med löfte om att ordna ett permanent uppehållstillstånd. Då arbetade han fortfarande vid verket.

Sedan åtal väckts mot honom avskedades han emellertid för att han olovligen gjort dataslagningar i enskilda personers ärenden. Också i ärenden som inte fanns på hans egen enhet.

Den före detta tjänstemannen erkände att han gjort tusentals slagningar och att han inte visste att det var emot Migrationsverkets reglemente. Däremot förnekade han att de 40 000 kronor han tagit emot av afghanen var betalning för ett uppehållstillstånd.

Den asylsökande spelade på sin mobiltelefon in de tre tillfällen pengarna räknades upp och skickade inspelningarna till Migrationsverket när han förstod att han var lurad.

Tjänstemannen har lämnat olika uppgifter om vad som utspelar sig på banden där man hör att något räknas upp.

– Tusenlappar och hundralappar, har den afghanske mannen sagt.

– Ris, narkotika eller hyrespengar, är 53-åringens olika versioner.

Solna tingsrätt menar att afghanen är den mest trovärdige och att den före detta tjänstemannen är ”föga trovärdig”.

Rätten dömer ut skadestånd till afghanen på samma belopp som han betalat för det uppehållstillstånd han aldrig fick, alltså 40.000 kronor.

Eftersom tjänstemannen inte är dömd tidigare får han villkorlig dom utöver att han ska betala skadestånd. Den afghanske mannens advokat Thomas Bodström säger till DN att han tänker överklaga domen.

Nya regler för förvar

Människor ska kunna placeras i förvar längre än sex månader, och vid ”nödsituationer” ska även förvaren få ersättas av reguljära fängesle. Detta föreslog Förvarsutredningen i måndags för migrationsminister Tobias Billström

Förra året gav EU-parlamentet alla medlemsländer direktiv om att anpassa sin förvars- och utvisningspolitik till det så kallade ”återvändandedirektivet”.

I måndags överlämnade utredare Anders Hagsgård och Anna Hjort Ööpik sina slutliga förslag för Sverige, till migrationsminister Tobias Billström. Bland annat föreslås att förvarstiden för människor ska kunna övergå sex månader utan att fallet klassas som ”i synnerliga skäl” som nu är huvudregel. Det ska räcka med att personen som ska förvarstas inte samarbetar.

Dessutom föreslår utredningen att lagarna måste anpassas efter de ”nödsituationer” som kan uppstå när förvar blir för trångbodda. De nuvarande reglerna om att förvarsintagna ska sitta i särskilt utformade lokaler ska då få åsidosättas och alternativ som kriminalvårdsanstalter, häkte eller polisarrest kan bli okej. Även nu gällande regler om att förvarsintagna familjer ska garanteras egna rum, kan vid dessa ”nödsituationer” sluta gälla.
Förvarsutredningen andra stora förslag är att avvisningsbeslut ska komma med ett förbud för att återresa till Sverige. Dessutom ska avvisningsbeslut kompletteras med en ”tidsfrist”; en bestämd tid som personen som väljer att resa frivilligt ska få på sig att lämna landet. Denna kan beroende på situation variera mellan sex och 30 dagar.

 Linus Kullving

Tillbaka till Irak

Migrationsminister Tobias Billström har utropat år 2009 till det stora återvändaråret. Tusentals irakier som fått eller kommer att få avslag på sina asylansökningar ska inom kort resa hem frivilligt eller med tvång. DN har följt Emad Osmat Zadic som tvångsutvisades till norra Irak

Publicerat 2009-06-14 08:15  

Foto: Magnus Hallgren På planet sitter Emad Osmat Zadic längst bak vid fönstret med en transportör bredvid

Strax efter klockan fem på morgonen svänger Kriminalvårdens vita buss av från Kållereds villakvarter i Göteborg och kör in på den lilla vägen fram till Migrationsverkets förvar. Den höga stålporten öppnas och sluts snabbt igen bakom bilen. När Kriminalvårdens tjänstemän kliver in på förvarets kontor står Emad Osmat Zadic redo. Efter sex år i Sverige ska han nu, tjugofyra år gammal, tvångsavvisas hem till den kurdiska delen av norra Irak. Han har inte sovit på hela natten.

Kriminalvårdens tjänstemän ber honom överlämna sina värdesaker: en mobiltelefon och 150 kronor. Under avvisningen ska de förvaras i ett slutet plastkuvert som tjänstemännen tar hand om. Emad får ett kvitto. Sedan blir han noggrant kroppsvisiterad. Säkerhet, förklarar transportledaren Bertil Lundberg, det har hänt att unga desperata män gömmer ett rakblad och att de skär sig innan planet mot det gamla landet ska lyfta.
 

Emad får tillbaka sin snusdosa sedan tjänstemännen tittat i den. Där ligger ett par torra påsar som han fått av sina kompisar, till den sammanlagt sex timmar långa flygresan.
Tjugo över sju lyfter planet från Landvetter mot Wien och sedan vidare mot Erbil. Där har familjen lovat att möta honom på flygplatsen och sedan köra honom hem till Dahouk, nära den turkiska gränsen. Det var i Dahouk som Pela Atroshi 1999 blev nedskjuten av sina farbröder på en gata mitt i stan. Emad hade blivit överfallen av ett par män med kniv när släkten bestämde att han 17 år gammal måste lämna landet. Han hade blivit sedd tillsammans med en flicka ute på stan innan hennes familj hade godkänt honom.
 

Första gången vi träffade Emad var två veckor innan tvångsutvisningen skulle genomföras. Då hade han suttit inlåst på Migrationsverkets förvar i nästan två månader.
 

– Det är klart att jag längtar efter min familj. Pappa har sagt att han vill att jag ska komma hem. Men jag vill inte åka hem. Jag vet inte hur jag ska klara mig, sade han.
 

Den som återvänder frivilligt efter ett avslagsbeslut får 30 000 kronor som stöd för att skapa ett nytt liv. Under 2009 har drygt hälften sagt nej. De vågar eller vill inte återvända. Under 2009 har 939 överlämnats till polisen som försvunna eller med ett beslut om tvångsavvisning. För Emad var 30 000 kronor inte mycket att komma hem med efter sex år i Europa när hans mamma hade lånat ihop mer än det dubbla för att han skulle komma i väg. Han hoppades fortfarande att kunna jobba ihop mer.

I mitten av maj, första gången som vi träffade Emad, satt elva män från olika delar av Irak på förvaret i Kållered. Gränspolisen och Kriminalvårdens transporttjänst planerade sedan ett par månader den andra stora massdeporteringen till Bagdad.
Ångesten hängde tung i det lilla besöksrummet. Männen i förvaret visste att det chartrade planet skulle avgå den 27 maj med ett 50-tal irakier ombord. Det var därför som de satt här. Polisen hade sedan ett par månader börjat leta efter lämpliga ”deporteer”.

För att det säkert skulle finnas femtio personer med papper i ordning började polisen söka upp dem som det var störst sannolikhet att hitta, berättar gränspolisen i Göteborg. Det var de, som polisen visste, verkligen bodde på den adress som de uppgett. Emad blev uppringd och kallad till ett samtal i slutet av mars. Efter samtalet fördes han direkt till förvaret.
Emads namn fanns inte med på den slutgiltiga listan över dem som skulle åka med det chartrade planet till Bagdad.

I stället skulle han bli transporterad med två tjänstemän från Kriminalvården med ett reguljärt flyg direkt till Erbil den 3 juni.
 

Kriminalvårdens buss tar en bakväg in till plattan på Landvetter. Transportledaren Bertil Lundberg går in genom den vanliga entrén för utrikesavgångar. Det är han som sköter kontakten med flygbolaget och med kaptenen för flighten. Sedan Emad sagt ja till att vi skulle följa med då han mot sin vilja skulle tvingas resa hem, gav Kriminalvården sitt medgivande ett par dagar senare. De gjorde bedömningen att Emad inte skulle göra motstånd.
 

– Han vill inte åka. Men han ser ingen annan utväg, summerade Bertil Lundberg.
På 20 år och 700 avvisningsresor har Bertil Lundberg varit med om att tio avbrutits.
 

När Emad omgiven av sina två ”transportörer”, stiger på planet, som står långt ute på plattan, väntar vi vanliga passagerare vid gaten. När vi går ombord sitter Emad allra längst bak inne vid fönstret med en följeslagare bredvid sig. På andra sidan gången sitter transportledaren Bertil Lundberg. Vi har säten längre fram i planet. Emad har vänt bort huvudet och tittar långt ut genom fönstret. Det finns en viss anspänning i luften ända fram tills planet tagit mark i Wien.
 

Här får Emad ta den vanliga passagerarbussen in till terminalen. Kriminalvården tar ett steg tillbaka. På resan vidare mot Erbil får Emad prata med oss om allt det han nu lämnar bakom sig.
 

Emad är en av de 1 500 minderåriga, mest 16–17-åriga pojkar, som sedan 2003 ensamma tagit sig till Sverige från Irak. Emads resa tog en och en halv månad. Han stoppades flera gånger i Turkiet. I Istanbul väntade han i en källare tillsammans med andra unga män. Sedan åkte han lastbil till Grekland, och därifrån flög han via Amsterdam till Arlanda med falska papper och en smugglare som gick tio meter framför.
 

– Jag har bott på hur många adresser som helst, säger han.
 

Först hos sin morbror i Göteborg i en och en halv månad, sedan tillsammans med fyra, fem killar i Hjällbo, därefter tillsammans med fem killar i Hammarkullen, dessutom inhyst hos en kompis i Bergsjön. Under de perioder då han hade arbetstillstånd arbetade han först på en kebab­restaurang och sedan i gatuköket i Brunnsparken i Göteborg.
 

Redan 2005 fick han avslag på sin första asylansökan. Hotbilden mot honom hemma i Dahouk ansågs inte tillräckligt stark. Men då kunde Sverige inte avvisa någon till Irak eftersom det inte fanns något återtagandeavtal mellan länderna. Som tiotusentals andra papperslösa fick han under den tillfälliga asyllagen ett tillfälligt uppehålls­tillstånd som gick ut i januari 2007. Emads hopp hade tänts på nytt. Men läget i norra Irak bedömdes som så stabilt att hans avvisningsbeslut låg fast. Liksom tusentals and­ra kurder hamnade han i ett tomrum. I Sverige fick han inte stanna, och de irakiska myndigheterna tog inte emot tvångsavvisade.
 

Då liksom nu vädjade den autonoma regionregeringen i irakiska Kurdistan, KRG, om förståelse. Hundratusentals från de övriga delarna av Irak hade flytt hit undan kriget.
Efter att Sverige 2008 tecknat avtal med Irak måste nu även KRG, mot sin vilja, ta emot tvångsutvisade.
 

De sista åren hade Emad inte arbetstillstånd. Han hankade sig fram, jobbade lite svart.
 

– Men nu är jag fri om 40 minuter, säger han pl
ötsligt och ler.
 

Lättnaden över att ha kommit ut ur fängelset, som han kallar förvaret, är just i detta ögonblick mycket större än oron för framtiden.
 

På flygplatsen i Erbil får mamma, pappa, bröder och brorsdöttrar vänta länge på parkeringsplatsen som ligger utanför säkerhetsområdet, en kilometer bort från flygplatsen. Det dröjer innan den kurdiska flygplatspolisen har intervjuat Emad. Inne på den enkla serveringen försvinner hans mamma och pappa in på toaletten för att tvätta sig.
 

När de kommer ut plockar mamman upp ett par bönemattor och breder ut dem intill en gigantisk fläktapparat. En halvtimme senare ringer det i pappans mobiltelefon. Flygplatspolisen har lämnat över Emad till säkerhetspolisen som ska ta hans fingeravtryck. Först en halvtimme senare får mamman återse sin son, och Emad får för första gången träffa sin lilla brorsdotter.
 

När chefen för firman vi hyr chaufför och tolk av får höra att vi ska vidare till Dahouk, och varför mannen vi följt lämnade Irak, vill han först inte låta sin chaufför köra oss dit.
 

– Du måste först ta reda på om familjerna kommit överens, säger han.
 

Efter ett par starkt kritiserade avvisningar och på regeringens uppmaning gjorde Migrationsverket nyligen en studieresa till bland annat Dahouk för att få kunskap om hederskulturer och bättre kunna bedöma om det finns individuella skyddsskäl för asylsökande från områden som annars bedöms som relativt stabila.
 

Sedan år 2003 är hedersrelaterat våld förbjudet enligt irakisk lag. Men enligt den kurdiska frivilligorganisationen Harikar, som samarbetar med svenska Diakonia, kunde 13 kvinnomord och 394 hot mot kvinnor knytas till hederskulturen under 2008 i hela provinsen där Dahouk är huvudstad. Allt fler misstänkta fall går till domstol och åtalade blir dömda. Självmorden bland unga är svåra att bedöma. Det finns en risk för att hederskulturen nu i stället tvingar fram denna utväg, menar hjälporganisationen.
 

Familjens hus ligger i Dahouks utkanter. Här delar 13 personer på två gemensamma rum och tre sovrum. Emad har sammanlagt sju syskon, den äldsta brodern bor fortfarande kvar trots att han har en egen familj. Snart kommer dessutom ytterligare en bror hem, inom kort avvisas han från Storbritannien.

Vi sitter i vardagsrummet, familjemedlemmar och släktingar som är på besök.
 

– När jag sitter så här med familjen känns det okej att vara hemma, säger Emad.
 

– Fråga vad du vill. Men du vet att det är en annan karta här, så prata inte om sex och sådant, fortsätter han.
 

Emads mamma Fathila Abdul Fatah och storebrodern Karwan, Emad själv och ett par farbröder som är på besök börjar berätta. Huset byggde pappan för de pengar som han arbetade ihop under sex år i Storbritannien på ett företag som hackade grönsaker till restauranger. Familjen hade lämnat sin hemby under Saddam Husseins krig mot kurderna och behövde någonstans att bo. Det var när pappan var borta som Emad förälskade sig i en flicka. De hade visat sig ute tillsammans innan Emads familj, som kulturen kräver, hade sänt en släkting för att öppna dörren till flickans familj. När Emad blev överfallen av några okända män fattade modern och farbröderna ett beslut.
 

– Min man var långt borta och därför bestämde vi oss för att Emad måste åka, säger hon.
 

I början var det som en skogsbrand, ryktena som surrade kring Emad, fortsätter brodern. De förhandlade med flickans familj, och efter något år hade branden lagt sig. Nu har det gått sex år och hotet mot familjen är inte längre det stora problemet.
 

Genom att skära grönsaker i Storbritannien lyckades Emads pappa bygga ett litet hus till sin egen familj. Fadern försörjer nu 13 personer genom sitt arbete som skollärare. Det går inte ihop. Nu kommer dessutom två giftasvuxna söner hem, utan pengar och utbildning.
 

I Dahouk byggs det överallt och på gatorna kör blänkande nya bilar. Kriget har utplånat medelklassen. Nu finns det bara rika och fattiga. En del tycker att de unga männen som återvänder är lata. Vill man så finns det jobb. Titta, säger de, i Kurdistan är det män från Bangladesh som sopar gatan och kvinnor från Malaysia som städar. Samma jobb som de unga männen utförde i Europa.
 

Andra säger att de unga män som återvänder hem utan pengar verkligen sitter i skiten. Det första som väntar är skulder för resan. Många gömmer sig undan smugglarna. Veckan före vårt besök var det en man som skickats tillbaka från Tyskland som sköt sig.
 

– De här männen lider. Det skulle vara en stor skam att behöva ta ett enkelt restaurangjobb efter flera år i Europa. Deras föräldrar har sålt hus och mark för att de skulle skapa sig ett gott liv. I stället har de levt i Europas utkanter. De har ingen utbildning och de har kanske inte ens lärt sig språket i värdlandet, säger Azad M Salih, som arbetar för den tyska organisationen Agef.
 

I Erbil har Agef byggt European Technology & Training Centre där outbildade återvändare får gå ett utbildningsprogram.
 

– Det är en synd att bara skicka tillbaka dessa unga män utan att ge dem hjälp med utbildning. De föraktar sig själva och föraktas av andra för att de misslyckats, fortsätter han.
 

Som tvångsutvisad har Emad inte blivit registrerad hos någon av de frivilligorganisationer som hjälper återvändare.
 

Han är förtvivlad sista kvällen vi möts. Han funderar över varför han tacka­de nej till 30.000 kronor.
 

– När jag fick frågan om att återvända hem frivilligt svarade jag nej. Jag ville ju inte åka hem.
 

Han hoppades fortfarande kunna tjäna mer på att stanna kvar och jobba.
 

En man i hans ålder borde vara gift, säger han. Men ett bröllop kostar och för att vara en värdig make borde han kunna ge sin fru ett hem.

– Jag vet inte vad jag ska göra. En egen lägenhet kostar 300 dollar i månaden. Men min bror som jobbar på en bilfirma tjänar bara 200 dollar i månaden. Därför bor han fortfarande hemma.

– Det enda jag kan är det jag lärde mig när jag jobbade i gatuköket i Brunnsparken, säger han.