Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen vädjar: Fler kommuner måste ta sitt ansvar för de ensamkommande barnen. För närvarande sitter 250 ensamkommande asylsökande barn fast i tillfälliga boenden i Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att få ett hem i andra kommuner under asylprocessen. Många av dem blir kvar i månader i ankomstkommunerna utan ordentlig skolgång och vuxenstöd. Detta är ovärdigt och inhumant, och skälet är att endast 98 av Sveriges 290 kommuner vill ta emot ensamkommande barn. Fler kommuner måste nu ta sitt ansvar. Vi kommer därför att uppvakta ett sextiotal kommuner som vi anser klarar av ett bra mottagande, skriver Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson, Svenska Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin och barnombudsmannen Fredrik Malmberg
I år beräknas 1 800 asylsökande barn komma till Sverige utan sina föräldrar eller andra släktingar. Det är mer än fyra gånger så många barn som det kom för fem år sedan. Barnen har flytt från krig, förföljelse och andra svåra förhållanden och deras högsta önskan är att få stanna i Sverige. Många av barnen har förlorat hela sin familj och kommit till ett nytt land där de inte känner någon. De kan varken tala språket eller orientera sig i den nya och främmande tillvaron.
Situationen är ohållbar. Drygt 250 barn sitter just nu fast i tillfälliga boenden i ankomstkommunerna Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att bli placerade i en kommun. Eftersom alltför få kommuner tar emot de ensamkommande barnen blir många kvar i flera månader, utan ordentlig skolgång och tillräcklig vuxenvägledning i boenden som är avsedda för några nätter. Detta är orimligt och ovärdigt. I väntan på ett beslut måste de här barnen behandlas humant.
Mot bakgrund av kommunernas ovilja att ta emot de ensamkommande barnen under asylprocessen har Sverige i dag svårt att leva upp till våra åtaganden enligt FN:s barnkonvention som nu fyller 20 år. Dessa innefattar bland annat att en kompetent och engagerad god man ska utses för att garantera barnets bästa fram till myndighetsdagen och att de ska ha tillgång till fullständiga utbildningsmöjligheter så snart som möjligt.
Det är mycket svårt för ankomstkommunerna att garantera att de ensamkommande barnen får sina rättigheter fullt ut tillgodosedda under tiden i de tillfälliga boendena. I sammanhanget kan också poängteras att FN:s barnrättskommitté nyligen kritiserade Sverige för att de ensamkommande barnen inte tillräckligt skyndsamt får en god man utsedd. Det är därför viktigt att denna kritik får kommunerna att ta emot barnen och att vi säkerställer barnens rättigheter enligt barnkonventionen som Sverige undertecknat.
Den svåra situationen för dessa barn påverkar även handläggningstiderna för deras asylärenden. Migrationsverket avvaktar i dag att pröva barns asylansökningar tills de flyttat från ankomstkommunen till den kommun som vill ta emot dem. Detta av hänsyn till de redan hårt belastade ankomstkommuner som vid ett permanent uppehållstillstånd för barnen kan bli ansvariga för dem tills de blir vuxna.
Situationen för barnen är både påfrestande och negativ då de först ska anpassa sig till en miljö och ett sammanhang i ankomstkommunen för att sedan bli flyttade till en ny kommun och påbörja en ny anpassningsprocess. Detta är vad dessa barn allra minst behöver mot bakgrund av vad de har varit med om i sina hemländer och hur dåligt många av dem mår när de kommer hit. Rädda Barnen kommer genom sitt arbete i kontakt med de här barnen som berättar om den utsatthet och rädsla de känner i väntan på att deras framtid avgörs.
De här barnen behöver få trygghet och normalitet i sin tillvaro för att kunna utvecklas, känna sig säkra och få en chans till ett bra liv.
När ansvaret för boendet och omvårdnaden av ensamkommande asylsökande barn överfördes från Migrationsverket till kommunerna var ett viktigt skäl till reformen att kommunerna har bättre kompetens än Migrationsverket, inte minst inom socialtjänsten, för att utreda barnens behov av stöd. En förutsättning för att den nya reformen ska fungera är alltså att Sveriges kommuner tar ansvar och erbjuder sig att ta emot ensamkommande barn under asylprocessen.
Detta ansvar tas i dag endast av 98 av Sveriges 290 kommuner. Två tredjedelar av Sveriges kommuner ställer alltså inte upp. Även om fler kommuner har kommit till och nu erbjuder platser så har många kommuner uttryckligen sagt till Migrationsverket att de inte vill hjälpa till och ta emot de ensamkommande barnen.
De drygt 250 barn som i dag finns i tillfälliga boenden behöver snabbt komma till ett boende som de vet ska bli deras hem under asylprocessen i Sverige. En förutsättning för att detta ska ske är att fler kommuner bidrar.
Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen uppmanar därför de kommuner som i dag inte har ett aktivt mottagande att för återstoden av 2009 ta emot i alla fall ett par barn vardera. Detta skulle vara ett litet åtagande för varje kommun men en oerhörd förbättring för varje enskilt barn. För att påskynda arbetet kommer Migrationsverket och barnombudsmannen också att uppvakta ett sextiotal kommuner som vi anser har särskilt goda förutsättningar för att klara av ett bra mottagande.
Från och med i dag kommer det att finnas en förteckning på Migrationsverkets hemsida över vilka kommuner som tar emot ensamkommande asylsökande barn. Detta för att kommuninvånarna ska kunna följa vilket ansvar just deras kommun tar för dessa barn.
Det är ett anständighetskrav att Sverige klarar av att ge de asylsökande barn som kommer ensamma till vårt land ett värdigt och fullgott mottagande. Visst ställer din kommun upp för de ensamkommande asylsökande barnen?
Dan Eliasson generaldirektör Migrationsverket
Elisabeth Dahlin generalsekreterare Svenska Rädda Barnen
Fredrik Malmberg barnombudsman
En kraftig ökning av antalet ärenden hos migrationsdomstolarna leder till att asylsökande får vänta längre på slutgiltigt besked om de får stanna i Sverige eller inte. Men trots att trycket ökat så finns det inga planer på att öka migrationsdomstolarnas kapacitet, säger ekonomen Owe Liljegren på Domstolsverket
– Det som man har gjort då är att man successivt under åren ökat organisationen ute på domstolarna efter att antalet inkomna mål har ökat. Och nu har man ju kommit upp till den nivån att vi har den organisation som vi har fått budget för.
Så det går inte att öka kapaciteten ytterligare nu?
– Nej, den kommer inte att ökas ytterligare. Det beror ju också på att enligt prognoserna så kommer antalet inkomna ärenden att minska de kommande åren.
Migrationsdomstolarna dimensionerades för att klara av 8 100 mål per år. Men i fjol fick man hantera fler än 10 000 och hittills i år har antalet mål fortsatt att öka.
Detta har i sin tur lett till ökade handläggnings- eller så kallade omloppstider, vilket innebär att asylsökande får vänta längre på slutgiltigt besked om de får stanna i Sverige eller ej.
En av dem som fått vänta flera år är Sivakaran från Sri Lanka.
– Det är mycket tråkigt. Jag är också mycket dålig och jag tänker så mycket. Man blir nervös och man kan inte sova på hela natten. Vid två-tre undrar man varför man inte kan sova, säger Sivakaran.
Den enda domstol som nu klarar det uppsatta målet att hälften av fallen ska vara avgjorda inom 4 månader är den i Malmö.
En av anledningarna till det kan vara att domstolen fått en mindre andel ärenden än väntat. Tanken var att 25 procent av målen skulle avgöras i Malmö, men i stället ligger man på runt 20 procent.
Domstolen i Malmö har vid tidigare tillfällen gått in och avlastat migrationsdomstolen i Stockholm, som är den som har flest ärenden. Kerstin Hardgren, chefsrådman vid migrationsdomstolen i Malmö är inte främmande för att göra så på nytt.
– Nu finns det ju olika sätt att födela målen och se till att fördelningen av målen på domstolarna i Sverige blir så som det var tänkt från början. Vi är inte främmande för att man vidtar åtgärder för att komma tillrätta med det, säger Kerstin Hardgren, chefsrådman vid migrationsdomstolen i Malmö.
David Rasmusson, Ekot
david.rasmusson@sr.se
Petra Haupt, SR Malmö
petra.haupt@sr.se
Sigrid Ingesson, SR Kalmar
sigrid.ingesson@sr.se
”Avtal med IOM i Afghanistan för dem som återvänder självmant finns sedan 1 januari 2009
och löper för 1,5 år framåt. Självmant återvändande till Afghanistan sker inte i någon stor
omfattning, men förhoppningen är att det ska öka. Trepartsavtalet mellan Sverige,
Afghanistan och UNHCR har löpt ut och det är osäkert när nytt avtal kan slutas
Migrationsverket ska enligt regleringsbrevet lämna en prognos avseende verksamhet
och ekonomi till regeringen vid fem tillfällen under 2009. Prognoserna ska
kommenteras i förhållande till föregående prognostillfälle och i förhållande till såväl
utfall som statsbudgeten. De antaganden som ligger till grund för prognosen ska
redovisas. Viss rapportering ska därutöver redovisas vid varje prognostillfälle. Detta
är årets fjärde prognos. Nästa prognos lämnas den 29 oktober.
——————————————————-
Rubrik 3.5
Återvändande:
”Avtal med IOM i Afghanistan för dem som återvänder självmant finns sedan 1 januari 2009
och löper för 1,5 år framåt. Självmant återvändande till Afghanistan sker inte i någon stor
omfattning, men förhoppningen är att det ska öka. Trepartsavtalet mellan Sverige,
Afghanistan och UNHCR har löpt ut och det är osäkert när nytt avtal kan slutas. På grund av
att möjligheten att verkställa med tvång blev ifrågasatt i samband med att avtalet upphörde,
försvårades motiveringsarbetet. Tvångsfrågan diskuteras för närvarande mellan UD och
Justitiedepartementet. Här kan även nämnas att verket och IOM hade för avsikt att
underteckna ett avtal för reintegreringssamarbete i Afghanistan riktat till de som reser med polisen.”
———————————————————————————————–
Samarbetet med Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården
”Inför polisens riktade insatser av verkställigheter med tvång har verket tillfälligt utökat antalet
förvarsplatser. Under hösten 2009 kommer ett tillfälligt förvar med 20 platser att vara öppet.
Inom ramen för översynen av arbetet med att verkställa av- och utvisningsbeslut har en
strategiska arbetsgrupp tillsatts. Gruppen består av en representant från respektive myndighet
och har till uppgift att hålla ihop arbetet, skriva en rapport till regeringen och se till att de
behov av åtgärder som har identifierats i översynen vidtas.”
Förra året berättade vi om 23-årige Juma Lomani i Karlstad som riskerade att avvisas till sitt hemland Afghanistan efter att ha bott i Sverige i fyra år.
Det har nu gått över ett år och Juma väntar fortfarande på besked om han ska få stanna i Sverige eller inte
Det är en uppgiven Juma som berättar att efter alla turer förra året vet han fortfarande inte om han får stanna i Sverige. Enligt migrationsverket måste han åka tillbaka till sitt hemland och söka uppehållstillstånd därifrån. Det vågar inte Juma.
– Jag vet vad som kommer att hända om jag återvänder och jag tar inte den risken, säger Juma.
I oktober i år har Juma bott i Sverige i sex år. Han säger att det här är hans hem där han har jobb och vänner. Och nu har han ytterligare ett skäl att vilja stanna. I mars i år gifte han sig med Fatiemeh Sadeghi, som även hon kommer från Afghanistan, och nu bor de tillsammans i en lägenhet i Karlstad. Fatiemeh har fått uppehållstillstånd och är orolig för att Juma ska behöva lämna henne.
– Det känns jättejobbigt. Jag vill absolut inte att Juma ska åka tillbaka till Afghanistan, berättar hon
http://www.sr.se/varmland/nyheter/artikel.asp?artikel=2996539
dagen.se