Många av de som flyr till Europa har flytt från inbördeskriget som rasat i Syrien sedan 2011, och undan terrorgruppen IS i Syrien och Irak. Samtidigt har ökat våld i Afghanistan och oroligheter i Pakistan fått många att fly även därifrån.

De flesta som kommer till EU via Turkiet och de grekiska öarna är från Mellanöstern och Asien. De som tar den längre vägen över Medelhavet – den livsfarliga, flera dagar långa, sjöresa som ofta har Italien som slutdestination – är också många syrier, men de flesta kommer från olika länder i Afrika.

Många flyr från Eritrea, som kallats en av världens värsta diktaturer. Oroligheter, strider och förföljelse i länder som Somalia, Nigeria och Burundi får också många att lämna sina hem.

Samtidigt lämnar även många människor en rad afrikanska länder i hopp om ett bättre liv i Europa som ekonomiska migranter.

Enligt FN befann sig nästan 60 miljoner människor i världen på flykt vid slutet av 2014. Siffran 2010 var nästan hälften så många – 33 miljoner. Flera konflikter har eskalerat och tvingat människor att lämna sina hemländer, eller lämnat flyktingläger de levt i under lång tid för att förhållandena där har blivit för dåliga.

Representanter för IOM, International Organisation for Migration, har berättat för Sveriges Radio Ekot att många människor inte längre kan se ett slut på konflikten i sina respektive hemländer. Därför väljer de att resa vidare och försöka finna ett bättre liv någon annanstans.

I Syriens grannländer, som har tagit emot flera miljoner människor på flykt, har resurserna krympt rejält. FN har inte lyckats få in så mycket pengar som man sagt att man behöver och därför är situationen även i de stora flyktinglägren väldigt svår. När vintern och kylan snart drar in blir situationen på många håll ohållbar.

Nyheter och information som sprider sig om vad som händer i Europa påverkar också. Rapporter om att länder som Ungern bygger stängsel och staket för att stoppa människor från att komma in gör att många skyndar sig att resa nu, innan det kan vara för sent. Att Tyskland tagit beslutet att alla syrier får uppehållstillstånd där är också ett skäl till att många vill ta sig dit.

Vägen för de som vill ta sig till Europa har blivit billigare och enklare, även om det fortfarande är en på många sätt livsfarlig resa. Till Italien, dit många tar den flera dagar långa resan rakt över Medelhavet, hade i augusti cirka 116 000 personer kommit, enligt IOM. Under 2014 kom totalt cirka 172 000 personer och under 2013 runt 42 000.

När vintern kommer blir det svårare att ta sig den långa vägen och höststormarna på Medelhavet gör sjövägen till en dödsfälla. Det kan få antalet personer som försöker ta sig rakt över Medelhavet till Europa att minska, men vägen via Grekland påverkas inte i samma utsträckning av vädret.

Till och med augusti i år så har 271 156 personer anlänt till Grekland via land- och sjövägen enligt IOM. Det är redan nästan 200 000 fler än vad som anlände under hela 2014, och siffrorna tyder inte på någon minskning. Den vägen är också mycket billigare eftersom färden över havet är kortare, från den turkiska stranden syns redan Grekland på andra sidan vattnet.

Men även därifrån kommer regelbundet rapporter om förlista båtar. Det var på den turkiska stranden som den kurdiska flyktingpojken Alan Kurdi flöt i land efter att han, hans pappa och hans bror försökt ta en båt över vattnet. Familjen hade flytt från den lilla staden Kobane i norra Syrien.

Situationen i Syrien ligger ständigt högt upp på världssamfundets agenda, och var ett återkommande ämne för debatt under toppmötet i FN:s generalförsamling i slutet av september. President Bashar al-Assads regim och terrorgruppen IS framfart, i kombination med de otaliga rebellgrupper som strider i landet, har skapat en ohållbar situation. En lösning behövs, men världsledarna tycks inte komma överens om hur den ska se ut.

Samtidigt kommer dagligen nya rapporter om hur säkerhetsläget förvärras i andra länder. Talibangrupper i Afghanistan genomför offensiv på offensiv, kuppförsök och sammandrabbningar i Burundi får tusentals att fly, i Jemen bombas civila av den saudiledda koalitionen samtidigt som huthirebellerna tar mark och i Centralafrikanska Republiken eskalerade nyligen våldet på nytt. Få av konflikterna tycks i dag ha någon lösning i sikte.

Den som kommer in i EU ska registreras. Då tas fingeravtryck och den som vill har möjlighet att ansöka om asyl. För den som sökt asyl gäller den så kallade Dublinförordningen som innebär att det är första landet i EU som den asylsökande kommer till som ska pröva asylansökan.

Det gäller inte om den asylsökande har nära familjemedlemmar i ett annat EU-land. Då ska det landet pröva asylansökan. Men många asylsökande vill inte stanna kvar i det första asyllandet, exempelvis Ungern eller Italien, utan väljer att resa vidare till andra EU-länder. De ska då enligt reglerna skickas tillbaka till det första asyllandet. Det är också vanligt att EU-länder inte registrerar alla som kommer.

Det kanske saknas resurser att ta hand om alla, eller också vill man slippa ifrån sitt ansvar. Många flyktingar tar sig också oupptäckta in i Grekland eller Italien och reser vidare till andra EU-länder. När de inte finns registrerade ska landet där de söker asyl vara första asylland, exempelvis Sverige.

En del EU-länder har särskilda asylprocedurer vid gränsen. Om den asylsökande vistats en längre tid i ett annat ”säkert tredje land” släpps han eller hon inte in. Då klassas istället det landet som första asylland. Det finns ingen gemensam lista över ”säkra tredje länder” utan varje EU-land gör egna bedömningar.

Ungern har klassat Serbien som ett ”säkert tredje land” för asylsökande från exempelvis Syrien och Irak, trots att de flesta bara passerat Serbien på väg till EU. Det anses kontroversiellt eftersom Serbien saknar ett utbyggt flyktingmottagande och en rättsäker asylprocess.

EU-kommissisonen granskar nu den nya ungerska lag
en. Ungern har infört en snabbprocedur för asylsökande som kommer via Serbien. De tillåts inte komma in i Ungern utan tvingas återvända till Serbien.

Det kan bero på att länderna vid EU:s yttre gränser struntat i att registrera flyktingarna och ser genom fingrarna med att de reser vidare till andra EU-länder. Det kan också vara så att  flyktingarna tagit sig in oupptäckta i EU.

Det kan också vara så att även flyktingar som registrerats väljer att inte söka asyl. Om de saknar visum eller uppehållstillstånd vistas de illegalt i EU och ska utvisas, men det kan vara svårt för ett lands gränspolis att klara av att ha hand om alla när flyktingströmmarna är så stora.

Då kan de istället välja att låta flyktingarna resa vidare till andra länder. Trots att EU-länderna ägnat decennier åt att harmonisera sin asyllagstiftning ser villkoren fortfarande väldigt olika ut. Vissa EU-länder har en mer generös politik än andra.

Det leder till att flyktingarna söker sig till länder med mer generös lagstiftning och där mottagningsvillkoren är bättre.

Hittills har det inte funnits något fördelningssystem i EU förutom Dublinförordningen som innebär att det är det första landet som en asylsökande kommer till som ska pröva asylansökan. Det lägger stor press på länder vid EU:s yttre gräns som Grekland och Italien.

Dublinförordningen har fungerat dåligt och de stora mottagarländerna är istället länder som Tyskland, Österrike, Sverige och Nederländerna. Fördelningen av asylsökande mellan EU-länderna är skev. Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat stod tre länder: Tyskland, Ungern och Österrike för över 60 procent av antalet asylsökande under det första halvåret i år.

Siffrorna stämmer inte riktigt, eftersom majoriteten av de som sökt asyl i Ungern rest vidare till andra EU-länder. I somras beslutade EU-länderna att omfördela 40 000 flyktingar från  Grekland och Italien till övriga EU-länder. Den 22 september tog EU:s migrationsministrar beslut om att omfördela ytterligare 120 000. Varje EU-land har tilldelats en nationell kvot.

Förra året kom Sverige på andra plats efter Tyskland. Under första halvåret i år halkade Sverige ned något, men tillhör fortfarande de fem största mottagarländerna.

Men de flesta som flyr kommer inte till EU överhuvudtaget. I Syrien är exempelvis nio miljoner, hälften av landets befolkning, på flykt. Flera miljoner kan inte ta sig någon annanstans och är kvar i Syrien, samtidigt som grannländerna har tagit emot runt fyra miljoner människor.

I de afrikanska konfliktländerna ser det liknande ut, till exempelvis Rwanda har många burundier flytt och lever nu i flyktingläger. Och i ett av världens största flyktingläger i kenyanska Kakuma finns närmare 200 000 personer, de allra flesta från Sydsudan, Sudan och Somalia.

Alla. Det är en mänsklig rättighet.

Uppehållstillstånd får sedan en person som är flykting enligt FN:s flyktingkonvention, alternativt skyddsbehövande enligt EU:s gemensamma regler eller övrigt skyddsbehövande enligt nationella utlänningslagen.

En människa är flykting om hen har anledning att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning, tillhörighet till viss samhällsgrupp.

Under alternativt skyddsbehövande hittar vi människor som exempelvis riskerar dödsstraff, tortyr eller som löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.

Övriga skyddsbehövande är människor som inte kan återvända till hemlandet på grund av exempelvis svåra motsättningar, har skäl att vara rädd för allvarliga övergrepp eller inte kan återvända på grund av miljökatastrof.

Asylsökande kan i vissa fall beviljas uppehållstillstånd med hänvisning till synnerligen ömmande omständigheter. Då vägs bland annat sjukdom, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet in.

Mer på Migrationsverkets hemsida.

Första steget är att en vänder sig till Migrationsverket och fyller i en ansökan om asyl. Samtidigt lämnar en in pass, id-kort eller andra dokument som på något sätt kan styrka identitet och asylskäl.

Efter det kallas den sökande till ett möte med en handläggare på Migrationsverket som ska utreda de individuella skälen att få asyl. De allra flesta har rätt till ett juridiskt ombud som också är med på mötet och ibland behöver även en tolk vara med.

Eftersom det just nu kommer så många flyktingar till Sverige har väntetiderna ökat och i dagsläget tar det cirka sju månader innan en kallas till en asylutredare. Mötet med handläggaren tar i genomsnitt tre timmar.

Efter ytterligare mellan två och tre månader får en besked om ansökan har beviljats. Den sammanlagda tiden från asylansökan till beslut är just nu mellan tio och elva månader.

Den totala kostnaden för asylmottagandet förra året var drygt elva miljarder kronor, enligt Migrationsverkets siffror. Då ingår en lång rad kostnader, till exempel för själva asylprövningen, dagersättning till asylsökande, bidrag till kommunerna och även kostnader för att återsända dem som får avslag på sin ansökan.

De största kostnaderna är ersättningar till asylsökande, kommuner och landsting. Kommunerna får statlig ersättning både för asylsökande och för människor som redan har fått uppehållstillstånd. Andra stora utgiftsposter är bostäder och mottagandet av ensamkommande flyktingbarn.

Elva miljarder kronor är alltså alla samlade, konkreta utgifter, inklusive Migrationsverkets kostnader. Det är ändå värt att påpeka att det inte går att få fram en exa
kt siffra. Flyktingar som kommer in i det svenska samhället bidrar på många sätt, till exempel när de betalar sin skatt. På samma sätt innebär det alltid en ekonomisk kostnad för samhället när människor blir sjuka eller arbetslösa.