انجمن افغانها در سویدن | په سویدن کی دافغانانو ټولنه | Afghanska Föreningen i Sverige

Asylsökande

"Utvisad irakier riskerar inte tortyr"

Migrationsminister Tobias Billström kommenterar nu fallet med den irakier som regeringen beslutat ska avvisas till Irak. Migrationsverket skriver i ett tidigare beslut att det kan vara farligt för mannen att återvända. Men enligt

Migrationsminister Tobias Billström. Foto: Patrick Sörquist/Scanpix.

<a class="bold66" href="http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3107067" title="Irakisk man utvisas trots risk för hans liv (21 sept)”>Irakisk man utvisas trots risk för hans liv (21 sept)

– Den bedömningen som regeringen och Migrationsöverdomstolen har gjort visar att det varken förelåg skäl att bevilja den här mannen uppehållstillstånd i Sverige eller några verkställighetshinder, det vill säga risk för tortyr eller förföljelse i hemlandet, säger Tobias Billström.

Som Ekot berättade i går säger den irakiske mannen själv att han fruktar för sitt liv om han skulle återvända till Irak. I sin asylansökan berättar han att han i Irak stod Saddam-regimen nära. Han var chaufför och livvakt åt Saddam Husseins familj.

Han arbetade också i en hemlig domstol där han deltog när fångar torterades, med den bakgrunden är han rädd att återvända.

Och personer med hans bakgrund löper hög risk att utsättas för förföljelse och våld i Irak, det säger Christer Zettergren, generalsekreterare för svenska Röda Korset,

– Tyvärr är det så att situationen i Irak enligt internationella Röda Korset-kommitén och våra kollegor i Irak så har det försämrats de senaste sex månaderna och respekten för mänskligt liv har minskat och det finns ett utbrett våld igen.

Den här mannen som det handlar om nu vilken risk finns det för honom om han skulle återvända till Irak, som du ser det?

– Som vi ser det så tillhör en person med den här bakgrunden en högriskgrupp för att utsättas för våld vid återvändandet. Det är helt klart, säger Christer Zettergren.

Migrationsverket litar på mannens berättelse och skriver i sitt beslut från 2006 att det inte går att utesluta att han riskerar ”sitt liv och sin person” om han återvänder till Irak.

Men Säpo har klassat mannen som en säkerhetsrisk och därför fick mannen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. När han ansökte om permanent uppehållstillstånd beslutade alltså regeringen nu i somras att han inte får stanna i Sverige.

När det gäller säkerhetsärenden är det Säpo som hanterar avvisningen, men det är ännu oklart exakt när mannen ska avvisas.

Migrationsminister Tobias Billström tycker att det beslutet att avvisa den irakiske mannen var riktigt.

– Jag känner mig mycket trygg med det här beslutet. Vi har prövat omständigheterna noggrant från regeringens sida, vilket vi ska göra enligt lag. Och Migrationsöverdomstolen har dessutom gett sin bedömning i det här sammanhanget och jag ser ingen anledning att ifrågasätta den. Jag tror att vi fattade helt rätt beslut, säger Tobias Billström.

Tove Svenonius
tove.svenonius@sr.se

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3116253

 

Kravallpolis rensar flyktingläger

I Frankrike har kravallpolis i dag tömt det största lägret utanför Calais som satts upp illegalt av papperslösa migranter. Flera hundra migranter greps och situationen var mycket spänd

Flyktingar förs bort av polis i franska Calais. Michel Spingler/Scanpix

Uppdaterad: 11:54

Det var kaotiskt i det skogsområde utanför Calais där flera hundra migranter levde i provisoriska kojor, tält och skjul. Tidigt i morse gick omkring 600 poliser in i området, som i folkmun kallas ”djungeln”.

Men polisen mötte motstånd, medlemmar i frivilligorganisationer hade radat upp sig för att hindra poliserna som på franska immigrationsmyndigheternas uppdrag, skulle rensa lägret.

Det blev spänt, och både sparkar och slag utdelades, men ingen skadades allvarligt.

– Polisen lyckades med sitt uppdrag, säger William Spindler som arbetar i Calais för FN:s flyktingorgan UNHCR.

– Nu är lägret tomt, alla migranter har förts bort av polisen, säger William Spindler.

Mellan 250 och 300 migranter greps, nästan hälften av de var under 18. Men att stänga lägret är i sig själv ingen långsiktig lösning säger William Spindler.

De flesta som bodde i lägret var afghaner och ska enligt FN-organet nu ha blivit lovade en asylprövning. Och de som inte har skäl att stanna ska frivilligt få återvända till sina hemländer, gör de inte det skickas de hem med tvång. Men William Spindler säger att man vädjar till myndigheterna att inte skicka hem någon som riskerar sina liv om de återvänder.

Myndigheternas främsta motivering till att stänga lägret är att det påstås vara en knutpunkt för samvetslösa människosmugglare, området har också dragits med stora sanitära problem och de senaste månaderna har flera sjukdomar härjat i det som kallats djungeln.

Flera mindre läger finns kvar i Calais utkanter. Myndigheterna har bestämt sig för att också de ska rivas.

Johan-Mathias Sommarström
johan-mathias.sommarstrom@sr.se

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3116165

Irakisk man utvisas trots risk för hans liv

Trots att Migrationsverket har bedömt att en irakisk man riskerar sitt liv om han återvänder till Irak har regeringen beslutat att han ska avvisas. Anledningen är att han klassas som en säkerhetsrisk av Säpo

Den 45-årige mannen kom till Sverige från Irak 2003. Sedan dess har hans fru och söner fått uppehållstillstånd i Sverige men själv får han alltså inte stanna.

I sin asylansökan berättar mannen att han i Irak stod Saddamregimen nära. Han var chaufför och livvakt åt Saddam Husseins familj. Och han arbetade i en hemlig domstol där fångar torterades. Med den bakgrunden är han rädd för att återvända till Irak.

Hans rädsla kan vara befogad. Enligt Migrationsverkets beslut från 2006 kan det vara farligt för honom att återvända till Irak.

Migrationsverket skriver: ”Det går inte att utesluta att mannen kommer att bli igenkänd och därmed föremål för utomrättsliga åtgärder som riktas mot hans person eller liv.”

Ändå ska han avvisas eftersom Säpo bedömt honom som en säkerhetsrisk. Anledningen till säkerhetsklassningen är sekretessbelagd.

När någon klassas som en säkerhetsrisk är det i slutändan regeringen som beslutar om personen får stanna i Sverige eller inte. Och i somras undertecknade justitieminister Beatrice Ask ett beslut som säger att det inte finns något hinder för att avvisa honom.

Mannens familj säger att regeringen omöjligt kan ha tagit del av alla handlingar i ärendet, så här säger hans son.

– Det jag ber om är bara att man går igenom allt igen, jag vet att den här situationen är överspelad och allt är klart men jag hoppas att de kan kolla igen. Att de kan prata med honom och se om allt stämmer. För jag är säker på att det har blivit något fel.

Enligt juristen Birgitta Elfström som jobbar med människorättsfrågor har regeringen gjort fel i det här fallet. Det är nämligen olagligt att avvisa en person som riskerar sitt liv och sin säkerhet även om personen är en säkerhetsrisk.

– Sverige har skrivit på konventioner om att inte utsätta någon för tortyr eller omänsklig, förnedrande behandling och inte skicka personer dit där de riskerar detta. Detta är inte bara konventioner utan det är svensk lag. Europakonventionen är svensk lag och det är bara att acceptera att vi får inte göra detta och därmed måste en sådan här person få stanna i Sverige, säger Birgitta Elfström.

Nuri Kino
n.kino@journalist.com

Tove Svenonius
tove.svenonius@sr.se

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3107067

Afghanska Advokatsamfundet‏

Allt är inte elände i Afghanistan…
 
Sedan hösten år 2008 inrättades det afghanska Advokatsamfundet. Samfundet strävar bland annat efter att upprätthålla och förbättra kvalitén hos afghanska advokater. Det verkar även för att propagera för mänskliga rättigheter inom det afghanska rättsväsendet och den afghanska lagstiftningen

Tillkomsten av ett afghanskt advokatsamfund är av stor vikt för afghanska asylsökande. Skälet är att asylsökande via advokater kan efterforksa bevis
som är mycket viktiga i deras ärenden om asyl och uppehållstillstånd.
 
Afghaner som vill gifta sig i Sverige måste ofta införskaffa ett bevis om att de inte är gifta i Afghanistan. Det är en uppgift som ofta kan vara omöjlig och i annat fall tar mycket, mycket lång tid och kostar pengar. Det kräver även kontakter. Även om ett sådant dokument införskaffas är det inte ovanligt att Migrationsverket ifrågasätter äktheten av dokumentet som styrker att man inte gift sig i Afghanistan.
 
Afghanska advokater har däremot rätt att begära utdrag och intyg från domstolarna som styrker att man inte har ingått äktenskap. Advokaterna kan göra detta snabbare och sannolikt billigare än de kontakter man har på plats. Minst lika viktigt är att ett intyg som styrks av en afghansk advokat inte kan ifrågasättas på samma sätt som intyg som införskaffas av privatpersoner.
 
Afghanska advokater har även rätt att begära ut domar från afghanska domstolar. Dessa domar kan till exempel styrka att personer dömts till fängelse eller dödsstraff. De kan begära ut handlingar som styrker att en person åtalats. Sådana dokument är till skillnad från I Sverige inte offentliga och kan därför inte begäras ut av vem som helst. Sådan bevisning är ofta oerhört viktig när man skall styrka sina asylskäl eller skyddsskäl. Som de flesta asylsökande i Sverige vet, brukar Migrationsverket ifrågasätta äktheten hos sådana dokument ännu mer än annan bevisning. Migrationsverket ifrågasätter nästan alltid 
alla former av dokument  från Afghanistan som styrker asylskäl.
 
Om dess dokument införskaffas och intygas av afghanska advokater, kommer Migrationsverket sannolikt att få betydligt svårare att övertyga migrationsdomstolarna om att den bevisning för förföljelse som afghanska asylsökande åberopar, är falsk.
 
Den nya stora förbättringen hos det afghanska advokatsamfundet är att det nyligen skaffat sig en hemsida!
 
Adressen är: http://www.afghanbar.org

Genom den hemsidan kan afghanska advokater kontaktas och anlitas. Jag går inte i god för någon enskild advokat, men vill starkt uppmana alla afghaner i Sverige som söker uppehållstillstånd genom äktenskap eller bevis om förföljelse från den afghanska staten, att vända sig till afghanska advokater via hemsidan. Bevisningen bör samtidigt införskaffas i samråd med ombud i Sverige.

 

Thabo 'Muso
Kyrkbacken 27
169 62 SOLNA

Mobil:               0732-301 032         0732-301 032
Fax: 08-734 90 90

 

Migranter omkom när båt kapsejsade

Minst åtta afrikanska migranter omkom i dag när en båt med 60 personer ombord sjönk i närheten av ön Perejil, utanför Marockos nordkust

De försökte nå den spanska kusten, när haveriet inträffade. Enligt medieuppgifter hade ett tiotal migranter räddats

Tiotusentals migranter har lyckats ta sig till Spanien de senaste åren, medan tusentals andra befaras ha drunknat eller dött, när de försökt ta sig till bättre liv i Europa

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3110948

Tiotusen flyktingar skickas hem

Omkring 10 000 tamiler som levt i flyktingläger sedan slutstriderna mellan Sri Lankas regeringsarmé och den tamilska gerillan LTTE har skickats hem, meddelade regeringen på fredagen

Efter 25 års strider besegrades LTTE slutgiltigt i våras av regeringssidan. Sedan dess har omkring 280 000 tamiler som drevs på flykt under kriget varit tvingade att stanna i lägren.

Regeringen, som letat efter gerillaanhängare bland flyktingarna, har blivit skarpt kritiserad av både människorättsorganisationer och andra regeringar. Internationella valutafonden (IMF) har ställt som villkor för miljardlån att flyktingarna får lämna lägren.

Regeringen har lovat att mellan 70-80 procent av tamilerna ska få återvända hem före årets slut.

Tidigare har omkring 15 000 flyktingar släppts ur de överfyllda lägren.

TT-Reuters

http://svt.se/2.22584/1.1686570/tiotusen_flyktingar_skickas_hem&from=rss

Avvisade Karim Qasimi på väg tillbaka till Sverige

 De senaste månaderna har Karim Qasimi gått över landsgränser, smugglats i bussar och gripits av gränspoliser. Sedan avvisningen till Afghanistan i våras är hans mål att ta sig tillbaka till Sverige

texten kommer från Göteborgs Fria Tidning (författare Maria-Pia Cabero).

<a class="image image-preview " href="http://www.fria.nu/bilder/80628" title="”>Martin Holmquist

BILD: Martin Holmquist
Teaser:

Sedan avvisningen till Kabul, Afghanistan, i mars har Karim Qasimi varit på flykt. Han har smugglats genom Iran och Turkiet och befinner sig just nu i Grekland. Hans mål är att ta sig tillbaka till Sverige.

Göteborg |
Publicerad: Torsdag 10 september 2009 | 08:00

FRIA har i en serie artiklar skrivit om 20-årige Karim Qasimi som i våras avvisades till Kabul, Afghanistan, efter att ha spenderat över två år i Sverige. Den 31 mars i år skickades han till ett land där han inte kände någon och som han inte hade varit i sedan han var sex år.

– Jag är stressad över situationen, men jag mådde sämre i Kabul, berättar Karim över telefon från Aten där han för tillfället befinner sig.

 

Karim är född i Afghanistan men flydde som sexåring till Iran sedan hans föräldrar förts bort av talibaner. Han bodde i Iran till år 2005 då han nekades uppehållstillstånd och utvisades till Afghanistan. Som 17-åring flydde han ensam till Sverige och sökte asyl. Han började studera och jobbade som diskare i Åseda i Småland när han mer än ett år senare fick beskedet att han skulle avvisas till Afghanistan.

Karim överklagade beslutet och det blev en långdragen avvisningsprocess. Han togs in på förvaret i Kållered men mådde så dåligt att han fick förflyttas till den slutna psykiatriska avdelningen på Sahlgrenska. På sjukhuset samlade han på sig medicin och försökte upprepade gånger ta sitt liv, han överdoserade tabletter och skar sig i halsen.

Läkare konstaterade att han inte var i stånd att åka men migrationsverket svarade att hans beteende antagligen bara var ångest förknippad med avvisningen och att det därför inte gick att styrka hans psykiska tillstånd.

Karim förflyttades till häktet och när FRIA pratade med honom i våras var han svårt chockad.

– Jag kom hit för att leva i fred. Jag vet inte varför jag straffas nu. Är det för att jag säger att jag inte kan återvända?

Första avvisningsförsöket misslyckades eftersom kaptenen inte ville ta med honom men på det andra försöket gick det. Karim berättar att han blev fastbunden på planet och att han fick så mycket lugnande medel att han inte förstod vad som hände. När han väl vaknade till var han redan på väg till Afghanistan.

 

Enligt FN klarar man sig inte utan nätverk i Kabul, känner man ingen där är det väldigt svårt att få jobb och boende. Eftersom Karim inte kände någon i staden fick han bo på hotell de första två månaderna. På plats kontaktade han afghanska myndigheter men de kunde inte kunde hjälpa honom. På svenska ambassaden i Kabul fick han samma svar.

– De sa att jag var tvungen att förstå att jag var i Afghanistan nu och att det inte finns lag och rätt där på samma sätt som i Sverige, säger han.

Efter två kaotiska månader i Kabul bestämde han sig för att försöka återvända till Sverige.

– Jag kände ingen där, fick inget jobb och visste inte hur jag skulle klara mig. Jag blev tvungen att åka därifrån för det var farligt och jag var väldigt rädd, säger Karim.

 

På illegal väg köpte han ett iranskt pass och åkte till Iran. Därifrån smugglades han under en 30 timmar lång bussfärd över till västra Turkiet där han med en grupp andra flyktingar tog sig till den grekiska ön Lesbos via smuggelbåt. Väl på ön greps de av gränspolis och Karim fick sitta i förvar i 19 dagar med 120 andra flyktingar. Alla trängdes i sju rum.

– Det var katastrof på förvaret. Folk blev sjuka och det fanns ingen läkare. Jag blev själv väldigt sjuk, berättar Karim.

Efter nästan tre veckor släpptes Karim och nu befinner han sig i Aten. Om en månad måste han lämna landet.

 

Karim tar sig fram med hjälp av pengar från frivilliga i Sverige. Bland andra får han hjälp av en lärare han hade i Småland som ser till att han har en mobiltelefon och pengar på kontot.

– Jag försöker få jobb här i Grekland men det finns för många flyktingar och för få jobb, säger Karim.

Han vet inte var han ska vända sig eller om det ens är möjligt att få hjälp av svenska myndigheter, men trots det är han inställd på att komma tillbaka till Sverige.

– Jag vet inte hur jag ska göra men jag ska försöka ta mig till Sverige. Det är svårt för jag mår ganska dåligt, men jag hoppas att jag klarar det även om det är en lång väg kvar, säger Karim.

Thabo Muso, Karims juridiska ombud i Sverige, besökte Karim för drygt två veckor sedan när han satt på förvaret på ön Lesbos. Han berättar att Karim trots omständigheterna verkade må bra.

– Det är svårt att säga hur han mår, men jag fick uppfattningen av att han ändå var ganska hoppfull. Hopp är oerhört viktigt i hans situation och nu löper han i alla fall ingen direkt livsfara. Han måste hela tiden tänka på hur det hade varit om han varit kvar i Kabul, säger Thabo Muso.

 

Om Karim lyckas ta sig till Sverige kan han ansöka om verkställighetshinder som innebär att han uppvisar nya skäl till att avvisningen inte bör verkställas.

Det finns inga garantier för att Karim får stanna i Sverige men Thabo Muso menar att det ändå ser mer hoppfullt ut för honom än för många andra asylsökande afghaner.

– De nya hindren som uppstått är att han bevisligen inte har klarat sig i Afghanistan och förhoppningsvis räcker det för att han ska få stanna i Sverige. Men det är svårt att säga hur det kommer att gå, säger Thabo Muso. b

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/80589

Läkare fördömer avvisning av barn

En svårt sjuk ettåring som bor med sin familj utanför Borås skall avvisas till Kosovo. Nu har familjen fått beseked av Migrationsverket att de skall avvisas trots att läkare hävdar att det inte finns kompetens där för att vårda pojken

– Han riskerar att dö, säger Lars Hammarén, överläkare på barnrehabiliteringen i Borås. Den ettårige pojken har ryggmärgsbråck och har opererats ett flertal gånger.

Men Migrationsverket tror att ettåringen kan få adekvat vård i Kosovo. Det säger Fredrik Beijer som är verksamhetschef på asylprövningsenheten. Han hänvisar till att frågan även har prövats i domstol som gjorde samma bedömning.

Jan-Åke Thorell
Jan-ake.Thorell@sr.se

http://www.sr.se/cgi-bin/sjuharad/nyheter/artikel.asp?Artikel=3084839

Misstänkt muthärva vid Migrationsverket

Två personer som arbetat åt Migrationsverket misstänks ha tagit emot mutor. Båda har arbetat för verket på konsultbasis

Två personer som arbetat åt Migrationsverket misstänks ha tagit emot mutor. Båda har arbetat för verket på konsultbasis.

Dels gäller det en språkanalytiker, som ska ha erbjudit sig att för 20 000 kronor säga att asylsökande kommer från ett visst land för att öka chanserna att få stanna i Sverige.

Det gäller också en tolk, som misstänks för samma sak.

Språkanalytikern är polisanmäld och Migrationsverket undersöker nu sju fall närmare.

I något fall har den asylsökande beviljats uppehållstillstånd som nu kan komma att dras in

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3082916

En rapport från grekland

 

  

Rapport från No Border Camp – Lesvos 2009
Av Lina Myritz
No Border lägret på Lesvos pågick officiellt 25-31/8 men utökades i själva verket till ett mycket större projekt än vad som var tänkt. Lesvos har under de senaste åren blivit en av de främsta portarna till Europa för tusentals flyktingar och andra migranter. Här är en liten rapport om situationen i Grekland och vilka krav som blev resultatet av årets läger. Statistik och andra siffror är hämtade från lokala och utländska No Border-aktivister, jurister och forskare

Att ta sig till Grekland

Ofta ihopträngda i små gummibåtar försöker varje år tusentals människor korsa havssträckan mellan Turkiet och Grekland. Helleniska Kustbevakningen gör sitt bästa för att förhindra att migranter når fram till sina mål. Dessa aktiviteter stöds av Frontex, vars första båt började arbeta på ön i juli 2008. Kustbevaknings- och Frontexstyrkor kolliderar med flyktingars båtar, åker runt dem i snäva cirklar för att skapa höga vågor, slår sönder motorer, stjäl åror och skär sönder gummisidorna.

De förstörda båtarna flyter sedan ut ur grekiska vatten med vågor eller strömmar. Turkiet har återvändandeavtal med tre länder just nu, varav ett är Grekland. Därför tvingar grekiska kuststyrkor människor att vända tillbaka/simma tillbaka till Turkiet, där det inte finns någon egentlig asylprocess. Enligt en turkisk flyktingrättsaktivist har Turkiet bifallit totalt 40 flyktingfall sedan 1967. Asylsökande har inte rätt till sjukvård, arbete, skola etc.

Kustbevakningen och Frontex stjäl regelmässigt migranternas pengar, misshandlar dem och skjuter i deras riktning för att skrämmas. Minst 1100 migranter har påträffats drunknade i Aegeiska Havet de senaste 20 åren och ett okänt antal personer saknas. Sedan 1998 har minst 6000 personer dödats.

Mottagande = fängelse

Ön Levos' mottagandeenhet ligger i Pagani, 5km från huvudstaden Mitilini. Tvärtemot vad namnet antyder så är det är en låst förvarsenhet/fängelse. Förvaret är från början en lagerlokal i flera våningar och därmed inte lämplig för att hysa människor. Grekiska myndigheter påstår att lokalerna kan ta emot upp till 300 personer men oftast hålls fler än 1000 människor fångna. Hit skickas migranter så fort de når ön och hålls fångna i veckor eller månader. Det är ett fängelse där mänskliga rättigheter inte respekteras. Migranterna kan inte kommunicera med omvärlden, informeras inte om sina rättigheter, har tillgång till mycket bristfällig sanitära faciliteter och sjukvård, och får inte gå ut i friska luften mer än 20 minuter per vecka.

Fångarna utvecklar hals- och respiratoriska problem för att de inte kan andas ordentligt i de överfulla cellerna. Vissa tvingas sova på golvet under våningssängarna då det inte finns tillräckligt med sängplatser. Maten är undermålig och vattnet smakar illa:
– ”If you drink this water you will never want to drink water again”, sa en man till oss.
Det finns en toalett och en dusch per 100 personer, lakan och filtar är genomsmutsiga men byts inte ut och stanken är genomträngande. Personalen bär som regel vita ansiktsskydd när de går in i förvaret.

Det finns endast en läkare som arbetar inne i Pagani och enligt fångarna bryr han sig inte nämnvärt om deras hälsa. En populär psykolog från Läkare Utan Gränser arbetar även hon på Pagani, men hon har naturligtvis begränsat med möjligheter att påverka situationen för så många.

Här kan ni själva se hur det ser ut i Pagani:
http://lesvos09.antira.info/tag/video/
http://lesvos09.anitra.info/2009/08/voices-from-the-inside-of-pagani-detention-centre/

Enligt grekisk lag får minderåriga inte hållas fångna på detta sätt. Trots detta så hålls hundratals ungdomar inlåsta i Pagani. Tidigare i veckan hungerstrejkade 47 ensamkommande barn, mestadels från Afghanistan, Somalia och Palestina, i ett försök att kräva sin frihet. De har nu börjat äta igen, då förvarspersonalen hotade dem med omedelbar deportation. Vissa av ungdomarna som protesterade har hållits fångna i mer än 60 dagar. De vill desperat kontakta sina familjer som inte vet var de finns eller om de ens överlevt färden över havet. Det går rykten om att vissa ensamkommande barn skadat sig själva och även blivit misshandlade av polis.

Prefekturen i Lesvos är ansvarig för administrationen av förvaret i Pagani. Förvaret bekostas av grekiska staten och EU. Budgeten ska, förutom att tillhandahålla drägliga levnadsförhållanden åt migranterna, även täcka biljetter till fastlandet och transport till hamnen men detta sker inte sedan oktober 2008.

Protester

De 850-1000 personer som suttit inlåsta i förvaret i Pagani har under de senaste två veckorna protesterat på olika sätt. De har hängt ut banderoller från fönstren, skanderat slagord och sjungit kampvisor, brutit sönder lås på dörrar och utfört sittande protester i rastgården, hungerstrejkat och vägrat vatten. En man lyckades hoppa från ett fönster på andra våningen och ta skydd bland demonstranterna utanför. No Border Camp 2009 har försökt solidarisera oss med dessa protester så mycket som möjligt samt även gjort andra aktioner och demonstrationer mot mål runtom på ön. Se bloggen: http://lesvos09.antira.info/ för mer information.

Representanter för UNHCR har kallat förhållanden i Pagani för ”inhumana” och menar att det måste stängas ner. Inget har dock hänt sedan detta uttalande gjorts.

På grund av en massiv hungerstrejk av 160 ensamkommande barn i Pagani och dagliga mobiliseringar och mediaarbete av No Border släpptes över hundra ungdomar från Pagani för ungefär två veckor sedan, liksom ett dussin familjer med små barn och ett fåtal vuxna män – totalt fler än 250 människor. Alla dessa hade deportationsorder (se nedan). Migranterna som släpptes från Pagani flyttades till ett öppet läger kallat Pikba, beläget nära öns flygplats. Där kunde de röra sig fritt, hade nära till stranden och mycket utrymme för barnen att leka. Även om Pikba också var svårt överbelamrat (inhysande ungefär 550 personer istället för det tänkta 200), så uppfattades det av många som ett paradis i jämförelse med Pagani.

Pikba är i skrivande stund stängt. Enligt källor i lokala poliskåren utgjorde det öppna lägret en tillfällig eftergift för att stilla protesterna och mediastormen. Varje dag förs 35-45 nya fångar till Pagani. Besökare till förvaret rapporterar om separerade barnfamiljer som får ses 20 minuter per vecka när kvinnorna släpps ut ur sina celler för att lufta sig på rastgården. Männen kan då omfamna sina barn genom gallren.

Deportation

Alla som anländer till Grekland och som upptäcks blir registrerade i Eurodac, får sina fingeravtryck tagna och får ett vitt papper med en administrativ deportationsorder som kräver att de lämnar landet inom en månad. Det händer väldigt ofta att det utfärdas deportationsordrar för människor som sitter fångna i Pagani så att de, när de väl släpps, endast har några dagar på sig att lämna landet innan de 30 dagarna tar slut.

Polis kan gripa och förvarsta personer i 6-12 månader innan deportation. Vanligast är dock att man hålls en kortare tid och istället grips flera gånger. Detta eftersom polisen omöjligt kan hålla alla i förvar, speciellt då många saknar identitetshandlingar och därför är svåra att deportera. Polisens mål verkar vara att förmå så många som möjligt att lämna landet självmant och på egen hand.

Innan tidsfristen på den administrativa deportationsorderns gått ut kan man ansöka om politisk asyl och man kan då i
nte utvisas innan man har fått beslut.

Att söka asyl i Grekland (enligt jurist Efi Telli, Thessaloniki)

Tidigare har asylsökande i Grekland haft en 0,60% chans att lyckas. Situationen för asylsökande har dock blivit mycket värre de senaste månaderna. Fram till juni 2009 fick asylsökande ett rött kort som gav dem ett tillfälligt uppehållstillstånd inklusive arbetstillstånd i två år. I juli 2009 ändrades detta. Numera får inte asylsökande något rött kort och processen tar endast en månad. Polisen (!) tar emot och agerar beslutsfattare i asylärenden. Det händer att polisen misshandlar personer som tar sig till polisstationer för att söka asyl, varför många drar sig för att göra det.

Regulariseringar av migranter har skett i Grekland 1998, 2001 och 2005.

Dublin

De migranter som väljer att fortsätta sin färd längre in i Europa tar färjorna till fastlandet. Om de inte registrerats och därför saknar deportationsorder tvingas de smyga sig förbi Kustbevakning och polis, vilket inte är särskilt lätt då de kontrollerar alla som de anser ser utländska ut. Ett hundratal migranter bodde i No Border lägret och många av dessa saknade papper. Tillsammans lyckades vi, med hjälp av skänkta kläder, låtsaspiercingar och diverse andra backpackerattiraljer, smyga förbi de flesta av kontrollerna men minst tio personer greps och fördes till Pagani.

Problemen tar dock inte slut när migranter mot alla odds lyckas ta sig ut ur Grekland. Om du sökt politisk asyl i Grekland så har du ingen rätt att söka i de flesta andra europeiska länder, enligt Dublin II. I många länder gäller detta även om man inte sökt asyl utan endast registrerats och fått sina fingeravtryck tagna i Grekland. Då blir man alltså tillbakaskickad till Grekland, där hela proceduren börjar om från början eller slutar i deportation till ens ursprungliga hemland.

Våra krav

Eftersom Grekland är första europeiska anhalten för ett mycket stort antal migranter skapar Dublin II en situation som leder till migranters misshandel, svåra traumatisering och i värsta fall död. Människorna som flytt och som bodde i No Border lägret gick i de flesta fall omkring i en salgs dvala – förstummade av den brutala behandling de fått utstå i Pagani eller andra möten med grekisk polis och kustbevakning, lidande av svår hemlängtan och djupt oroliga inför framtiden. Grekland kan inte på något sätt anses vara ett säkert land för asylsökande.

Även många greker, också flyktingrättsaktivister och antirasister, uppfattar situationen som djupt orättvis då resten av EU befinner sig i den bekväma situationen att de kan kritisera Grekland för sin behandling av migranter men samtidigt slipper ta något egentligt ansvar tack vare Dublinkonventionen..

Situationen är totalt ohållbar. Det minsta man kan kräva under omständigheterna är:
– att Dublin II skrotas och att deportationer till Grekland omedelbart stoppas
– att förvarsenheten Pagani och dess likar i Grekland omedelbart stängs
– att verkliga mottagandecenter upprättas på Grekland där människor kan röra sig fritt och behandlas humant och respekfullt
– att Sverige inte deltar i finansieringen eller bemanningen av Frontex

skrivet av Lina Myritz från asylgruppen i Malmö‏ 

aghardagian@yahoo.se