انجمن افغانها در سویدن | په سویدن کی دافغانانو ټولنه | Afghanska Föreningen i Sverige

Utvisningar till Eritrea utreds

Rapport
Publicerad 6 maj 2009 – 08:10

Migrationsverket ska se över omkring 300 utvisningsfall till Eritrea för att se om de utvisningshotade ska få stanna i Sverige istället för att skickas tillbaka till Eritrea

Sverige har fått hård kritik av bl.a. FN:s flyktingorgan för att man tvångsutvisat till Eritrea

-Personer som illegalt har lämnat Eritrea och som har undanhållit sig militär- och samhällstjänstgöring riskerar att råka illa ut, säger Mikael Ribbenvik som är rättschef på Migrationsverket till SR:s Ekoredaktion
 
http://svt.se/2.22620/1.1546030/utvisningar_till_eritrea_utreds&from=rss

مراسم توديع سفير کبير افغانستان در اسکانديناويا

به زودی زمان خدمت، جناب آقای محمد جاويد لودين، سفير کبير افغانستان در اسکانديناويا به پايان می رسد و از آنجاييکه ايشان فرد فعال و دلسوزی برای مهاجرين مقيم اين منظقه بوده اند، ما ارگانهای اجتماعی و فرهنگی افغانهاي مقيم استکهلم سويدن ( انجمن افغانها و کلوب قلم افغانها  ) قرار گذاشتيم تا روز شنبه 9 ماه می مراسم توديع جناب آقای لودين را به منظور پاس و سپاس از خدمات ارزندهء شان در سفارت افغانستان در ناروی، برگزار نماييم

؛ لذا از کليه هموطنان گرامی تقاضا می نماييم  که در اين مراسم شرکت نموده تا با حضور خود رسم پاسداشت را که از خصايل ملی ما بشمار ميرود در قبال آنهاييکه با استفاده از موقعييت های رسمی تلاش نموده اند تا مصدر خدماتی شوند، ادا نماييم.

زمان: از ساعت یک تا سه بعذ از ظهر روز شنبه 9 ماه می 2009

مکان: سالن کنفرانس هال جمنازيم نکه

برگزار کننده گان

انجمن افغانها و کلوب قلم افغانها

Första stridsfordonet snart på plats i Afghanistan

Publicerad: 5 maj 2009 kl 14.55 Afghanistan I dag klockan 1230 lyfte en IL-76:a, en av världens största transportflygplan, med det första av Försvarsmaktens totalt fyra stridsfordon 90 som ska till Afghanistan

Stridsfordon 90 på väg in i IL-76:an.

Stridsfordon 90 på väg in i IL-76:an.
Foto: Alexander Karlsson/Combat Camera/Försvarsmakten

.

IL-76, ett av världes största transportplan.

IL-76, ett av världes största transportplan.
Foto: Alexander Karlsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Stridsfordonfordon 90 inne i en IL-76.

Stridsfordonfordon 90 inne i en IL-76.
Foto: Alexander Karlsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Planet kommer att mellanland i Ankara för tankning och beräknas vara på plats i Afghanistan tidigt onsdag morgon svensk tid.

Besättningarna kommer att ansluta senare i veckan och den första vagnen kommer därför att tas omhand av soldater som redan är på plats i Afghanistan och har förarbehörighet.

Ett omfattande planeringsarbete har föregått transporterna där man har mätt både vagn och insidan på IL-76:an för att säkerställa att ett stridsfordon 90 verkligen får plats

http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Afghanistan/Forsta-stridsfordonet-snart-pa-plats-i-Afghanistan/

د افغانستان ولسمشر ته يو ليک

ښاغلي اولس مشر ته په خپله ټوله پښتنه مینه سلامونه او نیکې پیروزینې ښاغلیه! پوهیږم چې زما لیک به تر تاسو نه رسیږي خو بیا هم غواړم چې خپلې او زماپه څیر سلګونو نورو هغو افغانانو کوم چې کالونه کالونه يې د وطن نه لرې په ډیرو سختو تکلیفونو کې شپې ورځې تیرې کړي څو مسافرانه ګیلې ولیکم

دا افغانان چې په ملک کې د نخوالو او بې روزګرئ له امله يې خپل مور پلار ښځې او ماشومان پریښي او د څو میاشتو مزلونو ، په ځان باندې د هر رنګ ربړو تیرولو او د سر او مال په زیان ګللو يې ځانونه اروپایي ملکونو ته راسولي د مرګ له ویرې نه دي را تښي او نه یې هم د کوم ځنګړي هوسونو له کبله کلي کورونه پریښي بلکه ډیرې بېوزلئ دې ته اړ کړي چې څو روپۍ په پور کړي او په دې خطرناکو لارو د مزل کولو ملاوې وتړي او کوم اروپایي ملک ته پناه یوسي تر څو خپلو کورانیو ته د خپل لاس په تڼاکو دخوراک ، ځښاک یا په بله معنی د لږ ارامه ژوند تیرولو خواښي ور په برخه کړي خو د بده مرغه اوس دې ملکونو په خاصه توګه د سویډن حکومت د دغو افغانانو د ایستلو هوډ کړی او څو تنه يې په جبر په داسې حال کې بیرته افغانستان ته لیږلي چې څو ورڅې یې ډوډی نه وه خواړلي او په سخته نروغی اخته وؤ او یوه جوړه د تن جامې یې په غاړه وې او نور هر څه ورنه پاتې شول او په سلګونو نور لا په زندان کې او یا هم په پټه خپلې تیارې راتلونکي ته ورځې شمیري چې بیا هم د بده مرغه دا زمینه ورته افغان چارواکو مسايده کړي ده . څو میاشتې مخکې د افغان ـ کډوالو وزیر د همدې افغانانو د بیرته ملک ته د لیږلو تړون په دې شرط لاسلیک کړ چې سویډن حکومت به د کډوالو چارو وزارت ته په سونه زره ډلر ورکوي او سويډن به افغانان اوباسي او د کډوالو وزارت به پټه خوله پاتېکیږي چې دا کار مونږ ټولو ته یو بد زیری وؤ هغه قرارداد چې تر دریو میاشتو ئې عتبار لره ۳ ورځې وړاندې د می د میاشتې په لومړی پای ته ورسیده خو ګنګوسې داسې دي چې د کډوالو چارو وزارت یو ځل بیا دا قراردار لاسلیک کوي چې که چېرې رښتیا داسې وشي د سویډن چارواکو ته به یو وار بیا د دې موقع په لاس ورکړی شي چې افغانان په زور بیرته افغانستان ته ولیږي او د نه لاسلیک کیدو په صورت کې به افغان کډوال دلته د پاتې کیدو ډیرچانس ولري نو اوس د ستاسو جناب څخه دا هیله لرو چې د دغو بد بخته افغانانو چې هره ثانیه یې د نیوالو او بیرته لیږلو ویره شته په هکله د سویډن حکومت سره په خبرو شی او دا دې جبر لیږلو ته د پای ټکی کیږدی او هم د کډوالو چارو او بهرانیو چارو وزارتونو ته د قرارداد د نه لاسلیک کولو لرښونه وکړی مونږ بله چاره نه لرو تاسو کولی شی چې دمونږ او زمونږ کورانۍ چې مونږ یې د پالنې او همکاری مسولیت په غاړه لرو راتلونکي وټاکی. پاتې د نوي چې په سویډن کې د دغو افغانانو خواخوږي ښاغلي نسیم سحر د پورته یادشویو وزارتونو مسؤلینو سره په همدې اړه لیدنې لرلې چې د نوموړي سره ئې د همکاری ژمنې کړي وې د یادولو وړ ده چې خپل وطن راته ډیر ګران دی او مینه به يې تل په زړه کې ساتم او په ټوله دونیا به یې یو موټی خاوره ور نکړم الله دې زمونږ ګران افغانستان ته پوره او ډاډمن امنیت راولي چې ټول خواره واره افغانان په خپله خواښه او لیولتیا سره په خپل ټاټوبي را ټول او د کار او بار لارې چارې ورته برابرې شي آمین یا الرب العالمین سر لوړی دې وي سرلوړی افغانستان په ډیر درانښت

 

 

« ځــــــــدراڼ » سویډن :

۲۰۰۹/۴/۳

Krönikan 5/5: Karim lever, men inte mer

Kan någon ansvarig politiker eller tjänsteman förklara för mig och många andra varför det var nödvändigt att göra Karim så illa, och i vems intresse det skedde, skriver GP:s Gert Gelotte i sin krönika

Vad händer med Karim? Klarar han sig i Kabul? Sällan har så många läsare hört av sig som efter mina krönikor om 20-årige Karim Quasimi. Några få ansåg att myndigheterna gjort rätt. Men de allra flesta var förfärade medmänniskor som ville protestera och göra något för Karim.
Gärna minns jag en 84-årig kristallklar dam som resolut bad mig om adressen till statsministern, ansvariga ministrar samt partiledarna för att skriva brev. Hon liksom jag, och många med oss, skäms över hur vårt land behandlat en försvarslös tonåring.

Så vad har hänt med Karim? Ritva Holmström är psykoterapeut på Rosengrenska stiftelsen i Göteborg. Hon hade Karim i terapi innan han tvångsavvisades i hand- och fotbojor med chartrat plan till Kabul i Afghanistan. Nu har hon nästan daglig kontakt via SMS och ibland mail. Så här berättar hon:
– Det är fullständig katastrof. I Kabul råder totalt kaos och Karim är skräckslagen för sitt liv. Han är rädd för att bli rånad eller mördad. Det syns ju att han varit västerut. Och han är rädd för att bli våldtagen. Karim skriver att det är vanligt att unga ensamma pojkar blir det.
Karims panikslagna livstecken är knappast överdrivna. De överensstämmer med den bild av tillståndet i Kabul som ges av Svenska Afghanistankommittén och andra hjälporganisationer. Som ensam främling i Kabul kan han svårligen överleva.
Men tills vidare drar sig Karim fram med pengar han får från vänner i Sverige. Han bor på ett hotell för tio dollar dygnet och går aldrig ut ensam. Att stanna i Kabul är inte att tänka på. Ingen tror att han kan klara sig. Alltså är han chanslös på en hopplös arbetsmarknad. Återstår att fly – igen.
Karim har varit flykting sedan han var fem år. Längsta tiden har han levt som illegal hos en moster i Iran. I Sverige bodde han några år i Åseda. Där lärde han sig läsa och skriva och fick vänner. En lärare på skolan fyller fortfarande på hans svenska kontantkort till mobilen.
– Vi har samlat in pengar. En privatperson gav 10 000 kronor. För de pengarna skall Karim köpa ett tre månaders visum till Iran. Där kan han kanske hitta sin moster, säger Lisa Carlsson som är skolkurator i Åseda och tillägger:
– Nu skall vi dra igång en större insamling. Karim behöver ju pengar för att leva den första tiden i Iran.
Men även om Karim finner sin moster, så får han bara stanna tre månader i Iran. Sedan är han illegal igen. Till Afghanistan kan han inte återvända. Livet som ensam internflykting i Kabul lämpar sig inte för en skräckslagen pojke.
Så vad händer – om Karim orkar leva? Egentligen har han bara ett alternativ och det är att åter ge sig ut på vägarna och hoppas på bättre tur. Kanske i Norge. Lisa Carlsson hoppas. Men flyktingsmugglare är dyra och vägen lika lång som den är livsfarlig.
Karim Quasimi hann börja leva i Åseda. Han kom dit när han var 17 år och hade inte begått något brott när polisen hämtade honom två år senare. Karim var bara en ensam tonåring som svenska myndigheter låste in på häktet för att han inte skulle ta livet av sig. Man måste ju vara levande för att kunna avvisas.
Kan någon ansvarig politiker eller tjänsteman förklara för mig och många andra varför det var nödvändigt att göra Karim så illa och i vems intresse det skedde

 
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=492939
 
Är det rätt att avvisa människor till Afganistan
?
 

De spelar för ungdom i Afganistan

Matilda Karlsson konsert i Karlholms kyrka på måndag till förmån för Operation dagsverkes insamling för skolungdomar i Afghanistan.


Hur kom du på idén?
– Det var mormors förslag. Jag hade väl tänkt tvätta fönster eller nåt sådant, som vanligt, men jag kunde inte sluta fundera på konsertidén och så bestämde vi oss för att satsa på det.

Vi?
– Ja, vi är ett gäng på fyra – Ebba Sikberg, Jonas Hallin, Emelie Wahlström och jag – som har musik som ett stort intresse och som har hittat varann på högstadiet i OlAndersskolan där vi går nu.

Blir det kyrkomusik?
– Nej, inte alls, det blir mer åt det poppiga hållet, fast det är förstås tänkt att kunna passa de flesta åldrar.

Men hur kommer det sig att ni har fått låna kyrkan?
– Jag hoppar in som kantor då och då, så det är tack vare det.

Har du spelat länge?
– Sedan jag var nio tio år sådär.

Är det kantor du ska bli?
– Jag ska börja på en spetsutbildning i musik på gymnasiet i Uppsala i höst, så får vi väl se sedan.

Kommer det nån publik på måndag nu då?
– Vi har tapetserat med affischer överallt så det tror jag nog! Av: Ann Svalander ann.svalander@unt.se


http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=76-AV_ID=901993,00.html

Talibanbomb dödade barn

Talibangerillan tog på sig bombdåd där fyra civila dödades.

Fyra civila, varav två barn, dödades på söndagen när en sprängladdning exploderade utanför en polisstation i södra Afghanistan

Foto: Rafiq Maqbool / Scanpix
Sprängladdningen ägde rum i Helmlandprovinsen..

Talibangerillan har förklarat att man ligger bakom dådet som ägde rum i den oroliga Helmandprovinsen, där talibanattacker genomförs närmast regelbundet.

Sprängladdningen ska, enligt den afghanska säkerhetstjänsten, ha varit placerad på en motorcykel.

Förutom de döda – där barnen uppges ha vart en åttaårig flicka och en tioårig pojke – uppges minst sju personer ha skadats av bomben.

I förra veckan meddelade talibangerillan att man avsåg trappa upp antalet bakhåll, självmordsattacker och bombningar.

”Våra mål kommer att bli de utländska styrkorna, diplomatiska stationer, konvojer, höga tjänstemän i marionettregeringen, parlamentsledamöter och anställda inom försvars-, inrikes- och säkerhetsdepartementen”, hette det i uttalandet.

Publicerat: 2009-05-03 11:20

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/206583-talibanbomb-dodade-barn

Anna Dahlberg: Svik inte kvinnorna

KABUL. Möt Afghanistans modigaste kvinna. Fawzia Koofi, 32 år, kämpar för kvinnors rättigheter och skyddas av sju livvakter CM8ShowAdMargin(”rektangel_artikel”)

 

 

 

 

Vi möts i kafeterian på ett säkert ställe i Kabul. En flortunn sjal täcker hennes hår. Hela hennes uppenbarelse är förbluffande modern med afghanska mått mätt.
Fawzia är parlamentsledamot och en av Afghanistans mest kända kvinnoaktivister. Det var exempelvis hon som arrangerade den historiska kvinnodemonstrationen nyligen mot den nya äktenskapslagen, som sanktionerar våldtäkt inom äktenskapet för shiamuslimer.
Runt 300 kvinnor tågade genom Kabuls gator och trotsade stenkastning, spottloskor och okvädingsord som ”horor”.
Sådant gör man inte ostraffat i Afghanistan. Efter att Fawzia kritiserat lagen i CNN, BBC och al-Jazira har hotfulla sms börjat dyka upp i hennes mobiltelefon. ”Om en vecka kommer vi att kidnappa dig”, lyder ett av de anonyma meddelandena.
Att hoten är på allvar underströks häromveckan när en annan välkänd kvinnokämpe, Sitara Achakzai, sköts ihjäl av talibaner utanför sitt hem i Kandahar.
Jag frågar om hon inte är rädd.
– Det är klart att jag är. Jag har två döttrar som jag tar hand om själv. Men om jag dödas så är det i alla fall för en god sak. Jag har varit en förebild och öppnat dörrar för andra kvinnor. Det sätter jag en stolthet i.

Afghanistans kvinnor låter sig inte längre tystas. När jag åker runt i Kabul slås jag av hur förhållandevis få som bär burka. När jag var här senast för fem år sedan kunde jag räkna antalet kvinnor som inte var täckta av det ljusblå gallret. Nu vågar majoriteten av huvudstadens kvinnor visa ansiktet; några stegar rentav fram i högklackade pumps.
Fawzia beskriver de senaste sju åren som ”guldår” för Afghanistans kvinnor. En fjärdedel av landets parlamentsledamöter är kvinnor. Kvinnor kan arbeta, studera och gå ut själva.
Problemet är att denna frihet bara omfattar delar av Afghanistan – Kabul och de stora städerna i norr. I den talibandominerade södern härskar en helt annan verklighet. Kvinnor lämnar knappt hemmet och bara några procent av flickorna går i skolan.
Även i de mer ”progressiva” delarna av landet syns tydliga tecken på en backlash under de senaste två till tre åren, enligt Fawzia:
– Det märks på en rad områden, bland annat på konservativa lagförslag såsom den nya äktenskapslagen, men också på en ökning av våldet mot kvinnor. Bara i staden Herat tog 150 kvinnor sitt liv i desperation förra året.
Fawzia Koofi riktar ett anklagande finger mot president Karzai som hon menar har svikit kvinnosaken. Karzai har blivit alltmer beroende av krigsherrar och andra fundamentalister med följd att kvinnors intressen har sålts ut.
Men även det internationella samfundet har brustit, enligt Koofi. Fram till den senaste tidens ramaskri kring äktenskapslagen har Afghanistans kvinnor fallit i glömska. Särskilt oroad är hon över talet om att inleda förhandlingar med talibanerna.
– Jag är jätterädd för kompromisser med talibanerna. Det går inte att skilja på moderata och fundamentalistiska talibaner när det gäller synen på kvinnor. Ska vi offra allt som har uppnåtts för säkerhet? Jag hade inte förväntat mig detta från Obama, säger hon besviket.

Jag frågar hur hon
ser på Natostyrkans närvaro och hon svarar att den är nödvändig för att stödja Afghanistans kvinnor. Även om hon beklagar de civila offren så välkomnar hon fler amerikanska soldater till landet.
Som alla andra är hon plågsamt medveten om alternativet – att talibanerna återtar makten i Afghanistan.
De som kritiserar vår egen insats i Afghanistan borde skänka en tanke till Fawzia och hennes medsystrar. Människor som är beredda att gå i döden för friheter som vi tar för givna förtjänar bättre än att bemötas med uppgiven cynism.

http://www.expressen.se/ledare/dahlberg/1.1554750/anna-dahlberg-svik-inte-kvinnorna

"دروازه را نگشاید"

من بنمایندگی از خود          

خودی که خیلی از خودش را باختست

من بنمایندگی از استخوان های پوسیده برادرم

از عمق تار های صوتی بریده در گلوی پدرم

من بنمایندگی از یک باغ سوخته

من بنام آدم های که نامشان را نمی دانم

میخواهم

 که دروازه را برویشان

نگشاید

من

بخاطر خواهرم که رگهایش را بجرم کفش های زنانه

بریدند

بخاطر خاکستر یک کتابخانه کتاب خاک شده

بخاطر نوارهای سوخته آواز سرآهنگ

بخاطر پنجره های سیاه شده با رنگ های قیری قبرستانی

بخاطر فیته های سرخ موهای دختری که طناب اعدامش گردید

میخواهم که دروازه را نگشاید

 

بیادم

تپه های از آدم های مرده، چهره های از وحشت

وز وز مگس ها بر گرد مردمک خشکیده یک چشم

یا صحنه مضحک عروسی کودک با مردی کهنسال

هنوز بوی تعفن تحجر در انحنای ریش ها

هنوز بریدن سر ها و رمیدن گله ها

گیجم از فراموشی مایان

 

من

میدانم که

دروازه را نخواهم گشود

دزد را دوباره به خانه

نخواهم برد

حتی اگر از پشت در

 آواز چوپان را بشنوم

باز هم

 نخواهم گشود

دروازه را

 

میدانم

رابعه میخواهد به مکتب برود

بگذار بداند که "ح" برای حقست

و "ز" برای زندگی

بگذار رابعه خود

زندگی را هجا کند

بگذار یوسف با قلم خو گیرد

بگذار از بند دروازه های بهشتی که با انفجارش  گشوده خواهد شد

برهد

بگذار پروانه ها بجرم رنگ هایشان اعدام نگردند

روز کمرنگ را

 بگذار بماند

بخاطر خدا

دروازه را مگشا!

((لینا روزبه حیدری))

جلیل زلاند، آواز خوان و آهنگساز افغان درگذشت

جلیل زلاند یکی از پیشگامان موسیقی معاصر افغانستان دیروز پنجشنبه به سن هفتاد و چهار سالگی به دنبال یک بیماری طولانی در شهر تارزانا در کالفرنیای آمریکا بدرود حیات گفت

جلیل زلاند

سهیلا زلاند دختر جلیل زلاند که او نیز آوازخوان است در باره آخرین روزهای زندگی پدرش گفت که پدرش همیشه از میهن و هم میهنانش یاد می کرد ومی خواست در کشورش باشد و همانجا آرام بگیرد، اما بیماری امانش نداد.

سهیلا که پرستاری و مواظبت از پدرش را تا آخرین لحظات به عهده داشت، می گوید پدرش به شدت خانواده اش را دوست داشت و نسبت به دخترانش بسیار مهربان بود.

جلیل زلاند از نخستین آوازخوانان آماتور بود که در دهه پنجاه میلادی، مدیریت موسیقی افغانستان را به عهده گرفت. او در همکاری با سایر آماتورها کوشش بسیاری را برای ایجاد موسیقی پاپ افغانی یا موسیقی امروزافغانی انجام داد.

موسیقی پاپ افغانی ترکیبی است از موسیقی هندی، موسیقی محلی و آهنگ های فولکلورافغانی به زبان های فارسی دری و پشتو. جلیل زلاند در جمع آوری و تدوین مجمع آهنگ های فولکلوریک زیر نظر عبدالغفور برشنا، اولین رئیس رادیوی افغانستان، بسیار کوشید.

او در همیاری و همکاری بسیار نزریک با سلیم سرمست و ننگیالی اولین آرکستر موسیقی را در رادیو افغانستان ایجاد کرد که از شهرت منطقه ای برخوردار شد و آهنگ هایی که در آن سال ها به همت نوازندگان و آوازخوانان جوان ضبط شد تاکنون گنجینه ماندگاری از موسیقی افغانی است که تا حال طراوت و تازگی دارد.

سارا زلاند

سارا زلاند، همسر جلیل زلاند هم فعالیت هنری می کرد

زلاند به عنوان ”هنرمند حنجره طلایی” شهرت یافت و بسیاری از آوازخوانان جوان تلاش داشتند تا از او پیروی کنند.

جلیل زلاند در آواز خوانی و آهنگسازی، استعدادی خوب نشان داد. او ترانه های بسیار ساخت و اجرا کرد، آثاری که از او یک چهره ماندگار در تاریخ موسیقی معاصر افغانستان برجا می گذارد.

آهنگ های ”ای زهره، ای ستاره زیبای آسمان”، ”ای شعله حزین، ای درد واپسین”، ”ای نگار من”، ”من آمده ام” و ”دلبرکم بیا به کابل بریم” از آهنگ های ماندگار و همه پسند زلاند است.

زلاند در سفری که پیش از انقلاب ایران به این کشور داشت با آهنگ ”ای ساربان آهسته ران” بر اساس شعر سعدی و ”من آمده ام که عشق فریاد کنم” بر اساس یک ترانه محلی شمال افغانستان، در میان شنوندگان ایرانی جای پا باز کرد. شعرهای فروغ را خواند و آهنگ هایی برای گوگوش ساخت.

در این سفر شاه ایران هدایت داد تا زمینه تحصیل فرید زلاند پسر جلیل زلاند در ایران فراهم شود. او همانجا درس خواند و در معرفی آهنگ های افغانی و آهنگسازی برای آوازخوانان معروف ایران سهم برازنده ای گرفت.

زلاند در سفری که پیش از انقلاب ایران به این کشور داشت، با آهنگ ”ای ساربان آهسته ران” بر اساس شعر سعدی و ”من آمده ام که عشق فریاد کنم” بر اساس یک ترانه محلی شمال افغانستان، در میان شنوندگان ایرانی جای پا باز کرد

او در دیدار با مادر فروغ فرخزاد در ایران در یک ساعت یا کمتر از آن روی شعر ”دختر کنار پنجره تنها نشست و گفت” آهنگی ساخت که بسیار جذاب و شنیدنی است.

در سال های پسین، هایده آواز خوان ایرانی یکی از ساخته های آقای زلاند (وقتی عاشق شوی راز دلته گفته نتانی) را پسندید و اجازه خواست آن را بخواند. این آهنگ را زلاند بر اساس شعر عبدالله شادان برای دخترش سهیلا زلاند ساخته بود.

سرودهای ملی افغانستان در زمان محمد ظاهر شاه، جمهوری محمد داود و جمهوری دموکراتیک خلق را جلیل زلاند ساخته بود. او ترانه های حماسی زیادی خوانده است که هنوز از بهترین ها به شمار می آیند.

زلاند یک خانواده هنرمند را ریاست می کرد. همسرش سارا زلاند سال ها در رادیو آواز خواند که از صدای جذابی برخوردار بود. سهیلا زلاند و شهلا زلاند از چهره های ممتاز آوازخوانی به شمار می آیند و پسرانش فرید زلاند و وحید زلاند آواز خوان و آهنگسازان موفق اند. استاد زلاند دو پسر و یک دختر دیگر نیز دارد.

 منبع : بي بي سي

http://www.bbc.co.uk/persian/afghanistan/2009/05/090501_op_am_zoland.shtml