KABUL. Möt Afghanistans modigaste kvinna. Fawzia Koofi, 32 år, kämpar för kvinnors rättigheter och skyddas av sju livvakter CM8ShowAdMargin(”rektangel_artikel”)

Vi möts i kafeterian på ett säkert ställe i Kabul. En flortunn sjal täcker hennes hår. Hela hennes uppenbarelse är förbluffande modern med afghanska mått mätt.
Fawzia är parlamentsledamot och en av Afghanistans mest kända kvinnoaktivister. Det var exempelvis hon som arrangerade den historiska kvinnodemonstrationen nyligen mot den nya äktenskapslagen, som sanktionerar våldtäkt inom äktenskapet för shiamuslimer.
Runt 300 kvinnor tågade genom Kabuls gator och trotsade stenkastning, spottloskor och okvädingsord som ”horor”.
Sådant gör man inte ostraffat i Afghanistan. Efter att Fawzia kritiserat lagen i CNN, BBC och al-Jazira har hotfulla sms börjat dyka upp i hennes mobiltelefon. ”Om en vecka kommer vi att kidnappa dig”, lyder ett av de anonyma meddelandena.
Att hoten är på allvar underströks häromveckan när en annan välkänd kvinnokämpe, Sitara Achakzai, sköts ihjäl av talibaner utanför sitt hem i Kandahar.
Jag frågar om hon inte är rädd.
– Det är klart att jag är. Jag har två döttrar som jag tar hand om själv. Men om jag dödas så är det i alla fall för en god sak. Jag har varit en förebild och öppnat dörrar för andra kvinnor. Det sätter jag en stolthet i.

Afghanistans kvinnor låter sig inte längre tystas. När jag åker runt i Kabul slås jag av hur förhållandevis få som bär burka. När jag var här senast för fem år sedan kunde jag räkna antalet kvinnor som inte var täckta av det ljusblå gallret. Nu vågar majoriteten av huvudstadens kvinnor visa ansiktet; några stegar rentav fram i högklackade pumps.
Fawzia beskriver de senaste sju åren som ”guldår” för Afghanistans kvinnor. En fjärdedel av landets parlamentsledamöter är kvinnor. Kvinnor kan arbeta, studera och gå ut själva.
Problemet är att denna frihet bara omfattar delar av Afghanistan – Kabul och de stora städerna i norr. I den talibandominerade södern härskar en helt annan verklighet. Kvinnor lämnar knappt hemmet och bara några procent av flickorna går i skolan.
Även i de mer ”progressiva” delarna av landet syns tydliga tecken på en backlash under de senaste två till tre åren, enligt Fawzia:
– Det märks på en rad områden, bland annat på konservativa lagförslag såsom den nya äktenskapslagen, men också på en ökning av våldet mot kvinnor. Bara i staden Herat tog 150 kvinnor sitt liv i desperation förra året.
Fawzia Koofi riktar ett anklagande finger mot president Karzai som hon menar har svikit kvinnosaken. Karzai har blivit alltmer beroende av krigsherrar och andra fundamentalister med följd att kvinnors intressen har sålts ut.
Men även det internationella samfundet har brustit, enligt Koofi. Fram till den senaste tidens ramaskri kring äktenskapslagen har Afghanistans kvinnor fallit i glömska. Särskilt oroad är hon över talet om att inleda förhandlingar med talibanerna.
– Jag är jätterädd för kompromisser med talibanerna. Det går inte att skilja på moderata och fundamentalistiska talibaner när det gäller synen på kvinnor. Ska vi offra allt som har uppnåtts för säkerhet? Jag hade inte förväntat mig detta från Obama, säger hon besviket.

Jag frågar hur hon ser på Natostyrkans närvaro och hon svarar att den är nödvändig för att stödja Afghanistans kvinnor. Även om hon beklagar de civila offren så välkomnar hon fler amerikanska soldater till landet.
Som alla andra är hon plågsamt medveten om alternativet – att talibanerna återtar makten i Afghanistan.
De som kritiserar vår egen insats i Afghanistan borde skänka en tanke till Fawzia och hennes medsystrar. Människor som är beredda att gå i döden för friheter som vi tar för givna förtjänar bättre än att bemötas med uppgiven cynism.

http://www.expressen.se/ledare/dahlberg/1.1554750/anna-dahlberg-svik-inte-kvinnorna