Växjö 2009-04-08 | Uppdaterad 2009-04-08
Fredagens händelse, då en ung afghanistansk flykting tände eld på sig själv på Migrationsverkets kontor i Alvesta, fanns i bakgrunden när Afghanistankommittén höll möte i Växjö på tisdagskvällen. – Överraskande att något sådant händer här, tyckte några deltagare
Mötet med Afghanistankommitténs lokalavdelning i Växjö var planerat sedan länge. Amalia Digas från Migrationsverket var inbjuden gäst för att reda ut reglerna kring asylsökande och avvisningar.
Men när den tragiska händelsen i fredags ytterligare lade fokus på situationen i Afghanistan blev uppslutningen på mötet långt större än förväntat.
Det aktuella fallet från förra veckan diskuterades inte direkt. Av hänsyn till den enskilde och av sekretesskäl kunde inte Amalia Digas svara på några frågor.
Men efter en stunds djupdykning i det digra regelverket för att som asylsökande få stanna i Sverige övergick frågorna och diskussionen till att handla om den kritiska situationen i Afghanistan.
Hur kan Migrationsverket veta att Afghanistan är säkert? Vilka källor använder man? Vilket ansvar har Migrationsverket om en avvisad flykting råkar illa ut?
–?De flesta afhanska flyktingar fick uppehållstillstånd under talibanregimens tid. Det ändrades, men ute i provinserna är det fortfarande samma krigsherrar som har makten. Vad är skillnaden? undrade Ali Nazari.
Att människor skickas tillbaka till det oroliga Afghanistan, med militära trupper i landet och en osäker politisk situation, ifrågasattes av många deltagare.
I en paus berättar Ali att han träffat den unge flykting, som skadade sig själv, för en tid sedan. Ali Nazari, Huma Ahmadi och Siwita Mohammed Nasser kommer själva från Afghanistan och är aktiva i Afghanistankommittén i Växjö. De är oroade över situationen i sitt hemland och samtidigt överraskade över att någon är beredd att gå så långt.
– I Sverige ska man inte behöva göra något sådant för att göra sig hörd. Men det verkar inte som om svenska myndigheter riktigt vill lyssna på flyktingarna, sa Siwita Mohammed Nasser.
De beskriver den svåra politiska situationen, problemen med kriminalitet och rivalitet mellan klaner. Fattigdomen är ett stort problem men, som Amalia Digas påpekade, inte tillräckligt skäl för asyl.
– Många tvingas gå med talibanerna för att få pengar att försörja sin familj, säger Huma Ahmadi.
Siwita Mohammed Nasser anknyter åter till den skadade landsmannen i Alvesta:
– Många afghaner är blyga och har svårt att berätta, trots att de varit utsatta för svåra situationer. Då kan man bli desperat.
De känner unga flyktingar som efter 6–7 år i Sverige ska avvisas. De har byggt sig ett nytt liv här och tvingas börja om igen i Afghanistan.
–?De skickas verkligen till helvetet! Livet här i Sverige och i Afghanistan går inte att jämföra.