Senast uppdaterad: 18 maj 2009, 16:29
Fast på den punkten är intresset svalt. När Tobias Billström bjöd in sina ministerkollegor inom EU att delta på resan var det bara ett land av 26 som tackade ja, Cypern. Detta ointresse pekar på ett annat problem inom EU, det saknas för närvarande ett gemensamt asylsystem med följd att rättssäkerheten äventyras för flyktingar som söker sig till EU:s medlemsstater.
På resan till Jordanien kommer Migrationsverket att besöka flyktingläger och ta ut cirka 200 irakiska flyktingar för vidarebosättning i Sverige. Uttagningen sker genom att flyktingar på plats intervjuas av Migrationsverkets personal. Behoven är stora; i Jordanien och Syrien finns över en miljon irakiska flyktingar.
Arbetet med kvotflyktingar sker i samarbete med FN:s organ för flyktingfrågor, UNHCR, som övervakar behovet av vidarebosättningar i hela världen. Det gäller människor på flykt och där alla andra möjligheter är uttömda. I ett globalt perspektiv tar Sverige ett mycket stort ansvar när det gäller kvotflyktingar. I år är den svenska kvoten på 1 900 personer.
I höstas lovade EU-länderna FN att gemensamt ta emot 10 000 irakiska kvotflyktingar. Sedan ändrade man sig till hälften. Av dessa 5 000 irakiska flyktingar ska Tyskland ta emot 2 500 och Sverige 900.
EU:s hantering av kvotflyktingar visar på den splittring som finns inom EU vad gäller asylfrågorna i stort. Enligt den så kallade Dublinförordningen ska asyl sökas i det land som en flykting först kommer till. Problemet är bara att det görs helt olika asylprövningar. För ett par år sedan gav Sverige uppehållstillstånd till 70 procent av irakierna. I Grekland var det bara 2 procent av irakierna som fick tillstånd att stanna.
EU har förvisso arbetat en längre tid för ett enhetligt asylsystem. Det inleddes redan 1999 i Tammerfors då man enades om att ta fram ett gemensamt europeiskt asylsystem till 2010. Tammerforsprogrammet ersattes sedan av Haagprogrammet fem år senare.
Under Sveriges kommande ordförandeskap i EU ligger asylfrågorna högt på agendan eftersom det gällande programmet ska ersättas med ett nytt, Stockholmsprogrammet.
Nu gäller det att EU:s medlemsländer tar ett samlat grepp om asylpolitiken så att varje land kan ta sitt ansvar. Tyvärr visar dagens situation att det är lång väg dit men här har Sverige en viktig roll att spela för att ett gemensamt asylsystem tas fram inom EU.