Regeringen kräver att polisen utvisar fler av dem som fått nej till asyl i Sverige, och inom kort kommer Rikspolisstyrelsen därför att uppmana samtliga polismyndigheter att prioritera frågan.
– Från centralt håll kommer vi att gå ut med någon form av skrivelse till polismyndigheterna, säger Sören Clerton, chef för centrala gränskontrollenheten, vid rikskriminalpolisen.
Just nu är det stor brist på bostäder för asylsökande som kommer till Sverige. I Migrationsverkets egna boenden bor 12 000 personer som har fått avslag på sina asylansökningar. Omkring 7 000 av de ärendena har överlämnats till polisen som har till uppgift att verkställa utvisningar av dem som inte reser hem frivilligt.
Redan för drygt ett år sen uppmanade regeringen just polisen att prioritera utvisningsärenden av dem som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande. I höstas gick rikspolischefen ut i ett särskilt brev till dem 21 polismyndigheterna.
Nu ser man sig åter tvingad att påminna länspolismästarna att prioritera frågan hårdare, eftersom regeringen trycker på igen i årets regleringsbrev.
– Rent generellt får man väl säga att frågan inte är prioriterad trots allt, säger Sören Clerton.
– Polisen har en rad uppgifter. Vi vet bland annat att polisen får kritik för att uppklarningen av begångna brott är låg när det gäller mängdbrott och det ska då vägas mot det här jobbet med verkställigheter. Det är klart att om man bortser från kanske några av dom största myndigheterna, lägger man inte ned så särskilt stora resurser på området.
Stefan Martinengo, chef för utlänningsenheten vid polismyndigheten i Uppsala, håller med om att arbetet bör vara effektivt, men man får inte glömma bort den mänskliga aspekten.
– Vi har att göra med människor som många gånger flyr från krig och elände i andra länder och kommit hit, och kanske inte får möjligheten att stanna kvar. Det måste man väga in i det hela när man ser på resultatet. Om man på måndagen måste tvinga hem någon, medan man kan vänta till fredagen och få den personen att frivilligt återvända, så är det en vinst humanitärt sett. Men också samhällsekonomiskt, för man slipper använda tvångsmedel, och enorma kostnader som är kopplade till det.
Karin Runblom
Ekot
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5405434