Migrationsverket avslog mannens ansökan den 16 oktober 2009 på följande grunder.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner Migrationsverktet att Mohammad Kabir Ali Khani inte kan anses som flykting enligt 4 kap 1 § utlänningslagen eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap 2 § samma lag. Ansökan om flyktingförklaring och resedokument ska därför avslås. Eftersom det inte heller finns någon annan grund för att ge Mohammad Kabir Ali Harri uppehålls- och arbetstillstånd avslår Migrationsverket hans ansökan och utvisar honom från Sverige med stöd av 3 kap 7 § utlänningslagen.

Migrationsverkets beslut överklagades till migrationsdomstolen.

Mohammad Kabir Ali Khan anför bl.a.följande i förhandlingarna i migrationsdomstolen:

Hans avlidne bror, Merzoli, var ansvarig för att kommendantens bror, Ewaz, dödades. Han själv deltog i viss utsträckning som beväpnad anhängare i sin brors rörelse. Detta har han nämnt i förbigående för Migrationsverket. Varken Kabul eller Mazar-i-Sharifär relevanta eller rimliga interna flyktalternativ för honom. Det skulle vara uppenbart för omgivningen att han kommer utifrån. Det syns att han tillhör den etniska minoriteten hazarerna och hans dialekt avslöjar att han är hemmahörande i provins Parwan. Han säger sig sakna helt anknytning till Kabul. Han kan inte heller flytta till Mazar-i-Shafzif eftersom han då mot sin vilja skulle tvingas in i morbroderns narkotikaaffärer. Kommendanten strider numera för den reguljära afghanska armén och skickas till olika områden. Kommendanten för befäl över 40-50 män och på grund av sin befattning med lätthet röra sig över hela Afghanistan. Kommendanten besöker regelbundet Kabul. Det är endast drygt fem timmars bilfärd mellan hans hemprovins och Kabul. Kommendanten och hans män tar sig även fram med helikopter. Kommendanten har tre vuxna söner som också kan utkräva hämnd.

Migrationsverket bestrider bifall till överklagandet och menar att det finns interna flyktalternativ för honom i Afghanistan. Migrationsverket anser att Kabul eller Mazar-i-Sharifär relevanta eller rimliga interna flyktalternativ för honom.

Sammantaget finner migrationsdomstolen att Migrationsverket inte har uppfyllt sin bevisbörda vad gäller frågan om det finns ett realistiskt internflyktsalternativ för Mohantunad Kabir Ali Khan i Afghanistan. Migrationsdomstolen finner i stället att det finns grundad anledning att anta att han vid ett återvändande till Afghanstan skulle löpa risk att utsättas för sådan skyddsgrundande behandling som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen. Han ska således beviljas permanent uppehållstillstånd och förklaras vara ”alternativt skyddsbehövande”.

Domstolen var ej enhällig i sitt beslut. I avgörandet har rådman Petrus Tired samt nämndemännen Helene Neldstam, Gert Andersson samt Elisabeth El-Hagi deltagit. Gert Andersson samt Elisabeth El-Hagi har en skiljaktig mening.

Skiljaktig mening:
Gert Andersson samt Elisabeth El-Hagi anser att Mohammad Kabir Ali Khan inte har ett relevant internt flyktalternativ i Kabul men däremot bedömer de i likhet med Migrationsverket, att Mazar-i-Sharífär ett relevant såväl som rimligt internt flyktaltemativ och att han därför inte är i behov av skydd i Sverige. Därför anser de att Mohammad Kabir Ali Khans överklagan ska avslås.

Källa:
Migrationsdomstolen i Malmö – UM 3765-09

Artikel publicerad söndag, februari 6th, 2011 kl 07:46 under kategorierna Migrationsdomar. RSS 2.0 feed. Kommentera eller lämna en pingback från din webbsida.

Kommentarsregler: Använd ett vårdat språk och möt varandra med respekt. Hemadresser, fullständiga personnummer, telefonnummer, könsord, svordomar, hot eller andra otrevligheter skall inte förekomma. Följ svensk lag. Du är själv ansvarig för det du skriver.

Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe vill förbjuda äktenskap mellan kusiner.

Sverige ska vara ett land som präglas av tolerans och öppenhet. Alltsedan valet har Miljöpartiet visat tydligt att vi är beredda att ta ansvar för utformningen av en migrations- och integrationspolitik som i ökad grad bygger på medmänsklighet och en positiv syn på mångfald. Sverige ska vara en röst i världen som värnar skyddet för mänskliga fri- och rättigheter, inte ett land som förknippas med intolerans, rasism och främlingsfientlighet.

Medmänsklighet handlar om att se sig själv i andra. Att jämna ut skillnaderna i livets lotteri som gjort att vi inte som kristna irakier behöver gå till kyrkan under hot om att dödas av bilbomber. Att tänka tanken att det kunde vara våra egna barn som blir apatiska som följd av hotet om utvisning till förföljelse och förtryck. Eller att vi inte vill att våra vänner ska tvingas städa svart för slavlöner med ständigt hot om att lämnas över till svenska myndigheter.

Sverige behöver ett parlamentariskt stabilt samarbete i frågor som rör flykting- och invandringspolitiken. Vi ser också ett behov av att samarbeta inom vissa frågor rörande flyktingars etablering och möjligheter i Sverige.

Parlamentarisk oklarhet om något så grundläggande som mänskliga fri-och rättigheter är särskilt olycklig i ett läge när Sverige styrs av en minoritetsregering med osäkert stöd. Därför är det vår ambition att tillsammans med regeringen komma fram till ett samarbete som kan pågå under hela den innevarande mandatperioden. Vi vill inte riskera att hamna i ett läge där Sverigedemokraterna får genomslag för sin politik för att steg för steg inskränka asylrätten, minska mångfalden och försämra integrationen.

Ett samarbete med regeringen har inte varit självklart för Miljöpartiet. Tvärtom har vi varit mycket kritiska till både den här och tidigare regeringars politik. I vårt parti är arbetet för en öppnare och mer generös flykting- och invandringspolitik något av en hörnpelare. Det är en naturlig konsekvens av vår solidaritet även med människor utanför våra egna gränser.

Under mandatperioden 2002–2006 såg Miljöpartiet till – i hård kamp med den socialdemokratiska regeringen – att den svenska processen för att pröva utländska personers behov av skydd mot förföljelse och hot i sina hemländer förbättrades på flera punkter. Hösten 2005 lyckades vi också genomdriva en begränsad flyktingamnesti, som gjorde att många barn och barnfamiljer som levt gömda i åratal fick en chans att stanna i Sverige.

Under den förra mandatperioden ingick vi ett samarbete för att öppna Sverige för arbetskraftsinvandring. Detta arbete följs nu upp genom att en statlig utredning inom kort presenterar nya förslag för att ytterligare underlätta rörlighet över gränserna samtidigt som arbetstagarnas rättigheter kan stärkas.

Vi hoppas nu att vi genom ett samarbete med regeringen kan få till stånd en politik för att stärka flyktingars och papperslösas ställning i stället för att den försämras. En grupp som länge varit förbisedd och som kan behöva stärkt skydd är kvinnor med utländsk härkomst som blir utsatta för övergrepp efter att ha gift sig med en svensk man. Dessa hamnar i dag i ett rättsligt moment 22 där den som utsatts för misshandel i praktiken inte får något rättsligt skydd enbart på grund av att hon saknar permanent uppehållstillstånd.

När vi i dag ska sätta oss ned för samtal och förhandlingar med den borgerliga regeringen vill vi därför vara tydliga med våra krav på en sådan process och ange några av de politiska frågor vi anser vara särskilt viktiga.

• Svensk hälso- och sjukvård är i världsklass men den är tyvärr inte till för alla som bor i landet. Flyktingar som fått avslag på asylansökan saknar tillgång till den och blir i dag beroende av sjukvårdspersonalens goda vilja eller ideella krafter. Detta är inte förenligt med Sveriges folkrättsliga åtaganden. Miljöpartiet anser därför att alla papperslösa ska ha rätt till samma hälso- och sjukvård som andra, till samma kostnad som andra. En kvinna som akut behöver föda sitt barn med kejsarsnitt ska inte behöva dö för att hon inte får rätt vård. En krigsskadad person ska kunna få psykiatrisk vård för att slippa självmedicinera med droger. Det handlar om att Sverige ska stå upp för allas lika värde.

• När utlänningslagen reformerades var avsikten att fler personer skulle få stanna i Sverige på grund av flyktingstatus än som tidigare varit fallet och att färre skulle få stanna här på grund av ”humanitära skäl”, som många gånger användes som en ventil när inga rättsliga lösningar stod att finna. Resultatet har blivit att fler personer relativt sett har fått flyktingstatus men också att begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” som ersatte de humanitära skälen, kommit att tolkas synnerligen hårt och oflexibelt. Mer hårt än som var lagstiftarens mening. Vi i Miljöpartiet vill att lagstiftningen ska justeras, så att bland andra apatiska barn och andra med livshotande sjukdomstillstånd, ska kunna få stanna i Sverige.

• I dag krävs det att en flykting som beviljats asyl, ska ha ordnad bostad och försörjning innan han eller hon kan få återförenas i Sverige med sin närmaste familj. Nya hårda krav finns också om att anhöriga måste kunna styrka sin identitet och sitt släktskap för att över huvud taget anses vara anhörig till flykting i Sverige, något som många gånger är omöjligt för bland annat personer från Somalia och Afghanistan. Samtidigt är handläggningstiderna för dem som vill komma hit mycket långa. Genom dessa krav splittras familjer under lång eller oöverskådlig tid och ofta längre tid än fyra år som tidigare angivits av regeringen. Miljöpartiet anser att familjeåterföreningar ska underlättas, inte försvåras. De nya kraven för anhöriginvandring måste därför minskas och helst tas bort.

Vi ser också ett behov av samarbete i frågor som rör utlandsföddas möjligheter till lika rättigheter och arbete med förnyande av de så kallade miljonprogramsområdena. I dessa bostadsområden finns stora möjligheter att genom medbestämmande stärka invånarnas känsla av tillhörighet samtidigt som områdenas attraktivitet förbättras avsevärt.

Miljöpartiet gick framåt och fick kraftigt ökat stöd i valet till riksdagen. För oss betyder detta att våra väljare vill att vi ska få genomslag för vår politik och idéer om hur ett mer långsiktigt hållbart samhälle kan skapas. Genom ett samarbete med regeringen är vi villiga att göra just detta.

Att söka skydd undan krig, förtryck och förföljelse är en mänsklig rättighet som ska vårdas. På sina håll runt om i Europa diskuteras och genomförs åtgärder som ska begränsa den rättigheten. Sverige kan gå en annan väg. Vi vill visa att det faktiskt går att kombinera en öppen asyl- och migrationspolitik med en fram
gångsrik integrationspolitik.

Peter Eriksson
Maria Wetterstrand
språkrör Miljöpartiet de Gröna

http://www.dn.se/debatt/sa-har-vill-mp-gora-upp-om-invandringspolitiken