Det har snart gått nio år sedan det senaste afghanska kriget startade med massiva bombningar av Kabul, Kandahar och Jalalabad. Sedan dess pågår striderna.
Redan då skrevs den formel som sedan dess gäller. Samtidigt som president Bush beordrade attacken lovade han att landet skulle bombas med mat. Millitärt våld och bistånd – i den ordningen.
I måndags anlände den svenske utrikesministern Carl Bildt till Kabul för den senaste i raden av givarkonferenser. Representanter för 70 länder, 40 utrikesministrar och FN-chefen Ban Ki-Moon fanns på plats.
”Väntat”
För Bildts del inleddes konferensen en smula dramatiskt. Planet till Kabul fick omdirigeras på grund av ihållande raketbeskjutning mot flygplatsen.
– Väntat, konstaterade Carl Bildt stoiskt.
Just här finns problemet. Bombningen av Afghanistan för nio år sedan inledde det amerikanska ”kriget mot terrorismen”. Talibaner och jihadister skulle jagas på flykten.
Det har som bekant inte gått så bra. Inte i världen, och inte i Afghanistan.
De utländska soldaterna i Afghanistan är fler än någonsin. När de senaste amerikanska förstärkningarna finns på plats om någon månad handlar det om 150?000 man, varav 500 är svenskar.
Så många var aldrig ens de sovjetiska soldaterna under ockupationen.
Talibanerna blir starkare, raketattacken mot flygplatsen är bara ett exempel. Kabul skakas av självmordsattentat och förra månadens afghanska nationella fredsmöte utsattes för beskjutning. Kriget når regioner där det förut rått ett slags fred. Förlusterna stiger.
Korruptionen är utbredd, statsförvaltningen ineffektiv och brottsligheten enorm.
Kriget har misslyckats, och det oavsett med vilka argument det motiveras. Säkerheten har inte ökat, de mänskliga rättigheterna inte tryggats och exporten av narkotika – för dagen Carl Bildts främsta motiv för svenskt engagemang – inte avstannat.
Dålig grund att bygga en stat på
I går krävde president Karzai att mer av det internationella biståndet ska slussas genom den afghanska statsförvaltningen. Samtidigt ska afghanska styrkor bit för bit ta över ansvaret för säkerheten.
Det är inte fritt från problem. Korruption, nepotism och ineffektivitet är ingen bra grund att bygga en stat på.
Ändå finns knappast något alternativ. Utan ett fungerande afghanskt samhälle är freden omöjlig.
Både Carl Bildt och Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen talade i går om militär närvaro under lång tid. Det är något Afghanistan har haft mer än nog av de senaste årtiondena.
Trupperna måste hem. Det är slutsatsen efter nio års krig.