Dublinförordningen; Rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, antogs den 18 mars 2003. Förordningen kallas även Dublin II eftersom den ersatte den gamla Dublinkonventionen (Dublin I) från 1997
Hänvisning till Europeiska unionens stadga
I Dublinförordningens inledning står att förordningen ”följer de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. Denna stadga slår i artikel 24:2 fast att:
Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Vidare står i artikel 24:1 att Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfär
Här kan du läsa hela Dublinförordningen.