Karim Qasimi, 20 år, avvisades till Kabul i april trots att han aldrig varit där. Efter en lång flykt är han nu tillbaka i Göteborg och vittnar om hur han varken kunde få bostad, arbete eller hjälp från biståndsorganisationer i Kabul.
– Är det kallt ute? frågar Karim när han öppnar dörren till lägenheten i Göteborg där han nu bor hos en bekant.
Snön har lagt sig på marken utanför och Karim bjuder på kaffe och pepparkakor. Han mår bra svarar han på den självklara frågan, men kanske inte så bra ändå. Sömnsvårigheterna och minnesbilderna tär på en, säger han.
FRIA har sedan ett år tillbaka följt Karim, som är född i Afghanistan men som flydde till Iran som sexåring med sin moster efter att hans pappa förts bort av talibaner och hans mamma och syster mördats. Livet som papperslös i Iran blev ohållbart och i november 2006 kom Karim som flykting till Sverige. Han läste på gymnasiet och jobbade som diskare när han två år senare fick avslag på sin asylansökan och togs i förvar.
Första gången FRIA träffade Karim var han inlåst på Sahlgrenskas psykiatriska avdelning eftersom han mådde för dåligt för att vara på förvaret. På sjukhuset utförde han ett självmordsförsök och innan avvisningen tog han en överdos tabletter som gjorde att han inte var vid medvetande när det specialchartrade planet lyfte den 3 april 2009.
Många engagerade sig mot avvisningen, bland annat den afghanska ambassaden. Men utan resultat.
Enligt Migrationsverket kan man inte avvisas till provinsen Ghazni, som Karim kommer från, eftersom där råder väpnad konflikt. Däremot ser verket Kabul som ett rimligt alternativ.
På plats i Kabul kan avvisade personer få hjälp av humanitära organisatoner, enligt Migrationsöverdomstolen. Det var också vad gränspolisen sa till Karim vid avvisningen. Någon sådan hjälp fanns inte.
– Den man som hade ansvar för att ta emot mig körde mig till en central och dumpade han mig där med mina två väskor.
Den 7 april skickade Karim ett sms till FRIA: ”Jag är helt förvirrad/…/. Det finns ingen organisation som kan ta emot mig. Allting är möjligt att hända mot mig, våldtäkt, rån/…/”. Han sökte upp olika organisationer och efter ett par veckor fick han ett besked från en FN-anställd.
– Hon sa att vi kan inte hjälpa dig för FN har meddelat Sverige många gånger att vi inte kan hjälpa tvångsavvisade.
Från svenska ambassaden kunde Karim inte heller få någon hjälp och det enda Röda Korset kunde göra var att erbjuda boende på ett hem för psykiskt sjuka.
Tack vare pengar från bekanta och frivilliga i Sverige kunde Karim betala för hotell och mat, annars hade han tvingats att sova ute.
– Jag träffade en annan kille som avvisats från Sverige som var hemlös. Utan pengar kan man inte få jobb och lägenhet. Invånarna i Kabul lider och är så hungriga att de gör vad som helst för att tjäna pengar – även att döda. På det första hotellet jag bodde försvann 3-4 personer som blev kidnappade. Alla är rädda hela tiden, åker man taxi är man rädd att den ska explodera.
I början vågade Karim knappt gå ut själv, men efter ett tag gick han till ett torg där män samlades för att söka jobb.
– De hade kommit till Kabul från landsbygden för att söka jobb, men de sa att det var ett helvete. De väntade hela dagarna men fick aldrig något.
Karim gick till svenska ambassaden och erbjöd sig att jobba som tolk för soldater i landet, men fick inget sådant jobb.
Att bo på hotellet var heller inte säkert.
– Polisen kom varannan natt ungefär och sökte igenom mina papper och saker och undrade varför jag stannade på hotellet så länge.
Karim bestämde sig för att återigen fly från Afghanistan och sist FRIA skrev om honom befann han sig i Aten, efter att ha gått över landsgränser, smugglats i bussar, gripits av gränspoliser och suttit i grekiskt förvar.
När han släpptes därifrån fortsatte han med tåg genom Europa. På tågstationen i Hamburg stoppade polisen honom och tog honom till ett boende för asylsökande. Men det var inte låst och han kunde ta sig därifrån och fortsätta till Göteborg. Nu kan han bara vänta på att Migrationsverket tar ett nytt beslut.
– Jag hoppas att Migrationsverket tänker på vad som händer med de afghaner de avvisar, säger Karim.
Läs mer