Blog

Mohammad Gulchin är årets eldsjäl, enligt biståndsorganisationen Tamam, med säte i Lund.

Mohammad Gulchin har under flera år outtröttligt kämpat för att hjälpa flyktingar från hemlandet Afghanistan att bli en del av det svenska samhället. Nu belönar den ideella biståndsorganisationen Tamam Mohammad Gulchin, som själv väntar på uppehållstillstånd, genom att utse honom till årets eldsjäl.

– Han har ett stort engagemang, och bryr sig om sina medmänniskor, säger Gustaf Sörnmo, ordförande i Tamam, om varför Mohammad Gulchin får priset, det tredje i ordningen som föreningen delar ut.
Mohammad Gulchin kom själv till Sverige 2004, på nationaldagen, efter att ha flytt från det krigshärjade Afghanistan.

Han placerades i ett transitboende i småländska Strömsnäsbruk. Efter några månader flyttade Mohammad Gulchin till Eslöv, och fick tillfälligt uppehållstillstånd.
Trots att han varit i Sverige i drygt sex år lever Mohammad Gulchin fortfarande med ovissheten om han får stanna. Nu på torsdag får han det livsavgörande beskedet från Migrationsverket. Utvisning eller permanent uppehållstillstånd.
– Efter mitt engagemang här i Sverige riskerar jag livet om jag tvingas åka tillbaka till Afghanistan, säger han.
Det är för det engagemanget han prisas av Tamam. 2007 var han med och startade en förening som skulle hjälpa afghanska flyktingfamiljer att få stanna kvar i Sverige.

– När Talibanerna förlorade makten tyckte Migrationsverket att det var säkert att utvisa afghaner till Afghanistan. Samtidigt skickade både USA och Sverige fler soldater till Afghanistan. Vi tyckte att det var fel, både moraliskt och för att det bryter mot de mänskliga rättigheterna.

I sitt engagemang för sina landsmän har Mohammad Gulchin stött på en lång rad människoöden. Många av dem han mött har skickats tillbaka till det krigshärjade Afghanistan.
Gustaf Sörnmo har på plats i Kabul träffat några av dem.
– Jag träffade tre personer som utvisats. Två av dem var helt utlämnade till gatan. Alla utvisningar går till Kabul. Men många av de utvisade kommer från helt andra platser, och har inget nätverk som kan hjälpa dem.

Mohammad Gulchin beskriver sig själv som en känslig person. Alla möten med förtvivlade människor har gjort att han själv mår dåligt, särskilt som hans egen framtid fortfarande är oviss.
– Jag försöker lugna ner alla andra. Men det ger dålig energi tillbaka till mig. Jag har svårt att sova, säger han.