Blog

Europadomstolen har gjort en bedömning angående omänsklig behandling vid återvändande. I domen har även trovärdighetsbrister behandlats.

Norrköping : Migrationsverket, 2010-07-23

Sammanfattning av Europadomstolens dom i mål N. mot Sverige (App.no. 23505/09)

[Länk till domen nedan]

I domen fann Europadomstolen att en utvisning av N till Afghanistan skulle innebära ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen.

Bakgrund
N ansökte tillsammans med sin make asyl i Sverige år 2004. N åberopade i asylansökan att hon härstammade från Kabul där hon fortfarande hade flera släktingar, att hon gått 12 år i skola och studerat på universitetet, samt att hon och maken förföljdes på grund av politisk aktivitet samt för att hon undervisat kvinnor. Till ansökan anfördes också skäl hänförliga till makens psykiska ohälsa med ångest, sömnsvårigheter och aggressivt beteende. Hennes ansökan avslogs av Migrationsverket.

När överklagandet låg i Migrationsdomstolen (2005) separerade N från maken. Hon har därefter även åberopat att hennes och makens familj kan komma att utsätta henne för hot eller våld vid ett återvändande, att det finns risk för att hon inte får skilsmässa i Afghanistan samt att hon haft ett utomäktenskapligt förhållande i Sverige och på grund därav även riskerar straff från de afghanska myndigheterna. En oenig migrationsdomstol avslog överklagandet. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

N har därefter lämnat in flera ansökningar om verkställighetshinder. Hon har även år 2008 lämnat in ansökan om skilsmässa till tingsrätten. Maken har i brev till tingsrätten uppgett att han motsätter sig ansökan och önskar att äktenskapet återupptogs. Ansökan avvisades eftersom varken N eller maken hade en legal vistelse i Sverige.  

N har därefter vänt sig till Europadomstolen, som den 11 maj 2009 inhiberade verkställigheten. I Europadomstolen åberopar N inte längre politisk aktivitet.

Europadomstolens bedömning
Domstolen refererar i domen följande landinformation:
* UNHCR Eligibility Guidlines for Assessing the International Protection Needs of Aghan Asylum-Seekers of July 2009,
* US State Department Human Rights Report on Afghanistan for 2008,
* UK Home Office, Country of Origin Information Report on Afghanistan of 18 February 2009, and
* Human Rights Watch, “We Have the Promises of the World”, 6 December 2009.

Europadomstolen inleder med att konstatera att även om det rapporteras om allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i Afghanistan så är inte rapporterna av sådan natur att de, i sig, medför att det är ett brott mot Europakonventionen att utvisa asylsökande till landet. Varje fall måste således granskas individuellt.

Det finns en del trovärdighetsbrister i Europadomstolens mål bl.a. gällande om N överhuvudtaget haft någon kontakt med föräldrarna och om hon har eller har haft en utomäktenskaplig affär.

När det gäller hur trovärdighetsbrister ska bedömas anför Europadomstolen följande asylsökande måste i många fall ges ”benefit of the doubt” för de saker som inte kan bevisas i berättelsen. Men, när det föreligger trovärdighetsbrister så måste den sökande kunna ge en godtagbar förklaring och i många fall även tilläggsbevisning för att de påstådda bristerna ska kunna läkas.

Domstolen observerar (med anledning av ovan nämnda landinformation) att kvinnor är särskilt utsatta för risk att bli illa behandlade i Afghanistan. Risken för omänsklig behandling är också något högre för kvinnor som vistats längre tider i länder med mindre konservativ livsstil. Domstolen noterar därvid att N bott ensam i Sverige i sex år. Redan denna omständighet medför att hon av andra afghaner kan uppfattas ha avvikit från den traditionella afghanska livsstilen.

Domstolen går därefter in på bedömningen av separationen/skilsmässan och konstaterar att i fall som detta kan ett uttryck för att vilja skiljas vara motiverat av tidigare avslag på asylansökan och hänvisar till ett antal andra mål. Domstolen anser dock att N:s mål skiljer sig från dessa av följande skäl:
– hon separerade från maken innan utvisningen vunnit laga kraft,
– hon har lämnat in ansökan om skilsmässa till tingsrätten,
– det är ostridigt att makarna bara träffats en gång efter separationen 2005.
N bedöms därför ha visat en verklig och genuin önskan att inte leva tillsammans med sin make.

N är fortfarande formellt gift med N. Vid ett återvändande finns risk för att maken vill återuppta äktenskapet, vilket han även uttryckt till tingsrätten. Av ovan nämnda rapporter framgår att 80 procent av alla kvinnor i Afghanistan beräknas vara utsatta för våld i hemmet. Även om det inte finns några specifika omständigheter i detta fall som grundar en sådan bedömning kan domstolen inte ignorera risken. Även om N inte på något sett gjort sannolikt att hon haft ett utomäktenskapligt förhållande så finns det också en risk för att maken åberopar hur hon levt i Sverige vid en eventuell skilsmässoprocess. Rapporterna visar att många kvinnor är fängslade i Afghanistan på just denna typ av anklagelser. Inte heller denna risk kan ignoreras.

Om N trots allt skulle klara av att leva separat från maken vid ett återvändande till Afghanstan krävs att hon har ett socialt nätverk för att hon inte ska bli helt utstött. Även om det finns trovärdighetsbrister angående om hon hade kontakt med familjen 2005 så finns det inget som emotsäger hennes uppgift om att hon inte haft kontakt med dem på fem år. Detta stödjer att hon inte har kvar sitt sociala nätverk.

Länk till externt dokument: http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=4&portal=hbkm&action=html&highlight=sweden&sessionid=57505267&skin=hudoc-en

http://www.unhcr.org/refworld/docid/4c4d4e4e2.html