Imorgon inleds rättegången mot Reza Rezai i Växjö tingsrätt
Ledare i dag 00:30 | Uppdaterad i går 15:51
Reza Rezai, den unge afghanske mannen som kom till Markaryd gjorde (nästan) allt rätt enligt samhällets konventioner, men för sin egen del allt fel.
För att använda regeringens terminologi ska asylsökande stimuleras att bosätta sig där det finns arbete. Och arbetslinjen ska gälla även för dem. Reza Rezai stannade i Markaryd och efter att ha fått praktik på en däckfirma och lärt sig svenska fick han sedermera fast anställning.
Ändå inleds imorgon rättegången mot både Rezai och hans arbetsgivare som åtalas för förseelse mot utlänningslagen – under en period hade den avvisningshotade Rezai nämligen inte arbetstillstånd. Något så ovanligt som att en person åtalas för att ha arbetat och en annan åtalas för att ha anställt en asylsökande sker alltså.
Det känns som ett smörklickemål. Namnet sägs komma från ett rättsfall där en värnpliktig hade tagit två och inte ett smörpaket vilket var det tillåtna. Han friades sedan eftersom förseelsen var så ringa.
Mot utnyttjande av papperslösa finns det annars all anledning att rättstaten agerar med kraft. En alternativ arbetsmarknad bestående av avvisade, gömda eller illegala invandrare ska inte tillåtas växa fram i Sverige. Detta fall handlar emellertid om något annat. Reza Rezai hänvisades först till däckfirman av Migrationsverket. Sedan fick han ett tillfälligt arbetstillstånd vilket bara delas ut till den som har en anställning minst (!) i nivå med kollektivavtal och aktuellt fackförbund ska ha haft möjlighet att yttra sig över anställningen. Bäva månde det bolag utan kollektivavtal som vill anställa asylsökande!
Här är det alltså inte fråga om någon alternativ arbetsmarknad. Den som arbetat svart, utan arbetstillstånd, och som dessutom inte hade uppmärksammats av ledande politiker hade däremot knappast blivit något fall för polis och tingsrätt såsom Reza Rezai.
Kd-politikerna Bengt Germundssons och Eva Johnssons aktivitet i denna del av saken är beundransvärd. Ett engagemang för en är ett ansvar för många. Det absurda och tragiska för Reza Rezai är att han inte bara blir ett offer för en tämligen rigid lagtolkning, utan att han vidare inte omfattas av de nya reglerna om arbetskraftsinvandring. Eftersom Rezai kom för drygt fem år sedan till Sverige kan han inte söka arbets- och uppehållstillstånd på annat sätt än genom att först lämna landet och återvända till Afghanistan. Att asylsökande som kommit senare till Sverige omfattas av nya liberalare regler är naturligtvis en klen tröst för den som är personligt drabbad av det tidigare systemet.
Mindre lyckade är dock de politiska synpunkterna på Migrationsverkets bedömningar av det aktuella säkerhetsläget i Afghanistan som också förekommit i debatten kring Rezai. Att sådana ventileras i stridens hetta är dock förståeligt. När förebilder som den arbetsgivare som aktivt verkar för integration och den asylsökande som arbetar ställs inför rätta är det föga förvånande att rösterna når de högre ljudnivåerna.