När man försöker följa Sverige och USA:s ansträngningar i ”Kriget mot Terrorismen” så möter man på svårigheter. Tidningarna skriver omväxlande att soldater har kidnappats eller dödats, när jag idag på morgonen försökte läsa mig till vad som hänt så varierade uppgifterna mellan att två kidnappats och upp till fem hade dödats. I vissa fall förekom sammanblandningar av uppgifterna.
DN: ”De fem döda gör att siffran på utländska soldater som stupat i Afghanistan i år nu är uppe i 397, enligt nyhetsbyrån AFP:s sammanräkning. Juni blev den blodigaste månaden för de internationella trupperna hittills under det nioåriga kriget med fler än 100 döda. År 2009 dödades 520 soldater under hela året.”
Anders Björck har givetvis rätt då han undrar om det var rätt att sända svenska soldater till Afghanistan, det var det nämligen inte. Jag skulle givetvis kunna punkta upp argumenten för detta, men de flesta som läser dessa rader håller redan med så jag avstår. Björck sade också i en TV-intervju att ”Händer det något i Afghanistan nu (svenska soldater dödas) så kommer valrörelsen helt domineras av detta”, fritt citerat. Det är sant, jag är därför helt övertygad om att de talibansupporters som finns i Sverige fört budskapet vidare.
Man kan utgå ifrån att de lyckats med sitt uppsåt och att FRA inte upptäckt kommunikationen. De fem hundra svenskar som kutar omkring i ockupationsmakternas Natouniformer i Mazar-e-Sharif löper nu en extra stor risk på grund av Anders Björcks uttalande. Vi får trösta oss med att de har vetat hela tiden att en del av gruppen inte kommer hem i en flygplansfåtölj utan på annat sätt. Men en medalj får de trots det, antagligen för tapperhet i fält.
Det är ett faktum att valrörelsen vilket ögonblick som helst kan komma att handla enbart om Afghanistan, men det borde den göra även utan svenska bondeoffer. Våren 2011 så kommer arbetslösa ungdomar rekommenderas att söka sig till det militära eftersom det troligen kommer att vara brist på sådana som vill bli soldater, i alla fall om alliansen vinner valet och kriget fortsätter. Det förhåller sig nämligen så att de mest krigiska liberalerna aldrig skulle tillåta sina egna barn att åka till Afghanistan. Kriget ska användas som ett politiskt slagträ mot vänstern, och man har inte tänkt tanken – att skicka sina egna barn.
Av regeringens medlemmar så finns det flera som är föräldrar till ungdomar i rätt ålder för att söka sig till kommande grupper av Afghanistansoldater. Ser man till borgerliga riksdagsledamöterna som kollektiv så är det förstås mångfalt fler. Men hur många av deras ungdomar tjänstgör i Afghanistan? Svaret är med största sannolikhet – noll. Men när politiker kastar in landet i ett krig, ett krig som dessutom inte går att vinna, är det då inte rimligt att de skickar sina egna barn?
i Afghanistan, Anders Björck, Kriget mot Terrorismen, A-kassa, Arbetsförmedling, Tolgfors, Politik dn123 svd123 ab1 hampus t
Etiketter:A-kassa, Afghanistan, Anders Björck, Arbetsförmedling, Kriget mot Terrorismen, Politik, Talibaner, Tolgfors, Val 2010
http://jinge.se/afghanistan/afghanistan-och-politikerbarnen.htm#comments