Aftonbladet patrullerar med afghanska soldater
Publicerad: 2009-08-04 :
Aftonbladet patrullerar med afghanska soldater
BALHK/MAZAR-e-SHARIF. Här är vardagen för svenska soldater i krigets Afghanistan.
Dammiga vägar, olidlig hetta och en ständig väntan på en fiende som aldrig syns.
Aftonbladet följde med den afghanska armen på jakt efter talibaner.
Det är tidig måndagsmorgon och marknadsdag i Balkh i norra Afghanistan. Människor från hela regionen har samlats på basaren i centrum.
Utanför parken på den myllrande gatan kommer åsnekärror och hästskjutsar. Karlar med skottkärror och kvinnor i burka med småttingarna i släptåg. Vid taggtråden i slutet av vägen står soldater från Afghan National Army, ANA.
De bär sina vapen avslappnat, Kalasjnikovs, raketgevär och kulsprutor. Med granskande blick ser de ut över strömmen av människor.
Stabschefen för de svenska styrkorna i Afghanistan, överstelöjtnant Jerker Persson, har nekat Aftonbladet tillstånd att följa med ut i fält.
Men i går kunde vi följa med den afghanska armen och se vardagen i det krig svenskarna deltar i. Det är den här typen av uppdrag som svenska soldater genomför varje dag.
Det är en samordnad patrull med enheter från Afghan National Police, ANP, och de Natoledda ISAF-styrkorna.
Sjalar som skydd
Tre jeepar från de finska styrkorna på basen Northern Light ansluter. De tillhör samma enhet som svenskarna och efter ett tag kommer även kroaterna med sina bepansrade fordon.
De hälsar på sina afghanska kollegor och går för att planera dagens uppdrag.
– Det är en spaningspatrull, vi kommer åka igenom några hotspots och titta. Ser vi några talibaner så griper vi dem. Det är därför vi har polisen med oss, säger afghanske majoren Abdul Rahime.
Strax efter klockan nio rullar konvojen ut på de dammiga vägarna genom staden. På flaket till sina pickuper sitter de afghanska soldaterna och poliserna. De bär hjälm och skottsäkra västar. De har sjalar virade kring ansiktet som skydd med dammet och sanden.
Men till skillnad från sina finska, svenska och kroatiska kollegor är deras bilar helt utan pansar och oskyddade för vägbomber.
På asfaltvägar rör sig konvojen fort framåt. Men var och varannan minut tvingas man bromsa in för de ändlösa fartguppen och hålen i vägen. Efter en stund kommer vi ut på små, smala byvägar omgivna av grönskande fält och prunkande fruktträdgårdar. Det är ett fridfullt och vackert landskap, långt ifrån sinnebilden av ett förödande krig. Men ingen vet var fienden gömmer sig just i dag.
En herde driver ut sin hjord med getter och får på vägen framför oss. Tolken från staben håller andan för en sekund.
– Det är en taktik de använder ibland, man tvingas stanna och så kommer eldöverfallet, säger han.
Sedan 1 augusti har nio ISAF-soldater dödats i vägbomber och eldöverfall i Afghanistan.
Men allt är lugnt i dag, bara en vanlig herde.
Enligt major Abdul Rahime opererar talibanerna i grupper om drygt tio personer.
– De förflyttar sig hela tiden och bor inte på något särskilt ställe. De utnyttjar vår tradition med gästfrihet och tvingar byborna att ge dem fristad, säger han.
Ett av motståndsmännens mest fruktade vapen är hemmagjorda bomber. De göms bland alldagliga ting och placeras ut längs vägarna. En parkerad cykel kan också vara en bomb som detoneras med fjärrkontroll när målet passerar.
Fastnar i träden
En sådan bomb dödade två svenskar 2005. Numera åker all svensk trupp i mer eller mindre bepansrade bilar. I torsdags kom tre nya splitterskyddade bilar till svenskarna. De bär handskar, skyddsglasögon och heltäckande kläder som skydd mot värmeutveckling. Brännskador orsakade av en vägbomb kan bli förödande. Men de nya tyngre fordonen har också sina begränsningar. På en byväg som mer liknar en enkel skogsväg med traktorspår får den kroatiska patrullen stopp. Deras tungt bepansrade bilar kommer inte över en bro som ger vika för tyngden. Lite senare fastnar de i låga träd. När patrullen stannar för rast kommer en äldre man fram och berättar att det finns flera män i området som pratar pashtun, kanske är de talibaner?
Talibanerna har mest stöd av den pashtunska befolkningen, men de är i minoritet här i de norra delarna. I stället ligger kriminella bakom flera av attackerna den senaste tiden.
Efter sex timmars patrullering i 40-gradig värme vänder vi mot basen genom ett sanddammigt och kokhett ökenlandskap.
Soldaterna har fortfarande inte fått en skymt av några talibaner eller andra fiender.
När vi närmar oss basen igen helskinnade får vi besked att andra inte haft samma tur.
I det vanligtvis lugna Herat i nordvästra Afghanistan har en vägbomb detonerat – 12 döda, poliser, civila, barn.
