Regeringens och myndigheternas hantering av flyktingsituationen under hösten 2015 brast på vissa områden. Bland annat hade MSB:s risk- och sårbarhetsanalyser inte tagit upp en hög flyktingström som möjlig risk, vilket vi finner anmärkningsvärt, skriver Anders Berg och Robert Boije, Riksrevisionen.
Flyktingsituationen under hösten 2015 saknar motsvarighet i Sveriges efterkrigshistoria med närmare 163.000 asylsökande under ett år, varav hälften kom under två månader. Det är dubbelt så många som under kriget i forna Jugoslavien 1992. 35.000 av de som kom hösten 2015 var ensamkommande barn.
Att på kort tid ta emot och erbjuda tak över huvudet för så många var en stor prestation av det svenska samhället och ansvariga myndigheter. Kapaciteten hos särskilt Migrationsverket och många kommuner utmanades till det yttersta.
Riksrevisionen publicerar i dag en granskning av hur regeringen, Migrationsverket och berörda myndigheter hanterade situationen under hösten 2015 och vilken beredskap som fanns. De kritiska slutsatser som Riksrevisionen presenterar i rapporten är inte ägnade att förminska de utomordentliga insatser som gjordes utan syftar till att dra vissa lärdomar för framtiden.
Granskningen visar att myndigheterna i huvudsak fullföljde sina uppdrag men att det ändå uppstod situationer där centrala mål för samhällets beredskap som liv, hälsa och rättssäkerhet inte nåddes fullt ut. Det var första gången någonsin under en kris som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) varnade för att dessa mål var hotade.
Regeringen fattade ett stort antal beslut för att hantera situationen under hösten men många av åtgärderna fick endast liten effekt på den akuta situationen. Andra genomfördes inte förrän den akuta fasen var över.
Under senhösten 2015 uppgick antalet asylsökande till 10.000 i veckan. Kommuner och myndigheter var hårt pressade. Varken de regelverk som fanns för mottagandet eller kapaciteten hos kommunerna och myndigheterna var utformade för att ta emot så många människor under så kort tid.
Stora risker uppstod särskilt för ensamkommande barn och ungdomar. Ett okänt antal barn vistades i landet utan att myndigheterna kände till dem. Mellan september 2015 och januari 2016 lex Sarah-anmälde 71 kommuner sig själva till Inspektionen för vård och omsorg. Det handlade bland annat om att kommuner placerade barn i hem som inte var tillräckligt utredda.
Även boendefrågan var svår att lösa. Migrationsverkets upphandlingar av boende överklagades ofta och under hösten förbjöd domstolarna i ett hundratal fall Migrationsverket att teckna avtal under tiden som överklagandet behandlades, trots att behovet var mycket brådskande. I början av november kunde Migrationsverket, trots omfattande hjälp från andra aktörer, inte längre garantera tak över huvudet för alla asylsökande.
Ingen statlig myndighet har ett uttalat uppdrag, organisation eller resurser att snabbt upprätta nya boenden och regelverken i plan- och bygglagen är heller inte utformade med tanke på det. Detta blev tydligt hösten 2015. Ett försök att snabbt få fram 50.000 tillfälliga boenden gav endast 200 tältplatser.
I november införde regeringen gränskontroller och antalet asylsökande gick ned kraftigt. Riksrevisionen tar inte ställning till just denna åtgärd men bedömer att någon form av åtgärd då var nödvändig för att minska belastningen på Migrationsverket och kommunerna. Annars hade stat, kommuner och landsting tvingats bryta mot flera författningar, till exempel plan- och bygglagen, socialtjänstlagen och skollagen. Många asylsökande hade inte kunnat erbjudas boenden, barn skulle löpt risk att inte få den omsorg de har rätt till och ett betydande antal människor skulle haft en osäker rättslig status.
Granskningen visar också att samverkan mellan berörda myndigheter och med andra aktörer inte fungerade optimalt. Oklarheter i eller bristande kunskap om författningar och uppdrag hos berörda myndigheter bidrog till dessa. Bland annat var det stöd som MSB erbjöd till krishanterande myndigheter inte alltid det som efterfrågades.
Trots tidigare erfarenheter av höga flyktingströmmar, bland annat 1990-talets flyktingvåg från forna Jugoslavien var beredskapen liten för att det skulle kunna komma så många flyktingar på kort tid. Migrationsverket hade i flera år arbetat med att utöka sin beredskap men myndighetens beredskapsplan hösten 2015 höll inte i praktiken. I oktober höjde Migrationsverket sin beredskap kraftigt till att omfatta upp till 16.000 asylsökande i veckan men utan att planen innehöll några realistiska åtgärder för att kunna klara detta.
MSB:s risk- och sårbarhetsanalyser hade inte tagit upp en hög flyktingström som möjlig risk, vilket Riksrevisionen finner anmärkningsvärt. Migrationsverket hade före 2016 överhuvudtaget inte tagit fram några risk- och sårbarhetsanalyser, vilket krisberedskapsförordningen kräver av alla myndigheter. Över lag hade Migrationsverket och andra myndigheter inte övat för en sådan komplex, långsamt upptrappad och utdragen situation som flyktingsituationen utgjorde.
Vidare konstaterar Riksrevisionen att regeringen inte tagit med Migrationsverket bland de myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskapen. Därmed hade inte Migrationsverket den vana av att samverka med andra som behövdes under flyktingsituationen.
Granskningen visar att regeringen och regeringskansliet följde förberedda rutiner och hade en krisorganisation på plats. Regeringen fattade ett stort antal beslut för att hantera situationen under hösten men många av åtgärderna fick endast liten effekt på den akuta situationen. Andra genomfördes inte förrän den akuta fasen var över. Det kan till delar ha berott på att man inte i förväg hade analyserat möjliga åtgärder vid en flyktingsituation. Åtgärder bereddes efter hand när situation redan var akut.
Riksrevisionen har också granskat lärdomarna från kriget i forna Jugoslavien. Förutsättningarna har ändrats betydligt sedan dess, men vissa slutsatser kan ändå dras, exempelvis att regelverken för upphandling då uppfattades som mindre begränsande.
Med utgångspunkt från de lärdomar som kan dras av händelserna lämnar Riksrevisionen en rad rekommendationer, bland annat att:
- Regeringen utreder behovet av ändrade regelverk och myndighetsuppdrag för att öka möjligheterna att i en nödsituation snabbt kunna upprätta tillfälliga evakueringsboenden.
- Regeringen ger Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ta fram och förmedla information om tillämpningen av regelverket som gäller i samband med synnerligen brådskande omständigheter.
- MSB genom övningar och utbildningar verkar för att stärka myndigheternas förmåga att agera vid långsamt upptrappade och långvariga händelser.
- MSB tillsammans med länsstyrelserna och övriga berörda myndigheter utvecklar arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser så att de på ett tillförlitligt sätt fångar upp potentiellt allvarliga samhällskriser och även vidtar erforderliga beredskapsövningar.
http://www.dn.se/debatt/migrationsverkets-planer-hosten-2015-var-orealistiska/