USA:s och Natos insatser i Afghanistan har inte lett till förbättringar av säkerhetsläget. Talibanerna har kommit tillbaka och kontrollerar nattetid stora delar av landsbygden USA:s flygattacker mot mål i Afghanistan år 2008 var 3000 och ledde till 2 000 civila offer enligt FN. Dessa flygattacker har gjort USA och Natostyrkorna impopulära. Bara 32 procent av befolkningen tycker att USA och Nato gör ett bra jobb och 25 procent stöder talibanerna.
Stödet för den USA-lierade presidenten Hamid Karzai har minskat drastiskt det senaste året. Främsta anledningen är alla civila offer och att regimen är mycket korrupt. De civila hjälpprogrammen för skolor, sjukvård och vägar är ännu blygsamma och når bara en minoritet. På grund av korruptionen kommer mindre än hälften av biståndet fram till konkreta projekt och bara en fjärdedel når till landsbygden, där 70 procent av befolkningen bor. Kanske inte undra på att biståndsgivarna tvekar.
Obama har fått ett svårt problem på halsen, som liknar det då USA körde fast i det vietnamesiska träsket. Bara en minoritet amerikaner tror att Obama kommer att lyckas i Afghanistan. Det kommer knappast att hjälpa att han nu beslutat sända 17 000 fler soldater dit och kanske 13 000 till senare för att, som han lovat, fördubbla antalet, som nu alltså är 30 000.
Afghanistan är ingen nation, men ett laglöst land, där lokala klanledare bestämmer och krigar mot varann. President Karzai och hans regim har bara stöd hos en minoritet USA-stödda tadzjiker, medan den stora gruppen pashtuner betraktar Karzais administration som fiender och till stor del stöder talibanerna. Afghanistan har långa och många historiska erfarenheter av motstånd och gerillakrig. De har motsatt sig kolonisation och imperialism och drivit bort britterna på 1800-talet och sovjetstyrkorna på 1900-talet. Det är en hopplös uppgift för främmande trupper, som inte har lokalbefolkningens förtroende, att vinna kampen mot rebellstyrkor.
USA visar gång på gång att man inte förstår sig på hur man vinner en befolkning för sin sak. Detta är förbluffande och hänger troligen ihop med det militärindustriella komplexet och alla dess politiska bindningar i USA. Det är ortodoxa militära ledare, som bestämmer strategin. De med andra insikter har inget inflytande. Militärstrategiskt tänkande i kombination med otroliga militära muskler och samtidig rädsla för att förlora eget manskap, leder till försök att bomba fram freden. Det är dömt att misslyckas om man inte utrotar hela befolkningen.
Obama kommer sannolikt inte att lyckas och riskerar att hamna i ett nytt ”vietnamkomplex”, vilket radikalt kommer att sänka hans popularitet. Obama är annars en president, som på grund av sin bakgrund bör ha kunskap om hur man vinner ett folk. Han vill också satsa på civil uppbyggnad, något man borde gjort redan 2002 – en försutten chans. Risken är att Obama kommer att sitta fast i det militära och en tung, tradition av skjutglada amerikaner. Därför blir de heller aldrig populära hos de folk de vill befria.
Alf Ronnby