Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström: Det alarmerande läget i Libyen gör behovet av en enad asyl- och migrationspolitik inom EU akut. I dag möts EU:s migrations- och inrikesministrar i Bryssel för att diskutera situationen i Nordafrika. Medan vi följer den dramatiska utvecklingen i Libyen bevittnar vi en fredlig revolution i andra delar av Nordafrika som EU bör göra allt för att stödja. Men i detta omvälvande skede tappar många människor fotfästet. De som flyr till EU för att få skydd kan bli en svår press på enskilda medlemsländer. Främlingsfientliga partiers inflytande i flera EU-länder gör det dock svårt att lösa migrationsfrågorna med ambitionen om ett solidariskt Europa. Det nuvarande läget kan därför bidra till att EU närmar sig en gemensam migrationspolitik, skriver EU-kommissionären Cecilia Malmström
Situationen i Libyen är alarmerande. Vi vet inte i detalj vad som pågår i landet, men uppgifterna från medier och andra som lyckas få ut information till omvärlden vittnar om fruktansvärda händelser. EU har fördömt våldet i Libyen och det finns en risk att utvecklingen går åt fel håll, vilket kan få förödande konsekvenser för de boende i landet såväl som för andra länder i regionen.
Samtidigt får vi inte glömma bort att vi, medan vi följer den dramatiska utvecklingen i Libyen, också bevittnar en fredlig revolution i andra delar av Nordafrika. Medborgare i Tunisien och Egypten har rest sig och framgångsrikt protesterat mot förtryck och rigida strukturer. Diktatorer som i årtionden styrt sina länder med järnhand har fallit. Nya samhällen växer fram. Det kommer att ta tid, men det är en fantastisk utveckling som vi i omvärlden – inte minst från EU:s sida – bör göra allt vi kan för att uppmuntra och stödja.
Den andra sidan av denna dramatiska omvandling är att många människor i ett mer kortsiktigt perspektiv tappar fotfästet. Nyligen kom det, inom loppet av bara ett par dygn, fler än fem tusen tunisier i små fiskebåtar över Medelhavet till Italien för att söka ett bättre liv i Europa. Många av dem ser inte någon framtid i Tunisien de närmaste åren – övergången till demokrati sker inte över en natt. Det är förståeligt och mänskligt att de söker sig hit, men trycket på enskilda medlemsländer kan bli svårt att klara av.
Italien begärde hjälp från EU för att hantera situationen, och bara ett par dagar senare fanns ett 30-tal experter och utrustning från tolv medlemsländer på plats för att hjälpa italienska myndigheter att intervjua migranter, ta hand om dem som behöver skydd, se till att de får det stöd de behöver, och hjälpa andra som inte får stanna i Italien att återvända hem. Det är EU:s gränskontrollmyndighet Frontex som håller i hjälpinsatsen, och vi är beredda att utöka hjälpen om läget skulle kräva det. Samtidigt följer vi noggrant utvecklingen i Libyen och i andra nordafrikanska länder.
Jag vill inte gå händelserna i förväg, men det är inte orimligt att tänka sig att fler människor kommer att söka sig till Europa den närmsta tiden. Går utvecklingen i Libyen åt fel håll kan det dessutom leda till att en stor mängd människor flyr till EU för att få skydd. Vi undersöker nu de möjligheter vi har för att kunna hjälpa människor ifall att detta skulle leda till en omfattande flyktingvåg. Bland annat tittar vi på förutsättningarna att kunna ge migranter möjlighet att tillfälligt stanna inom EU, men detta är i slutändan upp till medlemsländerna.
För detta är en gemensam europeisk utmaning. Visserligen ligger medlemsländer som Italien, Grekland och Malta närmast Nordafrika på kartan, men i en union som vilar på gemensamma värderingar och som har solidaritet som ett av sina ledord är situationen i Nordafrika allas vår angelägenhet. Om människor flyr hals över huvud från Libyen så berör det hela Europa, även Sverige.
I början av veckan diskuterade EU:s utrikesministrar situationen i Nordafrika och fördömde våldsamheterna i Libyen. Det behövs politiska, sociala, ekonomiska och demokratiska reformer. EU bistår regionen på olika sätt och håller nu på att uppdatera sin politik för grannländerna i både öst och syd. En viktig del i detta är förstås migrationsfrågor. Människor som känner sig trygga och ser en framtid i sina hemländer vill sällan flytta. Omvänt finns det många orsaker till att människor flyr, flyttar, eller söker ett bättre liv i andra länder.
2008 kom 1,9 miljoner människor från länder utanför EU till Europa av olika anledningar. Majoriteten av dem kom via Grekland, som länge har haft svårt att klara av att ta hand om och identifiera dem som är i behov av internationellt skydd. I höstas fick Grekland akuta problem – framför allt med att hantera en del av landgränsen mot Turkiet. EU-kommissionen, tillsammans med alla medlemsländer och Norge, bidrog snabbt med pengar, expertis och annat stöd till den tillfälliga gränskontrollstyrka som fortfarande är på plats för att bistå både kort- och långsiktigt med att få ordning på det grekiska asyl- och migrationsmottagandet.
Detta är ett exempel på europeisk solidaritet. Vi behöver fler. För vi behöver en gemensam europeisk asyl- och migrationspolitik, en politik som vilar på gemensamma värderingar som solidaritet och öppenhet.
I dag är situationen för asylsökande extremt godtycklig. En asylsökande kan i dag ha bara en procents chans att få stanna i ett medlemsland medan samma person har 75 procents chans att få stanna i ett annat. Det är inte värdigt det europeiska samarbetet. Och det är inte ett värdigt bemötande av människor som kommer hit och behöver vår hjälp. Behovet av gemensamma EU-regler på asyl- och migrationsområdet är akut.
Det här arbetet upptar mycket av min tid. Medlemsländerna har sagt att de ska ha enats om en gemensam politik till år 2012, och det ligger flera lagförslag på bordet. Ändå går förhandlingarna minst sagt trögt.
Det är uppenbart att det är en svår tid att diskutera asyl- och migrationsfrågor inom EU om man har ett solidariskt perspektiv och ambitioner om ett öppet och välkomnande Europa. I flera EU-länder har främlingsfientliga partier inflytande över politiken, och detta har inte förbättrats av den ekonomiska och finansiella krisen som gjort många länder mer inåtvända och protektionistiska. Denna utveckling kommer jag aldrig att acceptera.
Just nu är händelseutvecklingen i Libyen snabb, och det är svårt att förutspå vilken vändning den kommer att ta. Men jag hoppas att den nuvarande situationen också kan bidra till att vi kan ta några steg framåt i EU:s gemensamma asyl- och migrationspolitik, inte minst för att detta visar hur beroende vi är av varandra inom Europa.
Ena månaden är det Grekland som är i behov av hjälp, nästa är det Italien, och en eventuell flyktingvåg från Nordafrika blir även Sveriges angelägenhet. Fler medlemsländer kommer sannolikt att behöva europeiskt stöd och solidaritet i de här frågorna framöver. Det stödet måste vi kunna ge varandra inom EU. Det är hela poängen med det europeiska samarbetet.
Cecilia Malmström
EU-kommissionär
http://www.dn.se/debatt/eu-maste-ha-en-gemensam-asyl–och-migrationspolitik