Mer än hälften av de ensamkommande flyktingbarn som väntar på att skickas tillbaka till Malta gömmer sig. Det visar nya siffror som Migrationsverket tagit fram för Ekot. Samtidigt kommer nya vittnesmål om att barn och ungdomar som avvisats till Malta utsätts för allvarliga kränkningar
Mer än hälften av de ensamkommande flyktingbarn som väntar på att skickas tillbaka till Malta gömmer sig. Det visar nya siffror som Migrationsverket tagit fram för Ekot. Samtidigt kommer nya vittnesmål om att barn och ungdomar som avvisats till Malta utsätts för allvarliga kränkningar.
FLER LJUDKLIPP
Ekot har träffat Abdikader som bor på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Skåne.
– Jag reser hellre tillbaka till Somalia än återvänder till Malta, säger han.
Abdikader flydde från Somalia undan motståndsrörelsen al-Shabab som ville göra honom till barnsoldat. Med hjälp av människosmugglare tog han sig med båt via Libyen till Malta. Men där hölls han inlåst i häkte i sex månader bevakad av militär. Sedan dumpades han på gatan och fick klara sig bäst han kunde. Men en dag attackerades han och en kamrat på gatan, kamraten dödades, och Abidkader flydde än en gång – till Sverige.
Abdikader är en av 46 ensamkommande flyktingbarn som Migrationsverket under 2009 och 2010 har beslutat ska återvända till Malta, enligt EU:s så kallade Dublinförordning. Den innebär att det är det första landet i EU som en asylsökande kommer till som ska pröva en asylansökan.
Men 26 barn, alltså fler än hälften, har valt att istället gå under jorden, visar nya siffror från Migrationsverket.
Förhållandena för ensamkommande flyktingbarn på Malta har fått stor uppmärksamhet i media under våren. Men på Migrationsverket säger man sig inte känna till att minderåriga som skickats tillbaka från Sverige far illa, och avvisningarna kommer därför att fortsätta.
Men nu har forskaren Anna Lundberg vid högskolan i Malmö besökt Malta och på plats träffat 15 av de barn och ungdomar som skickats tillbaka dit från Sverige, och hon menar att barnen utsätts för allvarliga kräkningar.
– De har inte tillgång till sina mest grundläggande rättigheter som utbildning och sjukvård. Det finns inga möjligheter att gå i skolan. De utsätts för kollektiva bestraffningar. Det finns inga gode män. Vi hade aldrig accepterat detta om det hade varit svenska barn, säger Anna Lundberg, universitetslektor i mänskliga rättigheter vid globala politiska studier, Malmö högsko
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3765588